Så här skriver veterinärförbundet, källor har du längre ner och de studierna kan du fördjupa dig i.
http://www.svf.se/sv/Sallskapet/Sma...Rekommendationer-angaende-kastration-av-hund/
Så här skriver veterinärförbundet, källor har du längre ner och de studierna kan du fördjupa dig i.
http://www.svf.se/sv/Sallskapet/Sma...Rekommendationer-angaende-kastration-av-hund/
Vi är inte eniga om vad som är normalt tillstånd för en hund. I mina ögon finns det inget normalt med storstadslivet många hundar lever idag.
Tack så mycket!
Det finns alltså fördelar, och nackdelar med kastration. Och det finns skäl att fundera över när man eventuellt gör detta, och det är rasberoende vilka eventuella oönskade biverkningar som finns.
Risk för fetma finns hos alla djur som kastreras, det är inte unikt för hundar, och att managera risk för övervikt behöver nog göras för många individer, kastrerade eller ej.
Men det verkar inte alls vara någon allmänt hälsomässig katastrof, utan att man i Sverige mer sällan än i många andra länder kastrerar hund, verkar ha ganska djupa kulturella skäl. Dessutom är det väldigt kort tid sedan (1988) som man ens tillåtit kastration av friska djur.
När jag läser om oron för otillräcklig avelsbas p.g.a. av bristande tillgång på avelsmaterial (hanhundar), så handlar det om i princip om inhemska hundraser.
Det är väldigt viktigt att bevara inhemska husdjursraser av alla sorter, och att se till att dessa också behåller de egenskaper som gör dem unikt anpassade för sitt ändamål i den kontext där de kommit till.
Många (de flesta) av de här raserna har så vitt jag minns, en väldigt begränsad population i antal, och de flesta är renodlade jakthundar.
Men av de 100-tals raser som förekommer i Sverige, så är de allra flesta raser som förekommer internationellt och som det regelbundet (på gott och på ont) importeras nya djur av.
Att då tillåta kastration (med efetrföljande utställningsmöjlighet) av t.ex. Chiahuahua, medan samtidigt inte tillåta kastration av t.ex. Gotlandsstövare är det en omöjlighet?
Måste alltid alla hundraser behandlas exakt lika?
Skulle inte varje (internationell) ras kunna ha egna rekommendationer om vid vilken ålder det är lämpligt (hälsoaspekter, minimera risker för biverkningar) kastrera friska hundar?
Är det kanske i själva verket så, att en del av detta utställningsförbud handlar om att ta tillbaka det "gamla" kastrationsförbudet, för att det sedan dess det togs bort, förekommit en massa påtryckningar från vissa grupperingar som velat ha förbudet kvar?
Spekulativt:
Om ett förbud att t.ex. kastrera har varit djupt ingrott i den svenska hundkulturen och gällde så sent som 1988 , så finns det säkert en hel del människor som vuxit upp med, och in i den kulturen, som idag är i övre medelåldern och som finns i beslutande församlingar i både rasklubbar och SKK, och som helt enkelt är oförstående till ideerna runt att kastrera hundar?!
@skogaliten
Ytterligare en aspekt när det gäller kastrering och bedömning av kastrerade individer för avelsutvärdering är att det blir väldigt svårt att veta hur bedömningen hade sett ut om hunden varit intakt, alltså hur mkt kastreringen spelar roll.
Säg att en hund meriteras och bedöms vara en utmärkt rasrepresentant, men den är kastrerad. Dessa meriter höjer dock avelsvärdet för hundens närliggande släktingar och anses bidra till ökad information om vad linjerna nedärver. MEN - hade hunden nått samma framgångar okastrerad? Den kanske hade haft så stora svårigheter med könsdriften att den inte gått att träna och tävla framgångsrikt? Eller den kanske förändrades exteriört av kastreringen? Blev större/mindre beroende på ålder vid kastrering, fick förändrad pälskvalitet (om det blir till det bättre eller sämre kan skilja sig åt) osv.
Är det en enstaka hund så gör det inte så mycket, men om många hundar kastreras relativt tidigt (alltså innan de kunnat testas och meriteras intakta, säg kring 5 års ålder iaf) så har vi ju ingen aning.
Och jag tycker nog att du feltolkade veterinärernas mening kring smal avelsbas och inhemska raser.. De skrev framförallt, men det betyder ju inte att problemet inte finns även i andra raser.
Vi har massor med raser där det förekommer så kallad matadoravel och vi har många raser där man skulle tjäna på att öka andelen individer i avel..
Ytterligare en aspekt när det gäller kastrering och bedömning av kastrerade individer för avelsutvärdering är att det blir väldigt svårt att veta hur bedömningen hade sett ut om hunden varit intakt, alltså hur mkt kastreringen spelar roll.
Säg att en hund meriteras och bedöms vara en utmärkt rasrepresentant, men den är kastrerad. Dessa meriter höjer dock avelsvärdet för hundens närliggande släktingar och anses bidra till ökad information om vad linjerna nedärver. MEN - hade hunden nått samma framgångar okastrerad? Den kanske hade haft så stora svårigheter med könsdriften att den inte gått att träna och tävla framgångsrikt? Eller den kanske förändrades exteriört av kastreringen? Blev större/mindre beroende på ålder vid kastrering, fick förändrad pälskvalitet (om det blir till det bättre eller sämre kan skilja sig åt) osv.
Är det en enstaka hund så gör det inte så mycket, men om många hundar kastreras relativt tidigt (alltså innan de kunnat testas och meriteras intakta, säg kring 5 års ålder iaf) så har vi ju ingen aning.
Och jag tycker nog att du feltolkade veterinärernas mening kring smal avelsbas och inhemska raser.. De skrev framförallt, men det betyder ju inte att problemet inte finns även i andra raser.
Vi har massor med raser där det förekommer så kallad matadoravel och vi har många raser där man skulle tjäna på att öka andelen individer i avel..
Nu har ju den här frågan varit uppe ett antal gånger på ganska kort tid, så finns väl gott om trådar att läsa om man söker kan jag tro.
Men det blir så svårt när blandrasaveln dras in i diskussionen, framförallt från den här utgångspunkten med SKKs regler för renrasiga och registrerade hundar. SKKs utställningsförbud kan ju liksom inte på något sätt kopplas till buskavel. Utställningsförbudet för kastrerade hundar kommer inte göra varken till eller från för blandrasaveln, eftersom det är avel som sker utanför SKKs organisation och förmodligen med helt andra hundar. Blandrasaveln kommer ju såklart heller inte minskas om kastrerade hundar får ställas ut, det har liksom inte med varandra att göra.
Men det blir så svårt när blandrasaveln dras in i diskussionen, framförallt från den här utgångspunkten med SKKs regler för renrasiga och registrerade hundar. SKKs utställningsförbud kan ju liksom inte på något sätt kopplas till buskavel. Utställningsförbudet för kastrerade hundar kommer inte göra varken till eller från för blandrasaveln, eftersom det är avel som sker utanför SKKs organisation och förmodligen med helt andra hundar. Blandrasaveln kommer ju såklart heller inte minskas om kastrerade hundar får ställas ut, det har liksom inte med varandra att göra.
Matadoravel beror väl snarare på att det verkar vara något slags brist i hur man väljer avelsdjur och att man t.ex. vill maximera sin inkomst från något slags "kändis", än att det finns för få levande och användbara individer?
Matadoravel (inom vilken djurras som helst) botas vare sig med eller utan kastration, utan genom regelverk för som verkligen kommer till användning och där brott mot regelverket verkligen innebär konsekvenser.
Det handlar ju hela tiden om urval av avelsdjur, och planering, i flera led, av aveln. Man behöver ju hela tiden fundera över hur många individer som är lämpligt och rimligt att ha i avel, och vilka genetiska egenskaper som bärs av dessa individer.
Och detta borde inte ske hos varje enskild uppfödare, utan rasklubbar eller motsvarande, bör ta det ansvaret.
Jag tvivlar mycket starkt på att alla han-Chihuahua-or som finns i Sverige verkligen bär på så viktigt genetiskt material så att inte en stor andel av dessa med gott samvete skulle kunna kastreras.
Inseminering av häst eller nöt, där enskilda individer blir väldigt populära som fäder, och lättåtkomliga via transporterad sperma, är en stor riskfaktor för att få i onödan avsmalnad avelsbas. Därmed inte sagt att inseminering förekommer hos hund, utan mer som ett exempel. Kallblodstravarna har t.ex. ett problem med att få hingstar hingstar används väldigt mycket.
Sorry, men jag tror inte på dig, att det i princip alltid tar minst 5 år innan man kan se om hund är lämplig för avel.
Den enda hundtyp och ras jag kan pyttelite om vallhundar typ BC. Man börjar ju träna dessa hundar ganska tidigt, och långt innan de är 5 år, så har man hunnit märka om de är lämpliga vallhundar eller ej. De olämpliga ska inte föröka sig.
Om det finns en smal avelsbas i en ras som relativt nyligen kommit till Sverige, eller som inte är så värst populär, så bör väl breddningen ske genom en ordnad och genomtänkt import av fler linjer, snarare än fortsatt avel i den redan smala avelsbasen?
Om man fortsätter att avla i en smal bas, så riskerar man att nå ett läge av inavel, men eftersom den första effekten av inavel är minskad fertilitet, så borde ju det innebära ännu färre djur i rasen...
Fast när jag skrev om matadoravel så var det utifrån att man måste behålla avelsbasen bred. Om många hundar slentriankastreras tidigt så är det en omöjlighet.
Fast det är ju inte bara "lämplig vallhund eller ej" som avgör om en hund bör gå i avel eller om den är bra nog för att höja avelsvärdet på släktingar. Generellt för alla raser är ju framförallt sjukdomar som inte alltid upptäcks tidigt, det är ju den stora anledningen till att man bör vänta iaf några år innan man låter hunden gå i avel. För att hinna märka om den kan finnas ärftliga sjukdomar hos hunden, föräldrarna eller nära släktingar.
Jag har tex en kompis vars hane gick i avel tidigt (typ 2 år gammal) och som sedan fick patellaproblem och avlivades. Kul att han hunnit få två kullar
Eller epilepsi för att ta ett annat exempel.
Sen har vi de avelsutvärderande bedömningarna/testerna som MH och MT. Jag har bruksras och tycker ju att hundarna ska gå MT, de gör de lämpligen kring 3-4 års ålder.
Exteriört kan det ta tid innan hundarna är fullvuxna och man kan se hur de är byggda. Men det som tar mest tid att se är ju hur hunden fungerar tex som tävlingshund. Det ger inte så jättemycket info att hunden tävlat lydnadsklass 2 och apellklass spår liksom. Jag vill ju optimalt se om hunden håller i elitklass för att se om den verkligen har de egenskaper som krävs.
Vissa duktiga förare med hundar som mognar tidigt tar sig upp i klasserna fort, men det är ju helt normalt att det tar några år att lägga en bra grund och tävla sig upp till eliten.
Fast när jag skrev om matadoravel så var det utifrån att man måste behålla avelsbasen bred. Om många hundar slentriankastreras tidigt så är det en omöjlighet.
Fast det är ju inte bara "lämplig vallhund eller ej" som avgör om en hund bör gå i avel eller om den är bra nog för att höja avelsvärdet på släktingar. Generellt för alla raser är ju framförallt sjukdomar som inte alltid upptäcks tidigt, det är ju den stora anledningen till att man bör vänta iaf några år innan man låter hunden gå i avel. För att hinna märka om den kan finnas ärftliga sjukdomar hos hunden, föräldrarna eller nära släktingar.
Jag har tex en kompis vars hane gick i avel tidigt (typ 2 år gammal) och som sedan fick patellaproblem och avlivades. Kul att han hunnit få två kullar
Eller epilepsi för att ta ett annat exempel.
Sen har vi de avelsutvärderande bedömningarna/testerna som MH och MT. Jag har bruksras och tycker ju att hundarna ska gå MT, de gör de lämpligen kring 3-4 års ålder.
Exteriört kan det ta tid innan hundarna är fullvuxna och man kan se hur de är byggda. Men det som tar mest tid att se är ju hur hunden fungerar tex som tävlingshund. Det ger inte så jättemycket info att hunden tävlat lydnadsklass 2 och apellklass spår liksom. Jag vill ju optimalt se om hunden håller i elitklass för att se om den verkligen har de egenskaper som krävs.
Vissa duktiga förare med hundar som mognar tidigt tar sig upp i klasserna fort, men det är ju helt normalt att det tar några år att lägga en bra grund och tävla sig upp till eliten.
BC som inte kan bli vallhundar ska inte avlas. Det är en arbetande hund. @Migo, hjälp.
Jag undrar hur du tänker angående matadoravel i allmänhet och effekten av kastrering.
Om vi antar att det finns 10.000 hundar i en viss godtycklig ras. I varje djurart så föds lite drygt 50 % hanar och lite knappt 50 % hondjur. Detta varierar så att det kan vara tvärtom i vissa arter, men handjur har ofta en något högre dödlighet. Så borde det vara för hund också.
De som är bättre på att räkna än jag, kan räkna ut hur många djur av varje kön som är lämpligt att ha i avel, om genbasen är känd.
Antagligen är det en liten bråkdel av dessa 10.000 hundar som vare sig är lämpade eller har ägare som vill avla. Varför måste då dessa kanske 8000 hundar vara okastrerade?
Det behövs färre handjur, och bara de "bästa" för att skapa och vidmakthålla en frisk population, än vad det behövs hondjur. Dels så kan inte hondjuren föda ett obegränsat antal ungar över tid, dessutom är det alltid en risk att bära, föda fram, och uppfostra ungar.
Det är människans val, när man överanvänder (eller underanvänder), individer i avel, det är människans val, att välja t.ex. den "sötaste" istället för den friskaste.
Om det verkligen tar t.ex. 5 år innan man vet om en hund är lämplig för avel, då måste ju det logiska valet vara att man helt enkelt inte får avla på yngre djur?
Men avel på äldre djur har väldigt många risker, så då kanske man istället borde plocka bort en radda med hundraser som visar sjukdomar så sent så att man "måste" avla på djur som ännu inte kunnat visa sjukdomarna?
Eller ta fram (obligatoriska) gentest för att plocka bort hundarna före 5 år?
BC avlas på vallning, kan den inte valla ska den inte gå i avel, hur bra fotgående eller snabba tunnlar den än gör. Det tar knappast fem år att avgöra om en hund är en bra arbetshund värd att avla på, däremot kan jag tycka att vi inom BC skulle tjäna på att ha striktare rekommendationer om lägsta ålder för avelsdebut iom att vi har ep. Flera hanar tas i avel vid 18 månaders ålder, vilket är rent vansinne. Vid 2-3 års ålder kan jag tycka att det är lämpligt att göra avelsdebut. Då är hunden vuxen, tränad, förhoppningsvis arbetstestad och hälsokontrollerad. Har den inte kunnat visa sig arbetsduglig vid den åldern tycker jag nog att den är diskvalificerad från avel. Vem sjutton köper en arbetshund som tar 4 år på sig att bli användbar??
Varför är du så monomant fixerad vid att kastrering är önskvärt? Om vi räknar bort cancerriskerna, ledbesvären, ängsligheten och den försämrade smärttåligheten som är några av flera biverkningar av en kastrering, så har vi ändå riskerna som är förknippade med själva operationen, narkosrisken och infektionsrisken. Sedan har vi 10-14 dagars smärta och obehag under läkningen som är en följd av också en komplikationsfri kastrering. Varför vill du utsätta fungerande hanhundar för det? Vilka är fördelarna?
Det går inte att ge en ålder vid vilken en hund kan sägas vara färdigutvärderad. I vissa raser, tex dobermann med sina DCM-problem, är det en merit att hunden uppnått tio år. En av min förra tiks avkomlingar (inte dobermann) har fått sina första kullar nu efter fyllda tio år. Han var alltid frisk, snäll och trevlig men aldrig flashigt snygg. Konstigt nog sopar en av sönerna utställningsringarna som mest framgångsrik i rasen. Vi får tacka den vackra mamman.
Som redan nämnts debuterar många ärftliga sjukdomar i medelåldern, därför är rekommendationerna i många raser att man helst ska använda äldre hanhundar i aveln, (och medelålders tikar!).
Varför tror du att det bättre att kastrera inhemska hundar och importera nya av samma ras utifrån? I "min" ras importeras en del från Tyskland och Östeuropa. Trevliga, dugliga och snygga hundar, men tyvärr blir ofta hd-resultaten på avkommorna efter friröntgade importer en besvikelse, eftersom det inte går att få information om släktens hd-status. I de svenska linjerna är det vanligt med hela kullar med A på höfterna. Min uppfattning är att SKK har legat långt framme beträffande kontroll och registrering av vissa, inte alla, ärftliga åkommor, om man jämför nationella kennelklubbar.
De som satt i SKKs beslutande organ på 1980-talet är döda nu, och du märker ju i den här tråden att även unga människor är emot kastration på vetenskapligt grundade skäl. Gå in i PubMed och skaffa dig en objektivt grundad uppfattning.
Man plockar inte fram ett gen test för sjukdomar ur bakfickan direkt. Många sjukdomar forskas det oerhört mkt på men det är långt kvar att kunna gentesta.
Och vad skulle farorna vara med att använda en äldre hane eller en 5årig tik t.ex?
Jag ser snarare ingen vinst med att använda ett ungt avelsdjur.
På kattsidan löser man det med kastratklass. Kastrater tävlar mot kastrater och inte mot intakta.
Och är det inte bättre att en arbetande hund med "för stark" könsdrift kan kastreras och jobba vidare som vanligt än att tävlingskarriären ska vara över efter kastrering? Hur motiverad är en tävlingsmänniska att behålla och jobba med en hund hen inte får tävla med? Hunden omplaceras och vad? Hamnar i ett hem dör man inte arbetar så aktivt med hunden som den behöver?
Det fokuseras alldeles för mycket på problem och för lite på möjligheter.
Fast ingen av oss har ju sagt att man inte ska kastrera hundar som har problem med könsdriften. Det är slentrian kastrering som är bekymret
Och vem är vi att döma andra för sina beslut? Om en hundägare tillsammans när beslutet att det bästa för dem är att kastrera hunden så låt det vara så. Som det är nu dumförklaras folk som väljer att kastrera, de kallas lata och okunniga och många vill ha tillbaka förbudet som en gång fanns (SKK ställer sig säkert gärna bakom det).
Det råder sådan dubbelmoral kring detta. Det är i princip bara på hundsidan detta enorma motstånd finns och ja, jag tror att det till stor del beror på tradition. Man kan välja vilka studier man stödjer sig på utifrån vilken åsikt man redan har. Jag tycker SVF håller en sund inställning, utifrån hur jag tolkar texten.
Om nu någon har köpt en sällskapshund och inte är i intresserad av meritering eller avel, Har informerats om nackdelar och fördelar av veterinären och väljer att kastrera.... Varför ska någon lägga sig i det? Den hunden är ju inte tillgänglig för avel oavsett, ägaren är inte intresserad.
Eftersom SKKs beslut och sammanträdesprotokoll är offentliga och finns tillgängliga på SKK.se, förväntar jag mig att du visar mig ett textavsnitt därifrån som ger stöd för ditt absurda påstående att SKK säkert gärna ställer sig bakom att kastreringsförbudet återinförs. Och vilka källor har du för att påståendet "detta enorma motstånd" (till kastrering) till stor del beror på tradition? Och vilka bevis har du för "dubbelmoral"? Även före 1988 gick det utmärkt att kastrera hundar, men man behövde en dispens som man alltid fick, innan ingreppet skedde. I praktiken är det dispensförfarandet som har slopats.
Det är bara ägaren som bestämmer om det ska kastreras eller ej, ingen har påstått något annat. Att SKK som är en hundAVELS-organisation vill utesluta kastrerade hanhundar från SINA utställningar är begripligt. Vill du ställa ut kastrater är du fri att anordna egna utställningar för opererade hundar.
I korrekt utförd naturvetenskaplig forskning som resulterat i artiklar som publicerats i ansedda tidskrifter, och sedan hamnat i seriösa databaser som Medline (=PubMed), är det inte så att man kan välja vilka studier man vill stödja sig på utifrån vilken åsikt man har. I det överflöd av felaktiga, oinformerade och okunniga åsikter du meddelat, är detta påstående det tokigaste. Får man fråga vilken utbildningsbakgrund du har när du uttalar dig så kunskapsrelativistiskt?
Nu räknar jag inte med att få svar på en enda en av mina frågor för det brukar man aldrig få av personer med din kunskapssyn.
Det starkaste stödet är att de inför utställningsförbud för kastrerade hanhundar (antar att tikar kommer undan för att det är svårt att kontrollera). Om jag inte missförstått det krävs det även utställning för att vissa titlar inom bruks och jakt ska erhållas vilket alltså innebär att utställningsförbudet kommer få en bredare effekt än att hundar bara utesluts från utställning. SKK är tydliga med att de ser kastrering som ett hot mot aveln, men verkar lägga fokuset på den enskilda hundägaren istället för att lägga fokus på just uppfödarna. De som faktiskt påverkar aveln. Men ja, det är min subjektiva uppfattning av den debatt som SKK har fört de senaste åren och av de beslut de har tagit.
Och senast jag läste om vad SKK är så anger de att de är hundägarnas riksorganisation och att de företräder alla hundar och hundägare i Sverige dvs. de företräder inte bara uppfödarna och ska således inte enbart agera i uppfödarnas intressen. Och visst står det SKK fritt att utesluta precis vilka hundar som helst från deras utställningar, men man behöver väl inte gilla det beslutet? Man kan väl fortfarande föreslå alternativa lösningar? Det är inte alls självklart att de inte vill ha kastrerade hundar på sina utställningar. Kastrerade hundar är inte värdelösa. De går att utvärdera och att få så många hundar som möjligt utvärderade både exteriört och arbetsmässigt borde ligga i deras intresse. Att försöka engagera så många som möjligt i hundsporten borde också ligga i deras intresse. Nu fokuserar man på exkludering istället.
Jag är biolog och är väl utbildad i hur naturvetenskapliga studier utförs och jag vågar tom. påstå att jag kan tolka dem hyfsat väl. Vad jag menar är att vilken enskild person som helst kan söka reda på forskning som stöder deras redan etablerade åsikt. Jag ser den typen av cherry picking varje dag. Confirmation bias brukar det kallas. Att välja vad man ska tro på helt enkelt.
Exakt vad har gjort att du kategoriserar mig som okunnig? Att jag inte tycker som du? Att jag är kritisk gentemot SKKs agerande? Personligen struntar jag i om folk kastrerar sina hundar eller inte. Jag struntar i vad SKK gör, jag har inte hund längre (skaffar jag hund kommer jag dock inte engagera mig i SKK på något sätt). Jag vill att hundar och andra djur ska må så bra som möjligt och jag inser att det inte finns en lösning som funkar för alla. Hunden måste alltid sättas i den kontext den befinner sig i.
Avel kan vi diskutera hur mycket som helst, men det skulle ju vara schysst att se SKK ta fram siffror som visar att kastrering faktiskt har påverkat avelsbaserna negativt. Det skulle även vara intressant att se vad SKK aktivt gör för att hjälpa uppfödare att hantera detta "problem". Annat än att införa utställningsförbud.
Har SKK funderat över hur utställningsförbudet kan tänkas påverka aveln? Tänk om utställningsintresserade (tävlingsintresserade öht) börjar föredra tikar före hanar? Kan det ge en ännu skevare könsfördelning i avelsbasen och därmed öka problematiken med matadorer? Har de tänkt tanken?
Och mina "bevis" för dubbelmoral är mina hundratals diskussioner om kastrering av hund, katt, häst mm. Väldigt få ser det som problematiskt att slentrianmässigt kastrera katter och hästar men det blir alltid ett jäkla liv när kastrering av hund diskuteras. Det är alltså min åsikt att det råder en dubbelmoral. Jag har inte pekat på det som fakta.
Jag är inte alls glad för beslutet som ju gäller ALLA kastrerade hundar oavsett tidpunkt och orsak för kastrationen. Vi som kastrerat innan beslutet togs drabbas alltså lika hårt som de som kastrerat nyligen. Det hade inte påverkat mitt beslut att kastrera, min hund betedde sig inte illa alls utan blev loj i närheten av löptikar. Dvs han hade mycket väl kunnat göra karriär i utställningsringen. Men jag tycker att bruksegenskaperna är viktigare, hunden är ju köpt för träning och tävling. Hunden blev bättre mentalt efter kastrationen så det var ett bra beslut även för hans del.
Om SKK verkligen varit ute efter att öka på antalet möjliga avelsdjur så hade de infört anmälningsplikt på kastration så det hade synts på avelsdata. Då hade det varit fritt fram för alla att se om en viss kennel har många avkommor som kastrerats pga prostataförstoring eller beteendeproblem.
Jag tycker inte det kastreras tillräckligt många hundar, fler hade behövt slippa sina kulor av djurskyddsskäl. Däremot vet jag både en och två hanar som använts i avel trots överdriven könsdrift.
Den dagen det börjar kastreras hundar som regel snarare än undantag så kan frågan nog lyftas igen. Men vi är inte ens i närheten i dagsläget.
Om SKK verkligen varit ute efter att öka på antalet möjliga avelsdjur så hade de infört anmälningsplikt på kastration så det hade synts på avelsdata. Då hade det varit fritt fram för alla att se om en viss kennel har många avkommor som kastrerats pga prostataförstoring eller beteendeproblem.
Jag tycker inte det kastreras tillräckligt många hundar, fler hade behövt slippa sina kulor av djurskyddsskäl. Däremot vet jag både en och två hanar som använts i avel trots överdriven könsdrift.
Den dagen det börjar kastreras hundar som regel snarare än undantag så kan frågan nog lyftas igen. Men vi är inte ens i närheten i dagsläget.
Problemet med dina inlägg är att du sprider desinformation, vilket är en dödssynd för en person som haft förmånen av en akademisk utbildning och borde veta bättre. SKK är inte en myndighet, SKK stiftar eller upphäver inga lagar, SKK hade inget med kastreringsförbudet eller upphörandet av detsamma att göra, utom som remissinstans.
Förbudet mot att kastrera kom från Jordbruksverket, eller vad myndigheten hette på den tiden. Eftersom alla som ville kastrera sin hund fick göra det efter lite pappersexercis, upphävdes lagen då den inte fyllde något syfte. SKK har alltså inget mandat att införa någon lag eller något förbud mot att kastrera hundar. Foliehatten på, om du tror att ett förbud mot att ställa kastrerade hundar på SKKs utställningar är ett led i en process för att förbjuda kastreringar som ju SKK inte har och aldrig har haft något makt att göra.
Som ordinär hundägare utan uppfödarintressen är jag övertygad om att det ligger i den vanlige hundägarens intresse att det avlas fram hundar som fungerar utan operativa ingrepp, så där stödjer jag SKKs förbud att ställa ut kastrerade hundar. Du tycker uppenbarligen att det som ger en hund dess värde är att den får ställas ut på en SKK-utställning. Vilken himla tur att majoriteten av alla svenska hundägare inte håller med dig där!
Jaktchampionat vet jag ingenting om, men brukschampionatet SBCh, (som för övrigt endast kan delas ut till hundar av raser som SBK har avelsansvar för), är det enda som kräver utställningsmerit. Sökchampion, spårchampion osv. kan hunden bli utan utställning så det vore intressant att höra vilken effekt du förutser av att den kastrerade andelen av en begränsad mängd hundar inte kan få titeln SBCh, när det finns fem andra tjusiga brukschampionat att få.
Eftersom du tror att det är ett confirmation bias som gör att den veterinärmedicinska forskningen beträffande kastreringar ser ut som den gör så utmanar jag dig att hitta artiklar som utreder medicinska fördelar med kastreringar. Du får inte citera artiklar som refererar till självklarheter som att hundar utan testiklar inte får testikelcancer, eller att tikar utan livmoder inte kan få livmoderinflammation. Jag lovar att för varje artikel du hittar ska jag hitta fem stycken som behandlar medicinska nackdelar med kastrering.
Hur många har du kastrerat?
Det är en risk med narkos ja, den är svår komma undan. Fast man behöver inte lägga en handhund i narkos, men det är risk med en djup sedering med.
Men var har du fått resten ifrån? Det är inget som jag på minsta vis känner igen från mina tre kastrerade hanar, och de har då kastrerats i olika ålder, på olika vis och av olika anledning. Men ofta hör man från kastreringsmotståndare en lång rad saker som mer eller mindre garanterat händer. Men det är sällan man hör om samma sak från de som äger kastrerade hundar.
Så skulle vara bra om man kunde ha lite statistik, alltså uppföljningsstatistik. Hur blev det egentligen - vad hände och vad hände inte efter kastrering. Just för att få svart på vitt.
Det finns massa studier på väldigt, väldigt tidig kastrering, men det är ju inte aktuellt i Sverige.
Tur för dig och dina hundar att ni sluppit uppleva några av de kastrationsbiverkningar som den veterinärmedicinska litteraturen redogör för. Om biverkningarna vore garanterade är det väl tveksamt om ingreppet överhuvudtaget skulle tillåtas. Gå in i PubMed och sök på "side effects", "spay* or neuter*", "dog" och förfäras!
Själv har jag låtit kastrera två tikar i tioårsåldern efter tecken på livmoderinflammation, helt utan biverkningar utom ökad aptit i ett fall. Konvalescensen var dock tuff för båda tikarna, det var första gången i sina liv hundarna visade tecken på letargi, smärta och obehag trots smärtstillande. Min åsikt är att det är djurplågeri att låta en hund gå igenom det där utan starka veterinärmedicinska skäl. Nu är kastrering av tik ju en mycket större operation än att avlägsna testiklarna på en hanhund, ett ingrepp jag inte har någon personlig erfarenhet av
Liknande trådar
Hundträning
Hej. Jag funderar på vad ni har för passitivitetstips? Min hund går upp i varv och tar extremt lång tid på sig att varva ner på nya...
Senast: Grazing
·
Senast: animalasia
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Så skyddar du hästen vid brand – en guide för hästägare- Hästnyheter Bränder utgör en konstant risk för hästägare. Med rätt förberedelser kan du som hästägare öka chanserna för att dina hästar klarar sig...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 12
- Hästnyheter
-
Henrik von Eckermann vinnare i Basel
- Hästnyheter Efter några tyngre resultat i slutet av 2024 är världsettan i hoppning, Henrik von Eckermann, tillbaka som vinnare. Han vann GP-klassen...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 13
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Vad gör vi? Del CCVII
- Tjatter Helt underbart vinterväder idag 😍❄️. Men idag är pållan ute på promenad utan mig (har insläpp och kvällsfodring idag 😊) medan jag...
- Fjordfrälst
- Svar: 1 687
- Visningar: 45 671
- Allmänt
-
Autistisk bror
- Relationer Jag tror inte att du är i "fel sällskap". Däremot tror jag (tyvärr) att det är så väldigt många resonerar. Det går liksom inte att vara...
- MML
- Svar: 289
- Visningar: 11 752
- Allmänt
-
Badrumsrenovering- Hemmet För mig hade det känts roligare med ett duschdraperi för det ger ju möjligheten att byta utseende på badrummet rätt radikalt när man...
- bettysmatte
- Svar: 40
- Visningar: 1 472
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Tips på mellanstor hund för barnfamilj- Hundavel & Ras Har ni någon päls som är absolut nej? Pälsvård ok? Jag antar att du inte vill ha en följsam hund, men tror på balans där. Det finns ju...
- Milosari
- Svar: 47
- Visningar: 1 592
- Hund
Hästrelaterat
-
Uppdateringstråd #2- Gnägg Igår åkte vi till en vän och red ut en runda hos henne och idag gav vi oss ut på utforskningsrunda med inackorderingen för att hitta nya...
- EZMK
- Svar: 50
- Visningar: 3 881
- Hästmänniska
-
Kolikförebyggande och fodringshjälp- Foder & Strö Att de stampar och vill in betyder inte strikt att de vill in. Utan att de är vana att gå in då. Inne 14h ÄR lång tid stillastående...
- Magnum
- Svar: 28
- Visningar: 611
- Vård
