Tävla med kastrerad 2017

[Sol]

Problemet med dina inlägg är att du sprider desinformation, vilket är en dödssynd för en person som haft förmånen av en akademisk utbildning och borde veta bättre. SKK är inte en myndighet, SKK stiftar eller upphäver inga lagar, SKK hade inget med kastreringsförbudet eller upphörandet av detsamma att göra, utom som remissinstans.

Jag ger uttryck för min åsikt vilket är fullt tillåtet även för oss med akademisk utbildning. SKK är ingen myndighet, men de är utan tvekan en av de viktigaste remissinstanserna Jordbruksverket har på hundsidan. Dessutom lobbyar ju SKK som alla andra intresseorganisationer för sina egna intressen så visst har SKK ett stort inflytande. Att SKK inte hade något med upphörandet av kastreringsförbudet är jag fullt medveten om. Om något så tror jag att de stretade emot in i det sista. Det går liksom inte att försöka ge sken av att SKK skulle ha någon slags neutral hållning i frågan när de officiellt faktiskt har tagit ställning mot kastrering.

Förbudet mot att kastrera kom från Jordbruksverket, eller vad myndigheten hette på den tiden. Eftersom alla som ville kastrera sin hund fick göra det efter lite pappersexercis, upphävdes lagen då den inte fyllde något syfte. SKK har alltså inget mandat att införa någon lag eller något förbud mot att kastrera hundar. Foliehatten på, om du tror att ett förbud mot att ställa kastrerade hundar på SKKs utställningar är ett led i en process för att förbjuda kastreringar som ju SKK inte har och aldrig har haft något makt att göra.

Igen, SKK är och har alltid varit en viktig remissinstans på hundsidan. Men nej, jag tror inte att SKK aktivt kommer arbeta för ett förbud mot kastrering av hund (däremot tror jag att förbjuden kan komma att utvidgas till andra tävlingar än utställning). Jag skrev att jag tror att SKK gärna skulle ställa sig bakom ett sådant. Givet att det läggs ett förslag självklart.

Som ordinär hundägare utan uppfödarintressen är jag övertygad om att det ligger i den vanlige hundägarens intresse att det avlas fram hundar som fungerar utan operativa ingrepp, så där stödjer jag SKKs förbud att ställa ut kastrerade hundar. Du tycker uppenbarligen att det som ger en hund dess värde är att den får ställas ut på en SKK-utställning. Vilken himla tur att majoriteten av alla svenska hundägare inte håller med dig där!

Jag tycker inte alls att en hunds värde kommer av utställningsbarhet. Jag anser dock att kastrerade hundar är värda att utvärdera. Hur de utvecklas säger något om aveln. Det blir inte värdelösa ur utvärderingssynpunkt bara för att de blir av med kulorna.

Jaktchampionat vet jag ingenting om, men brukschampionatet SBCh, (som för övrigt endast kan delas ut till hundar av raser som SBK har avelsansvar för), är det enda som kräver utställningsmerit. Sökchampion, spårchampion osv. kan hunden bli utan utställning så det vore intressant att höra vilken effekt du förutser av att den kastrerade andelen av en begränsad mängd hundar inte kan få titeln SBCh, när det finns fem andra tjusiga brukschampionat att få.

Jag har redan skrivit några möjliga effekter jag kan se framför mig.

Eftersom du tror att det är ett confirmation bias som gör att den veterinärmedicinska forskningen beträffande kastreringar ser ut som den gör så utmanar jag dig att hitta artiklar som utreder medicinska fördelar med kastreringar. Du får inte citera artiklar som refererar till självklarheter som att hundar utan testiklar inte får testikelcancer, eller att tikar utan livmoder inte kan få livmoderinflammation. Jag lovar att för varje artikel du hittar ska jag hitta fem stycken som behandlar medicinska nackdelar med kastrering.

Nej, nu får du läsa vad jag skriver. Jag skriver att enskilda individer är föremål för conformation bias. De som har ett motstånd till kastrering kommer att stödja sig på den forskning som bekräftar deras åsikt. De som är för kastrering gör vice versa.

Och du vill att jag ska leta upp studier utifrån dina premisser (lite cherry picking där va?). Jag ser på djurhållning ur ett välfärdsperspektiv och ser vitt och brett: veterinärmedicinskt, etologiskt, antrozoologiskt mm. Jag har läst mycket och jag håller inte heller en strikt positiv hållning om du läser vad jag skriver. Jag anser att SVF håller en bra linje.

 

[Alexandra_W]

Tur för dig och dina hundar att ni sluppit uppleva några av de kastrationsbiverkningar som den veterinärmedicinska litteraturen redogör för. Om biverkningarna vore garanterade är det väl tveksamt om ingreppet överhuvudtaget skulle tillåtas. Gå in i PubMed och sök på "side effects", "spay* or neuter*", "dog" och förfäras!

Själv har jag låtit kastrera två tikar i tioårsåldern efter tecken på livmoderinflammation, helt utan biverkningar utom ökad aptit i ett fall. Konvalescensen var dock tuff för båda tikarna, det var första gången i sina liv hundarna visade tecken på letargi, smärta och obehag trots smärtstillande. Min åsikt är att det är djurplågeri att låta en hund gå igenom det där utan starka veterinärmedicinska skäl. Nu är kastrering av tik ju en mycket större operation än att avlägsna testiklarna på en hanhund, ett ingrepp jag inte har någon personlig erfarenhet av

Utländska studier speglar utlandet. Där man kastrerar på helt annat vis (ålder etc) än Sverige.

Jag skulle vilja ha svensk statistik. Mött ett antal kastrerade (pga pyo) tikar med. Förutom viktuppgång hos vissa så ingen av de andra biverkningarna.

Därför det som sagt kulle vara intressant med uppföljning av svenska kastrerade hundar. Som kastreras vid en senare ålder än många av de utländska.

Hanarnas konvalescens brukar inte besvära dem alls mer än att vissa vill slicka och måste ha tratt. I övrigt tycks de helt opåverkade. Tikar däremot - de har ofta en besvärligare konvalescens. Särskilt som de ofta är nedsatta när de opereras.

Anser du man ska sluta rutinkastrera katter också? Hingstar. Är ju ingrepp och biverkningsrisk där med. Ärligt nyfiken fråga.

Sen blir det ju alltid nån slags trolighetsutfall. En intakt hane som råkar i bråk med en annan hane. Hur stor är den risken? Hur stora blir skadorna? Konvalescensen osv.

 

[Liran]

Utländska studier speglar utlandet. Där man kastrerar på helt annat vis (ålder etc) än Sverige.

Jag skulle vilja ha svensk statistik. Mött ett antal kastrerade (pga pyo) tikar med. Förutom viktuppgång hos vissa så ingen av de andra biverkningarna.

Därför det som sagt kulle vara intressant med uppföljning av svenska kastrerade hundar. Som kastreras vid en senare ålder än många av de utländska.

Hanarnas konvalescens brukar inte besvära dem alls mer än att vissa vill slicka och måste ha tratt. I övrigt tycks de helt opåverkade. Tikar däremot - de har ofta en besvärligare konvalescens. Särskilt som de ofta är nedsatta när de opereras.

Anser du man ska sluta rutinkastrera katter också? Hingstar. Är ju ingrepp och biverkningsrisk där med. Ärligt nyfiken fråga.

Sen blir det ju alltid nån slags trolighetsutfall. En intakt hane som råkar i bråk med en annan hane. Hur stor är den risken? Hur stora blir skadorna? Konvalescensen osv.

Det lär finnas svenska studier i PubMed i ämnet också, frågan är hur man vaskar fram dem. Jag håller med dig om att det är troligt biverkningarna blir färre och mindre allvarliga ju mognare hunden är vid operationen. Jag kommer att kastrera mina hundar i fortsättningen så fort det blir veterinärmedicinskt motiverat, men jag hoppas ju att jag slipper.

Beträffande katter har jag ingen personlig erfarenhet, är det inte oerhört påfrestande att leva med intakta katter av båda könen? Släpper man ut dem fungerar det ju, men då blir ofta grannarna lidande i stället.

Vad gäller hingstar har jag ridit en del sådana i Polen. Tyvärr är mina erfarenheter av kastrering där negativa. En hingst som var självsäker, stabil och trygg att rida i alla situationer, utvecklade osäkerhet och började skygga efter kastrationen. Där märktes det att testosteronet också ger framåtanda och säkerhet, inte bara oönskad könsdrift. I Sverige kastreras de flesta hingstar tidigt, och jag tror att en valack har ett bättre liv än en hingst här, och att hingstar ska hanteras av proffs, så därför säger jag kastrera.

 

[Alexandra_W]

Det lär finnas svenska studier i PubMed i ämnet också, frågan är hur man vaskar fram dem. Jag håller med dig om att det är troligt biverkningarna blir färre och mindre allvarliga ju mognare hunden är vid operationen. Jag kommer att kastrera mina hundar i fortsättningen så fort det blir veterinärmedicinskt motiverat, men jag hoppas ju att jag slipper.

Beträffande katter har jag ingen personlig erfarenhet, är det inte oerhört påfrestande att leva med intakta katter av båda könen? Släpper man ut dem fungerar det ju, men då blir ofta grannarna lidande i stället.

Vad gäller hingstar har jag ridit en del sådana i Polen. Tyvärr är mina erfarenheter av kastrering där negativa. En hingst som var självsäker, stabil och trygg att rida i alla situationer, utvecklade osäkerhet och började skygga efter kastrationen. Där märktes det att testosteronet också ger framåtanda och säkerhet, inte bara oönskad könsdrift. I Sverige kastreras de flesta hingstar tidigt, och jag tror att en valack har ett bättre liv än en hingst här, och att hingstar ska hanteras av proffs, så därför säger jag kastrera.

Jo det är påfrestande etc. Men för djuret så är det samma lidande osv. Samma risk. Och det görs främst för människans bekvämlighet. Även om det är enormt mycket mer påfrestande och olägligt för människan med fertil katt. Men inte på minsta lilla vis omöjligt.

Samma med hingstar. Det är risk, lidande osv. För människans bekvämlighet. I än högre grad än katter. Så varför eg mer okej rutinkastrera hingstar än hanhundar? Om man använder utsätta djuret för risk och lidande som argument emot då.

 

[Liran]

Jo det är påfrestande etc. Men för djuret så är det samma lidande osv. Samma risk. Och det görs främst för människans bekvämlighet. Även om det är enormt mycket mer påfrestande och olägligt för människan med fertil katt. Men inte på minsta lilla vis omöjligt.

Samma med hingstar. Det är risk, lidande osv. För människans bekvämlighet. I än högre grad än katter. Så varför eg mer okej rutinkastrera hingstar än hanhundar? Om man använder utsätta djuret för risk och lidande som argument emot då.

Katter har jag som sagt inte studerat på nära håll, bara hört att det gnälls över pissande fertila katter på friarstråt, så där har jag ingen åsikt.

Beträffande hästarna tror jag att de mår som bäst när de är medlemmar i en fungerande flock ute tillsammans i en stor hage. Eftersom ytterst få hingstar får leva på det sättet tror jag att det är bättre att vara valack. Dessutom är det farligt med hormonstyrda hingstar som när som helst kan få en impuls att betäcka även valacker med ryttare på. En intakt hanhund är inte farligare än en kastrat. Är det så att hästen står i sin box utom när den arbetas kan den lika gärna få vara hingst.

 

[Alexandra_W]

Katter har jag som sagt inte studerat på nära håll, bara hört att det gnälls över pissande fertila katter på friarstråt, så där har jag ingen åsikt.

Beträffande hästarna tror jag att de mår som bäst när de är medlemmar i en fungerande flock ute tillsammans i en stor hage. Eftersom ytterst få hingstar får leva på det sättet tror jag att det är bättre att vara valack. Dessutom är det farligt med hormonstyrda hingstar som när som helst kan få en impuls att betäcka även valacker med ryttare på. En intakt hanhund är inte farligare än en kastrat. Är det så att hästen står i sin box utom när den arbetas kan den lika gärna få vara hingst.

Fast en hingst som får för sig att betäcka med ryttare är endera dåligt uppfostrad eller har vansinniga problem med att hantera sitt testosteron. Jmf med hanhundar som inte kan sköta sig.

Däremot flockaspekten köper jag. Men kan den inte appliceras på hundar med. En fungerande hanhund men som inte kan släppas i en flock och leka. Är det mer okej eftersom den har människoflocken med? Det har ju inte hästar.

Hur ser du på övriga bekvämlighetsaspekter på hingstar? Jag kastrerade tex min trots att han gick med kompisar, funkade fint som hingst osv. Men som valack kan jag tex ha honom med ston, folk är inte lika sjåpiga, jag behöver inte ha järnkoll på honom när barn hanterar osv. Dvs bekvämlighetsskäl för mig.

Den andra kastrerades UNG då han var helt knäpp så fort han var på bortaplan. Det sprutade testosteron ur öronen på honom och han hade bara brudar och slåss i huvudet. Kunde verkligen inte hantera sin drift ens som ung. Men genom kastrera då så doldes ju det som problem med (åter jmf med diskussionen om hundar)

 

[Red_Chili]

Tänk på all extremt oseriös blandrasavel, som skulle hindras av att grannens byracka faktiskt var förhindrad att föröka sig. Och att grannens byracka, kanske skulle vara lite mindre otrevlig som kastrerad...

Vet att många inlägg skrivits sedan du skrev det jag nu citerar, men jag måste bara få flika in att de som ägnar sig åt oseriös blandrasavel inte kommer påverkas ett dugg av vad SKK bestämmer och inte ett dugg av vilka hundar som får ställas ut och inte. De behåller inte sina hundar intakta för att kunna ställa ut eller tävla.

Den oseriösa aveln kommer man åt genom att sprida kunskap kring varför seriös renrasavel är att föredra för att på så sätt minska efterfrågan på blandraser. Så länge folk inte har kunskap om sådant kommer blandrasaveln inte påverkas av huruvida renrasägare kastrerar eller inte.

 

[MiniLi]

BC som inte kan bli vallhundar ska inte avlas. Det är en arbetande hund. @Migo, hjälp.

Har jag yttrat någonting alls om att BC som inte vallar ska gå i avel?
Nu verkar du hitta på egna saker att argumentera emot..

Om det verkligen tar t.ex. 5 år innan man vet om en hund är lämplig för avel, då måste ju det logiska valet vara att man helt enkelt inte får avla på yngre djur?
Men avel på äldre djur har väldigt många risker, så då kanske man istället borde plocka bort en radda med hundraser som visar sjukdomar så sent så att man "måste" avla på djur som ännu inte kunnat visa sjukdomarna?
Eller ta fram (obligatoriska) gentest för att plocka bort hundarna före 5 år?

Jag sa inte att det tar 5 år innan man vet om hunden är lämplig för avel, jag skrev att det kan ta 4-5 år att se hundens egenskaper och få en bra bild av avelsvärdet och att detta inte går om hunden kastreras tidigt. Då pratade jag alltså om tex syskon till hundar som går i avel och värdet av att inte slentrianmässigt kastrera tidigt innan dessa bedömningar gjorts.

Jag undrar hur du tänker angående matadoravel i allmänhet och effekten av kastrering.

Om vi antar att det finns 10.000 hundar i en viss godtycklig ras. I varje djurart så föds lite drygt 50 % hanar och lite knappt 50 % hondjur. Detta varierar så att det kan vara tvärtom i vissa arter, men handjur har ofta en något högre dödlighet. Så borde det vara för hund också.
De som är bättre på att räkna än jag, kan räkna ut hur många djur av varje kön som är lämpligt att ha i avel, om genbasen är känd.
Antagligen är det en liten bråkdel av dessa 10.000 hundar som vare sig är lämpade eller har ägare som vill avla. Varför måste då dessa kanske 8000 hundar vara okastrerade?
Det behövs färre handjur, och bara de "bästa" för att skapa och vidmakthålla en frisk population, än vad det behövs hondjur. Dels så kan inte hondjuren föda ett obegränsat antal ungar över tid, dessutom är det alltid en risk att bära, föda fram, och uppfostra ungar.

Det är människans val, när man överanvänder (eller underanvänder), individer i avel, det är människans val, att välja t.ex. den "sötaste" istället för den friskaste.

Jag ser inget syfte i att leka matte. Jag anser att slentrianmässig och relativt tidig kastrering kan bli ett hot mot avelsbasen, en åsikt som även SKK delar. Uppenbarligen.

 

[WildWilma]

När jag läser om oron för otillräcklig avelsbas p.g.a. av bristande tillgång på avelsmaterial (hanhundar), så handlar det om i princip om inhemska hundraser.

Det är väldigt viktigt att bevara inhemska husdjursraser av alla sorter, och att se till att dessa också behåller de egenskaper som gör dem unikt anpassade för sitt ändamål i den kontext där de kommit till.
Många (de flesta) av de här raserna har så vitt jag minns, en väldigt begränsad population i antal, och de flesta är renodlade jakthundar.

Men av de 100-tals raser som förekommer i Sverige, så är de allra flesta raser som förekommer internationellt och som det regelbundet (på gott och på ont) importeras nya djur av.

Att då tillåta kastration (med efetrföljande utställningsmöjlighet) av t.ex. Chiahuahua, medan samtidigt inte tillåta kastration av t.ex. Gotlandsstövare är det en omöjlighet?
Måste alltid alla hundraser behandlas exakt lika?
Skulle inte varje (internationell) ras kunna ha egna rekommendationer om vid vilken ålder det är lämpligt (hälsoaspekter, minimera risker för biverkningar) kastrera friska hundar?

Detta stämmer ej. Det finns gott om "importerade" raser (även "stora" raser) men alldeles för små effektiva populationer (ej samma som faktisk population utan helt enkelt den delen av populationen som används i avel) även om man ser till populationen som finns i hela världen, detta på grund av att matadoravel är mer norm än undantag i många raser. I dessa raser bör så många olika avelsdjur som möjligt användas och samma/liknande kombinationer undvikas precis som i de inhemska raserna man försöker rädda. Kastreras hälften av hundarna innan de ens har hunnit bli vuxna nog att ens utvärderas ordentligt så kan det helt klart rasens framtid i längden. Aveln kommer begränsas till ett ännu mindre antal hundar som fortfarande är fertila och anses värde att avla på och då kommer framtida generationer snabbt att bli nära besläktade med varandra och inavelsdepressionen blir ett faktum.

 

[Sol]

Jag ser inget syfte i att leka matte. Jag anser att slentrianmässig och relativt tidig kastrering kan bli ett hot mot avelsbasen, en åsikt som även SKK delar. Uppenbarligen.

Och det är där avelsplanering kommer in. Det går inte att lägga ansvaret för avelsplanering på den vanliga hundägaren. Det är uppfödarna som måste planera sin avel. Det är uppfödarna som måste berätta för spekulanterna vilka förhoppningar de har om sina valpar, hur de önskar att spekulanterna agerar så att eventuella köpare förstår att deras hund kan vara värdefull. Hittar uppfödarna inte köpare som vill hålla sina hundar intakta, göra hälsotester och meritera dem får man ta ett större ansvar själv och behålla fler hundar hemma eller sätta ut på foder.

Den enskilda hundägaren ska inte beskyllas för att avelsbasen snävas åt. Det är vi uppfödare (jaja, jag föder upp katter och inte hundar) som bär ansvaret där. Sålda hundar kan inte betraktas som avelsreserver.

 

[MiniLi]

Och det är där avelsplanering kommer in. Det går inte att lägga ansvaret för avelsplanering på den vanliga hundägaren. Det är uppfödarna som måste planera sin avel. Det är uppfödarna som måste berätta för spekulanterna vilka förhoppningar de har om sina valpar, hur de önskar att spekulanterna agerar så att eventuella köpare förstår att deras hund kan vara värdefull. Hittar uppfödarna inte köpare som vill hålla sina hundar intakta, göra hälsotester och meritera dem får man ta ett större ansvar själv och behålla fler hundar hemma eller sätta ut på foder.

Den enskilda hundägaren ska inte beskyllas för att avelsbasen snävas åt. Det är vi uppfödare (jaja, jag föder upp katter och inte hundar) som bär ansvaret där. Sålda hundar kan inte betraktas som avelsreserver.

Jag delar inte din åsikt helt enkelt.

 

[Sol]

Jag delar inte din åsikt helt enkelt.

Du anser inte att det är uppfödarna som ska planera aveln? Du anser inte att det är uppfödarna som ser till att valpar placeras ut på ett sätt som gynnar både valpen och rasen?

 

[MiniLi]

Du anser inte att det är uppfödarna som ska planera aveln? Du anser inte att det är uppfödarna som ser till att valpar placeras ut på ett sätt som gynnar både valpen och rasen?

Jag anser att även köpare har ett ansvar för att rasen utvecklas åt rätt håll. Sen anser jag såklart också att uppfödarna ansvarar för att möjliggöra för köparna att fatta "rätt" beslut, tex genom att inte avla fram hundar med problematisk könsdrift som behöver kastreras för att funka.

 

[Sol]

Jag anser att även köpare har ett ansvar för att rasen utvecklas åt rätt håll. Sen anser jag såklart också att uppfödarna ansvarar för att möjliggöra för köparna att fatta "rätt" beslut, tex genom att inte avla fram hundar med problematisk könsdrift som behöver kastreras för att funka.

Så en person som inte är ett dugg intresserad av avel ska inte ha hund? För de flesta hundägare är ju just detta, inte intresserade av avel. De vill ha en hund för något ändamål men oftast inte pga. avelsintresse (har de det är ju kastrering antagligen inte heller på tapeten). Att kräva att de ska hålla uppfödarna med en avelsreserv är inte riktigt juste. Visst tjänar alla på en sund ras, men det är ju inte gemene hundägares fel att många hundraser har klent med genetisk variation...

 

[WildWilma]

Och det är där avelsplanering kommer in. Det går inte att lägga ansvaret för avelsplanering på den vanliga hundägaren. Det är uppfödarna som måste planera sin avel. Det är uppfödarna som måste berätta för spekulanterna vilka förhoppningar de har om sina valpar, hur de önskar att spekulanterna agerar så att eventuella köpare förstår att deras hund kan vara värdefull. Hittar uppfödarna inte köpare som vill hålla sina hundar intakta, göra hälsotester och meritera dem får man ta ett större ansvar själv och behålla fler hundar hemma eller sätta ut på foder.

Den enskilda hundägaren ska inte beskyllas för att avelsbasen snävas åt. Det är vi uppfödare (jaja, jag föder upp katter och inte hundar) som bär ansvaret där. Sålda hundar kan inte betraktas som avelsreserver.

Det är inte den enskilda ägarens ansvar att förvalta hela rasen, det är uppfödarnas förhoppningsvis i samarbete med rasklubben. Det är uppfödarna och rasklubben som bör se till att okynneskatrering hålls på en låg nivå genom att informera valpköparna om att det inte är önskvärt att de kastrerar utan anledning eftersom många olika hundar som möjligt i rasen bör gå i avel och det är svårt att veta om en hund är lämpligt för avel eller ej innan den är ordentligt vuxen. Sen är det uppfödarnas ansvar att hitta och använda de potentiella avelshundarna. Det är mycket bättre för rasen att tre hundar i en kull får en kull var än att en hund i en kull för tre kullar men det är inte rimligt att en uppfödare sparar 3 valpar i varje kull tills de är 3-5 år gamla. Sen är det ju inte säkert att just den som uppfödaren sparar är den bästa att använda i avel i slutändan heller.

Kl.
Jag var helt för kastrering av hundar innan jag blev mer insatt i hundvärlden men populationsproblematiken som finns i många raser samt fick se en del tråkiga biverkningar, framförallt på kastrerade hanar.

Det enda negativa jag ser med mina okastrerade hanar är att jag är rädd att de ska bli attackerade av andra större hanar, vilket tyvärr har hänt den ena. I övrigt så är de mycket enkla i det mesta trots att vi konstant har löptikar i närområdet eftersom vi bor i stan. De får ha kulorna kvar om de inte måste bort på grund av sjukdom även om jag var ganska inställd på att jag nog skulle kastrera innan jag fick hem min första hane.

 

[Sol]

Det är inte den enskilda ägarens ansvar att förvalta hela rasen, det är uppfödarnas förhoppningsvis i samarbete med rasklubben. Det är uppfödarna och rasklubben som bör se till att okynneskatrering hålls på en låg nivå genom att informera valpköparna om att det inte är önskvärt att de kastrerar utan anledning eftersom många olika hundar som möjligt i rasen bör gå i avel och det är svårt att veta om en hund är lämpligt för avel eller ej innan den är ordentligt vuxen. Sen är det uppfödarnas ansvar att hitta och använda de potentiella avelshundarna. Det är mycket bättre för rasen att tre hundar i en kull får en kull var än att en hund i en kull för tre kullar men det är inte rimligt att en uppfödare sparar 3 valpar i varje kull tills de är 3-5 år gamla. Sen är det ju inte säkert att just den som uppfödaren sparar är den bästa att använda i avel i slutändan heller.

Kl.
Jag var helt för kastrering av hundar innan jag blev mer insatt i hundvärlden men populationsproblematiken som finns i många raser samt fick se en del tråkiga biverkningar, framförallt på kastrerade hanar.

Det enda negativa jag ser med mina okastrerade hanar är att jag är rädd att de ska bli attackerade av andra större hanar, vilket tyvärr har hänt den ena. I övrigt så är de mycket enkla i det mesta trots att vi konstant har löptikar i närområdet eftersom vi bor i stan. De får ha kulorna kvar om de inte måste bort på grund av sjukdom även om jag var ganska inställd på att jag nog skulle kastrera innan jag fick hem min första hane.

Då är vi helt eniga, men då måste också uppfödarna ta det ansvaret. Inte genom exkludering, dumförklarande och skrämselpropaganda utan genom saklig information om varför köparna bör hålla sin hund fertil. Och de måste även använda de hanar (vilket det antagligen främst handlar om) som finns tillgängliga även fast de inte är högt meriterade.

Jag är som sagt varken för eller emot utan har en väldigt pragmatisk hållning i frågan. Beslutet ska tas av den enskilda hundägaren i samråd med veterinär. Avelsmässigt ligger ansvaret på uppfödarna, rasklubbarna och på SKK. I längden tror jag inte att SKK tjänar på att använda exkludering som "vapen" mot kastrering. Jag tror de har mycket mer att vinna på att försöka engagera så många som möjligt i hundsport och på det viset kunna nå ut med information. Ju fler som exkluderas ju mer elitistisk kommer hundsporten uppfattas och det om något skapar ett gap mellan gemene hundägare och uppfödarna.

 

[skogaliten]

Varför är du så monomant fixerad vid att kastrering är önskvärt? Om vi räknar bort cancerriskerna, ledbesvären, ängsligheten och den försämrade smärttåligheten som är några av flera biverkningar av en kastrering, så har vi ändå riskerna som är förknippade med själva operationen, narkosrisken och infektionsrisken. Sedan har vi 10-14 dagars smärta och obehag under läkningen som är en följd av också en komplikationsfri kastrering. Varför vill du utsätta fungerande hanhundar för det? Vilka är fördelarna?

Det går inte att ge en ålder vid vilken en hund kan sägas vara färdigutvärderad. I vissa raser, tex dobermann med sina DCM-problem, är det en merit att hunden uppnått tio år. En av min förra tiks avkomlingar (inte dobermann) har fått sina första kullar nu efter fyllda tio år. Han var alltid frisk, snäll och trevlig men aldrig flashigt snygg. Konstigt nog sopar en av sönerna utställningsringarna som mest framgångsrik i rasen. Vi får tacka den vackra mamman.

Som redan nämnts debuterar många ärftliga sjukdomar i medelåldern, därför är rekommendationerna i många raser att man helst ska använda äldre hanhundar i aveln, (och medelålders tikar!).

Varför tror du att det bättre att kastrera inhemska hundar och importera nya av samma ras utifrån? I "min" ras importeras en del från Tyskland och Östeuropa. Trevliga, dugliga och snygga hundar, men tyvärr blir ofta hd-resultaten på avkommorna efter friröntgade importer en besvikelse, eftersom det inte går att få information om släktens hd-status. I de svenska linjerna är det vanligt med hela kullar med A på höfterna. Min uppfattning är att SKK har legat långt framme beträffande kontroll och registrering av vissa, inte alla, ärftliga åkommor, om man jämför nationella kennelklubbar.

De som satt i SKKs beslutande organ på 1980-talet är döda nu, och du märker ju i den här tråden att även unga människor är emot kastration på vetenskapligt grundade skäl. Gå in i PubMed och skaffa dig en objektivt grundad uppfattning.

Nej, jag är inte monomant för kastrering, eller mot kastrering heller.
Jag tycker mig dock se att en hel del av motståndet mot kastrering av hund inte är objektivt betingat, utan snarare kulturellt betingat.

Om du läste ordentligt, så skulle du se att jag försökte skriva att de som var unga på 1980-talet, när det fanns ett förbud, idag är medelålders och kan sitta i beslutande positioner. De som t.ex. gick ungdomskurser relaterade till hundavel i mitten av 1980-talet. Jag påstod definitivt inte att det var senila åldringar som hänger kvar.

Däremot tycker jag nog att du ska läsa SVF dokumentet en gång till när du hänvisar till vetenskap, inte ens där stämmer det du påstår om risker:

Många cancerformer har en minskad risk. Några ökade risker beror med antagligen på att kastrerade hundar har en högre livslängd.
Urklipp ur dokumentet, mina understrykningar (cancersjukdomar):

"Sexualitet samt hormonellt styrda beteenden, som hanhundsaggressivitet och urinmarkering, minskar i regel (9). Tikar slutar löpa och blir inte skendräktiga. Kastrerade hanhundar löper minskad risk att drabbas av könshormonberoende sjukdomar som prostatahyperplasi, prostatit, analadenom och perinealbråck. Ingreppet eliminerar risken för testikeltumörer (15). Risken för juvertumörer och andra sjukdomar i reproduktionsorgan elimineras eller minskas avsevärt hos kastrerade tikar. Kastrerade tikar drabbas inte av livmoderinflammation (1, 15)."

"En ökad förekomst av vissa neoplasier har påvisats hos kastrerade hundar. Att kastrerade hundar lever längre kan vara en förklaring till den ökade förekomsten av neoplasier i denna grupp"

Att kastrera för tidigt verkar vara den största risken. Det verkar försena och försämra hur tillväxtzonerna i ben och leder utvecklas.
Urklipp ur dokumentet, mina understrykningar

"En association mellan tidig kastration (före tolv månaders ålder) och ökad förekomst av ortopediska lidanden som höftledsdysplasi, korsbandsskada och armbågsdysplasi har påvisats. Korrelationen var tydligare för hundar som kastrerades före sex månaders ålder. Sambandet ses framför allt hos storvuxna hundar och vissa raser kan vara mer drabbade. Kastration fördröjer slutning av tillväxtzoner vilket kan ge förändrad tillväxt av rörben och förändrade ledvinklar. Detta, eventuellt i kombination med en ökad kroppsvikt, framförs som en möjlig förklaring till sambandet. Tydliga orsakssamband har dock inte kunnat fastställas"

Om försämrad smärttålighet står det inte ett ord, ej heller om ökad ängslighet.

Men om det ofta är så att det är ängsliga och osäkra hundar som blir kastrerade, så är det ju lätt att tolka det som att hundar blir ängsliga och osäkra av att kastreras...
Hur man objektivt mäter smärttålighet i vardagslag vet jag inte, jag vore väldigt tacksam för en förklaring.

 

[Fisherling]

Nej, jag är inte monomant för kastrering, eller mot kastrering heller.
Jag tycker mig dock se att en hel del av motståndet mot kastrering av hund inte är objektivt betingat, utan snarare kulturellt betingat.

Om du läste ordentligt, så skulle du se att jag försökte skriva att de som var unga på 1980-talet, när det fanns ett förbud, idag är medelålders och kan sitta i beslutande positioner. De som t.ex. gick ungdomskurser relaterade till hundavel i mitten av 1980-talet. Jag påstod definitivt inte att det var senila åldringar som hänger kvar.

Däremot tycker jag nog att du ska läsa SVF dokumentet en gång till när du hänvisar till vetenskap, inte ens där stämmer det du påstår om risker:

Många cancerformer har en minskad risk. Några ökade risker beror med antagligen på att kastrerade hundar har en högre livslängd.
Urklipp ur dokumentet, mina understrykningar (cancersjukdomar):

"Sexualitet samt hormonellt styrda beteenden, som hanhundsaggressivitet och urinmarkering, minskar i regel (9). Tikar slutar löpa och blir inte skendräktiga. Kastrerade hanhundar löper minskad risk att drabbas av könshormonberoende sjukdomar som prostatahyperplasi, prostatit, analadenom och perinealbråck. Ingreppet eliminerar risken för testikeltumörer (15). Risken för juvertumörer och andra sjukdomar i reproduktionsorgan elimineras eller minskas avsevärt hos kastrerade tikar. Kastrerade tikar drabbas inte av livmoderinflammation (1, 15)."

"En ökad förekomst av vissa neoplasier har påvisats hos kastrerade hundar. Att kastrerade hundar lever längre kan vara en förklaring till den ökade förekomsten av neoplasier i denna grupp"

Att kastrera för tidigt verkar vara den största risken. Det verkar försena och försämra hur tillväxtzonerna i ben och leder utvecklas.
Urklipp ur dokumentet, mina understrykningar

"En association mellan tidig kastration (före tolv månaders ålder) och ökad förekomst av ortopediska lidanden som höftledsdysplasi, korsbandsskada och armbågsdysplasi har påvisats. Korrelationen var tydligare för hundar som kastrerades före sex månaders ålder. Sambandet ses framför allt hos storvuxna hundar och vissa raser kan vara mer drabbade. Kastration fördröjer slutning av tillväxtzoner vilket kan ge förändrad tillväxt av rörben och förändrade ledvinklar. Detta, eventuellt i kombination med en ökad kroppsvikt, framförs som en möjlig förklaring till sambandet. Tydliga orsakssamband har dock inte kunnat fastställas"

Om försämrad smärttålighet står det inte ett ord, ej heller om ökad ängslighet.

Men om det ofta är så att det är ängsliga och osäkra hundar som blir kastrerade, så är det ju lätt att tolka det som att hundar blir ängsliga och osäkra av att kastreras...
Hur man objektivt mäter smärttålighet i vardagslag vet jag inte, jag vore väldigt tacksam för en förklaring.

Nu tar du ju dock upp de uppenbara positiva effekterna av kastrering. Det är ju lika självklart att en hund inte kan få testikelcancer om de inte har testiklar som det är självklart att en hund med bortopererade ögon inte kan se.

De absolut vanligaste bieffekterna av kastrering är ej medicinska, alltså kommer de inte dyka upp i undersökningar som fokuserar på statistik från veterinärkliniker eller liknande. Ganska så självklart egentligen.. Ullig, oduglig päls, ökad osäkerhet, försämrad smärttålighet, plötsliga rädslor, ökad mottagen aggression från andra hundar pga könstvetydighet, ökad mottaget sexuellt beteende från andra hundar pga könstvetydighet, förlängd tillväxtperiod pga tidig kastrering, förlorad gnista, inga av dessa bieffekter dyker upp i medicinska undersökningar, för de är inte medicinska problem. Det är bara hundägarna som kan redovisa för dessa bieffekter, och det har de gjort, i otaliga forumtrådar.

Jag har en vän som blev tvungen att kastrera sin hane i vuxen ålder pga medicinsk orsak. Han var utställningschampion och tävlar aktivt i agility. Han var en pigg, framåt, energisk hund tills han blev kastrerad. Efter det går han upp i vikt om han så tittar på mat, hans päls måste hållas rakad för att den blivit så ullig och oduglig, och den pigga, energiska hunden var som bortblåst. Visst, han kunde fortfarande tränas och tävlas i agility, men sedan kastreringen ligger han bara i soffan hemma och sover, vill knappt gå ut på promenad.

Min familjs hund kastrerades tidigt, vid 8 månaders ålder. Innan könsmognaden. Han blev på tok för stor för sin ras och har vid 5 års ålders mentaliteten av en 7-månaders unghund. Kan inte fokusera, orkar inte träna i mer än någon minut, har otroligt svårt med hundspråk och får ta emot väldigt mycket skitbeteenden från andra hundar som tror han är en tik som inte kan säga ifrån. (Vilket de flesta tikar är väldigt bra på.)

Båda dessa hundar är ju fortfarande fantastiska familjemedlemmar och högt älskade, men deras liv hade nog varit mycket bättre om de hade fått förbli intakta.

Så. Det var sista inlägget jag gör i den här diskussionen. Det går liksom inte att diskutera med en tegelvägg.

 

[Sol]

Nu tar du ju dock upp de uppenbara positiva effekterna av kastrering. Det är ju lika självklart att en hund inte kan få testikelcancer om de inte har testiklar som det är självklart att en hund med bortopererade ögon inte kan se.

De absolut vanligaste bieffekterna av kastrering är ej medicinska, alltså kommer de inte dyka upp i undersökningar som fokuserar på statistik från veterinärkliniker eller liknande. Ganska så självklart egentligen.. Ullig, oduglig päls, ökad osäkerhet, försämrad smärttålighet, plötsliga rädslor, ökad mottagen aggression från andra hundar pga könstvetydighet, ökad mottaget sexuellt beteende från andra hundar pga könstvetydighet, förlängd tillväxtperiod pga tidig kastrering, förlorad gnista, inga av dessa bieffekter dyker upp i medicinska undersökningar, för de är inte medicinska problem. Det är bara hundägarna som kan redovisa för dessa bieffekter, och det har de gjort, i otaliga forumtrådar.

Jag har en vän som blev tvungen att kastrera sin hane i vuxen ålder pga medicinsk orsak. Han var utställningschampion och tävlar aktivt i agility. Han var en pigg, framåt, energisk hund tills han blev kastrerad. Efter det går han upp i vikt om han så tittar på mat, hans päls måste hållas rakad för att den blivit så ullig och oduglig, och den pigga, energiska hunden var som bortblåst. Visst, han kunde fortfarande tränas och tävlas i agility, men sedan kastreringen ligger han bara i soffan hemma och sover, vill knappt gå ut på promenad.

Min familjs hund kastrerades tidigt, vid 8 månaders ålder. Innan könsmognaden. Han blev på tok för stor för sin ras och har vid 5 års ålders mentaliteten av en 7-månaders unghund. Kan inte fokusera, orkar inte träna i mer än någon minut, har otroligt svårt med hundspråk och får ta emot väldigt mycket skitbeteenden från andra hundar som tror han är en tik som inte kan säga ifrån. (Vilket de flesta tikar är väldigt bra på.)

Båda dessa hundar är ju fortfarande fantastiska familjemedlemmar och högt älskade, men deras liv hade nog varit mycket bättre om de hade fått förbli intakta.

Så. Det var sista inlägget jag gör i den här diskussionen. Det går liksom inte att diskutera med en tegelvägg.

Etologiska studier finns och de visar precis som veterinärmedicinska studier att det finns både för- och nackdelar med kastrering.

Det finns även forskning om kastrering och dess effekt på päls.

Anekdoter är fortfarande inte en valid bevisföring. Du har negativa erfarenheter, andra har positiva. Blir vi klokare av det?

 

[Fisherling]

Etologiska studier finns och de visar precis som veterinärmedicinska studier att det finns både för- och nackdelar med kastrering.

Det finns även forskning om kastrering och dess effekt på päls.

Anekdoter är fortfarande inte en valid bevisföring. Du har negativa erfarenheter, andra har positiva. Blir vi klokare av det?

Ugh, avskyr när jag inte kan hålla mig borta..
Det är klart att det finns både för- och nackdelar, jag har aldrig sagt annat. Vissa får positiva erfarenheter, andra negativa. Och JA, vi blir klokare av det, eftersom ingen har identiska upplevelser av kastreringens effekter. Desto mer vi vet, desto klokare blir vi.
Någon kanske inte kastrerar sin unghund som de tänkt tävla med - något som alla sagt ska göras - för att de läste om hur någon annans unghund efter kastrering aldrig mognade mentalt och därför aldrig kunde tävla. Den unghunden växer då kanske upp som en helt fungerande och åtråvärd tävlingshund som senare får gå i avel tack vare förfrågningar, trots att ägarna aldrig ens funderat på avel innan. Tack vare detta kanske dessa ägare börjar engagera sig mer i sin ras, hjälper till på tävlingar, blir framgångsrika kennelägare.Vem vet? Ingen. Kanske hade hunden blivit framgångsrik tävlingshund även om den blivit kastrerad, men då har dessa fina gener gått till spillo. Kanske hade den vuxit upp och blivit hopplöst översexuell och senare blivit kastrerad ändå i vuxen ålder, något som uppfödaren får reda på och tar hänsyn till i dess framtida avel, för att undvika att det sker igen.

Jag var förut helt för att kastrera alla hanhundar som inte ska avlas på för att de annars var så jobbiga, men nu tycker jag att det är bättre att istället avla fram hundar som fungerar bra som intakta. Det görs idag, de finns, de är ingen raritet! Det är inte svårt att avla fram hundar som har sunda könsdrifter. Bara för att man (tydligen) avlat bort sunda könsdrifter hos majoriteten av katter och hästar betyder inte det att fallet är så med hundar. Jag tycker det är helt värdelöst att jämföra dessa helt skilda arter.

Jag förstår inte varför man tycker att det är acceptabelt att hundar ska tvingas opereras för att få ett drägligt liv? Tycker du det är okej att avla fram hundar som inte kan andas också, för det går ju att fixa med operation?

Och ja, jag är frustrerad. Den här diskussionen känns meningslös då man pratar för döva öron.