Tävla med kastrerad 2017

[Alexandra_W]

Min herre är för stor för rasen, och ett långbent skrangel. Han är rätt "barnslig" med.

Kastreringsmotståndare ylar glatt att se där - så där blir det om man kastrerar.

Grejen är att han var stor redan som valp och det gick se innan kastrering att han blir för stor. Han var ett notoriskt svårfött skrangel redan som ung. Rasen är känd för att vara SEN i mental mognad och det är inte ovanligt att de är "barnsliga" långt in i vuxen ålder.

Så - kastrering eller individen i sig. Det är jättelätt att skylla på kastreringen men det är för lätt och går inte dra några slutsatser.

Rädslor och ängslan osv har jag aldrig ens HÖRT någon som drabbats av och kan på rak arm räkna in två dussin kastrerade hundar jag haft nära kontakt med under åren. Det som oftast händer är att de blir lättfödda - men långt ifrån alla (för mina egna så 1 av 4). Och att de kan gå ändrad päls. Men då har ingen haft superpäls från början heller så naturligt åldrande eller kastrering?

Tillägg. Det här med problem i signaler och samspråk med andra hundar har jag mött en gång. Jag tycker nog det var hunden som blev förvirrad som hade problemen och inte de kastrerade. Är normalt inga som helst problem och 99 av 100 hundar har konstaterar "kompis" och inte tyckts bekymra sig om att det varit en det. Det är ju inte så att de får könsneutralt beteende bara för driften är borta...)

 

[Sol]

Ugh, avskyr när jag inte kan hålla mig borta..
Det är klart att det finns både för- och nackdelar, jag har aldrig sagt annat. Vissa får positiva erfarenheter, andra negativa. Och JA, vi blir klokare av det, eftersom ingen har identiska upplevelser av kastreringens effekter. Desto mer vi vet, desto klokare blir vi.
Någon kanske inte kastrerar sin unghund som de tänkt tävla med - något som alla sagt ska göras - för att de läste om hur någon annans unghund efter kastrering aldrig mognade mentalt och därför aldrig kunde tävla. Den unghunden växer då kanske upp som en helt fungerande och åtråvärd tävlingshund som senare får gå i avel tack vare förfrågningar, trots att ägarna aldrig ens funderat på avel innan. Tack vare detta kanske dessa ägare börjar engagera sig mer i sin ras, hjälper till på tävlingar, blir framgångsrika kennelägare.Vem vet? Ingen. Kanske hade hunden blivit framgångsrik tävlingshund även om den blivit kastrerad, men då har dessa fina gener gått till spillo. Kanske hade den vuxit upp och blivit hopplöst översexuell och senare blivit kastrerad ändå i vuxen ålder, något som uppfödaren får reda på och tar hänsyn till i dess framtida avel, för att undvika att det sker igen.

Jag var förut helt för att kastrera alla hanhundar som inte ska avlas på för att de annars var så jobbiga, men nu tycker jag att det är bättre att istället avla fram hundar som fungerar bra som intakta. Det görs idag, de finns, de är ingen raritet! Det är inte svårt att avla fram hundar som har sunda könsdrifter. Bara för att man (tydligen) avlat bort sunda könsdrifter hos majoriteten av katter och hästar betyder inte det att fallet är så med hundar. Jag tycker det är helt värdelöst att jämföra dessa helt skilda arter.

Jag förstår inte varför man tycker att det är acceptabelt att hundar ska tvingas opereras för att få ett drägligt liv? Tycker du det är okej att avla fram hundar som inte kan andas också, för det går ju att fixa med operation?

Och ja, jag är frustrerad. Den här diskussionen känns meningslös då man pratar för döva öron.

Men det är just detta: hur hjälper 179 olika erfarenheter X att ta det beslutet i just sin situation? Är inte det viktigaste att se till evidensen och att diskutera med sin veterinär? Är oönskade beteenden inblandade rådgör man med en etolog, hundpsykolig, instruktör whatever.

Och vad gäller om det är okej att operativa i grepp krävs för ett drägligt liv ställer jag motfrågan: har du samma aversion mot kastrering gällande alla andra arter också?

Att inte kunna andas och att inte kunna föröka sig ligger på rätt olika nivåer.

 

[skogaliten]

Ugh, avskyr när jag inte kan hålla mig borta..
Det är klart att det finns både för- och nackdelar, jag har aldrig sagt annat. Vissa får positiva erfarenheter, andra negativa. Och JA, vi blir klokare av det, eftersom ingen har identiska upplevelser av kastreringens effekter. Desto mer vi vet, desto klokare blir vi.
Någon kanske inte kastrerar sin unghund som de tänkt tävla med - något som alla sagt ska göras - för att de läste om hur någon annans unghund efter kastrering aldrig mognade mentalt och därför aldrig kunde tävla. Den unghunden växer då kanske upp som en helt fungerande och åtråvärd tävlingshund som senare får gå i avel tack vare förfrågningar, trots att ägarna aldrig ens funderat på avel innan. Tack vare detta kanske dessa ägare börjar engagera sig mer i sin ras, hjälper till på tävlingar, blir framgångsrika kennelägare.Vem vet? Ingen. Kanske hade hunden blivit framgångsrik tävlingshund även om den blivit kastrerad, men då har dessa fina gener gått till spillo. Kanske hade den vuxit upp och blivit hopplöst översexuell och senare blivit kastrerad ändå i vuxen ålder, något som uppfödaren får reda på och tar hänsyn till i dess framtida avel, för att undvika att det sker igen.

Jag var förut helt för att kastrera alla hanhundar som inte ska avlas på för att de annars var så jobbiga, men nu tycker jag att det är bättre att istället avla fram hundar som fungerar bra som intakta. Det görs idag, de finns, de är ingen raritet! Det är inte svårt att avla fram hundar som har sunda könsdrifter. Bara för att man (tydligen) avlat bort sunda könsdrifter hos majoriteten av katter och hästar betyder inte det att fallet är så med hundar. Jag tycker det är helt värdelöst att jämföra dessa helt skilda arter.

Jag förstår inte varför man tycker att det är acceptabelt att hundar ska tvingas opereras för att få ett drägligt liv? Tycker du det är okej att avla fram hundar som inte kan andas också, för det går ju att fixa med operation?

Och ja, jag är frustrerad. Den här diskussionen känns meningslös då man pratar för döva öron.

Tagga ner lite, och börja med att läsa SVF dokumentet i sin helhet.

Gå sedan ett par års utbildning i husdjursavel, husdjursgenetik, populationsgenetik och etologi t.ex. och kombinera detta med praktisk erfarenhet av avel inom ett flertal raser.

Passa då på att observera att det inom många husdjursraser finns ett slags avelskulturer, som i vissa stycken saknar vetenskapligt stöd.
Det finns exempel på sådana kulturella avelsidéer inom samtliga raser jag hållit på med.
Ibland visar modern forskning att kulturen/tradition har korrekta antaganden, men väldigt ofta visar det sig att det inte råkar finnas någon bäring runt envist förekommande påståenden.
Inom får t.ex. så har det funnits påståenden om hur benägenhet för juverinflammation förärvs (eller inte förärvs) som är helt grundlösa. Men folk har baserat hela sin avel på påståendena.

 

[Liran]

Då är vi helt eniga, men då måste också uppfödarna ta det ansvaret. Inte genom exkludering, dumförklarande och skrämselpropaganda utan genom saklig information om varför köparna bör hålla sin hund fertil. Och de måste även använda de hanar (vilket det antagligen främst handlar om) som finns tillgängliga även fast de inte är högt meriterade.

Jag är som sagt varken för eller emot utan har en väldigt pragmatisk hållning i frågan. Beslutet ska tas av den enskilda hundägaren i samråd med veterinär. Avelsmässigt ligger ansvaret på uppfödarna, rasklubbarna och på SKK. I längden tror jag inte att SKK tjänar på att använda exkludering som "vapen" mot kastrering. Jag tror de har mycket mer att vinna på att försöka engagera så många som möjligt i hundsport och på det viset kunna nå ut med information. Ju fler som exkluderas ju mer elitistisk kommer hundsporten uppfattas och det om något skapar ett gap mellan gemene hundägare och uppfödarna.

Jag är lika lite insatt i kattavel som du är i hundavel, men den uppfattning jag fått är att det är praktiskt taget omöjligt att ha en fertil hankatt som innekatt i ett helt kattliv. Som utekatt går det bra, om man inte har några grannar. Raskatternas avelkarriär brukar vara ett par år under vilka katten bor i speciella katthus med nätad utegård. Sedan kastreras de och säljs till sällskap. Det är anledningen till att det finns kastratklasser på Sveraks utställningar, intakta hankatter är besvärliga och ohygieniska sällskapsdjur. Intakta hanhundar med rätt härstamning är perfekta som de är!

Det är också så att uppfödarna i kattvärlden säljer kattungar som redan är kastrerade, så de har en helt annan kontroll på vad det avlas på, vilket har både för- och nackdelar. I hundvärlden är det sedan länge känt att hundar som kastreras före könsmognaden inte blir riktigt vuxna eftersom även den psykiska mognaden behöver en skjuts av könshormoner. Eftersom hundar på alla fronter har mycket högre krav på sig än på katter, och i många fall är bruksdjur som ska klara hårda arbeten, duger det inte med djur som fastnat på ett omoget, prepubertalt stadium för evigt, och aldrig kan klara en vuxen hunds uppgifter. Jag är säker på att samma samband kan visas på katter, men om kattens huvuduppgift är att agera keldjur och soffprydnad så fungerar det att kastrera tidigt.

Du är helt fel ute när du anser att själva hundaveln ska skötas av uppfödarna och SKK, utan att hundägarna lägger sig i, eller engagerar sig. Det fungerar kanske på djur som katter vars enda avelskriterier är utseende, ingen uttalad människoaggressivitet, och det minimum av hälsa som krävs för att ta sig mellan soffan, matskålen och sandlådan.

Hunduppfödare är beroende av alla sina valpköpare, de måste ha återkoppling från dem för att fatta vettiga avelsbeslut. Hunduppfödarna är också beroende av valpköparna för att meritera sina uppfödningar. Hundägare i gemen är mer engagerade i sina hundar, lägger mycket mer arbete, tid och pengar på sina djur, och är i snitt antagligen mycket kunnigare på hundar än vad kattägaren är på katter. Jag menar inte att uttala mig förklenande om personer som har katter, hundar är helt enkelt djur som kräver mer engagemang, tid och kunskap.

Alltså kan den genomsnittlige hundägaren mycket mer, och diskuterar med intresse och kunnighet avel, avelsfrågor och stamtavlor. Alla hundägare jag känner har blivit smickrade när någon vill använda deras hanhund, men inte mer bortkollrade än att de går in på SKKs hund- och avelsdata och kontrollerar den blivande partnerns meriter, hälsa och släkt. Sedan tar de referenser och hör sig för med sin egen hunds uppfödare om alliansen är lämplig.

Sammanfattningsvis är det så att valpköparen=rashundskonsumenten har mycket högre krav, och större kunskaper än kattkonsumenten, och att deras efterfrågan styr produktionen vilket är tydligt hos alla raser som inte bara ska vara, utan också prestera.

 

[Alexandra_W]

Det här med sälja kastrerade kattungar. De kattungar som säljs är för unga för att vara kastrerade. Visst säljs en och annan halvårsgammal eller äldre med avelsdefekt kastrerad. Men kattungar likt hundvalpar är för små att kastrera när de är leveransfärdiga.

Och tro mig - raskattsuppfödare och -köpare har samma krav på föräldrahälsa, screeningprogram osv som för hundar.

 

[Liran]

Felpostat.

 

[Dentaku]

Long-term health effects of neutering dogs: comparison of Labrador Retrievers with Golden Retrievers.
Hart BL1, Hart LA2, Thigpen AP2, Willits NH3.

Neutering dogs: effects on joint disorders and cancers in golden retrievers.
Torres de la Riva G1, Hart BL, Farver TB, Oberbauer AM, Messam LL, Willits N, Hart LA.

De här studierna är intressanta eftersom de största riskerna, inte minst vad gäller HD uppstår om hunden kastreras innan 1 års ålder och är som högst om den kastreras innan den fyllt 6 månader. Om hunden däremot kastrerats vid ett års ålder var frekvensen av HD lägre hos både labrador och golden än hos intakta hundar. Det går alltså inte att säga rakt av att kastrering påverkar ledhälsan negativt.

Precis som @skogaliten skrivit så visar ökningen av cancerformer inte heller på något helt entydigt resultat. De största riskerna för fysiska biverkningar som studerats verkar man onekligen ta vid tidig kastrering så det kan man lägga till när man sprider den här informationen.

 

[Dentaku]

Om SKK verkligen varit ute efter att öka på antalet möjliga avelsdjur så hade de infört anmälningsplikt på kastration så det hade synts på avelsdata. Då hade det varit fritt fram för alla att se om en viss kennel har många avkommor som kastrerats pga prostataförstoring eller beteendeproblem.

Min förra hund kastrerades - enbart med positiva effekter på lynnet, vilket var avsikten, och inga fysiska biverkningar. Även en kullbror till honom kastrerades av mentala skäl.

Och jag tycker självklart också att man ska avla fram hundar som inte behöver kastreras för att fungera men huruvida enskilda person väljer att kastrera eller ej spelar inte den minsta roll för detta, oavsett om det blir utställningsförbud. Det ansvaret ligger på uppfödarna och faktiskt även SKK, på vars utställning man inom vissa raser premierat hanar stor "könsprägel"; maskulina drag som beror på hög testosteronhalt.

 

[Kilauea]

Det här med sälja kastrerade kattungar. De kattungar som säljs är för unga för att vara kastrerade. Visst säljs en och annan halvårsgammal eller äldre med avelsdefekt kastrerad. Men kattungar likt hundvalpar är för små att kastrera när de är leveransfärdiga.

Och tro mig - raskattsuppfödare och -köpare har samma krav på föräldrahälsa, screeningprogram osv som för hundar.

Det finns kattuppfödare i Sverige som väljer att kastrera sina12-veckors kattungar innan försäljning. Inte vanligt, men det sker.

 

[Alexandra_W]

Det finns kattuppfödare i Sverige som väljer att kastrera sina12-veckors kattungar innan försäljning. Inte vanligt, men det sker.

Okej, de har jag missat. Intressant - har veterinärerna ändrat gränserna för kastrering? När jag kastrerat har det varit en minsta viktgräns. Som oftast uppnås kring halvårsgamla - ge och ta beroende på katt. Alt vid könsmogenhet - som ju också brukar hamna kring halvåret. Dvs ingen av de hade kastrerat en 12 veckors.

 

[Kilauea]

Okej, de har jag missat. Intressant - har veterinärerna ändrat gränserna för kastrering? När jag kastrerat har det varit en minsta viktgräns. Som oftast uppnås kring halvårsgamla - ge och ta beroende på katt. Alt vid könsmogenhet - som ju också brukar hamna kring halvåret. Dvs ingen av de hade kastrerat en 12 veckors.

Nej, rekommendationen är fortfarande från ca 6 månader. Men det är inte olagligt att göra tidigare. Har nog bara stött på en eller två uppfödare som kastrerat innan försäljning.
Man kan söva små och unga djur om man har rätt utrustning och kunskap.

 

[Sol]

Jag är lika lite insatt i kattavel som du är i hundavel, men den uppfattning jag fått är att det är praktiskt taget omöjligt att ha en fertil hankatt som innekatt i ett helt kattliv. Som utekatt går det bra, om man inte har några grannar. Raskatternas avelkarriär brukar vara ett par år under vilka katten bor i speciella katthus med nätad utegård. Sedan kastreras de och säljs till sällskap. Det är anledningen till att det finns kastratklasser på Sveraks utställningar, intakta hankatter är besvärliga och ohygieniska sällskapsdjur. Intakta hanhundar med rätt härstamning är perfekta som de är!

Det är fortfarande ganska ovanligt att hankatter är förpassade till ett liv utanför hemmet. De flesta avelshanar bor inomhus med människor. En avelshane släpper man självklart inte lös ute så det alternativet behöver inte ens diskuteras. Mina hankatter bor som sällskapskatter hos fodervärdar och det går alldeles utmärkt. Att kastratklass finns har ingenting att göra med avelshanars relativt korta avelskarriär att göra utan om att katter helt enkelt kastreras och att man inom kattsporten inte vill exkludera människor från att engagera sig. Därför kan man även, inom alla förbund, ställa ut huskatter (om de är kastrerade). Man vill få så många som möjligt att engagera sig och det är till fördel för alla katter.

Det är också så att uppfödarna i kattvärlden säljer kattungar som redan är kastrerade, så de har en helt annan kontroll på vad det avlas på, vilket har både för- och nackdelar. I hundvärlden är det sedan länge känt att hundar som kastreras före könsmognaden inte blir riktigt vuxna eftersom även den psykiska mognaden behöver en skjuts av könshormoner. Eftersom hundar på alla fronter har mycket högre krav på sig än på katter, och i många fall är bruksdjur som ska klara hårda arbeten, duger det inte med djur som fastnat på ett omoget, prepubertalt stadium för evigt, och aldrig kan klara en vuxen hunds uppgifter. Jag är säker på att samma samband kan visas på katter, men om kattens huvuduppgift är att agera keldjur och soffprydnad så fungerar det att kastrera tidigt.

Men det är väl ingen som har drivit idén att hundar ska kastreras tidigt? Om en hund kastreras när den är 4 år gammal har den väl hunnit mogna och bli vuxen? Varför ska den hunden exkluderas från utställningar om det är en i alla avseenden bra representant för rasen?

Du är helt fel ute när du anser att själva hundaveln ska skötas av uppfödarna och SKK, utan att hundägarna lägger sig i, eller engagerar sig. Det fungerar kanske på djur som katter vars enda avelskriterier är utseende, ingen uttalad människoaggressivitet, och det minimum av hälsa som krävs för att ta sig mellan soffan, matskålen och sandlådan.

Du har helt rätt i att du inte kan någonting om kattavel.

Hunduppfödare är beroende av alla sina valpköpare, de måste ha återkoppling från dem för att fatta vettiga avelsbeslut. Hunduppfödarna är också beroende av valpköparna för att meritera sina uppfödningar. Hundägare i gemen är mer engagerade i sina hundar, lägger mycket mer arbete, tid och pengar på sina djur, och är i snitt antagligen mycket kunnigare på hundar än vad kattägaren är på katter. Jag menar inte att uttala mig förklenande om personer som har katter, hundar är helt enkelt djur som kräver mer engagemang, tid och kunskap.

Varför skulle inte vi kattuppfödare vara beroende av återkoppling från våra kattungeköpare för vår avelsplanering? Varför skulle vi bara släppa våra kattungar vind för våg, säga hejdå och inte bry oss? Är det så uppfödare av sällskapshundsraser gör?

Varför skulle inte jag vara intresserad av att veta hur de katter jag föder upp utvecklas hälsomässigt, temperamentsmässigt och utseendemässigt? Katter är inte enklare djur än hundar. Det är inte bara att köpa en katt ge den mat, vatten och en låta att skita i och tro att allt kommer bli bra.

Alltså kan den genomsnittlige hundägaren mycket mer, och diskuterar med intresse och kunnighet avel, avelsfrågor och stamtavlor. Alla hundägare jag känner har blivit smickrade när någon vill använda deras hanhund, men inte mer bortkollrade än att de går in på SKKs hund- och avelsdata och kontrollerar den blivande partnerns meriter, hälsa och släkt. Sedan tar de referenser och hör sig för med sin egen hunds uppfödare om alliansen är lämplig.

Om den genomsnittliga hundägaren är så himla duktig, hur kan då kastrering öht vara ett problem? Om de är så duktiga vet de ju precis hur de ska göra för att allt ska bli hunky dory. Varför känner sig då SKK manad att hindra "kastreringstrenden"?

Sammanfattningsvis är det så att valpköparen=rashundskonsumenten har mycket högre krav, och större kunskaper än kattkonsumenten, och att deras efterfrågan styr produktionen vilket är tydligt hos alla raser som inte bara ska vara, utan också prestera.

Ja just det, det är därför folk kommer från andra länder och köper sällskapskatter av mig. För att de är helt kravlösa...

 

[Sol]

Nej, rekommendationen är fortfarande från ca 6 månader. Men det är inte olagligt att göra tidigare. Har nog bara stött på en eller två uppfödare som kastrerat innan försäljning.
Man kan söva små och unga djur om man har rätt utrustning och kunskap.

Nej SVFs normgrupp rekommenderar kastrering från 4 månaders ålder (eller tidigare vid särskilda behov) när det gäller katt.

Från 12 veckors ålder använder man samma narkosmedel som när äldre katter används och därför kan många veterinärer erbjuda kastrering från 12 veckors ålder. Mina brukar (sedan 11 år tillbaka) kastreras vid 14 veckors ålder och så flyttar de vid 16 veckors ålder.

 

[Kilauea]

Nej SVFs normgrupp rekommenderar kastrering från 4 månaders ålder (eller tidigare vid särskilda behov) när det gäller katt.

Från 12 veckors ålder använder man samma narkosmedel som när äldre katter används och därför kan många veterinärer erbjuda kastrering från 12 veckors ålder. Mina brukar (sedan 11 år tillbaka) kastreras vid 14 veckors ålder och så flyttar de vid 16 veckors ålder.

Hade för mig att rekommendationsåldern var ändrad, men inte säker, därav skrev jag ca. Med bara mobilen orkade jag inte leta.

Narkosmedel bör alltid individanpassas. Även på väldigt unga kan man ge det man ofta ger vid normalkastrering, det handlar mycket om vana och kunskap inom anestesi dock, för att kunna erbjuda god narkos, smärtlindring och övervakning.

 

[Liran]

Det är fortfarande ganska ovanligt att hankatter är förpassade till ett liv utanför hemmet. De flesta avelshanar bor inomhus med människor. En avelshane släpper man självklart inte lös ute så det alternativet behöver inte ens diskuteras. Mina hankatter bor som sällskapskatter hos fodervärdar och det går alldeles utmärkt. Att kastratklass finns har ingenting att göra med avelshanars relativt korta avelskarriär att göra utan om att katter helt enkelt kastreras och att man inom kattsporten inte vill exkludera människor från att engagera sig. Därför kan man även, inom alla förbund, ställa ut huskatter (om de är kastrerade). Man vill få så många som möjligt att engagera sig och det är till fördel för alla katter.



Men det är väl ingen som har drivit idén att hundar ska kastreras tidigt? Om en hund kastreras när den är 4 år gammal har den väl hunnit mogna och bli vuxen? Varför ska den hunden exkluderas från utställningar om det är en i alla avseenden bra representant för rasen?



Du har helt rätt i att du inte kan någonting om kattavel.



Varför skulle inte vi kattuppfödare vara beroende av återkoppling från våra kattungeköpare för vår avelsplanering? Varför skulle vi bara släppa våra kattungar vind för våg, säga hejdå och inte bry oss? Är det så uppfödare av sällskapshundsraser gör?

Varför skulle inte jag vara intresserad av att veta hur de katter jag föder upp utvecklas hälsomässigt, temperamentsmässigt och utseendemässigt? Katter är inte enklare djur än hundar. Det är inte bara att köpa en katt ge den mat, vatten och en låta att skita i och tro att allt kommer bli bra.



Om den genomsnittliga hundägaren är så himla duktig, hur kan då kastrering öht vara ett problem? Om de är så duktiga vet de ju precis hur de ska göra för att allt ska bli hunky dory. Varför känner sig då SKK manad att hindra "kastreringstrenden"?



Ja just det, det är därför folk kommer från andra länder och köper sällskapskatter av mig. För att de är helt kravlösa...

Det du inte riktigt har greppat är att hundavel i många raser är prestationsavel. Vilka officiella mentaltest går dina katter igenom innan du parar dem, och vilka arbetsprov? Förr i tiden var det enkelt att bli av med kattungar som hade en erkänt duktig och flitig rått-och musfångarmamma. Har aldrig hört att Sverak mäter eller lägger någon vikt vid sådana kvaliteter.

Kravlös var det du som kallade kattungeköparna, inte jag. Det är klart att man vill ha en frisk, trevlig och rastypisk katt om man köper en med stamtavla. Det gäller om man köper en brukshundsvalp också, eller en jakthundsvalp. Fast då vill man ju också ha höga poäng på korningen hos föräldrar, föräldrarnas syskon, morföräldrar, farföräldrar och deras bröder och systrar. Dessutom vill man ha fina meriter, förfäderna ska inte bara vara orädda, socialt kompetenta, kampglada, nervstarka och uthålliga. De måste ha presterat i tävlingssituationer också för att visa att de har arbetslust och är styrbara, dresserbara och samarbetsvilliga när det gäller. På vilket sätt meriterar du och dina kattköpare sina katter?

På vilket sätt har du förbättrat din kattras mentalitet och prestationsförmåga i ditt avelsarbete? Siffror från standardiserade test är till stor hjälp här, för att uttala dig som du gör bör ju dina uppfödningar ligga högt över rasmedelvärdet.

Till sist är jag jätteintresserad av varför du kastrerar dina kattungar så tidigt? De har ju ingen som helst möjlighet att nå sin fulla potential om de kastreras innan de är vuxna. Eller har biologen bevis för att det är biologisk sanning som bara gäller hundar och människor?

 

[Sol]

Det du inte riktigt har greppat är att hundavel i många raser är prestationsavel. Vilka officiella mentaltest går dina katter igenom innan du parar dem, och vilka arbetsprov? Förr i tiden var det enkelt att bli av med kattungar som hade en erkänt duktig och flitig rått-och musfångarmamma. Har aldrig hört att Sverak mäter eller lägger någon vikt vid sådana kvaliteter.

Jag är fullt medveten om att prestationsavel är vanligt på hundar. Jag är uppvuxen med jakthundar och prestation var det enda som räknades.

Men all hundavel innefattar inte prestationsavel. Det finns många raser vars funktion är sällskap. De kan rimligtvis jämföras med katter. De genomgår inga mentaltester. De kanske tränas i agility (det kör jag f ö med mina katter också). Jag tror inte heller att de raser där prestationsavel dominerar är särskilt utsatta för "kastreringsmani". Och nej, SVERAK mäter inte prestation på något sätt. Att släppa ut fertila katter för att testa dem för jakt är 1) fruktansvärt ansvarslöst 2) meningslöst eftersom katterna inte främst säljs som jägare. Kattagility är dock på uppsving så ge det ett par år så finns det en kattsportsförening som faktiskt ägnar sig åt sport, inte utställning.

Kravlös var det du som kallade kattungeköparna, inte jag. Det är klart att man vill ha en frisk, trevlig och rastypisk katt om man köper en med stamtavla. Det gäller om man köper en brukshundsvalp också, eller en jakthundsvalp. Fast då vill man ju också ha höga poäng på korningen hos föräldrar, föräldrarnas syskon, morföräldrar, farföräldrar och deras bröder och systrar. Dessutom vill man ha fina meriter, förfäderna ska inte bara vara orädda, socialt kompetenta, kampglada, nervstarka och uthålliga. De måste ha presterat i tävlingssituationer också för att visa att de har arbetslust och är styrbara, dresserbara och samarbetsvilliga när det gäller. På vilket sätt meriterar du och dina kattköpare sina katter?

Nej, det var du som utmålade kattägare som okunniga och kravlösa relativt hundägare. Du har satt arbetande hundar som norm. Jag förstår att det är lätt att göra det om man själv främst är omgiven av den typen av hundar. Jag som har väst upp med både jakt- och brukshundar lever idag i en helt annan verklighet. I en vardag där normen är sällskapshundar under knähöjd. Därav har jag fått nya erfarenheter av hundägare.

Mina katter meriteras endast på utställning eftersom det är det enda sättet kan meriteras på idag. Men som sagt, jag tränar agility med dem, klickertränar och många av mina köpare gör detsamma. Min ras är väldigt tacksam att träna.

På vilket sätt har du förbättrat din kattras mentalitet och prestationsförmåga i ditt avelsarbete? Siffror från standardiserade test är till stor hjälp här, för att uttala dig som du gör bör ju dina uppfödningar ligga högt över rasmedelvärdet.

Mitt främsta bidrag har varit att inte avla på katter med enligt mig undermåligt temperament. Katter som inte uppvisar det rastypiska temperamentet (sociala, kontaktsökande, nyfikna och aktiva). Och eftersom inga standardiserade tester finns kan vi ju inte mäta annat än efter våra egna subjektiva skalor.

Utöver detta gör jag hälsotester för att se till att katterna är sunda och kan prestera normalt (att vara frisk utgör ju en grund för detta). Kontrollerar hjärta, njurar, leder och DNA-testar för specifika ärftliga sjukdomar.

Men mina köpare är nöjda och eftersom jag lockar sällskapsköpare från andra länder (utan att ens ha en uppdaterad hemsida) gör jag antagligen någonting rätt.

Till sist är jag jätteintresserad av varför du kastrerar dina kattungar så tidigt? De har ju ingen som helst möjlighet att nå sin fulla potential om de kastreras innan de är vuxna. Eller har biologen bevis för att det är biologisk sanning som bara gäller hundar och människor?

För att den övervägande delen av forskning gjord på katt visar på stora hälsomässiga fördelar att kastreras prepubertalt (vilket många katter blir även när de kastreras vid 6 månaders ålder vilket var den gamla rekommendationen). Kattungar återhämtar sig även snabbare (markant snabbare) än vuxna och de drabbas av färre komplikationer. De når absolut sin fulla potential (vad du nu anser att det är) och får dessutom bättre förutsättningar för ett längre och friskare liv. Utöver detta har vi även en enorm problematik med hemlösa katter (över 100000 hemlösa katter i hela landet) och buskavel. Genom att bara placera intakta katter hos andra uppfödare som jag känner väl och litar på och kastrera sällskapskatterna gör jag vad jag kan gör att se till att min avel inte bidrar till varken buskavel eller hemlösa katter. Jag hade dock aldrig valt att börja kastrera inna försäljning om forskningen hade visat på stora negativa hälso- eller beteendeeffekter. Den här biologen ser till evidensen. Biologen var skeptisk till prepubertal kastrering men läste på och ändrade inställning.

 

[mandalaki]

@Sol Som vanligt -

 

[Raderad medlem 94602]

Det här med kastrering av hundar har vi stött och blött många gånger.
Det finns ingen uppföljning el statistik på HUR vanliga biverkningarna är, bara att de finns. Inkontinens finns statistik på då de som drabbas behöver medicineras. Men för de övriga biverkningarna finns ingen uppföljning öht.
Jag har träffat på både tikar och hanar som fått beteendeförändringar och jobbiga rädslor. Jag har en bekant som fick ändra hela sin hundhållning då hunden (jakthund) inte kunde vara i hundgård mer pga en mycket försämrad päls....han blev ett underullsmonster.
Har hört om hundar som blivit hysteriskt matfixerade och blivit en plåga för sina ägare osv, osv....

Alla kastrater blir givetvis inte sådna. Men det är inte ovanligt. I dag måste veterinär upplysa om biefekterna innan kastrering och kastrering ska ske "i samråd med veterinär". Tyvärr är det rätt slappt ännu med dessa råd hos en hel del veterinärer.
Men den här typen av bieffekter finns inte hos katter och hästar, därför blir det rätt löjligt att jämföra så skilda arter mot varandra.
När det gäller hund är kastrering inte lösningen på div problem. Det kan förstärka redan befintliga problem och det kan skapa nya. Tyvärr sätter många på tok för stor tilltro till kastreringens underverk ist för att köpa från mentalt sunda individer från början och sen uppfostra sina hundar.
Kastrering i medicinskt syfte däremot är en helt annan femma!!!

 

[Alexandra_W]

Det här med kastrering av hundar har vi stött och blött många gånger.
Det finns ingen uppföljning el statistik på HUR vanliga biverkningarna är, bara att de finns. Inkontinens finns statistik på då de som drabbas behöver medicineras. Men för de övriga biverkningarna finns ingen uppföljning öht.
Jag har träffat på både tikar och hanar som fått beteendeförändringar och jobbiga rädslor. Jag har en bekant som fick ändra hela sin hundhållning då hunden (jakthund) inte kunde vara i hundgård mer pga en mycket försämrad päls....han blev ett underullsmonster.
Har hört om hundar som blivit hysteriskt matfixerade och blivit en plåga för sina ägare osv, osv....

Alla kastrater blir givetvis inte sådna. Men det är inte ovanligt. I dag måste veterinär upplysa om biefekterna innan kastrering och kastrering ska ske "i samråd med veterinär". Tyvärr är det rätt slappt ännu med dessa råd hos en hel del veterinärer.
Men den här typen av bieffekter finns inte hos katter och hästar, därför blir det rätt löjligt att jämföra så skilda arter mot varandra.
När det gäller hund är kastrering inte lösningen på div problem. Det kan förstärka redan befintliga problem och det kan skapa nya. Tyvärr sätter många på tok för stor tilltro till kastreringens underverk ist för att köpa från mentalt sunda individer från början och sen uppfostra sina hundar.
Kastrering i medicinskt syfte däremot är en helt annan femma!!!

Om man följer det du skriver. Vad gör man med individerna som finns där och inte är bra? Kan ta min förra som exempel. Han kom som omplacering fyra år gammal. Hade rejält agg mot andra främmande hanhundar och var inte kul att gå på en stadspromenad med, ha i ett väntrum eller så. Och kunde inte släppas lös i hundrastgård eller liknande om det inte var garanterat hanfritt. Svarade på minsta provokation och provocerade själv med. Skulle ha alla andra hanar under sig och var alldeles för dominant och nedtryckande.

Vi jobbade. Massor. Vi jobbade, tränade och slet. Och det blev mycket bättre. Fick bort 95% av det sålänge han var under min direkta kontroll. Dvs i koppel eller lös fotgående, lös platsad osv. Men hade hjärtat i halsgropen mer än en gång när nån med liten hund i jävla flexikoppel släppte fram sin provocerande bjäbbiga hane under hakan på min. Inget hände för jag alltid han se och kommendera både min hund och se till att ägaren halade in sin hane innan det small.

Jag diskuterade kastrering med min vet. För att se om man kunde få bort det sista. Min vet sa att utan träning hade han inte rek kastrering alls. Men då vi tränat och fått bort medta så var det värt att prova. Om det sista berodde på testosteron kunde kastrering hjälpa. Inga garantier då det kunde vara inlärt.

Han kastrerades. Och det sista försvann. I väntrum när annan hane provocerade hårt låg min kvar, tittade lojt på mig och när jag tyckte "skit i den" la han ner huvudet och somnade om. Promenaderna var inga problem. Behövde inte ha hyperkoll på omgivningen och hunden limmad vid sida. Utan kunde ha honom nosandes på en lyktstolpe i koppellängd. Han kunde umgås med andra vettiga hanar lös. Osv.

Han var inte helt bra nej. Han klarade inte av sitt testosteron så bra. Han var rent allmänt lite väl vass med, hade en låg tröskel för när han ansåg mig hotad tex. Men var samtidigt en fantastisk hund på många, många vis.

Kastrering var positivt för honom. Han hade givetvis kunnat leva okastrerad. Men han är ju en av de hundar som inte var riktigt som man önskar. Men vad ska man göra med de? Avliva?

 

[Sol]

Som jag skrev tidigare, det finns visst forskning som följer upp etologiska såväl som veterinärmedicinska "biverkningar" av kastrering. Gäller även pälsförändring. I en studie jag läste såg man att 20% av hundarna inom given ras fick svårare päls. Vilket kan vara ett jätteproblem för en ras men inte alls inom en annan.

Det pratas kategoriskt negativt om kastrering av hund trots att forskningen visar att effekterna till ganska stor del beror på när kastrering sker och vilken ras det gäller.

Om ni inte litar på att veterinärerna sköter sin uppgift om att informera ska kanske SKK fundera på hur det ska tacklas för veterinärerna påverkas ju inte av utställningsförbudet.