Tävla med kastrerad 2017

Med sterilisering har man kvar könsdriften så det känns i mina ögon onödigt att gå (tillbaka?) till det.
 
Katter är det inget konstigt att kastrera, märkligt att man inte resonerar likadant med hundar. Skulle jag ha hund så nog skulle det vara ett allternativ på samma sätt som för katten.
Skulle det vara kriteriet att hanhunden skulle kunna föra sig utan att bli pilsk när det luktar löptik, jag då får man avla bort en stor del av könsdriften. Sådana individer finns, och de är inte poppis i avelsvärden de heller, men förekommer och tappas på sperma för inseminering.
Ställa ut ska väl ändå vara för intresset för det, men valacker går ju inte i samma klass som hingstar.

Om nu SKK vill ha utställning med avelsdjur så får väl någon annan hitta på att ställa ut de andra, det vore en intressant utveckling!
 
Men det skulle ju inte behövas kastreras till höger och vänster om ingen avlade på hundar eller hundar vars släktingar är så påverkade av hormoner att de inte kan leva ett drägligt liv så fort det är löp.

Djuren ska inte lida och få kroppsdelar avklippta eller organ bortopererade bara för att människorna inte har vett nog att inte avla på individer som är stabila oavsett om det är löp eller inte.

Och det är väl JÄTTEBRA om vi kan komma till en punkt där alla har potentiella avelsdjur, det skulle ju betyda att vi har lyckats så pass med aveln att alla hundar är friska och mentalt sunda nog för att kunna avlas på?? Hur kan det vara negativt att sträva mot ett sådant mål?

Bara för att man skitit i att avla på hingstar som INTE är stökiga och därför nu måste kastrera alla icke-avelsdugliga hingstar för att de annars är helt hopplösa att ha och göra med så betyder väl inte det att vi ska sätta hundar i samma sits??

Dessutom finns det ju massvis med bieffekter av kastrering av hundar att ta hänsyn till. Det är ju liksom inte lika besvärligt om en häst blir inkontinent..

Fast den största anledningen till att man kastrerar hingstar är inte att de är hopplösa att ha att göra med utan att vardagen med en valack är så mycket enklare.
 
Fast den största anledningen till att man kastrerar hingstar är inte att de är hopplösa att ha att göra med utan att vardagen med en valack är så mycket enklare.
Alltså är vardagen med hingstar mycket jobbigare.

Något som inte behöver vara, och ofta inte är, sant om hanhundar.

Jag förstår inte varför vi ska göra saker svårare än det är? Det fungerar att avla fram hundar utan problematiska beteenden runt löp, hundar som inte fungerar kan kastreras, uppfödare ska underrättas och aveln justeras för att avla bort från problematiken. Jag tycker inte man ska avla in problembeteenden bara för att ge folk en anledning att kastrera.
 
Alltså är vardagen med hingstar mycket jobbigare.

Något som inte behöver vara, och ofta inte är, sant om hanhundar.

Jag förstår inte varför vi ska göra saker svårare än det är? Det fungerar att avla fram hundar utan problematiska beteenden runt löp, hundar som inte fungerar kan kastreras, uppfödare ska underrättas och aveln justeras för att avla bort från problematiken. Jag tycker inte man ska avla in problembeteenden bara för att ge folk en anledning att kastrera.

Inte på grund av hingstarna i sig, i de flesta fall.
Utan det handlar mer om uppstallning och hagar.
Du släpper inte en hingst med ston. Precis som du inte släpper din han hund bland löptikar.
En av anledningarna till att min hund är kastrerad, det gör vardagen mycket enklare.
 
Katter är det inget konstigt att kastrera, märkligt att man inte resonerar likadant med hundar. Skulle jag ha hund så nog skulle det vara ett allternativ på samma sätt som för katten.
Skulle det vara kriteriet att hanhunden skulle kunna föra sig utan att bli pilsk när det luktar löptik, jag då får man avla bort en stor del av könsdriften. Sådana individer finns, och de är inte poppis i avelsvärden de heller, men förekommer och tappas på sperma för inseminering.
Ställa ut ska väl ändå vara för intresset för det, men valacker går ju inte i samma klass som hingstar.

Om nu SKK vill ha utställning med avelsdjur så får väl någon annan hitta på att ställa ut de andra, det vore en intressant utveckling!
Vad har katter o hästar med hundar att göra?

Tvärtom gillar tikägare/kennelinnehavare hanhundar som uppför sig o inte försöker våldta tikar som inte gått in i höglöp.
 
Inte på grund av hingstarna i sig, i de flesta fall.
Utan det handlar mer om uppstallning och hagar.
Du släpper inte en hingst med ston. Precis som du inte släpper din han hund bland löptikar.
En av anledningarna till att min hund är kastrerad, det gör vardagen mycket enklare.
Jag vet inte vad som händer om man släpper en hingst med ston som inte brunstar.

Däremot vet jag att det går alldeles utmärkt att ha hanhundar tillsammans med tikar. Att man måste ha hundarna skilda åt två eller tre gånger per år är inte jobbigt om man har avlat fram hanhundar som faktiskt har lite vett i skallen och inte blir jobbig förrän höglöp. Har man fungerande hanhundar behöver man inte kastrera bara för att.

Jag förstår verkligen inte varför man vill avla in beteendeproblem för att folk ska kunna kastrera sina hundar hit och dit? Bara för att katter och hästar inte går att ha intakta tillsammans så stämmer det ju inte automatiskt på hundar??

Jag tycker verkligen inte man ska avla fram hundar som måste opereras för att leva drägliga liv.
 
Jag vet inte vad som händer om man släpper en hingst med ston som inte brunstar.

Däremot vet jag att det går alldeles utmärkt att ha hanhundar tillsammans med tikar. Att man måste ha hundarna skilda åt två eller tre gånger per år är inte jobbigt om man har avlat fram hanhundar som faktiskt har lite vett i skallen och inte blir jobbig förrän höglöp. Har man fungerande hanhundar behöver man inte kastrera bara för att.

Jag förstår verkligen inte varför man vill avla in beteendeproblem för att folk ska kunna kastrera sina hundar hit och dit? Bara för att katter och hästar inte går att ha intakta tillsammans så stämmer det ju inte automatiskt på hundar??

Jag tycker verkligen inte man ska avla fram hundar som måste opereras för att leva drägliga liv.

Självklart ska man inte avla in beteendeproblem. Där håller jag med dig helt.
Min var hyfsat fungerade, men eftersom han är blandras och absolut inte ska gå i avel valde jag att kastrera. Han är med överallt och umgås med väldigt många hundar, skönt att inte behöva bekymra sig för ev tjuvparningar.
 
Jag vet inte vad som händer om man släpper en hingst med ston som inte brunstar.

Däremot vet jag att det går alldeles utmärkt att ha hanhundar tillsammans med tikar. Att man måste ha hundarna skilda åt två eller tre gånger per år är inte jobbigt om man har avlat fram hanhundar som faktiskt har lite vett i skallen och inte blir jobbig förrän höglöp. Har man fungerande hanhundar behöver man inte kastrera bara för att.

Jag förstår verkligen inte varför man vill avla in beteendeproblem för att folk ska kunna kastrera sina hundar hit och dit? Bara för att katter och hästar inte går att ha intakta tillsammans så stämmer det ju inte automatiskt på hundar??

Jag tycker verkligen inte man ska avla fram hundar som måste opereras för att leva drägliga liv.
Jag ser en tendens till antropomorfisering här, att djuret, hunden i det här fallet, tillskrivs mänskliga känslor och egenskaper.

Det är väl ingen som föreslår att man ska "avla in beteendeproblem"?
Och med tanke på att man glatt avlar på hundar som fysiska defekter, likväl som inte kan klara olika sorters mentaltest, hur tänker du att det skulle gå till att avla bort "normalt" beteende för hanhundar i närheten av mer eller mindre löpande tikar?

Det finns ju mängder med hundar som HAR beteendeproblem, endera beroende på dåligt avelstänk i allmänhet, eller därför att hundägare tagit sig vatten över huvudet och inte förstått, eller lyssnat på att en viss hundras inte passar, eller att en blandras funktion är ganska slumpartad.
Du ser alltså inte inkompetenta eller okunniga hundägare som ett existerande problem?

Hur var det nu med problem efter kastrering, har du några siffror att komma med? Eller kanske en länk till någon bra sida hos SVA eller försäkringsbolagen?

btw, så går det utmärkt att jobba med välhanterade hingstar tillsammans med ston under stora delar av året. Att göra detsamma när stona brunstar och betäckningssäsongen är igång är olämpligt och riskabelt. Både ston och hingstar har åsikter, och väger många hundra kilo...
 
Jag ser en tendens till antropomorfisering här, att djuret, hunden i det här fallet, tillskrivs mänskliga känslor och egenskaper.

Det är väl ingen som föreslår att man ska "avla in beteendeproblem"?
Och med tanke på att man glatt avlar på hundar som fysiska defekter, likväl som inte kan klara olika sorters mentaltest, hur tänker du att det skulle gå till att avla bort "normalt" beteende för hanhundar i närheten av mer eller mindre löpande tikar?

Det finns ju mängder med hundar som HAR beteendeproblem, endera beroende på dåligt avelstänk i allmänhet, eller därför att hundägare tagit sig vatten över huvudet och inte förstått, eller lyssnat på att en viss hundras inte passar, eller att en blandras funktion är ganska slumpartad.
Du ser alltså inte inkompetenta eller okunniga hundägare som ett existerande problem?

Hur var det nu med problem efter kastrering, har du några siffror att komma med? Eller kanske en länk till någon bra sida hos SVA eller försäkringsbolagen?

btw, så går det utmärkt att jobba med välhanterade hingstar tillsammans med ston under stora delar av året. Att göra detsamma när stona brunstar och betäckningssäsongen är igång är olämpligt och riskabelt. Både ston och hingstar har åsikter, och väger många hundra kilo...
Eh, ursäkta, men vart har jag förmänskligat hundarna? Jag säger bara att det går alldeles utmärkt att ha intakta hanar och tikar ihop utan att vardagen blir jobbig, det gäller bara att separera dem cirka två gånger om året i någon vecka. Det finns många som kan vittna till att det går bra.

Hanhundar som inte kan leva ett normalt liv med löptikar i närheten bör kastreras.
Tikar som lider av svåra skendräktigheter bör kastreras.
I båda fallen bör uppfödare underrättas och aveln ses över för att undvika att fler hundar med liknande problem avlas fram.

Jag tänker inte ens gå in på bieffekterna av kastrering då jag tycker alla någorlunda insatta hundmänniskor bör ha relativt bra koll på detta, av intresse för hundarnas fortsatta livskvalité.

Kastrerar man alla hundar "bara för att", speciellt om de är unga, så har man ju ingen aning om hur mentaliteten skulle blivit, hur de skulle blivit exteriört, hur deras könsdrifter skulle sett ut, nej, man vet ingenting. En avelshane kanske är jättefin och bra på alla sätt, men hur vet man egentligen vad han nedärver om alla hans avkommor utom kanske en framtida avelshund kastreras innan året? Det skulle aldrig gå att utvärdera kullarna på ett bra sätt. Helst plötsligt står man där med bara en liten del okastrerade hanar som alla är fruktansvärt jobbiga när tikar löper. Vad gör man då? Hur gör man den aveln bättre? Man har ju kastrerat alla alternativ. Sen är alla intakta hanar 10 cm mindre än de kastrerade, men de kastrerade är många fler, vilken är då den korrekta exteriören? Hur ska pälsen se ut? Hullet? Mentaliteten?

Nej, slentrianmässig kastrering tycker jag förstör för avelsarbetet. Det är som att bjuda in beteendeproblem.

Sen andra aspekter på vad som är dålig hundhållning eller oseriös avel har överhuvudtaget inte med det vi diskuterar att göra. Ignoranta hundägare och oseriösa köksavlare går hand i hand och är båda stora problem, jag har aldrig sagt annat. Jag stödjer ingen avel där man inte ser till hundarnas bästa. Skulle aldrig köpa valp eller använda avelsdjur från människor vars filosofi går emot min egen. För mig ska hundar må bra både psykiskt och fysiskt samt fungera i sitt syfte utan att behöva mänskliga påfund så som klippning, kastrering, sterilisering, kläder och annat. Men det hör som sagt inte riktigt till ämnet.
 
Eh, ursäkta, men vart har jag förmänskligat hundarna? Jag säger bara att det går alldeles utmärkt att ha intakta hanar och tikar ihop utan att vardagen blir jobbig, det gäller bara att separera dem cirka två gånger om året i någon vecka. Det finns många som kan vittna till att det går bra.

Hanhundar som inte kan leva ett normalt liv med löptikar i närheten bör kastreras.
Tikar som lider av svåra skendräktigheter bör kastreras.
I båda fallen bör uppfödare underrättas och aveln ses över för att undvika att fler hundar med liknande problem avlas fram.

Jag tänker inte ens gå in på bieffekterna av kastrering då jag tycker alla någorlunda insatta hundmänniskor bör ha relativt bra koll på detta, av intresse för hundarnas fortsatta livskvalité.

Kastrerar man alla hundar "bara för att", speciellt om de är unga, så har man ju ingen aning om hur mentaliteten skulle blivit, hur de skulle blivit exteriört, hur deras könsdrifter skulle sett ut, nej, man vet ingenting. En avelshane kanske är jättefin och bra på alla sätt, men hur vet man egentligen vad han nedärver om alla hans avkommor utom kanske en framtida avelshund kastreras innan året? Det skulle aldrig gå att utvärdera kullarna på ett bra sätt. Helst plötsligt står man där med bara en liten del okastrerade hanar som alla är fruktansvärt jobbiga när tikar löper. Vad gör man då? Hur gör man den aveln bättre? Man har ju kastrerat alla alternativ. Sen är alla intakta hanar 10 cm mindre än de kastrerade, men de kastrerade är många fler, vilken är då den korrekta exteriören? Hur ska pälsen se ut? Hullet? Mentaliteten?

Nej, slentrianmässig kastrering tycker jag förstör för avelsarbetet. Det är som att bjuda in beteendeproblem.

Sen andra aspekter på vad som är dålig hundhållning eller oseriös avel har överhuvudtaget inte med det vi diskuterar att göra. Ignoranta hundägare och oseriösa köksavlare går hand i hand och är båda stora problem, jag har aldrig sagt annat. Jag stödjer ingen avel där man inte ser till hundarnas bästa. Skulle aldrig köpa valp eller använda avelsdjur från människor vars filosofi går emot min egen. För mig ska hundar må bra både psykiskt och fysiskt samt fungera i sitt syfte utan att behöva mänskliga påfund så som klippning, kastrering, sterilisering, kläder och annat. Men det hör som sagt inte riktigt till ämnet.
Försök en gång till:

Dom där "alla insatta hundmänniskorna" kanske vet något, men då har de väl en lättåtkomlig faktabas att ty sig till?
Jag är INTE en av de väldigt insatta hundmänniskorna, och undrar ärlig:
Vilka är bieffekterna av kastration och hur stor frekvens har de?
En tendens att lägga på hullet och att utveckla mindre tydliga eventuella sekundära könskaraktärer gäller för samtliga djurraser vid kastrering, så det är inte det jag undrar över.

Finns det inga källor, så blir det bara hörsägen. Normalt brukar man kunna belägga såpass starka påståenden som att de flesta kastrerade djuren får hälsoproblem av just det ingreppet, med någon form av källa.

Jag håller på med husdjursavel inom två typer av djur, får och häst. Att välja avelsdjur ÄR svårt. Men samtidigt så kan du väl inte mena att alla 4-6-8 valparna i en kull borde föröka sig? Det mest sannolika är väl att en eller två valpar är kandidater till avelsdjur? Dessutom så tar man väl mer en en kull med samma kombination, för att verkligen få en möjlighet att se utfallet?
Om man hela tiden hoppar mellan alla möjliga kombinationer av hanar och honor, då förstår jag att man vill behålla "allt", man gör det också väldigt svårt både att avla bort oönskade egenskaper och att stärka önskade egenskaper. Att nå avelsmässiga resultat tar många generationer av planerad avel. Jag har redan nästa, och nästnästa betäckning i åtanke när jag betäcker mina hästar, och har tänkt igenom vilka linjer, med vilka egenskaper jag vill satsa på.

Och inte ska man väl kastrera så tidigt så att man inte kan se vartåt individerna utvecklas? Det gör man inte med hästar t.ex., om man misstänker att det är ett ämne för godkänd hingst. Men på de flesta föl ser man t.ex. en mindre bra (även om den inte är "dålig" i betydelsen skadlig) exteriör inom några veckor från födseln, och då kan man lika gärna kastrera så snart som möjligt, alltså vid ett års ålder.
 
Varför skulle man behöva separera intakta hanar o tikar under löp? Det räcker med tummen i ögat o att man låser en dörr eller två vid toabesök o sömn.
 
Försök en gång till:

Dom där "alla insatta hundmänniskorna" kanske vet något, men då har de väl en lättåtkomlig faktabas att ty sig till?
Jag är INTE en av de väldigt insatta hundmänniskorna, och undrar ärlig:
Vilka är bieffekterna av kastration och hur stor frekvens har de?
En tendens att lägga på hullet och att utveckla mindre tydliga eventuella sekundära könskaraktärer gäller för samtliga djurraser vid kastrering, så det är inte det jag undrar över.

Finns det inga källor, så blir det bara hörsägen. Normalt brukar man kunna belägga såpass starka påståenden som att de flesta kastrerade djuren får hälsoproblem av just det ingreppet, med någon form av källa.

Jag håller på med husdjursavel inom två typer av djur, får och häst. Att välja avelsdjur ÄR svårt. Men samtidigt så kan du väl inte mena att alla 4-6-8 valparna i en kull borde föröka sig? Det mest sannolika är väl att en eller två valpar är kandidater till avelsdjur? Dessutom så tar man väl mer en en kull med samma kombination, för att verkligen få en möjlighet att se utfallet?
Om man hela tiden hoppar mellan alla möjliga kombinationer av hanar och honor, då förstår jag att man vill behålla "allt", man gör det också väldigt svårt både att avla bort oönskade egenskaper och att stärka önskade egenskaper. Att nå avelsmässiga resultat tar många generationer av planerad avel. Jag har redan nästa, och nästnästa betäckning i åtanke när jag betäcker mina hästar, och har tänkt igenom vilka linjer, med vilka egenskaper jag vill satsa på.

Och inte ska man väl kastrera så tidigt så att man inte kan se vartåt individerna utvecklas? Det gör man inte med hästar t.ex., om man misstänker att det är ett ämne för godkänd hingst. Men på de flesta föl ser man t.ex. en mindre bra (även om den inte är "dålig" i betydelsen skadlig) exteriör inom några veckor från födseln, och då kan man lika gärna kastrera så snart som möjligt, alltså vid ett års ålder.
Jag tänker faktiskt inte gå och leta källor, det har jag gjort tillräckligt många gånger och jag tycker inte du är trevlig nog för att jag ska vilja lägga tid på det. Välkända bieffekter av kastrering är övervikt, oduglig och svårvårdad päls, inkontinens (20% av tikar om jag inte minns fel, varav ca 2% har så svår inkontinens att den inte går att behandla), ökad osäkerhet, rädslor, hunden kan även bli 'mobbad' av andra hundar pga könstvetydighet, ungahundar som kastreras har jag läst har ökar risk för vissa hjärtsjukdomar tror jag det var, utöver att de kanske aldrig mognar mentalt och blir på tok för stora för sin ras.

Att 8 valpar i en kull är avelsmaterial betyder inte att 8 valpar bör föröka sig. Det har jag aldrig sagt och kommer aldrig att påstå. Har man dock fått en kull varav 8 valpar är värdigt avelsmaterial så är det en riktigt lyckad avel och all ära till en hängivne uppfödare som åstadkommit detta. Dock kommer fortfarande kanske en eller två av dessa 8 utmärkta valpar väljas ut som det faktiska avelsmaterialet, för eftersom hundar aldrig är identiska så kommer det alltid finnas de som är mest lämpade. Alla kanske är lämpade för avel, men det är bara de som är mest lämpade och som har flest bra egenskaper att föra vidare som bör gå i avel. Det kan vara något så enkelt som att 8 valpar är fantastiska på alla sätt och vis och skulle teoretiskt kunna gå i avel, men det ansvaret går till valp nr 4 som kanske är lite snabbare, lite noggrannare, lite lekfullare ect.

Kombinationer i hundavel görs sällan fler gånger, och då ska den tidigare kullen vara ordentligt utvärderad och dömas som ovanligt lyckad för att kombon ska göras igen. Hundaveln är känslig för inavel och att det finns massvis med helsyskon i en ras är nog aldrig något positivt. Och det är nog INGEN seriös hunduppfödare som "vill behålla allt" när de gör en kombination.

Det som fungerar på hästar (enligt din mening iallafall) fungerar inte automatiskt på hundar. Det är så fruktansvärt olika djur.

En valp som är mycket lovande kan visa sig vara krypt eller få ett oönskat ståndöra, medan den 'fula' valpen kan visa sig vara det bästa avelsmaterialet i kullen både mentalt och exteriört. :cautious:
 
Kastreras inte ledarhundar och liknande rutinmässigt? Hur lyckas man med avelsutvärdering då? Och sitter verkligen så mycket av hundens mentalitet i könskörtlarna att kastrering har en avgörande roll i utvärderingen av hundarna?

Jag växte upp på vischan med hund och vi tänkte aldrig på kastrering för våra hundar träffade knappt andra hundar där ute i skogen. Tikar träffade de flesta av hundarna vi hade aldrig någonsin. Nu lever jag i en storstad och jobbar med hundar dagligen och ser hur oerhört stressade många av särskilt hanarna är. Det finns alltid tikar som löper. Det handlar liksom inte att de ska stå ut 2 löpperioder per år utan de ska klara av att känna närvaron av löptikar i princip året om. Det är en onaturlig miljö för hundar att leva i så det kanske inte är så konstigt att vi måste göra dem lite "onaturliga" för att de ska må som bäst i den miljön?
 
En valp som är mycket lovande kan visa sig vara krypt eller få ett oönskat ståndöra, medan den 'fula' valpen kan visa sig vara det bästa avelsmaterialet i kullen både mentalt och exteriört. :cautious:

Men en såld valp kan ju inte heller räknas som någon slags reservplan om plan A skulle skita sig för uppfödaren. Vill en uppfödare garderas sig med en plan B och C måste ju hen diskutera detta med spekulanterna eller kanske hellre sätta ut "reserver" hos fodervärdar? Har då uppfödaren diskuterat eventuell avel med valpköparna och de är med på noterna är det väl rätt osannolikt att de hux flux går och kastrerar "bara för att". Är spekulanterna inte med på noterna får uppfödaren välja andra hem till valparna eller sälja och krasst räkna med att det inte finns något hopp om avel där.

Som kattuppfödare är det den verklighet jag lever i. Katter kastreras rutinmässigt (vilket jag ser som något positivt) vilket innebär att jag får planera min avel efter de premisserna. Jag får helt enkelt samarbeta väl med andra uppfödare och sätta ut mina "reserver" hos fodervärdar (eller behålla dem hemma).
 
Jag tänker faktiskt inte gå och leta källor, det har jag gjort tillräckligt många gånger och jag tycker inte du är trevlig nog för att jag ska vilja lägga tid på det. Välkända bieffekter av kastrering är övervikt, oduglig och svårvårdad päls, inkontinens (20% av tikar om jag inte minns fel, varav ca 2% har så svår inkontinens att den inte går att behandla), ökad osäkerhet, rädslor, hunden kan även bli 'mobbad' av andra hundar pga könstvetydighet, ungahundar som kastreras har jag läst har ökar risk för vissa hjärtsjukdomar tror jag det var, utöver att de kanske aldrig mognar mentalt och blir på tok för stora för sin ras.

Att 8 valpar i en kull är avelsmaterial betyder inte att 8 valpar bör föröka sig. Det har jag aldrig sagt och kommer aldrig att påstå. Har man dock fått en kull varav 8 valpar är värdigt avelsmaterial så är det en riktigt lyckad avel och all ära till en hängivne uppfödare som åstadkommit detta. Dock kommer fortfarande kanske en eller två av dessa 8 utmärkta valpar väljas ut som det faktiska avelsmaterialet, för eftersom hundar aldrig är identiska så kommer det alltid finnas de som är mest lämpade. Alla kanske är lämpade för avel, men det är bara de som är mest lämpade och som har flest bra egenskaper att föra vidare som bör gå i avel. Det kan vara något så enkelt som att 8 valpar är fantastiska på alla sätt och vis och skulle teoretiskt kunna gå i avel, men det ansvaret går till valp nr 4 som kanske är lite snabbare, lite noggrannare, lite lekfullare ect.

Kombinationer i hundavel görs sällan fler gånger, och då ska den tidigare kullen vara ordentligt utvärderad och dömas som ovanligt lyckad för att kombon ska göras igen. Hundaveln är känslig för inavel och att det finns massvis med helsyskon i en ras är nog aldrig något positivt. Och det är nog INGEN seriös hunduppfödare som "vill behålla allt" när de gör en kombination.

Det som fungerar på hästar (enligt din mening iallafall) fungerar inte automatiskt på hundar. Det är så fruktansvärt olika djur.

En valp som är mycket lovande kan visa sig vara krypt eller få ett oönskat ståndöra, medan den 'fula' valpen kan visa sig vara det bästa avelsmaterialet i kullen både mentalt och exteriört. :cautious:
OK, det finns alltså inga vederhäftiga källor på effekterna av kastration på hund. Om du har letat källor förut, så kanske du kan "peka" lite, var jag kan leta (googla) för att få fram fakta eller om det finns nåra böcker jag borde läsa. Vilka sidor förutom SKK eller försäkringsbolagen t.ex. kan anses som objektiva? När du nu nämner ett antal absoluta siffror och effekter, så måste ju dessa komma någonstans ifrån?

Många tikar som kastreras gör det p.g.a. akut sjukdom, även om det är långt ifrån alla eftersom en hel del tikar har problem under löptiden. Akuta ingrepp är alltid mer riskfyllda.

Man ska väl inte ta bort möjligheten för ett djur att gå i avel alltför tidigt, innan man ser hur det artar sig. Det tar alltid viss tid. Men ibland märker man på några veckor eller månader att djuret inte är avelsmaterial, ibland tar det betydligt längre tid. Ett potentiellt hingstämne t.ex. kan ta flera år att vänta på hur det utvecklar sig, och då plockar man bort de sämre under resans gång. Baggar brukar man endera göra till avelsdjur eller slakta inom ett år. För hundar kan det säkert ta både ett eller två år innan man verkligen är säker, men då har det nog hunnit falla ifrån många individer som mindre lämpliga för avel under tiden.
För djur som hästar (1 avkomma) eller får (1-3 avkommor), som får få avkommor per år, så tar det naturligtvis tid, och flera likadana parningar behövs för att kunna se om kombinationen är "lyckad". Det tar ju t.ex. minst 4 år för att "göra" 4 "likadana" (samma parning) föl, som man får i en kull valpar.
Men gör man bara en likadan parning, så är ju alla avkommor i kullen inte bara resultatet av den genetiska effekten, utan också effekten av de tillfälliga måendet hos modern och andra omvärldsfaktorer, både under dräktighet och under den närmaste tiden därefter.

Men jag tycker nog ändå att du säger emot dig själv: om det dels är negativr för en ras med för många helsyskon p.g.a. inavelsproblematik, och samtidigt att uppfödare inte vill "behålla allt", då vore det väl snarast en fördel att kastrera fler djur (vid lämplig tidpunkt), så att de inte av slentrian/misstag/hos någon annan hamnar i avel?

Och i så fall, varför skulle då inte de kastrerade djuren kunna få bidra till att meritera syskon och föräldrar fullt ut genom att få vara med på utställningar, kanske då i en egen klass?
 
Kastreras inte ledarhundar och liknande rutinmässigt? Hur lyckas man med avelsutvärdering då? Och sitter verkligen så mycket av hundens mentalitet i könskörtlarna att kastrering har en avgörande roll i utvärderingen av hundarna?

Jag växte upp på vischan med hund och vi tänkte aldrig på kastrering för våra hundar träffade knappt andra hundar där ute i skogen. Tikar träffade de flesta av hundarna vi hade aldrig någonsin. Nu lever jag i en storstad och jobbar med hundar dagligen och ser hur oerhört stressade många av särskilt hanarna är. Det finns alltid tikar som löper. Det handlar liksom inte att de ska stå ut 2 löpperioder per år utan de ska klara av att känna närvaron av löptikar i princip året om. Det är en onaturlig miljö för hundar att leva i så det kanske inte är så konstigt att vi måste göra dem lite "onaturliga" för att de ska må som bäst i den miljön?

Fast målet är ju att producera hundar som kan leva ett sånt liv utan att stressas av sina könsdrifter. De hanar som inte ens klarar av att granntiken löper utan att yla, matvägra och försöka rymma ska självklart kastreras, det är ju ändå inga gener värda att avlas på. Hur tror du att en sån hane beter sig när den väl får tillgång till en löptik?
Hela parningsproceduren är ju ett samspel som kräver en del social förmåga, dvs att kunna flirta, avgöra när det är läge att faktiskt para mfl, men även att kunna ta ett nej från en ovillig tik. Det ska inte vara ÅH LÖPTIK och pang på (om inte tiken visar att det är det som gäller...). Hundar som beter sig så saknar uppenbarligen social kompetens, något i alla fall jag tycker är en väldigt viktig förmåga.

Vi har två hanar varav en intakt unghane och en avelshane som kastrerades vid sju års ålder och en fertil tik. Den enda som har (eller hade, när han hade kulorna kvar) problem i samband med löp är tiken som tyvärr lider av utdragen skendräktighet och blir deppad i flera veckor efteråt.
Trots detta tvekar jag att kastrera henne eftersom det är ett stort ingrepp med många möjliga bieffekter så som lättare att gå upp i vikt, försämrad pälskvalité och inkontinens. Det är absolut inget jag skulle göra slentrianmässigt.
Sen tillhör jag skalan som faktiskt inte vill ha kastrerade hundar om det kan undvikas. Hanen blev lättare på många sätt och vis när han kastrerades, visst, men han blev också mycket tråkigare.
De tappar liksom den där udden, drivet, upplever jag.
Med tikar har jag dock hört att det kan vara tvärtom när de inte längre är lika påverkade av hormoner, men målet är ju som sagt (eller borde vara, åtminstone) att få fram hundar som inte är så påverkade av sina hormoner att de måste kastreras.
 
Men en såld valp kan ju inte heller räknas som någon slags reservplan om plan A skulle skita sig för uppfödaren. Vill en uppfödare garderas sig med en plan B och C måste ju hen diskutera detta med spekulanterna eller kanske hellre sätta ut "reserver" hos fodervärdar? Har då uppfödaren diskuterat eventuell avel med valpköparna och de är med på noterna är det väl rätt osannolikt att de hux flux går och kastrerar "bara för att". Är spekulanterna inte med på noterna får uppfödaren välja andra hem till valparna eller sälja och krasst räkna med att det inte finns något hopp om avel där.

Som kattuppfödare är det den verklighet jag lever i. Katter kastreras rutinmässigt (vilket jag ser som något positivt) vilket innebär att jag får planera min avel efter de premisserna. Jag får helt enkelt samarbeta väl med andra uppfödare och sätta ut mina "reserver" hos fodervärdar (eller behålla dem hemma).
Jag gissar att om en såld valp verkar bli kullens mest lovande avelsmaterial så tar uppfödaren kontakt med valpköparna och påbörjar en diskussion om hurvida de skulle kunna tänka sig att använda hunden i avel och vad som isåfall skulle behöva göras (hälsotester, MH, BPH, utställningar, vad som nu passar rasen). Är ägarna öppna och villiga till att göra det som behövs för att sedan kunna låna ut (mot betalning) sin hane till avel så är ju det fantastiskit. Är de inte det, eller hunden redan blivit kastrerad, så finns det inget mer att göra.
 
OK, det finns alltså inga vederhäftiga källor på effekterna av kastration på hund. Om du har letat källor förut, så kanske du kan "peka" lite, var jag kan leta (googla) för att få fram fakta eller om det finns nåra böcker jag borde läsa. Vilka sidor förutom SKK eller försäkringsbolagen t.ex. kan anses som objektiva? När du nu nämner ett antal absoluta siffror och effekter, så måste ju dessa komma någonstans ifrån?

Många tikar som kastreras gör det p.g.a. akut sjukdom, även om det är långt ifrån alla eftersom en hel del tikar har problem under löptiden. Akuta ingrepp är alltid mer riskfyllda.

Man ska väl inte ta bort möjligheten för ett djur att gå i avel alltför tidigt, innan man ser hur det artar sig. Det tar alltid viss tid. Men ibland märker man på några veckor eller månader att djuret inte är avelsmaterial, ibland tar det betydligt längre tid. Ett potentiellt hingstämne t.ex. kan ta flera år att vänta på hur det utvecklar sig, och då plockar man bort de sämre under resans gång. Baggar brukar man endera göra till avelsdjur eller slakta inom ett år. För hundar kan det säkert ta både ett eller två år innan man verkligen är säker, men då har det nog hunnit falla ifrån många individer som mindre lämpliga för avel under tiden.
För djur som hästar (1 avkomma) eller får (1-3 avkommor), som får få avkommor per år, så tar det naturligtvis tid, och flera likadana parningar behövs för att kunna se om kombinationen är "lyckad". Det tar ju t.ex. minst 4 år för att "göra" 4 "likadana" (samma parning) föl, som man får i en kull valpar.
Men gör man bara en likadan parning, så är ju alla avkommor i kullen inte bara resultatet av den genetiska effekten, utan också effekten av de tillfälliga måendet hos modern och andra omvärldsfaktorer, både under dräktighet och under den närmaste tiden därefter.

Men jag tycker nog ändå att du säger emot dig själv: om det dels är negativr för en ras med för många helsyskon p.g.a. inavelsproblematik, och samtidigt att uppfödare inte vill "behålla allt", då vore det väl snarast en fördel att kastrera fler djur (vid lämplig tidpunkt), så att de inte av slentrian/misstag/hos någon annan hamnar i avel?

Och i så fall, varför skulle då inte de kastrerade djuren kunna få bidra till att meritera syskon och föräldrar fullt ut genom att få vara med på utställningar, kanske då i en egen klass?
Long-term health effects of neutering dogs: comparison of Labrador Retrievers with Golden Retrievers.
Hart BL1, Hart LA2, Thigpen AP2, Willits NH3.
Study shines spotlight on neutering: assumptions about a mainstay of companion animal practice are called into question.
Nolen RS.
Neutering dogs: effects on joint disorders and cancers in golden retrievers.
Torres de la Riva G1, Hart BL, Farver TB, Oberbauer AM, Messam LL, Willits N, Hart LA.
The effect of neutering on the risk of urinary incontinence in bitches - a systematic review.
Beauvais W1, Cardwell JM, Brodbelt DC.
Cutaneous MCTs: associations with spay/neuter status, breed, body size, and phylogenetic cluster.
White CR1, Hohenhaus AE, Kelsey J, Procter-Gray E.

Den veterinärmedicinska vetenskapen har producerat några tusen artiklar till om oönskade biverkningar/nackdelar med att kastrera hundar. Gå in i PubMed, leta fram dem, läs och lär!

Dina synpunkter på avelsarbete är precis lika oinformerade som ditt förnekande av allvarliga fysiska och psykiska biverkningar av kastrering. Du tycker att det räcker med ett par år för att bestämma om en hanhund kan användas i aveln eller ej. Ibland visar det sig att den medelmåttigaste hunden i kullen med bra härstamning får de bästa valparna. Sedan är det ju alltid fördelaktigt för den genetiska variationen om flera hundar i en bra kull får varsin kull, i stället för att kullens stjärna blir far eller mor till flera kullar.
 
Fast målet är ju att producera hundar som kan leva ett sånt liv utan att stressas av sina könsdrifter. De hanar som inte ens klarar av att granntiken löper utan att yla, matvägra och försöka rymma ska självklart kastreras, det är ju ändå inga gener värda att avlas på. Hur tror du att en sån hane beter sig när den väl får tillgång till en löptik?
Hela parningsproceduren är ju ett samspel som kräver en del social förmåga, dvs att kunna flirta, avgöra när det är läge att faktiskt para mfl, men även att kunna ta ett nej från en ovillig tik. Det ska inte vara ÅH LÖPTIK och pang på (om inte tiken visar att det är det som gäller...). Hundar som beter sig så saknar uppenbarligen social kompetens, något i alla fall jag tycker är en väldigt viktig förmåga.

Vi har två hanar varav en intakt unghane och en avelshane som kastrerades vid sju års ålder och en fertil tik. Den enda som har (eller hade, när han hade kulorna kvar) problem i samband med löp är tiken som tyvärr lider av utdragen skendräktighet och blir deppad i flera veckor efteråt.
Trots detta tvekar jag att kastrera henne eftersom det är ett stort ingrepp med många möjliga bieffekter så som lättare att gå upp i vikt, försämrad pälskvalité och inkontinens. Det är absolut inget jag skulle göra slentrianmässigt.
Sen tillhör jag skalan som faktiskt inte vill ha kastrerade hundar om det kan undvikas. Hanen blev lättare på många sätt och vis när han kastrerades, visst, men han blev också mycket tråkigare.
De tappar liksom den där udden, drivet, upplever jag.
Med tikar har jag dock hört att det kan vara tvärtom när de inte längre är lika påverkade av hormoner, men målet är ju som sagt (eller borde vara, åtminstone) att få fram hundar som inte är så påverkade av sina hormoner att de måste kastreras.

Jag tycker att det är mycket begärt att kräva att hanhundar ska vara icke-reaktiva när de omges av löptikar (samt all annan stimuli stadsmiljön kräver) året runt. Det kanske inte är hundarna det är fel på utan miljön? Här snackar vi inte hanar som gnäller och drabbas av matleda någon gång per år pga. en löptik utan hanar som omges av löptikar hela tiden och till slut slutar äta, blir kassa i kistan mm. De kanske klarar av att bara granntiken löper 2 ggr/år men inte av att alltid ha löptikar runt sig. Sedan kanske det handlar om typ av hund också. Arbetande hundar som har en uppgift att sköta kanske kan fokusera på sin arbetsuppgift för att driften att jobba är så stark att de lättare kan koppla bort andra störningsmoment. Sällskapshundar? Not so much, där har man ju skapat hundar som inte ska behöva arbeta aktivt och som antagligen då kan bli svårare att få att "stänga ute" störningsmoment. De kanske inte har någon drift som kan konkurrera ut könsdriften (och jag menar då inte att de är hypersexuella på något sätt)?

En hund måste alltid ses ur den kontext den befinner sig i. Allt kanske inte är svart eller vitt?
 

Liknande trådar

Hundhälsa De flesta vet men om inte. Jag bor i norra Queensland i Australien. För 1.5 r sedan blev sambon och jag med hund. En "på pappret" 75%...
Svar
9
· Visningar
1 506
Senast: Jeps
·
Hundträning Hej. Jag funderar på vad ni har för passitivitetstips? Min hund går upp i varv och tar extremt lång tid på sig att varva ner på nya...
Svar
12
· Visningar
634
Senast: Grazing
·
Övr. Hund Kort fråga. Går det bra att cykla med en liten hund (tänk 5kg eller nåt) som springer bredvid? Eller är det helt enkelt för farligt? :o...
Svar
16
· Visningar
748
Senast: Fetaost
·
Övr. Hund Hej! Jag har 2 tikar ( fransk bulldog) den ena är 9 år kastrerad & hon har bott med mig sedan hon var 8 v. Den andra tiken är en rescue...
Svar
3
· Visningar
827
Senast: animalasia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCVII
  • Autistisk bror
  • Badrumsrenovering

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp