Forskning tyder på att HCM-frekvensen på huskatter ligger runt 5% vilket är högre än för vissa raser, lägre än hos andra raser. HCM och PKD är exempel på sjukdomar som inte "smetas ut" eftersom de nedärvs autosomalt dominant och tyvärr även tar många år på sig att utvecklas så i de flesta fall märker man inte att katten är sjuk förrän den är 7-8 år (såvida man inte testar) och då har fertila katter oftast lyckats yngla av sig. När 5 av 100 drabbas anser iaf kardiologerna att det är motiverat att testa avelsdjur
Självklart köper man inte en raskatt för att man kan sälja den. Det vore väl bra korkat! Däremot kan man sälja en raskatt om livet eller intresset tar en annan vändning än väntat så att djuret inte kan bo kvar. En bondkatt däremot är enormt svår att omplacera. Det är inte en raskatt. Därför kastas bondkatter bara ut och hamnar hos mig eller någon som jag eller på ett katthem när folk anser att de inte längre kan ha dem kvar.
Du kanske inte är mer försiktig men folk i gemen är rädda om sin investering oavsett om det är en katt, häst hund eller bil. Att vissa resonerar som att katten ändå kommer bli påkörd får mig att vilja kräkas! Sådana idioter ska inte ha några djur alls. Det är de inte värda! Ska man släppa ut sina katter så ska det självklart vara i en trygg miljö och inte i stan, i ett samhälle eller vid stor väg.
Vem säger att katter exploderar av lidande om de är inne? Inte jag iallafall. Även om våra katter har det så förmånligt att vi bor så att de kan välja så har vi en katt som har valt att vara inne. Hon kan gå ut på trappan ibland men det är också det enda. Hon lider inte alls!
Vad jag vänder mig emot är inte att ha en raskatt. Det jag vänder mig emot är att istället för att ta hand om en hemlösing som redan finns och som verkligen verkligen behöver ett hem så ställer man sig i kö för att få sin kattunge producerad. Du kanske hade hittat din perfekta soulmate i en hemlösing men det kommer vi aldrig att få veta. Jag resonerar likadant med hundar. Jag köper hellre en hund som redan finns än att be någon producera en valp till mig och en annan hund blir utan hem. Men så har jag inte så stora krav på mina djur heller. Så länge de lever ett gott liv och mår bra här hemma så duger det alldeles utmärkt för min del. Jag vill varken tävla eller ställa ut.
Absolut är det lättare att omplacera en raskatt. Finns folk på kö, och både uppfödare och rasring hjälper gärna till att omplacera. Med huskatter så får du helt enkelt hoppas på att din katt kan få ett nytt hem i den överspädda huskattspopulationen.
Jag är oerhört försiktig i mina "investeringar", vare sig om det kostade eller inte. Men folk i överlag är inte det, enligt mina erfarenheter. Folk som skaffar sig en huskatt gratis från lokala bonden eller ifrån en billig Blocket-annons för "det är gratis och den lär ju antagligen bli påkörd om två år så jag vill inte lägga ned en massa pengar!" (vilket också leder till att de undviker kastrering "för det kostar en massa", och hellre låter sina katter få kullar efter kullar...), likt hur de skaffar en billig hund såld ifrån bakluckan på en bil för "de vill bara ha en billig och orkar inte med allt klydd för att få köpa en hund". Det är mycket ovanligare att det sker bland dom som köper en rashund eller en raskatt, men visst sker det där ibland också. Håller med dig om att sådana borde inte ha djur, och särskilt inte frisläppta.
Många gör det tyvärr. Jag får konstant kritik för att jag har innekatter, och det kommer i princip alltid ifrån en huskattsägare. (Dock så börjar trenden vända, vilket är bra! Gamla myter ska suddas bort för det skadar bara katten, då de tvingas ut i farliga områden och miljöer bara för "att katten ska vara ute och så punkt slut". T.om sett folk omplacera sin huskatt för "den vill inte vara ute"! Ren galenskap! Lite skillnad om man bor på landet och t.ex behöver en musjägare där, eller bor i ett perfekt område där djur kan springa fritt.)
Den chansen kanske finns i många olika fall (jag kanske också skulle finna en underbar katt bland raser såsom perser eller maine coon, osv.), men jag har brunnit för siamesen som ras sen ung, och finner att den inte bara passar den ihop med en burma (en riktig mobbarkatt ibland! Inte lätt att hitta en kattkompis åt en sådan), men också mig som individ och min livsstil. Absolut inte en katt som passar alla, då de är väldigt intensiva katter som drar de flesta kattmänniskor jag känner till vansinne.
Dock när folk kommer till mig och har funderingar att skaffa katt/hund, och känner att dom inte har några särskilda krav eller inte riktigt brinner för någon ras, rekommenderar jag alltid omplacering/hundstall/katthem. Aldrig köpa och låta sig lockas av påhittade rasprocent hit och dit från bakgårdsavel på t.ex Blocket, utan antingen ifrån en seriös uppfödning eller seriös omplacering. Lär redan finnas folk som köar för dom andra valparna/kattungarna. Mina vänner som har blandrashundar/huskatter finner helt enkelt charmen i hur dom kan bli och vara lite hur som, vilket är ett plus i sig!
Jag håller med om allt utom detta - om det vore så väl att folk skaffade sina blandisar på ett hundstall! Dit kommer ju mestadels vuxna hundar där man kan se vilka egenskaper individerna har och matcha så att de hamnar i rätt hem. Dessutom stödjer man ingen oseriös avel när man tar en omplacering från hundstallet.
Problemet är när folk köper en valp till sällskap trots att den är en blandning av krävande raser. Det finns en utbredd vanföreställning att en hund blir vad man gör den till.
Ja, ska man ha blandras bör man gå till ett hundstall eller skaffa en omplacering och inte stödja bakgårdsavlare på Blocket/köpa blandraser av krävande hundraser, men jag menade mer i stil att "varför köpa t.ex en papillon eller en annan sorts sällskapshundsras när man kan få en sällskapshundsblanding ifrån ett hundstall?".
Jag kollade också hos ett katthem när det var dags att skaffa ny katt men lade samtidigt ut en blänkare på ett rexforum eftersom min förra katt var en rex och jag älskar rasen. Förklarade där att jag letade efter en omplacering och jag helst ville att katten skulle få gå ut eftersom det skulle vara svårt att undvika det med tanke på att vi ofta är ute i trädgården med hundarna och dörren står på vid gavel. Fick flera svar och det dröjde inte länge innan reviret var inmutat av en ny krulltott. 
