Sv: Talibanmamma...?
Fast poängen är ju att kroppen anpassar sig och orkar mer (Till den rörelse som den faktiskt behöver!).
Och det är ett faktum att vi alla blir mer stillasittande med en massa ohälsa som följd. Är det inte då rimligt att jämföra med "förr i tiden", när fetman var mindre utbredd, mindre diabetes, mindre hjärt- och kärlsjukdomar?
Jamen det är väl ändå högst relevant att jämföra med 'förr i tiden', speciellt när det inte handlar om mer än 10-20 år tillbaka.
Vi människor har knappast förändrats rent fysiskt på så kort tid att vi inte klarar lika stor ansträngning, eller hur?
Alltså MÅSTE det vara inställningen till arbetet som förändrats, och det tycker iaf jag är väldigt viktigt att uppmärksamma.
Det är ju ffa för barnens/ungdomarnas egen skull jag anser det direkt fel att skjutsa överallt, eftersom de inte blir självständiga och fria lika snabbt.
Har man bil o körkort väljer man själv hur man vill göra, har man det inte så kan man inte välja. Vare sig man är vuxen eller inte, det har inte med ålder att göra.
Själv cyklar jag alltför sällan numera, men det beror mest på att jag som ensamstående mamma nästan alltid har två små barn i släptåg.
Det finns inget som säger att man måste men det var "förr" del av det naturliga sättet att röra sig.
Att man tog sig till o från platser utan att bli körd i tid & otid oavsett om det är med bil eller buss.
Att man gick eller cyklade till skolan, jobbet även om man hade 5-6 km.
Rent ut sagt så är det i dag förbannat slött på den naturliga motionen som våra kroppar kräver för att må bra.
Jag tycker nog att jag redan har svarat en del på detta i inlägg #80.
För jag håller som sagt med om att det ligger en problematik i att vi rör på oss för lite i dag. Men det gäller inte bara "dagens ungdom" utan alla, även de flesta vuxna. Jag tror som sagt inte att jag känner en enda människa som cyklar eller promenerar till sitt jobb. Möjligen någon av dem som bor inne i stan, men även där tar många bilen om de bor en bit ifrån centrum/arbetsplatsen. Just det tycker jag dock inte säger så mycket, för de kanske tränar en massa hemma sedan, det vet ju inte jag.
Men visst är det ett problem att många av oss rör på oss mindre än vad vi borde göra. Det är också ett problem att en del föräldrar gärna håller sina barn från verkligheten genom att stänga in dem i en rosaskimrande bubbla där det inte finns varken något jobbigt eller något ont. Dock så är jag så trött på att det mer eller mindre skriks "curlingförälder!" så fort en förälder ställer upp för sina barn (och att föräldrar t.o.m. måste försvara sig när de säger något: "tro absolut inte att jag är en curlingförälder nu, men...").
Bara för att ingen förälder för hundra år sedan hade möjligheten att skjutsa sitt barn till skola/jobb, så behöver det väl inte per automatik innebära att det ligger något
fel i att ställa upp och ge skjuts i dag? Varför ska man behöva försvara sina val så fort det är någonting? Vill jag ta bilen till jobbet så ska jag väl inte behöva försvara det, och vill jag - om jag hade varit mamma - ställa upp och skjutsa mitt barn vid några tillfällen så hade jag väl inte behövt försvara det? Det är ju trots allt en så extremt liten del av det hela (min totala motion och min barnuppfostran).
Så, att diskutera kring fenomenet som sådant (varför rör vi mindre på oss, är det bra att stänga in barn i små bubblor etc.) är absolut inte fel, men att bara slå sig själv för bröstet och samtidigt peka ut enskilda individer eller en hel grupp som lata/curlande etc. ger väl ändå ingenting? Tvärtom skulle jag vilja säga, eftersom vi många gånger reagerar precis så som vår omgivning förväntar oss att vi ska reagera.
räknades som vuxnen redan innan man fyllt 18 och även om man fortfarande bodde hemma. Jag räknar i alla fall myndiga personer som vuxna. Även om man bor hemma så har man fortfarande eget ansvar, i alla fall i lagens mening.
