Talibanmamma...?

[Mimsan]

Sv: Talibanmamma...?

Kompisens lapp blev en väckarklocka i kombination med våra diskussioner om resorna till och från extrajobbet. Vi bor i en del av kommunen där det är skralt med kollektivtrafik. Två, till tre landsvägsbussar passerar dagligen, that's it. Hon samåker med sin pappa till stan de dagar hans och hennes tider passar, annars åker hon buss eller cyklar dit hon ska.

K tar inte körkort för att kompisarna gör det, utan för att hon längtar efter att bli än mer självständig (puh... *torkar svetten ur pannan*), friare och lättare kan ta sig dit hon vill. Hon fick sin första privatlektion på 16-årsdagen, men har av olika orsaker inte lagt så stor energi på körandet under det här läsåret.

 

[Sol]

Sv: Talibanmamma...?

Friheten till att börja med, att kunna ta sig mellan olika platser utan att passa tider eller för den delen behöva åka till jobbet tre timmar innan man börjar

Ett körkort behöver inte bli så dyrt om man har möjlighet att träna mycket hemma.

Här har vi köpt ett paket till sonen på bilskolan där all teori ingår, tester mm och 10 lektioner till en summa av 6500 kr. Tillkommer gör halkörningen på 1700 kr och uppkörningsavgifter.

Jag har aldrig haft problem att ta mig dit jag vill och nej, jag är inte en sådan som ringer till mina kompisar med körkort och ber om skjuts.

Som sagt, jag förstår att vissa har ett behov av körkort men jag förstår inte det allmänna "böret" för många klarar sig alldeles utmärkt utan körkort.

Jag är helt övertygad om att jag skulle bli en latare människa om jag tog körkort så jag har en bra ursäkt att inte ta det.

 

[Jane_Done]

Sv: Talibanmamma...?

"riktiga vättern", dvs den runt vättern har det inte det vet jag... De andra loppen har jag ingen koll på...

En utvikning från topic men det är faktiskt så att varken Tjejvättern elelr vätternrundan är en officiell tävling, därför finns ingen vinnare. Däremot presenteras allas tider. Det är arrangerat på det viset för att slippa krav från förbundet på att deltagarna ska vara licensierade i en klubb.

 

[Jane_Done]

Sv: Talibanmamma...?

Jag är intresserad av frågan och hakar på körkortsfunderingarna.

Din dotter skulle alltså pushas lite till att ta körkort, och nu är det en kompis lyckosamma körkortstagande som fungerar som morot (hoppas du?).

Är inte körkortet självt morot nog, så vill hon väl inte ta körkort, tänker jag. Är jag fel ute?

Själv önskade jag mig inget körkort innan jag var trettio, då tog jag det.

Min son är 18 och ser ingen användning för ett körkort och vill inget ha. (Min man har heller inget.) Fd fosterflickan (22) har tagit körkort, det var hennes heta önskan. Jag pushade inte, men vägrade efter ett tag att övningsköra mer om hon inte fixade teorin. Då fixade hon teorin.

Är det en allmän uppfattning att ungdomar bör ta körkort? Varför det, i så fall?

(Tilläggsinformation: det antal gånger jag skjutsat mina barn någonstans kan nog räknas på fingrarna. De har gått, cyklat och åkt kollektivt dit de ska sedan späd ålder.)

Intressant fråga, jag föreställer mig att det finns en koppling mellan barn som behöver mycket skjuts själva hett skulle åstunda det och se till att uppkörningen är bokad på 18-årsdagen.

Däremot barn med litet behov av skjuts och god tillgång till kollektiva färdmedel/cykel ser ju knappast något behov. Väl?

 

[lil-sis]

Sv: Talibanmamma...?

Jag har aldrig kört så mkt bil som de timmar jag har jobbat på hemtjänsten

Det kommer även bli en hel del bilkörande vad det verkar nu som PA också.

Men jag klarade mig utmärkt fram tills jag blev 25 och sen var det just hästarna som var anledningen. Kunna köra till utställningar och sånt utan att engagera halva släkten, kunna boka kliniktider när JAG kan (inte som förut, ställa tiden efter när jag kan, pappa kan och när vi kunde låna bil med krok).

Men det är lättare när man bor där det finns vettig kollektivtrafik, förstås.

 

[Petruska]

Sv: Talibanmamma...?

Däremot barn med litet behov av skjuts och god tillgång till kollektiva färdmedel/cykel ser ju knappast något behov. Väl?

Så verkar det vara. Alla hobbies min son har haft har utövats centralt, och centralt i stan är ju bilen nästan mer till besvär än nytta.

Men det verkar vara en självständighetsgrej att inte bli skjutsad också. Att klara sig själv. Ska han till någon kompis i obygden planerar han och de andra kompisarna ihop bussresan med stor iver, och har gjort så i många år nu. Jag blir aldrig inblandad i det.

När jag någon gång erbjudit mig att svänga förbi skolan med sonen på morgonen om vi ska iväg samtidigt och jag ska köra, tackar han nej på ett närmast förnärmat sätt. Jag tror att det är en imagegrej också - David Bowie-kopiorna ska tydligen inte ha körkort.

 

[Petruska]

Sv: Talibanmamma...?

I larmpatrullen/hemvården är det krav på körkort numera och yrkesutbildning.

Ditt arbete är väl inte ett arbete en ungdom som just gått ut gymnasiet (utom möjligen med vårdinriktning) skulle kunna få? Jag skulle i alla fall inte vilja ha min egen som som hemvårdare, det kan du skriva upp! Lite mer än så kräver allt ditt yrke.

Jag tycker mig ha sett att tex en del reklamutdelarjobb kräver körkort. Det får väl räknas som okvalificerat.

Men jag förnekar inte att körkort ofta är bra att ha, utan det är just det där att alla bör ta körkort som känns främmande för mig. Och jag är lite tveksam till att vilja att det uppmuntras generellt till bilkörning, mest av miljöskäl.

 

[Mammas]

Sv: Talibanmamma...?

Ditt arbete är väl inte ett arbete en ungdom som just gått ut gymnasiet (utom möjligen med vårdinriktning) skulle kunna få? Jag skulle i alla fall inte vilja ha min egen som som hemvårdare, det kan du skriva upp! Lite mer än så kräver allt ditt yrke.

Jag fick jobb inom hemtjänsten när jag fortfarande gick på gymnasiet, ingen vårsrelaterad utbildning i sikte över huvud taget. Jobbade där efter skolan i ca två år och i den kommunen jag arbetade (i och försig mycket brister även i övriga frågor) fanns det väldigt få med en utbildning. Vi hade ett par undersköterskor, men de var helt klart underrepresenterade, majoriteten var utan utbildning i vården.

Man lär sig mycket av äldre kollegor och vi hade alltid tillgång till en sjuksköterska att ringa om vi undrade något. Däremot fick jag gå en timmesgenomgång hos en distriktssjuksköterska för att jag skulle få ge medicin ut dosett samt att jag efter 1,5 år fick utbildning i basala hygienrutiner. (Detta ser jag som mycket skrämmande, vikarier fick ingen utbildning i hygien för att det var för dyrt!) De hade även alcogel inlåst för att när de hade det framme gick det åt för mycket. På kursen fick vi lära oss att man bör ta slut på cirka en halv flaska per arbetspass men tog man slut på en flaska på en vecka tyckte de att man slösade.

Tror tyvärr att hemvårdare överlag är mycket sämre utbildade än människor i allmänhet tror. Du har helt rätt i att yrket kräver mer, men det är tyvärr inte så det ser ut idag.

 

[Sol]

Sv: Talibanmamma...?

Jag har aldrig kört så mkt bil som de timmar jag har jobbat på hemtjänsten

Jag cyklade när jag jobbade inom hemtjänsten.

 

[Mammas]

Sv: Talibanmamma...?

Jag cyklade när jag jobbade inom hemtjänsten.

Jag jobbade och gick när jag först började på hemtjänsten. Men detta beror väl helt på vart man jobbar. Jobbar man i stan/tätort är det bara knöl att köra bil, jobbar man på landet kan det bli väääldigt långt att cykla. Körde cirka 10 mil/kväll på min senaste tjänst, där hade jag inte varit speciellt effektiv om jag cyklat.

 

[Mammas]

Sv: Talibanmamma...?

Kom på en sak till! Även inom tätort är det ofta ett krav på att köra bil kvälls/nattetid pga. säkerhetsskäl. Var inte helt överlycklig att jag gick när jag hade en grabb som stod under ett träd och tittade på mig när jag gick in i en port. Kändes inte helt tryggt att gå ut och sedan gå till nästa ställe kan jag lova, och av dessa skäl vill många att man kör bil sena kvällar och nätter.

 

[Stinky]

Sv: Talibanmamma...?


tack och bock du satte ord på det jag tänkte

 

[lil-sis]

Sv: Talibanmamma...?

Ja det var några som gick.

Men inte mig emot att köra, bra att träna på pedalföringen

Skulle vika på landet också, då går det inte att gå.

Men nu har jag som sagt annat jobb.

 

[Jozze]

Sv: Talibanmamma...?

Men jag förnekar inte att körkort ofta är bra att ha, utan det är just det där att alla bör ta körkort som känns främmande för mig.

Var bor du?

Som Stockholmare är jag med mitt körkort i minoritet bland jämngamla kompisar. En kompis som fyller 26 i sommar håller på och övningskör nu. Brorsan som fyller 28 i höst ska börja med teorin "snart" (har han sagt de senaste åren) och av de jag umgicks med i gymnasiet (23-åringar) så är det mig veterligen endast jag som har körkort. Ingen press och stress alls mao.

I pojkvännens trakter ute på landet skaffar man däremot körkort strax efter 18- eller åtminstone 19-årsdagen. Förutom pojkvännen då, som jag fick tjata på att han skulle skaffa kort, och som tog det kring 20-årsdagen. Han tyckte att det var bekvämt att bli skjutsad av mamma och brorsan. Jag, som gärna vill vara självständig, tyckte att det var mindre "bekvämt" att de skulle hämta och skjutsa mig jämt när jag hälsade på. Det var liksom tillräckligt obekvämt att jag inte kunde/kan ta mig hem till honom helt för egen maskin.

 

[Jozze]

Sv: Talibanmamma...?

*kl*

Tråden verkar ha fått en bra lösning enligt vad jag kunde utläsa i Mimsans inlägg #135, och jag är glad över att läsa ett resultat av något som verkar vara ett givande och tagande mellan förälder och barn/ungdom.

Jag förstår mig inte alls på uttalanden som gjorts i denna tråd i stil med att föräldrarna "ska vara glada över att sonen/dottern iaf har ett extrajobb!". Är det inte ungdomen som ska vara glad? Inget extrajobb = inga extra pengar = inte ha råd att göra en massa roliga saker på fritiden, eller?

Det är fler inlägg jag har stört mig på, men jag kan inte sätta fingret på dem nu. Många av dem har iaf gett mig en känsla av att inte låta sina nästan vuxna barn få pröva sina vingar, tänka själva och komma på problem och lösningar efter hand. Och som avslutande brasklapp: självklart en hel massa inlägg som visar på motsatsen också!

 

[jerseyko]

Sv: Talibanmamma...?

Var bor du?

Som Stockholmare är jag med mitt körkort i minoritet bland jämngamla kompisar. En kompis som fyller 26 i sommar håller på och övningskör nu. Brorsan som fyller 28 i höst ska börja med teorin "snart" (har han sagt de senaste åren) och av de jag umgicks med i gymnasiet (23-åringar) så är det mig veterligen endast jag som har körkort. Ingen press och stress alls mao.

"Byn" jag ska flytta tillbaka till, där alla kompisar bor och där jag bodde när jag fyllde 18 år. Så är man riktigt sen om man inte skaffat körkort när man fyller 20!

Körkort är lixom lika självklart som att torka sig i arslet efter man skitit och det behövs inget tjat eller morötter.

 

[Petruska]

Sv: Talibanmamma...?

Som Stockholmare är jag med mitt körkort i minoritet bland jämngamla kompisar.

Låter bekant.

Som 40+ på en mansdominerad arbetsplats med anställda i åldrarna 25-65 är jag en av ganska få körkortsinnehavare och en av ännu färre bilägare. De andra som kör bil är de som bor på landet och pendlar in. Och jag har ju häst, så jag pendlar ju i princip ut på landet och behöver bil till det.

 

[Jozze]

Sv: Talibanmamma...?

Körkort är lixom lika självklart som att torka sig i arslet efter man skitit och det behövs inget tjat eller morötter.

Nej, är man beroende av körkort så förstår jag inte varför det skulle behövas tjat eller morötter. Bor man som jag så är det både billigare och enklare att åka kollektivt, och hade jag inte haft pojkvän ute på landet så hade kanske inte jag heller skaffat körkort än (tog när jag var 19, hade tänkt mig att jag skulle ha strax efter 18-årsdagen).
Nu har jag fortfarande ingen egen bil, eller tillgång till någon att låna, så än så länge har mitt körkort också bara varit en dyr legitimation, som någon längre upp uttryckte det

Och jag har ju häst, så jag pendlar ju i princip ut på landet och behöver bil till det.

Först stallet (tills jag var 18, 19 år, blev skjutsad) och sedan pojkvännen har väl varit de enda anledningarna till att jag skulle behöva körkort. Jag klarar mig i vardagen alldeles utmärkt med tunnelbana, buss, tåg och apostlahästar

 

[indian-charlie]

Sv: Talibanmamma...?

Ditt arbete är väl inte ett arbete en ungdom som just gått ut gymnasiet (utom möjligen med vårdinriktning) skulle kunna få? Jag skulle i alla fall inte vilja ha min egen som som hemvårdare, det kan du skriva upp! Lite mer än så kräver allt ditt yrke.

Sommarvik inom hemtjänsten är ett typiskt sådant som "alla kan få" tyvärr skulle jag vilja säga ibland.

Jag skulle faktiskt mycket väl kunna se min son arbeta med sjuka, äldre i deras hem.

Oavsett så beror nog detta med självklarheten att ta körkort på hur man bor, lokaltrafikens tider osv.
Häromkring är det en självklarhet att ta körkort om inte föräldrarna ska leka taxirörelse.

Vi har nio avgångar mellan oss och stan, den första kl 06.00 och den sista kl 19.00 på vardagar på helgerna går det en buss till stan kl 10 och en hem kl 19.00.

 

[Pontevecchio]

Sv: Talibanmamma...?

jag vänder mig bara mot argumentet att barn som får skjuts blir lata och aldrig kommer flytta hemifrån.

jag bodde hemma länge och fick skjuts länge. men vet ni vad?
idag vet mina föräldrar att bara de ringer så kommer jag och skjutsar de/passar huset/hjälper till. och jag är varken dagdrivare eller förslappad.

snarare tvärtom och det var därför mina föräldrar hjälpte mig.
jag hade så mycket annat att satsa på att körkortet fick vänta.

men vi kanske är en ovanlig familj som gärna hjälper varandra..