Talibanmamma...?

[HumleDumle]

Sv: Talibanmamma...?

Jag hade drygt en mil mellan skola och stall när jag var 15 år. Cyklade varje dag, tog ca 30 min, ofta lite mindre. Visst kan det vara jobbigt första gångerna, men sedan går det av bara farten. Så visst skulle hon nog klara av att cykla. Säg åt henne att ta med sig vatten och så kanske något litet att äta när hon kommit fram till jobbet, så löser det sig alldeles utmärkt, tror jag.

 

[indian-charlie]

Sv: Talibanmamma...?

Cykla en mil x 2 är inga större problem.
Men att göra det ovanpå en 9 timmars arbetsdag på ett fysiskt krävande jobb är en helt annan.

Vilket jag också skrev i mitt inlägg.

att normalt cykla eller gå en mil är inte jobbigt. Möjligen då i samband med något annat som tex i TS dotters fall.

 

[Trissa]

Sv: Talibanmamma...?

kl

Cykelställ. Åka dit - cykla hem, eller tvärtom.

 

[Mimsan]

Sv: Talibanmamma...?

kl

Cykelställ. Åka dit - cykla hem, eller tvärtom.

Förvisso en lösning, men det inkluderar ändå att jag eller maken får köra - vilket är en av grunderna till diskussionen (borde förstås nämnt det inledningsvis... sorry..).
En bra begagnad moppe tror jag blir utmärkt bra. Sen får hon sätta fart med körlektionerna i höst så slipper hon i alla fall ”moppa” när höstrusket kommer (som om man vill tänka på sånt nu...)

 

[Betazoid]

Sv: Talibanmamma...?

Nu vet jag inte hur ofta hon ska jobba, men efter ett tag brukar kroppen vänja sig vid belastningen, så även om hon inte orkar cykla nu kanske det går bra om två veckor/en månad/fyra månader?

 

[Lupin]

Sv: Talibanmamma...?

Är det inte en lövbiff man ska ha innanför cykelbyxorna oxå

Haha! Nej, det har jag aldrig hört talas om. Men det jag skrev är sant och med riktiga, vadderade cykelbyxor blir även en längre tur behaglig. Man ser rätt lökig ut när man går omkring i dem, som om man hade en vuxenblöja modell större full av något mellan benen, men gud så sköna de är när man sitter i cykelsadeln.

 

[Carolus]

Sv: Talibanmamma...?

*skakar på huvvet sicket tokigt folk det finns*

jag kan stå och heja på er när ni stollar runt... I år är jag upptagen vätternrunda helgen, och då får vi hoppas jag inte lägger mig sjuk, som förra året...

 

[Lupin]

Sv: Talibanmamma...?

Lånar din knapp lite och måste bara få ur mig något som gäller mer generellt.


Vad är det med en del av dagens ungdom och i vissa fall även vuxna?????

Att ta sig till o från ställen verkar ibland vara föräldrars uppgift, att normalt cykla eller gå en mil är inte jobbigt. Möjligen då i samband med något annat som tex i TS dotters fall.
Vi är gjorda för att röra på oss, och det är något som tyvärr verkar minska förutom att gå på gym och liknande.
Men normal motion som att ta sig till o från olika platser verkar vara väldigt ansträngande för en del

Förr kunde man få gå/cykla långt, det kanske inte ens fanns bussar.

Tack för att jag fick avreagera mig lite

Man kan ju säga så här. Det finns en anledning till varför så många, både barn-ungdomar-vuxna, är både överviktiga och rentav feta idag. Kosten, javisst. Men kombinera det med allt stillasittande och allergierna mot att röra på sig, så har vi en farlig bomb som snart kommer att brisera. Jag tror att medellivslängden i de rika, välnärda västländerna kommer att sjunka inom kort.

 

[vinternoll]

Sv: Talibanmamma...?

Nej, det är du inte. Klart hon kan cykla. Kanske bli hämtad FRÅN jobbet nån dag men inte bli körd TILL. Eller okey nån dag kanske.

 

[Lupin]

Sv: Talibanmamma...?

*skakar på huvvet sicket tokigt folk det finns*

jag kan stå och heja på er när ni stollar runt... I år är jag upptagen vätternrunda helgen, och då får vi hoppas jag inte lägger mig sjuk, som förra året...

Hmm...jaa du...hur sjuk var du egentligen? Tror du var mest rädd för att träffa mig. Men fråga Mimsan hur farlig jag är egentligen.

Det blir inget för vår del i år. Sambon har nog råkat ut för lite cykel-utmattning. Han har cyklat runt pölen 8 år i rad och i år blir det fler löptävlingar istället. Även jag ska springa några rundor. Sambon behöver nog lite omväxling tror jag. Om vi inte lyckas få till en bebis till nästa år, så ska jag i alla fall sikta på att ta mig runt för första gången. Och då bryr jag mig inte om hur sjuk eller upptagen du är, då vill jag banne mig ha lite support.

 

[Jane_Done]

Sv: Talibanmamma...?

Sällar mig till dom som tycker att en mil inte är långt. Det skulle väl vara en himla skillnad om flickan var 12 år.

Något har definitivt förändrats i samhället när man anser det helt normalt att en myndig person behöver skjuts till arbetet!

Klart hon kommer att tycka det är jobbigt första tiden. Efter 3-4 veckors kontinuerligt cyklande skulle hon sakna det.

 

[Carolus]

Sv: Talibanmamma...?

ärligt talat så var det så här, onsdag kväll började jag få ont i halsen...

natten onsdag-torsdag så vaknade jag av att det bara brände i halsen, har aldrig haft halsbränna men kan tänka mig att det känns så kanske... torsdag morgon låter det på min röst som om att det är jag som har tagit studenten och inte min bror som skall göra det några timmar senare... Jag var hesare än vad han var efter att han åkt runt på stan...

Att svälja var rena mardrömmen det gick inte, känndes som halsfluss men inga vita prickar... När första omgången gäster gått hem från mamma la jag mig och vilade... och när sista omgången gått så säger jag att jag känner mig inte så bra, utan såg till att min brors far skjutsade honom ToR stan för studentfesten... Efter det så rörde jag mig inte förrens jag åkte hem på lördag em... Jag låg tokdäckad i feber... mer än döende, men hade två bröder som jag såg till fick passa upp på mig...

 

[Kosmostanten]

Sv: Talibanmamma...?

Sällar mig till dom som tycker att en mil inte är långt. Det skulle väl vara en himla skillnad om flickan var 12 år.
Något har definitivt förändrats i samhället när man anser det helt normalt att en myndig person behöver skjuts till arbetet!

Håller med dig, jag sitter faktiskt såhär när jag läser en del inlägg i den här tråden.
En mil är väl ingenting att cykla för en frisk 18-åring? Och inte tar det en timme om det inte är extrem motvind...20 minuter-en halvtimme, snarare.

Jag har alltid fått cykla dit jag ville som barn och tonåring, det fanns liksom inget alternativ och det var heller inget man funderade på.
När jag som 17-åring började jobba cyklade jag ca en mil dit, jobbade hårt i åtta timmar med bla mockning o ridning av minst 5-6 hästar, och cyklade sen hem. Året runt. Inga problem!

Jag tycker faktiskt barn och ungdomar blir alldeles för mycket skjutsade hit och dit idag, de sätter ju inte ens värde på det utan tar det mer eller mindre för givet.

TS: låt tjejen cykla, tycker jag...det tar hon ingen skada av, snarare tvärtom

 

[Fibusen]

Sv: Talibanmamma...?

Tar nog inte ens 50 min,jag cyklar 1,8 mil på ca 45-50 min.

Om vädret tillåter så är det väll bra om hon kan cykla? Är bara dom första dagarna som är riktigt jobbiga,sen känns det lättare!


Edit: Läste hela tråden nu...

Tror det blir en bra lösning med moppe.

 

[jerseyko]

Sv: Talibanmamma...?

K kom hem för en stund sedan. Gråtfärdig av trötthet, en mil i motvind tog en timme. I morgon börjar hon kl 8, vilket innebär att hon får starta hemifrån kl 7 om hon skall hinna i tid eftersom hon måste byta om innan hon får gå in i mejeriet. Arbetspasset är långt, så hon kommer inte att vara hemma förrän vid 17-tiden.

När jag började mitt första jobb så sov jag på tåget påväg dit, sen hem, åt och sov sen tills de var dags att äta frukost, jag var död.
Jag hade konstant träningsvärk!

Men efter ett tag så vänjde man sig och det var inga problem.

Nu har jag gått hemma och latat mig i 1 år, och nu kommer jag hem gråtfärdig och redo för att dö av utmattning om jag behövt gå 1½ km från bussen i motvind

 

[Basilika]

Sv: Talibanmamma...?

Nu vet jag inte hur ofta hon ska jobba, men efter ett tag brukar kroppen vänja sig vid belastningen, så även om hon inte orkar cykla nu kanske det går bra om två veckor/en månad/fyra månader?

Det är klart att en normal, frisk tonåring orkar. Det är bara vilja det handlar om. När man sedan cyklat ett tag går det både fortare och lättare.

 

[Betazoid]

Sv: Talibanmamma...?

Det är klart att en normal, frisk tonåring orkar. Det är bara vilja det handlar om. När man sedan cyklat ett tag går det både fortare och lättare.

Såklart att man orkar, det jag menar var att om ett tag kommer det inte jobbet kännas så jobbigt och då borde det per automatik bli lättare att cykla. Det lät på ts som om hon tyckte att det var för jobbigt för sin dotter så en kompromiss för henns del kunde kanske vara att skjutsa mer i början, men låta dottern cykla mer och mer?

 

[aiquen]

Sv: Talibanmamma...?

KL

Jag blir faktiskt ganska irriterad när jag läser den här tråden. Det är mest bara en massa "dagens ungdom...", "på min tid...", "jag..." etc. Jag förstår inte varför allting måste vara som det alltid har varit och varför alla måste vara/tycka/bete sig som alla andra?

Orkar man cykla en mil efter att ha varit på jobbet i nio timmar så är väl det jättebra och det är självklart att det kan vara värt ett försök, men jag ser ingen anledning till varför man ska se ner på dem som INTE orkar det. Alla har vi ju trots allt olika förutsättningar för att klara av saker och ting. Och att cykla en mil på en slät asfaltsväg är kanske inte så mycket att tala om, men saken blir en helt annan om det är konstant uppförsbacke eller extrem (mot)vind. Och/eller om man har ett fysiskt krävande jobb. Eller tider att passa; kanske måste man hinna hem till hunden eller hästen innan det blir för sent.

Dessutom undrar jag lite varför alltid tjafset om "dagens ungdom" kommer som ett brev på posten i sådana här diskussioner, för ärligt talat, hur många vuxna cyklar eller går till sitt arbete? Jag tror faktiskt inte jag känner en enda. Givetvis kan man då fråga sig varför det är så, för visst borde väl alltid någon orka cykla en kortare bit, men att enbart gnälla på dagens lata ungdom håller inte.

Observera nu att jag inte på något sätt menar att det är fel att uppmuntra någon att cykla till jobbet, absolut inte! Att motionera och röra på sig är verkligen aldrig fel, utan tvärtom något många av oss borde göra mer än vad vi gör - för vår egen skull. Men jag blir verkligen så trött på att alla alltid och gällande allting ska stöpas i samma form, för annars så ser folk ner på en eller så är föräldrarna curlingföräldrar och bla bla bla. Nästan hälften av Bukes alla trådar (i alla fall på snackforumen) handlar om att vi användare ska gå ihop och sitta och förfasa oss över personer som inte är eller gör som samhället säger att man ska vara/göra (i just det här fallet så är det ju i allra högsta grad på tapeten att man ska ställa bilen för att rädda miljön och att man ska cykla/gå till jobbet för att förhindra att man - Gud förbjude - får ett gram fett på kroppen för då får man ju genast diabetes och hjärtproblem, och blir en samhällsparasit) eller som andra var och gjorde när de var unga för kanske 20-30 år sedan (precis som om samhällsutvecklingen har stått stilla sedan dess... på gott och ont).

Jag kan i alla fall själv känna att det är ganska jobbigt. För liksom, visst tusan försöker jag tänka på miljön och på min kropp och på ansvar och på att klara mig själv o.s.v., men inte blir det lättare för att andra sitter i grupp och pekar (:ar) på hur fel jag är (beter mig) när jag brister någonstans och äter en chokladkaka eller tar bilen dit jag ska?! Jag blir bara... ganska spyfärdig faktiskt.

 

[indian-charlie]

Sv: Talibanmamma...?

Eftersom jag tar åt mig lite av det du skrivit så kan jag också försvara mig

Jag har de senaste 13 dagarna gått 219823 steg vilket blir 168 km så jag tycker helt klart att jag kan försvara varför jag tycker att "många av dagens undom" rör sig för lite på det naturliga sättet så att säga.

Jag har flera vänner/arbetskamrater som går eller cyklar till jobbet.

 

[aiquen]

Sv: Talibanmamma...?

Jag kan hålla med om att många i dag rör sig för lite för att må bra. Dock finns det ju ingenting som säger att man måste röra på sig just när man går till jobbet, utan all motion är bra motion, oavsett om den sker på vägen till skola/jobb, under en promenad på kvällen eller på ett gym.

Jag jobbar inte nu, men jag tror aldrig att jag "frivilligt" s.a.s. hade satt mig på en cykel för att cykla en mil efter nio timmar på det jobbet jag hade förut. När jag slutade för dagen där så ville jag bara få av mig de obekväma skorna och sätta mig på första bästa stol (d.v.s. i bilen) och bara pusta ut en stund. Däremot hade jag inga problem med att cykla till och från skolan när jag gick där. Dels för att det inte var så långt förstås, men dels också för att det inte var lika påfrestande att "lulla runt" på lektioner en dag (eller vara i stallet i några timmar) som att stå upp och ha ett arbete att sköta i över åtta timmar i sträck. Dels känns det i kroppen att knappt få sitta på en hel dag och dels var det ovant att befinna sig i den miljön ("ute i verkligheten"). Åtminstone tyckte jag det, en annan hade kanske inte känt av det alls. Det är det jag menar med att vi alla är så olika.

Är man 18 år fyllda har man ju dock ett visst ansvar att försöka se till att man kan ta sig till sitt jobb (t.ex. genom att försöka ta körkort), det håller jag med om, men som förälder borde man kanske ändå i första hand vara glad för att barnet faktiskt anstränger sig och har ett jobb ö.h.t och därför ställa upp med skjuts (mot lite bensinpengar om man så vill) till dess att körkortet är fixat eller pengar till en moped ihopskramlade.

Jag tycker som sagt inte att det behöver vara något fel i att ta diskussionen, men jag tycker det är fel att kräva (som några här i tråden tycks göra) att en person ska klara av att cykla två mil om dagen, inkl. åtta-nio timmars arbete där emellan.

Nu verkar det ju dock som om Mimsan och hennes dotter har kommit fram till en lösning som båda är nöjda med, och det är ju bra.