Intressant att övervikt alltid är kopplat till dålig kosthållning. Ändå vet man numera att man går upp i vikt av skiftarbete, sömnbrist, stress, sjukdom osv. Man vet även att en kalori inte är en kalori och insuinets betydelse för viktuppgång. Att då enbart fokusera på matintaget istället för livssituationen hjälper ju faktiskt inte den överviktige. Vad det gäller övervikt och skador/ohälsa kan det många gånger vara en fråga om vad som är hönan och vad är ägget?
En person jag känner har förslitningsskador i rygg, höfter och knän pga tungt och slitsamt jobb, en utsliten kropp helt enkelt och även skador efter olyckor. Efter ett fall fick denne inte ens sitta på ett halvår och vid återbesök och behandling hämtades det upp med ambulans som även skjutsade hem på bår. Lägg därtill kronisk sjukdom och värk i händerna. Nu har det i många år ätits mycket och starka smärtstillande, brosket är utslitet i både rygg och knän så ben nöter mot ben och för att öht ha en fungerande mage måste tabletterna intas med mat.
Att tala om för en överviktig person som inte kan träna pga svår värk, att denne måste gå ner i vikt för att få byta ut knän och höfter när den pga värken inte klarar att ta sig utomhus de flesta dar i veckan ens med hjälp av kryckor är ett hån när ingen hjälp erbjuds. Den här personen har tidigare haft ett mycket aktivt liv, åkt skidor utför och på längden, simmat, vandrat mm och är idag i stort sett sängliggande.
Vad jag läst mig till är det inte fettet utanpå kroppen som är det farliga utan det som döljs inombords och att en smal person kan bära på mer fett invändigt än vad en utåt fet person gör. En väninna som alltid varit smal berättade redan för >20 år sedan att hennes läkare sagt att i hennes ådror flöt bara socker och kolesterol. Hon åt mycket godis, hamburgare, läsk och röker. Hon är fortfarande smal men fick en stroke för några år sedan.
