SVT DOLD - hästbranschens mörka baksida

[Mabuse]

Jag funderar över varför du så ivrigt försvarar att det är okej med gratisarbete vid media? Varför brinner du för gratisarbete inom media? Visst sannolikheten att man får arbetsskador är långt lägre men det är fortfarande gratisarbete. Vad det är för policy eller vad man kallar artiklen är rimligen likgiltligt det är en journalist som blivit ombedd att utföra ett jobb utan ersättning. Om fakta stämmer så ville SVT beställa material men inte betala.

Som sagt om någon debatterar på eget initiativ eller får chansen att svara på en artikel som direkt berör dem så visst, det ser jag också som debatt. Men att en journalist blir ombedd att skriva en inlägg om ett ämne är för mig ett beställningsjobb.

En jämförelse i hästvärlden är att en duktig ryttare blir ombedd att rida en häst för att man vill ha något specifikt ridturen eller en oerfaren ryttare få chansen att rida runt lite.

Jag försöker förklara skillnaden mellan en fråga och en jobb-beställning. Dessutom försöker jag förklara logiken enligt vilken en debattsida fungerar. Om en redaktör för en debattsida frågar om du vill skriva ett inlägg, så är det inte en beställning på ett jobb. Alla frågor är inte beställningar av jobb. Om din stallkompis frågar dig om du kan se efter om hennes häst har vatten på kvällen, säger du ja, och skickar sen en faktura? Såklart inte. Varje gång en annan människa frågar en om något, så kan man inte med automatik anta att här fick jag en beställning på ett jobb. Även om du tror att en redaktör beställer och betalar för inläggen på debattsidor, så är det inte så. Ungefär som att ridskoleryttare inte får betalt för att tävla ridskolehäst, även om jag skulle tro att det är så.

I det här fallet fungerar det nämligen inte alls som i hästvärlden, att en duktig skribent får betalt för att skriva debattartiklar, medan en oskicklig får skriva gratis. Ingen får betalt för det, för debattsidor som beställer och betalar för debattartiklar skulle tappa all legitimitet. Oavsett om de som skriver inläggen råkar försörja sig som journalister, politiker eller bagare.

Det handlar inte om att jag försvarar gratisarbete i media, utan jag försöker förklara logiken i en debattsida. Som jag redan skrivit finns det en anledning till att man just inte beställer och betalar för inläggen där, eftersom det skulle göra att debatten framstod som fejkad och icke trovärdig. Och följaktligen ganska meningslös som debatt betraktad. Ungefär som om det kom fram att Gunnar betalade alla som skriver här på Buke för att argumentera mot varandra - då skulle ju hela forumet betraktas med lite andra ögon, och man skulle inte ta diskussionerna på allvar öht, eftersom man visste att alltihop var betald fejk.

Att ha en oförsäkrad, svartjobbande anställd, som inte ens vet om att det är det den är, är liksom inte på samma planet. Det är inte så att om man betalar en ryttare, så tappar ridningen legitimitet och blir meningslös. Det är inte så att alla vet att man aldrig betalar någon för att rida oavsett hur skickliga de är. En debattsida och en anställning som beridare/stallskötare är fundamentalt olika saker.

 

[Mabuse]

Hur som helst, det skymmer sakfrågan. Varför är så många unga beredda att jobba för skitvillkor, och varför kommer så många hästföretagare undan? Och vems är ansvaret? Och, för den delen, var går gränsen mellan jobb och nöje? Det som den ena ser som ett kneg kanske en annan ser som gratis träningsläger hos en kändis (vilket förstås inte håller skatte- eller arbetsrättsligt, men kanske kan förklara varför så många går med på det).

Är inte svaret på det okunskap? Proffsen som driver verksamheten har noll intresse av att lära sig hur det funkar med skatteregler och försäkringar (Maria Gretzer i intervjun med SVT t ex säger ju att hon aldrig hört talas om förmånsbeskattning), och ungdomarna som får jobb där är ju knappast i en position att ifrågasätta. "Tack för erbjudandet, Maria Gretzer, men hur professionell är din verksamhet egentligen? Vet du vad en skattepliktig förmån är?" Här skulle man ju förmodligen bli av med jobberbjudandet, och så tog hon nästa i kön istället.

Om eliten, de folk lyssnar på, inte tycker att regler är något man behöver känna till eller följa, då blir det ju så. Varför unga är beredda att jobba för skitvillkor är förstås för att de vill komma någon vart i ridsporten, och då är det den enda vägen, för många. Och de som kommit någon vart, är i eliten, säger ju att det är så man ska göra. Det är såhär det funkar, tugga i dig eller lämna! Och många lämnar, men en del tuggar i sig.

När det gäller hur man ska dra gränsen mellan jobb och nöje ur skattesynpunkt, så finns det klara regler för det, som skatteverket mer än gärna är behjälpliga med att informera om, om man frågar. När det gäller ansvar, vem som räknas som anställd, så finns det klara regler för det också, nämligen arbetsrätten. Har man inte själv kompetensen, så kan jag varmt rekommendera att gå med i en arbetsgivarförening, där får man bla hjälp med exakt det.

 

[svea]

Precis. Men det vill ju till att man frågar Skatteverket också.

Det finns t ex vissa alternativa ridgrenar där "praktik" är praxis, och där man tillbringar ett par månader som "elev" hos en tränare för att lära sig mer. Då rör det sig ofta om ganska små anläggningar där tränaren har ett par egna hästar, så arbetet är inte direkt betungande. En stor del av tiden tillbringar "eleven" som bisittare på tränarens lektioner, hen åker kanske till och med med på helgkurser. "Eleven" brukar få husrum åt sig och sin häst, och lektioner. Mat och liknande betalar man ofta själv.

Där är nog gränsen mellan "gratis ridläger" och "jobb" inte lika självklar för de inblandade som den är för Skatteverket!

De här arrangemangen marknadsförs inte sällan som "utbildning" snarare än "jobb".

 

[Mabuse]

Precis. Men det vill ju till att man frågar Skatteverket också.

Det finns t ex vissa alternativa ridgrenar där "praktik" är praxis, och där man tillbringar ett par månader som "elev" hos en tränare för att lära sig mer. Då rör det sig ofta om ganska små anläggningar där tränaren har ett par egna hästar, så arbetet är inte direkt betungande. En stor del av tiden tillbringar "eleven" som bisittare på tränarens lektioner, hen åker kanske till och med med på helgkurser. "Eleven" brukar få husrum åt sig och sin häst, och lektioner. Mat och liknande betalar man ofta själv.

Där är nog gränsen mellan "gratis ridläger" och "jobb" inte lika självklar för de inblandade som den är för Skatteverket!

De här arrangemangen marknadsförs inte sällan som "utbildning" snarare än "jobb".

Nej, uppenbarligen har ju de inblandade väldigt liten aning. Men om man ändå väljer att bedriva verksamhet och sysselsätta andra, så har man enligt lagen skyldighet att ha koll på gällande lagar och regler, såpass att man följer dem, för den verksamheten. Att man inte känner till lagen är inte tillräckligt skäl för att man ska slippa följa den.

 

[svea]

Håller med, och det gäller även arbetstagaren.

 

[Mabuse]

Håller med, och det gäller även arbetstagaren.

Men arbetsgivaren har enligt lagen den större skyldigheten här. Dessutom finns det en uppenbar skillnad i makt och status mellan t ex Maria Gretzer och en nybakad praktikant, vilket gör att även det moraliska ansvaret i högre grad faller på den i överordnad position, enligt min mening.

Jag tror säkert hon och andra elitryttare har rätt, vill man uppåt är det dessa villkor som gäller, och då är det ju bara att gilla läget om man är 21 och vill bli något i ridsporten.

 

[tara]

I det här fallet är det dock inte FN utan svensk arbetsrättslagstiftning som torde vara det tillämpliga. Och då är det arbetsgivaren som i första hand har ansvaret för att se till att det skattas för de förmåner man ger sina anställda. Vidare betalde man ju i det här fallet inte heller in någon arbetsgivaravgift för förmånsvärdet. Det är ju därför som arbetstagaren inte hade rätt till någon ersättning att tala om.

Arbetsgivaren har ett rätt långtgående ansvar, det räcker inte att säga Jomen jag sa att allt var svart och de tackade och tog emot, då är det deras ansvar och jag går fri!

Fast Sverige har skrivit på en massa avtal från FN och de står över lagar som jag förstår det. Vill inte diskutera detta för jag kan inte riktigt.

Vad jag förstår har Sverige har förbundit sig att följa FNs barnkonvention , de lagar som strider mot FN s barnkonvention strider då mot det Sverige har lovat. FN s krigslagarna, som de bryter hej vilt i Syrien nu, har också alla länder i världen skrivit på. Straffet för att bryta dessa avtal är som jag förstår det noll dock markerar avtalen ett förhållningssätt som människor och stater ska agera mot varandra. Alla svenskar har ett ansvar, även i svensk rätt, att känna till lagar som finns i Sverige. Det må vara att straffvärdet är högre för arbetsgivaren. Det visar väl att arbetsgivaren har ett större ansvar anser riksdagen.

En attitydförändring kanske är på sin plats för dessa problem är strukturella. Jag undrar över varför en högutbildad person inom ridsporten inte känner till hur svenska sociala skyddsnätet fungerar? Detta är som jag förstår det en hippolog? Det är nästan det högsta en kan utbilda sig inom ridsporten i Sverige? Ansvaret vilar tungt även på de ställen denna elev har utbildat sig på, tycker jag. En seriös granskning av vad utbildningsställenena utbildar inom är viktig.

Tragisk olycka , absolut.

 

[Lobelia]

Jag försöker förklara skillnaden mellan en fråga och en jobb-beställning. Dessutom försöker jag förklara logiken enligt vilken en debattsida fungerar. Om en redaktör för en debattsida frågar om du vill skriva ett inlägg, så är det inte en beställning på ett jobb. Alla frågor är inte beställningar av jobb. Om din stallkompis frågar dig om du kan se efter om hennes häst har vatten på kvällen, säger du ja, och skickar sen en faktura? Såklart inte. Varje gång en annan människa frågar en om något, så kan man inte med automatik anta att här fick jag en beställning på ett jobb. Även om du tror att en redaktör beställer och betalar för inläggen på debattsidor, så är det inte så. Ungefär som att ridskoleryttare inte får betalt för att tävla ridskolehäst, även om jag skulle tro att det är så.

I det här fallet fungerar det nämligen inte alls som i hästvärlden, att en duktig skribent får betalt för att skriva debattartiklar, medan en oskicklig får skriva gratis. Ingen får betalt för det, för debattsidor som beställer och betalar för debattartiklar skulle tappa all legitimitet. Oavsett om de som skriver inläggen råkar försörja sig som journalister, politiker eller bagare.

Det handlar inte om att jag försvarar gratisarbete i media, utan jag försöker förklara logiken i en debattsida. Som jag redan skrivit finns det en anledning till att man just inte beställer och betalar för inläggen där, eftersom det skulle göra att debatten framstod som fejkad och icke trovärdig. Och följaktligen ganska meningslös som debatt betraktad. Ungefär som om det kom fram att Gunnar betalade alla som skriver här på Buke för att argumentera mot varandra - då skulle ju hela forumet betraktas med lite andra ögon, och man skulle inte ta diskussionerna på allvar öht, eftersom man visste att alltihop var betald fejk.

Att ha en oförsäkrad, svartjobbande anställd, som inte ens vet om att det är det den är, är liksom inte på samma planet. Det är inte så att om man betalar en ryttare, så tappar ridningen legitimitet och blir meningslös. Det är inte så att alla vet att man aldrig betalar någon för att rida oavsett hur skickliga de är. En debattsida och en anställning som beridare/stallskötare är fundamentalt olika saker.

Ledsen men jag uppfattar det som du försvarar svartjobb. Den stund media börjar jaga efter att få intressanta debattinlägg så övergår det för mig till beställning.

Två fel är två fel alldeles oavsett bara för att det är värre när jobbet är långvarigt och farligare innebär det inte att annat gratisjobb/svartjobb är okej. Jag tyckte mest det var en rolig detalj från början, men mina korta inlägg om min syn på saken bemöts med långa propagandatal och att jag tycker fel. Min åsikt står fast. Ber man någon om att utföra ett jobb utan att betala så är det att försöka utnyttja folk och uppenbarligen kände ponnymamman just det, att det var ett försök (och bland många) till detta.

Jag ser också paralleller här. Det verkar som om många inom båda branscherna anser det ett okej sätt att utnyttja folk de får ju praktik/chans att synas. Både journalistyrket och arbete med hästar räknas av många som drömyrken.

 

[Lobelia]

Är inte svaret på det okunskap? Proffsen som driver verksamheten har noll intresse av att lära sig hur det funkar med skatteregler och försäkringar (Maria Gretzer i intervjun med SVT t ex säger ju att hon aldrig hört talas om förmånsbeskattning), och ungdomarna som får jobb där är ju knappast i en position att ifrågasätta. "Tack för erbjudandet, Maria Gretzer, men hur professionell är din verksamhet egentligen? Vet du vad en skattepliktig förmån är?" Här skulle man ju förmodligen bli av med jobberbjudandet, och så tog hon nästa i kön istället.

Om eliten, de folk lyssnar på, inte tycker att regler är något man behöver känna till eller följa, då blir det ju så. Varför unga är beredda att jobba för skitvillkor är förstås för att de vill komma någon vart i ridsporten, och då är det den enda vägen, för många. Och de som kommit någon vart, är i eliten, säger ju att det är så man ska göra. Det är såhär det funkar, tugga i dig eller lämna! Och många lämnar, men en del tuggar i sig.

När det gäller hur man ska dra gränsen mellan jobb och nöje ur skattesynpunkt, så finns det klara regler för det, som skatteverket mer än gärna är behjälpliga med att informera om, om man frågar. När det gäller ansvar, vem som räknas som anställd, så finns det klara regler för det också, nämligen arbetsrätten. Har man inte själv kompetensen, så kan jag varmt rekommendera att gå med i en arbetsgivarförening, där får man bla hjälp med exakt det.

Jag är helt övertygad om att flertalet av proffsen har god koll på att de bryter mot lagen. De försöker bara skydda sig själva genom att spela dumma, det ser om möjligt ännu värre ut om de medger att de på berått mod utnyttjat svart arbetskraft och inte haft dem försäkrade. Är man inne på sin 10e "praktikant" eller mer kanske man pratat med mer än 100 inför anställningen och flera har de säkert ratat för att de krävt vitt jobb, försäkring mm.

De som blir anställda är utvalda bland de som inte kräver rimliga anställningsförhållanden och försäkringar.

Förlorarna är skattebetalarna, de tjejer som blir skadade samt svartjobbare när de inser att de inte har tjänat in pensionspengar. Jobbar man bara något år eller två och inte blir skadad är ersättningen ofta rimlig (normalt kost+logi+stallplats+ undervisning + fickpeng) för individen. Många med vanliga lönearbeten har inte råd att ha häst.

 

[kryddelydd]

Ledsen men jag uppfattar det som du försvarar svartjobb. Den stund media börjar jaga efter att få intressanta debattinlägg så övergår det för mig till beställning.

För dig övergår det till beställning men inte för branschen.
Jag tycker att @Mabuse skrivit väldigt lättbegripliga och tydliga förklaringar på skillnaden.

Vad gäller trådens ursprungsfråga:
Det är "nog" välkänt att hästbranschen dräller av svarta jobb och jobb med dåliga förhållanden.

Det är dock en väldigt intressant fråga med skillnaden mellan praktik och att vara elev och att vara anställd.
Min hovslagare har då och då lärlingar. Jag är rätt nyfiken på hur det där fungerar: som jag uppfattar saken, "jobbar" lärligen gratis.
I början får lärlingen väldigt mycket utbildning och hjälp, mot slutet gör lärlingen själv mycket jobb - under handledning.
Menar du då att lärlingen ska anses vara anställd av den färdiga hovslagaren och ska få lön av denne?
Eller är det OK att lärlingen "jobbar gratis" i slutet eftersom den fått sin "belöning" i form av massor av undervisning?

Nu utgår jag från att det finns giltiga försäkringar i händelse att lärlingen skulle skadas av någon häst.

Motsvarande fråga kan ju gälla på en rid- eller travanläggning.
Om man inte har något anställningsavtal så har man antagligen (men inte helt säkert) ingen anställning utan är antagligen aktiv på anläggningen under någon annan form.

Förmodligen vore det mest korrekt om en elev de facto betalar marknadspris för de lektioner eleven får, exempelvis om den får förmånen att rida för instruktör på välutbildade hästar. Eller för förmånen att hyra en välutbildad häst att träna sin ridning på.
Det skulle då innebära en enorm kostnad om eleven vill/ska rida flera hästar varje dag för att utvecklas så mycket som möjligt.

Därefter skulle antgagligen ett anställningsförfarande finnas för det arbete som eleven lägger ner med att sköta hästar, mocka och så vidare.

Man kan bara i sitt stilla sinne fundera på vem som skulle gå mest "back" ekonomiskt. Jag misstänker att eleven i så fall, utifrån rimliga timersättningar, skulle bli skyldig sin lärare oerhört mycket pengar!

Jag försvarar inte svartarbete; jag funderar på vad som är en rimlig lösning om eleven vill lära sig av sin mentor, hur och hur stor ersättning som ska ges åt vilket håll.

Frågar man skatteverket så ska väl eleven få skäligt betalt för sin arbetsinsats och läraren ska få sin ersättning för sin arbetsinsats och för hyra av häst, och så ska båda parter betala ganska mycket skatt.

 

[Lobelia]

För dig övergår det till beställning men inte för branschen.
Jag tycker att @Mabuse skrivit väldigt lättbegripliga och tydliga förklaringar på skillnaden.

För hästbranschen så handlar det om praktik/elever och inte svartjobb i så med den logiken har tjejerna inte jobbat utanvarit elever eller praktiserat

Nu handlar det inte om att jag inte förstår utan att jag inte håller med.

 

[Petruska]

Ledsen men jag uppfattar det som du försvarar svartjobb. Den stund media börjar jaga efter att få intressanta debattinlägg så övergår det för mig till beställning.

Två fel är två fel alldeles oavsett bara för att det är värre när jobbet är långvarigt och farligare innebär det inte att annat gratisjobb/svartjobb är okej. Jag tyckte mest det var en rolig detalj från början, men mina korta inlägg om min syn på saken bemöts med långa propagandatal och att jag tycker fel. Min åsikt står fast. Ber man någon om att utföra ett jobb utan att betala så är det att försöka utnyttja folk och uppenbarligen kände ponnymamman just det, att det var ett försök (och bland många) till detta.

Jag ser också paralleller här. Det verkar som om många inom båda branscherna anser det ett okej sätt att utnyttja folk de får ju praktik/chans att synas. Både journalistyrket och arbete med hästar räknas av många som drömyrken.

Men alltså, med dina inlägg om den där debattartikeln som Ponnymamman ville ha betalt för, visar framför allt en sak: precis som PM har du inte förstått vad en debattartikel är.

Jag skriver då och då såväl krönikor som debattartiklar. Det är inte samma sak och det ena kan inte bytas ut mot det andra. Framförallt kommer inte den som vill ha en krönika av mig att acceptera att få en debattartikel istället.

Förvisso har många krönikörer ett visst utrymme att sprida sina åsikter om saker och ting genom sina krönikor, men det gör inte krönikan till en debattartikel. Krönikan svarar inte på tidigare artiklar och artiklar skrivs vanligtvis inte för att svara på krönikan.

En gång har jag fått ett "svar" på en krönika, det var av en annan krönikör på samma tidskrift. Han ansåg att jag hade haft fel i sak i en fråga inom hans expertis, och han ville av folkbildande skäl reda ut det. Jag fick då också utrymme att svara på hans påpekande, så att jag kunde förklara hur jag hade menat. Trots att jag fick betalt för den ursprungliga krönikan, fick jag givetvis inte betalt för det där svaret. Det var ju mest något jag fick skriva för att få säga vad jag hade på hjärtat. Alltså i hög grad för min skull, för att få göra min röst hörd.

Debattartiklar handlar i princip enbart om att få göra sin stämma hörd, och massmedia av olika slag bereder utrymme för det. Betalning har inte där att göra och skulle ödelägga hela debattklimatet.

Det kan inte på något vis liknas vid svartjobb i stall. Jag fattar inte att du inte begriper det trots att @Mabuse förklarar så extremt pedagogiskt och tålmodigt.

 

[fio]

[QUOTE="svea, post: 17547402, member: 45"

Hur som helst, det skymmer sakfrågan. Varför är så många unga beredda att jobba för skitvillkor, och varför kommer så många hästföretagare undan? Och vems är ansvaret? Och, för den delen, var går gränsen mellan jobb och nöje? Det som den ena ser som ett kneg kanske en annan ser som gratis träningsläger hos en kändis (vilket förstås inte håller skatte- eller arbetsrättsligt, men kanske kan förklara varför så många går med på det).

Varför så många är beredda för att jobba för skitvillkor handlar nog mest om för att dom skulle aldrig ha råd att betala för vad det kostar att ha sig själv i träning med häst hos en etablerad toppryttare och har man inga pengar så blir alternativet kanske medryttare, eller rida på ridskola vilket blir svårt om man har vilja och ambitioner. Jag som hjälpt till gratis på ridskolan under hela min uppväxt skulle aldrig kunnat haft råd att betala för den kunskap som jag faktisk är glad att jag fick, särskilt när man ser hur käpprakt åt helvete det går för väldigt många som skaffar ponny med noll erfarenhet hos sig själv eller sina föräldrar.

Varför så många hästföretag kommer undan- se svar ovan

Vems är ansvaret- vilket ansvar syftar du på? Ansvaret att ta ett sådant jobb ligger ju självklart på arbetstagaren, och hade alla vägrat ta sådana jobb så hamnar vi i en helt annan sits där priserna hade skjutit i höjden nått kopiöst. På ett sätt hade det varit jättebra för då får arbetsgivaren betalt för sina tjänster och arbetstagaren hade fått en ordentlig normal lön, på ett annat sätt hade hela hästnäringen dött ut eftersom det i Sverige mest handlar om vanliga människor som ska köpa tjänsterna vilket dom inte kommer ha råd med längre. Det lämnar till att hästsporten tyvärr blir en rikemanssport även på väldigt låg nivå. Men det kanske är bra? Vad vet jag...


Frågan är väl hur mkt man är beredd att betala för hästtjänster? Typ ingenting visar det sig utan alla ska ha det så billigt som möjligt. Denna frågan om billig arbetskraft för unga människor är ju inget isolerat problem utan det börjar ju med att alla vill ha det så billigt som möjligt för annars har folk inte råd med att ha häst. Så man kanske ska visa den sidan oxå dvs kunderna och varför ingen vill betala för stallplats, stallägarens jobb, ridlektioner, tävlingar osv osv

Sen att arbetsgivarna inte har sina elever, praktikanter osv försäkrade är ju väldigt idiotiskt och tragiskt.

 

[Petruska]

[QUOTE="svea, post: 17547402, member: 45"

Varför så många är beredda för att jobba för skitvillkor handlar nog mest om för att dom skulle aldrig ha råd att betala för vad det kostar att ha sig själv i träning med häst hos en etablerad toppryttare och har man inga pengar så blir alternativet kanske medryttare, eller rida på ridskola vilket blir svårt om man har vilja och ambitioner. Jag som hjälpt till gratis på ridskolan under hela min uppväxt skulle aldrig kunnat haft råd att betala för den kunskap som jag faktisk är glad att jag fick, särskilt när man ser hur käpprakt åt helvete det går för väldigt många som skaffar ponny med noll erfarenhet hos sig själv eller sina föräldrar.

Varför så många hästföretag kommer undan- se svar ovan

Vems är ansvaret- vilket ansvar syftar du på? Ansvaret att ta ett sådant jobb ligger ju självklart på arbetstagaren, och hade alla vägrat ta sådana jobb så hamnar vi i en helt annan sits där priserna hade skjutit i höjden nått kopiöst. På ett sätt hade det varit jättebra för då får arbetsgivaren betalt för sina tjänster och arbetstagaren hade fått en ordentlig normal lön, på ett annat sätt hade hela hästnäringen dött ut eftersom det i Sverige mest handlar om vanliga människor som ska köpa tjänsterna vilket dom inte kommer ha råd med längre. Det lämnar till att hästsporten tyvärr blir en rikemanssport även på väldigt låg nivå. Men det kanske är bra? Vad vet jag...


Frågan är väl hur mkt man är beredd att betala för hästtjänster? Typ ingenting visar det sig utan alla ska ha det så billigt som möjligt. Denna frågan om billig arbetskraft för unga människor är ju inget isolerat problem utan det börjar ju med att alla vill ha det så billigt som möjligt för annars har folk inte råd med att ha häst. Så man kanske ska visa den sidan oxå dvs kunderna och varför ingen vill betala för stallplats, stallägarens jobb, ridlektioner, tävlingar osv osv

Sen att arbetsgivarna inte har sina elever, praktikanter osv försäkrade är ju väldigt idiotiskt och tragiskt.

Privata försäkringar kan i Sverige inte täcka upp för det skydd som samhället skulle ha erbjudit om bara jobbet varit ett riktigt jobb. Vårt försäkringssystem bygger ju inte på privata försäkringar (som i USA), utan framförallt på lönearbete och arbetsgivaravgifter.

Jag tycker att det är närmast provocerande att det här görs till en fråga om försäkringar. Det är ett för begränsat och individualistiskt sett att se det. Problemet ligger inte där. Det viktigaste försäkringsskyddet hade tjejen fått på en vit arbetsplats. Privata försäkringar är snarare tillskott ovanpå det skyddet.

 

[fio]

Privata försäkringar kan i Sverige inte täcka upp för det skydd som samhället skulle ha erbjudit om bara jobbet varit ett riktigt jobb. Vårt försäkringssystem bygger ju inte på privata försäkringar (som i USA), utan framförallt på lönearbete och arbetsgivaravgifter.

Jag tycker att det är närmast provocerande att det här görs till en fråga om försäkringar. Det är ett för begränsat och individualistiskt sett att se det. Problemet ligger inte där. Det viktigaste försäkringsskyddet hade tjejen fått på en vit arbetsplats. Privata försäkringar är snarare tillskott ovanpå det skyddet.

Hur rör det mitt inlägg menar du? Jag har inte skrivit något om privata försäkringar? Eller vad tänkte du på?

 

[Speciella_tina]

Att hästnäringen skulle dö ut för att ingen haft råd att ha häst utan svartjobb köper inte jag. När jag hade min häst uppstaplad på ridskolan i stan var det korrekt anställd personal som både fodrade och släppte ut den, och utförde andra eventuella tjänster jag beställt. Fodret hästen åt köptes in vitt, hovslagaren tog betalt vitt och skattade, veterinären som behandlade hästen betalades vitt och tränaren jag tränade för redovisade sina inkomster.

 

[Petruska]

Hur rör det mitt inlägg menar du? Jag har inte skrivit något om privata försäkringar? Eller vad tänkte du på?

I sista raden tar du upp försäkringar, därför citerade jag dig. Det är fler som nämner försäkringar i tråden, som jag också kunde ha citerat.

 

[athena]

Men alltså, med dina inlägg om den där debattartikeln som Ponnymamman ville ha betalt för, visar framför allt en sak: precis som PM har du inte förstått vad en debattartikel är.

Jag skriver då och då såväl krönikor som debattartiklar. Det är inte samma sak och det ena kan inte bytas ut mot det andra. Framförallt kommer inte den som vill ha en krönika av mig att acceptera att få en debattartikel istället.

Förvisso har många krönikörer ett visst utrymme att sprida sina åsikter om saker och ting genom sina krönikor, men det gör inte krönikan till en debattartikel. Krönikan svarar inte på tidigare artiklar och artiklar skrivs vanligtvis inte för att svara på krönikan.

En gång har jag fått ett "svar" på en krönika, det var av en annan krönikör på samma tidskrift. Han ansåg att jag hade haft fel i sak i en fråga inom hans expertis, och han ville av folkbildande skäl reda ut det. Jag fick då också utrymme att svara på hans påpekande, så att jag kunde förklara hur jag hade menat. Trots att jag fick betalt för den ursprungliga krönikan, fick jag givetvis inte betalt för det där svaret. Det var ju mest något jag fick skriva för att få säga vad jag hade på hjärtat. Alltså i hög grad för min skull, för att få göra min röst hörd.

Debattartiklar handlar i princip enbart om att få göra sin stämma hörd, och massmedia av olika slag bereder utrymme för det. Betalning har inte där att göra och skulle ödelägga hela debattklimatet.

Det kan inte på något vis liknas vid svartjobb i stall. Jag fattar inte att du inte begriper det trots att @Mabuse förklarar så extremt pedagogiskt och tålmodigt.

Tack för att du skrev vad jag tänkte! Jag jobbar med opinionsbildning och skriver också mycket. En journalist som inte förstår skillnaden på debattartikel och krönika skulle jag då inte anlita om jag var redaktör.

 

[fio]

I sista raden tar du upp försäkringar, därför citerade jag dig. Det är fler som nämner försäkringar i tråden, som jag också kunde ha citerat.

Jag tog upp det för att inte ens dom som var anställda vitt var ju försäkrade via sin arbetsgivare utan arbetsgivaren hade ju bara de som var medhjälpare försäkrade. Men oavsett så blir det inte så mycket pengar om man bara ska förlita sig på försäkringskassan menar jag.

Nu fick ju båda tjejerna iallafall ut på arbetsgivarens försäkringar i efterhand. Men nej det är ingen försäkringsfråga i första hand.

 

[Petruska]

Tack för att du skrev vad jag tänkte! Jag jobbar med opinionsbildning och skriver också mycket. En journalist som inte förstår skillnaden på debattartikel och krönika skulle jag då inte anlita om jag var redaktör.

Ja, Ponnymamman är ju närmast pinsam i den vreden.