Svärföräldrarna och mitt barn...

[Jettan]

Jag är inte stormförtjust i mina svärföräldrar, de är helt ok vissa dagar, helt underbara andra och somliga dagar undrar jag vad det är för fel på dem.... Jag tycker själv att jag försöker få det att funka, de är alltid välkomna hit och de får gärna passa min dotter, men de verkar helt enkelt inte så intresserade, vilket jag faktiskt tycker är tråkigt, jag vill ju att dottern ska ha en relation till sina farföräldrar också.

Sist vi var och hälsade på (eller faktiskt de senaste gångerna) är de väldigt negativa mot dottern, säger till henne hela tiden; gör inte så, gör inte si osv. De har skaffat sig en valp, så jag kan förstå att man har regler kring detta, men dottern får liksom tillsägelse om att hon skrattar för mycket eller för för mycket liv...? Hon är ett barn liksom!!!

Vidare kan jag reagera på julafton och klapputdelningen. Alla deras barn är vuxna och de har bara ett barnbarn. Jag vill inte ha någon julklapp, för mig handlar julen om barnen och jag vill att min dotter ska få julklappar. De köper hur som helst svindyra grejer till sina barn och dottern ska vara glad om hon får någon julklapp (oftast är det fastrar och farbröder som ger något).

Jag vet inte riktigt vad jag ville med denna tråd, gnälla av mig lite kanske? Jag har inte pratat med min man så mycket om detta, för vår dotter mår bra och har underbara morföräldrar så henne går det ingen nöd på är nog mest jag som reagerar och tycker de uppför sig konstigt.... Hur fungerar det för er och era barn och mor/farföräldrar?

 

[Golden_Heart]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Svärföräldrar är ett släkte för sig
Skämt och sido. Du är inte ensam om att ha problem!
Tråkigt att de "struntar" i din dotter eller inte bryr sig om.
Det kan vara lika jobbigt att tillfredställa samtliga med att de ska få så mycket tid som möjligt med barnet.
Eller när de ska börja sova över osv.
Alla kommentarer man får om dittan och dattan ifrån släktingar etc. *suck*
Det är ett pyssel! Aldrig blir de nöjd eller att du blir nöjd!

 

[Mabuse]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Vad gäller julen kan det ju vara så enkelt som att olika familjer har olika traditioner. I min familj har julen aldrig varit barnens högtid i första hand, utan högtid för alla, vuxna som barn. Vi vuxna har alltid gett julklappar till varandra, och de vuxna får betydligt dyrare julklappar än småbarnen.

Jag tror faktiskt man får acceptera att alla familjer firar jul på sitt sätt, om du vill att julafton ska handla mest om din dotter, och inte om alla andra som är där (förstod det som att dottern är enda barnbarnet, och således enda barnet på julafton?), så kanske ni kan fira hemma hos er istället, och då låta allt cirkla runt dottern? Det är ju inget som hindrar att ni gör en egen jul som bara handlar om att dottern ska få en massa paket, om ni vill det.

 

[cirkus]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Som Mabuse skriver - alla har ju egna traditioner. Jag tycker det är rejält småaktigt att tycka att de inte ger tillräckligt fina julklappar till ert barn.

De kan väl ha en relation till barnet utan att de just PASSAR. Faktiskt så kan jag förstå att far/morföräldrar vill göra annat än just passa sina barnbarn. Det behöver ju inte betyda att de är ointresserade av barnet, men de kanske inte just vill bli sedda som barnvakter.

 

[Linnea F]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Mina svärföräldrar (Framförallt svärmor) försöker ta mina barn ifrån mig känns det som, så jag har motsatt problem. De ska alltid lägga sig i om hur jag uppfostrar barnen och det blev ett jäkla liv när jag vaccinerade min äldsta dotter.
De är antroposofer.

När vi firade jul hos svärföräldrarna valde de att öppna julklapparna den halvtimmen jag var ute med hunden. Det var bara mina julklappar som låg kvar under granen. De hade till och med gett mina barn julklapparna som jag hade köpt åt dem.
Jag kommer inte att fira jul hos dem någonting mer, de får komma till oss i så fall...
Jag tycker i alla fall att du ska prata med din kille om dina känslor. Det kanske kan ge klarhet i varför de beter sig som de gör...

 

[bettysmatte]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

de är helt ok vissa dagar, helt underbara andra och somliga dagar undrar jag vad det är för fel på dem....

De är alltså som människor är mest?

De köper hur som helst svindyra grejer till sina barn

Det har de väl all rätt att göra om de vill?

Jag vet inte riktigt vad jag ville med denna tråd, gnälla av mig lite kanske?

Ja, jag tycker faktiskt att det är gnälligt.

 

[hoppis]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Men gud, och din man var med på det? Det var ju faktiskt jättetaskigt, jag hade typ inte velat träffa dem nå mer

 

[Gabbi]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Mina svärföräldrar (Framförallt svärmor) försöker ta mina barn ifrån mig känns det som, så jag har motsatt problem. De ska alltid lägga sig i om hur jag uppfostrar barnen och det blev ett jäkla liv när jag vaccinerade min äldsta dotter.
De är antroposofer.

När vi firade jul hos svärföräldrarna valde de att öppna julklapparna den halvtimmen jag var ute med hunden. Det var bara mina julklappar som låg kvar under granen. De hade till och med gett mina barn julklapparna som jag hade köpt åt dem.
Jag kommer inte att fira jul hos dem någonting mer, de får komma till oss i så fall...
Jag tycker i alla fall att du ska prata med din kille om dina känslor. Det kanske kan ge klarhet i varför de beter sig som de gör...

Det låter ju helt bisarrt. För mig är hela glädjen att få vara med och se när de som får presenten faktiskt får den, om de blir glada osv, man pratar lite om saken och hur man tänkte när man valde just den...Jag hade åkt därifrån och aldrig kommit tillbaka.

 

[mino]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Har ni erbjudit dem att passa dottern mm? Det kan ju vara så att de inte vill vara jobbiga svärföräldrar som lägger sig i utan inväntar att ni ber dem?

Annars tycker jag att du ska ha lite is i magen och se hur det hela utvecklar sig. Vet inte hur gammal din dotter är men det kan vara så att de blir mer engagerade när hon är äldre och mer kommunicerbar. Eller är det så att de har svårt att acceptera att de nu är farföräldrar (=gamla)? Vet du något om vad de själva tyckte om att ha småbarn?

Jag tror inte att det skulle bli bättre av att din kille pratar ut med dem, man kan inte kräva mer engagemang liksom. Jag tror att det bästa i nuläget för att du ska slippa älta detta är att bestämma sig för att acceptera att de är som de är och låta andra mer intresserade släktingar ta större plats.

 

[Badger]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Jag är tvärtom, jag vill inte att min son ska få alla julklappar under granen på julafton jag vill att julen ska vara en familjehögtid och blir riktigt irriterad i sammanhang där alla tittar på barnet som öppnar hög efter hög av leksaker som de inte hinner uppleva. Klart barn får lite fler julklappar, men absolut inte dyrare per klapp än vuxna normalt. Tycker det är lite flippat med femåringar som får Olympus kameror att lägga i leksakslådan.

Dessutom får barnen då lära sig att julen inte är någonting för vuxna utan en tillställning/barnkalas som är iscensatt för dem. De måste vara glada, får inte vara stressade eller gråta eftersom de är ett centrum som alla betraktar, inte en del i en familj, en gemenskap. (Faktum är väl att barn ofta kan bli lite stressade, besvikna, gråtiga på julen. Det måste få vara lite ok.).

Däremot är det väldigt konstigt om hon inte får en eller två julklappar av farmor och farfar i alla fall.

Att de hela tiden säger till måste däremot vara irriterande. Hur gammal är dottern?

 

[Badger]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Gah! de verkar helt vansinniga!

 

[Jettan]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Jo, visst är det en gnälltråd jag skapat, jag tycker nog själv att jag inte borde bry mig och att det kanske inte är en "big deal" men ibland behöver man ju göra av med sånt som man stör sig på, så jag valde att göra det här...

Kanske är det småaktigt av mig att vilja att de ska ge min dotter julklappar (inte finare, helst julklappar överhuvudtaget, sådan som hon vill ha och är intresserad av skulle jag tycka kändes bra), och visst är det trevligt att ge julklappar mellan vuxna också, så gör vi hemma hos morföräldrarna också, men där står liksom barnen i fokus medan det hos farföräldrarna nästan blir att dottern hamnar utanför och tittar på medan vuxna människor öppnar julklappar, vilket jag reagerar på....

Att farföräldrarna skulle bli mer intresserade längre fram betvivlar jag då dottern nu är 6 år, jag har frågat flera gånger om de vill passa dottern hitills har de gjort det NOLL gånger, och visst de har väl ett eget liv det fattar jag också, men de är ju aldrig intresserade eller har tid....

Jag har inte pratat så mycket om detta med min man eftersom jag inte vill påverka hans relation med hans föräldrar, jag tycker ju ändå att detta är tråkigt, men inget världen står och faller med, jag vet också att han själv har det jobbigt i sin relation med föräldrarna emellanåt, han vet att de är "lite speciella" så jag känner väl inget behov av att påpeka det...

Jag vet att det är en gnäll-tråd och ni får tycka jag är dum, men jag behövde få ur mig lite av detta! Alltid skönt att få lite perspektiv på det också!

 

[Badger]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Om hon inte får julklappar alls av farföräldrarna så skulle jag nog fråga dem varför. Det verkar onekligen inte normalt.

Dessutom är väl 6 år en ganska känslig ålder där man omedelbart märker sådant.

Att hitta lika dyra och fina leksaker till en sexåring som till vuxna är ju väldigt svårt, men då pratar jag om saker för tusenlappar (overaller och jackor undantaget). Det var det jag trodde du menade. (Att hon fick fint ritblock och fina pennor medan farbror fick en kamera). Du var inte alls så tydlig med att farföräldrarna inte gav en endaste julklapp till er dotter när de samtidigt ger till alla andra.

(Min farmor gav/ger (när hon kommer ihåg numera, gammal) alltid bort urusla julklappar, men hon gav dem och alla fick liknande. tex engelsk grammatik till en nioårig pojke eller en bok om tre kända feminister under 50-talet till en 13 årig flicka. Det är en helt annan sak, man är ihågkommen!)

Jag håller helt med om att alla ska vara med på julen och ingen ska sitta och titta på! (och som sagt att barnen får fler julklappar än de vuxna tycker jag också är det normala , de har mindre tålamod med att titta på . Om min mamma gav en enda julklapp per år skulle hon hellre få ge den till min son, det håller jag också med om.).

Får hon födelsedagspresenter av dem? Vad säger din man rent spontant, utan att du frågat honom?

(Om hon inte får julklappar alls av dem skulle jag inte fira julafton hos dem, då skulle jag åka över på juldagen (och samla in mannens fina dyra julklapp lite diskret då .)

 

[mino]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Men detta med julklapparna, har inte din kille märkt att dottern inte får några julklappar av farmor o farfar?? Det är en så konkret sak att det borde han faktiskt kunna ta upp med dem. Det verkar småsnålt att de bara ger sina egna barn presenter och inte sina barnbarn, det hör till vanlig god hyfs anser jag att de ger en julklapp till er dotter. Åtminstone så länge de ger sina barn julklappar och ni inte kommit överens om nåt annat. Ger de inte heller dig nån julklapp?

Men som sagt, jag tror att det bästa du kan göra är att bara köpa att det är så här. De är en besvikelse på vissa fronter och det lär inte ändras. Däremot tycker jag gott att du kan snacka med din kille om saken och göra honom uppmärksam på det här. Kanske ska ni prioritera ner hans föräldrar om de är så oengagerade? Verkar roligare för dottern att ni i första hand firar jul med mormor och morfar om hon är så bortglömd av farmor och farfar.

 

[Linnea F]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

De sa till min sambo att jag hade sagt att de skulle börja utan mig. De började även utan honom och han blev arg när han såg att de hade gett barnen klapparna jag köpt åt dem.
Det är inte ens det värsta svärmorsan har gjort, hon är faktiskt helknäpp! Den enda trösten jag har är att alla som har träffat henne säger det samma.

Min sambo bröt med henne ett tag men eftersom hon är bra med barnen, (när jag inte är med) och särskilt den äldsta verkligen gillar sin farmor så försöker vi lösa det med att jag undviker henne. Jag har dock ögonen på henne eftersom hon gärna petar i barnen olika antroposofiska mediciner när de är sjuka och det gillar jag inte.

 

[Sar]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Mina svärföräldrar (Framförallt svärmor) försöker ta mina barn ifrån mig känns det som, så jag har motsatt problem. De ska alltid lägga sig i om hur jag uppfostrar barnen och det blev ett jäkla liv när jag vaccinerade min äldsta dotter.
De är antroposofer.

När vi firade jul hos svärföräldrarna valde de att öppna julklapparna den halvtimmen jag var ute med hunden. Det var bara mina julklappar som låg kvar under granen. De hade till och med gett mina barn julklapparna som jag hade köpt åt dem.
Jag kommer inte att fira jul hos dem någonting mer, de får komma till oss i så fall...
Jag tycker i alla fall att du ska prata med din kille om dina känslor. Det kanske kan ge klarhet i varför de beter sig som de gör...

Ooohh, förstå så arg jag skulle ha blivit. Riktigt fult gjort att öppna paketen utan dig!

 

[Sar]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Det låter ju högst underligt att de inte ger barnbarnet julklappar alls.

Nu har jag åsikten att var och en pratar med sina egna föräldrar så hos oss hade sambon pratat med sina föräldrar om han/vi upplevde att hans föräldrar gjorde något fel mot våra barn.

Själv har jag väldigt tur med mina svärföräldrar, de är helt underbara. Visst finns det saker vi gör annorlunda i våra respektive familjer men inte värre än att vi kan jämkas. En god egenskap jag verkligen värdesätter är att de är så rättvisa, ex.vis fick min sambo före han blev pappa lite extra i julklapp för att kompensera att hans syskon hade så många barn som de gav julklappar.
Nu är de tyvärr till åren komna (men ändå väldigt fräscha) och jag tycker att det är rätt fantastiskt att de faktiskt har ett spann på 20 år mellan deras äldsta barnbarn och deras yngsta!

 

[Ramona]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Sist vi var och hälsade på (eller faktiskt de senaste gångerna) är de väldigt negativa mot dottern, säger till henne hela tiden; gör inte så, gör inte si osv. De har skaffat sig en valp, så jag kan förstå att man har regler kring detta, men dottern får liksom tillsägelse om att hon skrattar för mycket eller för för mycket liv...? Hon är ett barn liksom!!!

Fast man får inte uppföra sig hur som helst bara för att man är ett barn. Och de har all rätt i världen att bestämma hur de vill ha det hemma hos sig.

Hemma hos oss låter man hundarna vara ifred. Det vet alla som kommer hit, men skulle föräldrarna inte säga till barnen när de börjar pilla på hundarna så gör jag det glatt själv.

Leker, stojar och stimmar gör man utomhus eller tillsammans med andra barn. I en grupp människor där man försöker hålla en konversation mellan individerna är det väldigt jobbigt ifall det är något barn som är så högljutt att man inte ens kan prata med varandra.

 

[Siiiia]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Jag har dock ögonen på henne eftersom hon gärna petar i barnen olika antroposofiska mediciner när de är sjuka och det gillar jag inte.

"Giller inte" ? Vad jag vet är det väl ändå föräldrar (vårdnadshavare) som har ansvar för (ska bestämma över) vilken egenvård barnen skall ha? Så antingen har detta skett utan din vetskap (kommit fram i efterhand?). Eller så har du låtit dina barn få antroposofiska mediciner fast du inte vill? Och vad säger din man om det? Är ni överens om vad barnen skall ha för egenvård?

Om jag hade blivit utsatt för att någon gör något med mina barn, medvetet bakom min rygg ... Om jag kände att någon inte gick att lita på. Att det förekom saker bakom min rygg. Så hade dessa människor inte under några som helst omständigheter fått ta hand om mina barn!

 

[Sar]

Sv: Svärföräldrarna och mitt barn...

Fast man får inte uppföra sig hur som helst bara för att man är ett barn. Och de har all rätt i världen att bestämma hur de vill ha det hemma hos sig.

Hemma hos oss låter man hundarna vara ifred. Det vet alla som kommer hit, men skulle föräldrarna inte säga till barnen när de börjar pilla på hundarna så gör jag det glatt själv.

Leker, stojar och stimmar gör man utomhus eller tillsammans med andra barn. I en grupp människor där man försöker hålla en konversation mellan individerna är det väldigt jobbigt ifall det är något barn som är så högljutt att man inte ens kan prata med varandra.

Nog tycker jag att man kan unna ett barn att få skratta. Med tanke på vad som berättas om svärföräldrarnas uppförande så ska de nog vara glada att barnbarnet har kul hemma hos dem.

Jag själv har inga problem att vid speciella tillfällen låta barn leva ut på ett annat sätt än jag skulle orka med att de gjorde precis hela tiden.