Svåra samtal

[Gammeln]

Sv: Svåra samtal

Här på bukefalos svaras det alltid i varenda problem-tråd att alla relationsproblem löses med att "prata med varandra"

Man måste komunicera komunicera och åter komunicera. Hur ska man annars lösa det . Men det är snart ute med det och psykologerna har kommit på nåt annat modernare och bättre sätt

 

[Smulan75]

Sv: Svåra samtal

Bra fråga! ungefär som i ridningen, alla säger att det är bra att rida hästen i form men hur i h*e gör man??

jag kan bara hålla med om ju mer känslomässigt engagerad man blir i en person desto mer utsatt känner man sig.

jag hade ett av de svåraste samtalen hittils med min pojkvänn så sent som i måndags. utloppet av flera dagars , ja kanske tillochmed veckors ökande frustration. och då kändes det oerhört tufft även om vi i mina ögon ända sen vi träffades alltid har kunnat prata om det mesta. Men känsliga ämnen där man inte tycker samma och där man vet att en andra kan bli sårad och även man själv är inte något man gärna tar upp när man är konflikträdd som jag är. Eller rädd och rädd, det är bara obehagligt och gör allt så mycket mer komplicerat. Det visade sig att vi hade brustit i kommunikationen om en hel del saker så därför hade massor av missförstånd som i sin tur väckt irritation och frustration.

En del konkreta tips: Svåra samtal finns det aldrig en bra tidpunkt för. - Men jag går ofta och tänker på det jag vill prata om innan man för upp det på disskusion så man har sina tankar och funderingar lite strukturerade och genomtänkta, sen pratar jag med andra och smälter känslorna så att man inte har en disskution när man kanske känner sig som mest sårad - om det är en sån disskusion.
Om det är ett speciellt ämne du vill disskutera förvarna gärna din partner, ikväll skulle jag vilja prata lite om ... när vi äter middag. Du kanske kan få bättre svar och respons om han oxå får chansen att tänka igenom hur han känner och tänker om ämnet.

välj gärna ett lungt och avskilt ställe där risken att störas inte är så svår, framför tv:n är aldrig bra, inga andra störningsmoment, gärna i samband med middag eller annat om det inte är en disskusion med risk för konflikt. inled gärna med att prata om annat,ämnen som inte är känsliga, för att lätta upp stämningen och för att försöka komma igång med dialogen

Om du inte tycker du får bra svar: försök ställa ledande frågor. - har du tänkt på det? Hur känner du inför det? berätta gärna hur du tänker och be om hans reflektioner? hur tycker du vi kan förbättra det? Låt varandra prata till slut, avbryt inte - fast det verkar inte vara ditt stora problem

Försök att inte "anfalla" med anklagelser och försök att inte hamna i försvarställning.

Se inte ett samtal som en enskild händelse, ett samtal/disskusion är en levande ting som fortlöper under flera dagar, om ni pratar om en sak idag så kommer ni nog båda på andra vinklar och funderingar under de följande dagen så fortsätt att prata om samma ämne flera gånger, det gör att man även minskar risken för att man har missförstått varandra i första samtalet.

Känner ni att ni fastnar och blir frustrerade, ta paus.

 

[Marvin]

Sv: Svåra samtal

Skriver man brev får man nog vara noggrann med att betona att det är helt ur ens eget perspektiv.

Insåg igår att jag faktiskt provade för några veckor sedan, vilket ledde till en total kris. Han var frånvarande, jag pressade honom, han bröt ihop, vägrade prata om det, behövde "sova på det", vägrade prata om det nästa morgon. Jag trodde nästan att han skulle vara borta när jag kom hem från stallet, men han var kvar, men drog på kvällen (bäst för honom att vara ensam) 20 mil hem, sa "jag hör av mig om några dagar" (vi pratar minst en gång per dag i telefon, oftast mer) och hörde inte av sig förrän 2 dagar senare, precis när jag gick på min nattjour: "Kan vi prata i morgon när du har vaknat?", jag bröt ihop och hyperventilerade hela natten, för i min hjärna var jag singel där och då.

Sen var han typ som vanligt igen?

Innan jag träffade honom hade jag bestämt mig för att inte vara i något förhållande igen, då det är så komplicerat. Med denna underbaring har det inte varit komplicerat alls (3,5 år), förrän nu.

Blä.

Fast det var ju inte en sån här tråd jag skulle ha.

 

[Marvin]

Sv: Svåra samtal

Ja, men HUR?

Hoppas psykologerna skickar mig ett meddelande om det nya, moderna sättet!

 

[Marvin]

Sv: Svåra samtal

Bra svar med många konkreta tips. Ska bara lyckas få tummen ur!

 

[Smulan75]

Sv: Svåra samtal

bara en fundering det låter som det är ett väldigt känsligt ämne för honom?

Ibland när man fastnar skulle jag även rekommendera att man tar hjälp av tredje part, någon som är opartisk, ibland kan det ju vara lättare att öppna sig för en sån person. Men det är oxå väldigt känsligt - många som är motvilliga till det. Men jag och exet var på familjerådgivning när vi skulle separera och jag tyckte det var bra.

Jag skulle gärna att min pojkvän och hans dotter kom iväg till en liknande rådgivare då de helt har fastnat i sin dialog. Psykolog låter så avskräckande, finns det något annat alternativ?

 

[Sleepy]

Sv: Svåra samtal

Ja, men HUR?

När man kommunicerar så pratar man med varandra. Man talar om hur man känner, vad man tänker, vad man undrar. Man lyssnar. Man svarar.

Precis vad är det som är svårt? Jag vet att det är så otroligt vanligt med konflikträdsla - men egentligen? Jag menar inte att förminska din oro - mer att hjälpa till att sätta ord på känslorna.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Svåra samtal

Jag tycker inte att det verkar som att problemet ligger hos dig - snarare hos honom. Givetvis är det läskigt att ta upp svåra saker om det är den där reaktionen du får.

 

[Petruska]

Sv: Svåra samtal

Jag tycker inte att det verkar som att problemet ligger hos dig - snarare hos honom. Givetvis är det läskigt att ta upp svåra saker om det är den där reaktionen du får.

Precis vad jag skulle skriva.

 

[makarontanten]

Sv: Svåra samtal

Den här tråden kändes så klockren för mig, just idag, just nu.

Jag har vart precis som dig, kunnat prata med allt och alla om alla problem som dykt upp, men inte när det kommit till kärleksrelationer. Och vet du vad?! Det är DET som alltid har förstört det för mig och anledningen till att jag alltid blir olycklig i en relation.

Jag är precis hemkommen ( för en halvtimme sedan), från en person jag "går" hos. Istället för att folk ska tycka det är löjligt, så kan vi kalla henne en blandning mellan psykolog och medium. Jag har blivit så otroligt hjälpt av henne ( ni som inte tror få tycka vad ni vill om det) och kommit till så stor insikt.

"Vi" har jobbat ihop med mitt inre en bra tid nu, med regelbundna samtal ( hon går in i mig, "ser" mina problem, pratar och hjälper till att lösa upp dem). Det låter så jäkla flummigt, men det hjälper mig hur skeptisk jag än var från början till detta. Jag har gått från en duracellkanin ( inombordstress), till en ganska lugn människa, från att ha 100 järn i elden, till att bara ha 2. Till att ta på mig varenda problem i närheten, till att kunna sortera, ge mitt stöd, men sen släppa och inte själv ta på mig det hela. Det är riktigt häftigt faktiskt.

Iallafall, det finns inga lätta vägar. Du måste tvinga dig till att prata. Så länge man inte pratar med personen får man ingen bra relation med en människa. Jag har vart "stängd" hela tiden, i nästan hela mitt liv. Jag blir då sedd som en stängd person och ingen ser mitt inre, mina behov, vem jag är och kan älska mig för det jag vill att de ska göra, ATT SE MIG, mitt inre, vad jag är och inte vad jag gör för dem.

Jag har inga supertips att komma med, men vill du må bra i en relation, så finns det inget annat än att öppna sig för den andre. Ingen är tankeläsare, ingen förstår dig om du inte visar det, och om du bara visste vad hela livet spelar in i våra roller vi sänder ut till andra och hur det påverkar våra relationer.

Jag förstår att du har dåliga erfarenheter av att som du skrev, bli lämnad och må dåligt ( jag har vart där också), men är det sämre, om du tänker efter, att vara ensam än älskad för något man inte är/känner på riktigt? Våga chansa, livet har så mycket att ge. En bra relation i botten kan man rädda, en dålig lämnar man när man är tillräckligt stark.

Jag lovar dig, att för varje gång du öppnar dig, för varje gång du släpper in din sambo och talar om hur du känner på riktigt, så växer du som människa. Att växa som människa ger självförtroende, självförtroende ger styrka i hela livet sen. Det ändrar ditt beteende och du blir stark och lever på lika villkor, bra villkor, även i ett förhållande.

Man kan aldrig ändra andra människor, bara sig själv, men när man är stark själv, så lär man sig vilka som är värda att finnas i sitt liv. Glöm aldrig att du har ett liv, det ska levas på bästa sätt och i det livet är du huvudrollen och bestämmer hur du vill ha det, inget annat är viktigt

Flummigt javisst, men skönt är det

Och måste gå in och tillägga/ändra: Skriv INTE brev/sms/mail. Ord som inte sägs med känsla, ton och kroppspråk misstolkas ofta och problemet blir värre!

 

[_Sascha_]

Sv: Svåra samtal

*KL*

Jag skriver en liten rad för jag är exakt likadan.. Och min sambo är väldigt lik din.
Flyr iväg så fort det blir lite jobbigt eller så blir det jordens undergång och jag tror att vi ska göra slut där och då/när jag kommer hem för det låter så på honom. Eller så är det FEL tillfälle att prata om det jag vill ta upp just då.

Har tyvärr inget superbra tips jag har kommit på än, jag är värre än en mussla för det mesta. Men om det är något jag tycker vi ska prata om så brukar jag säga "Det finns inget rätt tillfälle att prata om det, men jag vill prata om det nu" eller "Det hjälper inte att du blir upprörd och beter dig illa, vi måste prata om det iallafall".
Det fungerar sådär, men han vet att jag har svårt att prata om känslor med honom och vill han att vi ska kunna prata så kan jag inte ha en katastrofsituation i händerna så fort jag vill ta upp något..

Däremot så gick han i terapi efter han gjorde slut med sitt ex och det hjälpte honom, däremot så säger han att jag har gjort att han har svårt att prata om känslor igen medans jag egentligen behöver mer press på mig för att kunna prata om mina känslor.

 

[Squie]

Sv: Svåra samtal

Och måste gå in och tillägga/ändra: Skriv INTE brev/sms/mail. Ord som inte sägs med känsla, ton och kroppspråk misstolkas ofta och problemet blir värre!

Jag ser det snarare som en chans att verkligen få sätta ord på vad jag känner. Att hinna tänka igenom, förmedla, få print på. Att skala av tonlägen, kroppsspråk o verkligen berätta det jag känner. För det blir väldigt lätt fel med tonlägen o kroppsspråk.

 

[mandalaki]

Sv: Svåra samtal

Smulan75 - gör inte allt det där det ÄNNU svårare? För båda inblandade. SÅ allvarligt ska man väl inte göra det?

I den bästa av världar pratar man väl hela tiden, innan mindre saker hinner bli stora och laddade.

 

[Marvin]

Sv: Svåra samtal

Jag är ju inte direkt felfri heller, och honom kan jag inte ändra så lätt. Men absolut är vi ju två i det här.

 

[Petruska]

Sv: Svåra samtal

Om det är ett speciellt ämne du vill disskutera förvarna gärna din partner, ikväll skulle jag vilja prata lite om ... när vi äter middag.

Det känns helt främmande för mig. Om det inte verkligen händer något - vilket det väl sällan gör - så är väl även det mer seriösa pratet kontinuerligt pågående.

De gånger jag säger att jag vill prata om något särskilt vid någon särskild tidpunkt, tex middagen, så gäller det typ julklappar till barnen eller vad vi ska laga när vi middagsgäster i övermorgon. Inga stora grejer, bara konkreta problem som måste lösas.

Jag lever hellre med ett kontinuerligt pågående, rätt personligt pratande, än med "viktiga samtal".

Om du inte tycker du får bra svar: försök ställa ledande frågor. - har du tänkt på det? Hur känner du inför det? berätta gärna hur du tänker och be om hans reflektioner? hur tycker du vi kan förbättra det? Låt varandra prata till slut, avbryt inte - fast det verkar inte vara ditt stora problem

Se inte ett samtal som en enskild händelse, ett samtal/disskusion är en levande ting som fortlöper under flera dagar,

Känner ni att ni fastnar och blir frustrerade, ta paus.

Det enda jag håller med om är att inte "se" samtalen som isolerade händelser. Jag ser pratet som ständigt pågående.

Om samtalen blev så jobbiga som du beskriver det, skulle jag nog se det som att jag var i fel förhållande.

 

[Sol]

Sv: Svåra samtal

Jag ser det snarare som en chans att verkligen få sätta ord på vad jag känner. Att hinna tänka igenom, förmedla, få print på. Att skala av tonlägen, kroppsspråk o verkligen berätta det jag känner. För det blir väldigt lätt fel med tonlägen o kroppsspråk.

Samma här. Jag uttrycker mig oerhört mycket bättre i skrift än i tal. Jag får dessutom möjlighet att läsa igenom allt ordentligt och verkligen se till att det framgår att det jag skriver är hur jag upplever saker, hur jag mår, hur jag känner. Jag kan försäkra mig om att det inte slutar med anklagande påståenden gentemot den andra parten (som oftast är min man). Min man vet detta och har inga som helst problem med att ta mina brev på ett bra sätt. Han svarar även på mina brev, skriftligen. Sedan kan han ta upp frågorna lite pö om pö. Det kan låta omständigt men det funkar bra för oss.

 

[the_connemara]

Sv: Svåra samtal

Min sambo är visserligen klippan själv (tro mig, det har behövts...) men sådana situationer som ovan var/är en grej som behövts upprepar gång på gång på gång för mig. Jag mår seriöst dåligt varje gång min sambo är minsta lilla sur/kort/irriterad men jag har (nästan) lärt mig att världen går inte under för det.

Du trodde du skulle bli dumpad och han var precis som vanligt. Alltså var ju ert problem inte alls ett skäl till någon form av dumpning för hans del. Det är apsvårt att få in i hjärnan. Dessutom kanske din sambo känner lite likadant när det knyter sig för honom? Mao behöver även han få den bekräftelsen att "bara för att jag måste vara i fred ibland så betyder inte det att hon kommer lämna mig" kanske?

För mig funkar det sällan (men sakta bättre, tror jag) att säga något direkt i en diskussion. Däremot kan jag i efterhand numera ganska bra uttrycka mina åsikter främst om hur han skött sin del av diskussionen "jag tycker inte alls det är kul när du nämner detta men inte detta som bidragande orsak" (på gott och ont att diskutera med någon som aldrig i hela livet förlorat en enda diskussion :-P) och även om jag alltid börjar gråta och inte kan prata öht (= sjukt störigt) så envisas jag för min egen skull att alltid, till slut, försöka uttrycka vad magkänslan innerst inne faktiskt säger. För den mår man liksom bara dåligt av annars.

Utan att veta något om vad ni faktiskt behöver prata om så kanske ni (du om din sambo backar) kunnat börja väldigt förenklat. Det funkar iaf bäst för mig att bli "ställd mot väggen" med något riktigt simpelt och bygga vidare på det. Det funkar tex inte att fråga "varför vill du inte ha sex oftare?" men däremot går det bättre att fråga "tyckte du det var trevligt igår?", "gillade du det/vad tyckte du om detta/vill du göra såhär oftare" osv. Då är det till och med för mig nästan konstruktivt att diskutera (jag hatar att prata om sex och pengar, haha). Men det bygger väldigt mycket på att 1. Jag vägrar ta den dåliga magkänslan mer sedan alla tidigare förhållanden och 2. Jag har en enveten och oftast/med tiden rätt bra diskussionspartner i min sambo. Du kanske lite mer måste axla den rollen?

 

[Lovisaleonora]

Sv: Svåra samtal

Det finns inga magiska knep som gör det lätt. Tyvärr. Men en bra början är att - utan att låta som det är någons fel - berätta hur det känns för dig.

"Det här handlar bara om mig, det är inte ditt fel, men när vi inte kan kommunicera vettigt som vuxna människor mår jag fruktansvärt dåligt, jag får ångest, kan inte sova och hela förra natten var ett rent helvete för mig där jag hyperventilerade mig igenom timmarna. Jag önskar verkligen att vi tillsammans kan hitta något sätt att komma igenom det här, för det måste ju fixas" Han behöver förstå hur det är för dig, att det är viktigt för att du inte ska må dåligt. Och du förstår att han mår dåligt av att behöva prata om det vilket ju gör det svårt att mötas.

Men ni måste ju. För ett bra förhållande bygger på att man kan kommunicera med varandra, inte bara om roliga och lätta saker. Utan även om svåra och okul grejor.

"Jag förstår att det finns beteenden hos mig som du gärna vill att jag ändrar, hur ska vi kunna diskutera på ett bra sätt framöver" (det kan t ex vara att han vill att du ska kunna gå ifrån en diskussion så ni gör annat ett tag och sedan kommer tillbaka till diskussionen, medan du vill att han verkligen tar upp tråden igen och inte bara flyr när du ger honom space).

Prata om hur ni ska hantera situationen, innan ni ger er in i att diskutera det verkliga ämnet. Skapa vissa spelregler innan ni börjar spela, annars är det ju som upplagt för katastrof.

 

[Smulan75]

Sv: Svåra samtal

Det jag försöker spåna om är när man i sin relation inte får igång en disskusion som TS skriver att hon inte får respons. att hon känner att hon har "känsliga" ämnen som hon vill prata om men där han drar sig undan.

I ett idealiskt förhållande, nej - där behöver man inte "bestämma" att man ska sätta sig ner och prata och slänga ut blänkare om vad man vill prata om.

 

[the_connemara]

Sv: Svåra samtal

För min del - ingen respons så ställ en enklare fråga! Enklare på det vis som mottagaren tycker, kanske något i periferin av problemet eller kanske bara en ja/nej fråga och spinn vidare på det. Att bestämma att man ska prata om något är ju skitsvårt om man tycker det är jobbigt som du säger.