Svåra samtal

[Marvin]

Här på bukefalos svaras det alltid i varenda problem-tråd att alla relationsproblem löses med att "prata med varandra". Det är kanske sant, jag vet inte för jag KAN INTE prata om svåra saker, så jag har aldrig lyckats prova.

Problemet uppstår allra mest i kärleksrelationer där starka känslor är involverade. Jag kan utan problem diskutera och vända ut och in på problemen med någon annan, nära eller inte så nära, men att prata med personen det berör är så otroligt svårt att jag inte har lyckats ta mig förbi.

I mitt yrke har jag en hel del svåra samtal (de flesta rör dessutom betydligt värre saker än vad som förekommer i mitt privatliv, tack och lov), vilket kan vara lite ångestskapande, men det går bra, jag går in i min yrkesroll och jag har fått mycket beröm från medarbetare som varit med, angående hur jag har skött det.

Men när jag ska blotta mina egna känslor för någon som betyder mycket för mig tar det stopp.
Så hur gör man? Hur börjar man?
Min nuvarande darling verkar ha samma egenskaper som jag på det här området, så han är inte till mycket hjälp, men det är klart, vi grälar ju aldrig...

 

[Mixoman]

Sv: Svåra samtal

Du fixar jobbet, ni grälar inte och han tycks inte vara någon som propsar på att prata. Så är det ett problem egentligen? Just nu alltså.

 

[Petruska]

Sv: Svåra samtal

men det är klart, vi grälar ju aldrig...

Jag ser inte kopplingen mellan oförmåga att ha svåra samtal och att aldrig gräla?

Jag har nog tänkt mig att "prata med varandra-mantrat" går ut på att man ska slippa gräla (särskilt mycket) och/eller slippa missförstå varandra.

 

[Tora]

Sv: Svåra samtal

Ni grälar inte säger du. Vad händer när ni har olika åsikter om saker och ting? Diskuterar ni igenom allt ordentligt eller tar ni aldrig konflikten?

Det är skillnad på att inte gräla för att man löser det genom diskussion och att inte gräla för att man är konflikträdd.

Känner du att du har något jobbigt ämne som du skulle behöva ta upp för diskussion?

 

[honung]

Sv: Svåra samtal

Handlar frågan om dig i en relation bara, eller rent allmänt med vem som helst som vill prata privat om hur _du_ mår?

Om frågan handlar om sistnämnt, så förstår jag problemet, för sån är jag också.

 

[Sleepy]

Sv: Svåra samtal

Kan tänka mig att det inte alltid är lätta saker du behöver hantera i samtal på jobbet. Det första samtalet du hanterade var kanske lite svårare än på senare tid? För att du har tränat och är förberedd.

Så kan du tänka även i ditt privata liv; det är svårast de första gångerna. Sen blir du mer och mer van vid det; att prata öppet om känslor och relationer, att visa din sårbarhet men att samtidigt veta att du inte står och faller över ett samtal och vad det får för följder. Du är ju fortfarande dig själv närmast.

Att prata med varandra är ett vanligt råd, för att det är ett bra råd. Istället för att gissa, grubbla, undra, tolka, gå omkring och vara arg eller må dåligt - så pratar man om det. Det fantastiska är att samtidigt som man tar sig igenom de där svåra samtalen så växer man som människa och blir bättre på att sköta sina relationer.

Bra betalt för besväret, tycker jag.

 

[Marvin]

Sv: Svåra samtal

Petruska: Om man undviker att prata om allt som skulle kunna leda till konflikter så blir det aldrig några gräl...

Tora: När det gäller åsikter och politik och annat har vi ganska olika synsätt ofta, och kan diskutera det utan att bli ovänner. Kan vi verkligen inte komma överens så konstaterar vi att vi tycker olika och släpper det. (Eller, om jag blir för upprörd så backar han?)

Mixoman och Sleepy: Det finns en del saker i förhållandet som jag tycker vi skulle behöva ändra på. Jag har faktiskt försökt! Men mötts av tystnad eller snabbt byte av ämne och då jag själv tyckt det varit så obehagligt har jag inte propsat i de lägena utan backat.

Känns som en typisk "flodhäst i vardagsrummet"-situation och det stör mig. Jag har legat vaken många timmar och vänt och vridit på hur jag ska lägga upp det, men det blir ALDRIG rätt tillfälle och skulle det bli det så vågar jag helt enkelt inte.

Honung: Jag tänkte först att det var det första, men det är möjligt att det är lite av det generella om hur jag mår inblandat i det också.

 

[nickan1]

Sv: Svåra samtal

Mixoman och Sleepy: Det finns en del saker i förhållandet som jag tycker vi skulle behöva ändra på. Jag har faktiskt försökt! Men mötts av tystnad eller snabbt byte av ämne och då jag själv tyckt det varit så obehagligt har jag inte propsat i de lägena utan backat.

Enda sättet är nog att öva dig förbi denna fasen och inte backa nästa gång. Att våga ta itu med din känsla av obehag inför detta. Om jag förstår dig rätt så har du aldrig tagit den här typen av samtal. Då styrs ju detta av din bild av vad som ska hända i den situationen och inte av fakta vad som faktiskt händer. Vad är det du ser framför dig ska hända om du står på dig i det läget det blir obehagligt?

Känslan styrs av rädslan oftast och jag tror du kanske behöver för dig själv sortera ut vad det är du tror ska hända, d.v.s. vilken bild du har och vad som realistiskt sett kan hända.

Sen är det bara att öva, ta upp det som du tycker är minst obehagligt och faktiskt stå på dig tills ni har pratat om det. Sen går du vidare till något som känns obehagligt o.s.v.

 

[honung]

Sv: Svåra samtal

Honung: Jag tänkte först att det var det första, men det är möjligt att det är lite av det generella om hur jag mår inblandat i det också.

Eftersom problemet är något som skaver på ditt mående går det väl hand i hand, kanske.

En sån här frågeställning inser jag kräver självrannsakan och jag är inte den rätta att svara eftersom jag själv är blockerad om mina egna.

 

[Marvin]

Sv: Svåra samtal

Om jag förstår dig rätt så har du aldrig tagit den här typen av samtal. Då styrs ju detta av din bild av vad som ska hända i den situationen och inte av fakta vad som faktiskt händer. Vad är det du ser framför dig ska hända om du står på dig i det läget det blir obehagligt?

De gånger jag har hamnat där (då framtvingat av motparten) har det slutat med att jag blivit sårad och lämnad, ofta följt av långa perioder med sorg och ångest. Det är ju inget jag ser fram emot förstås.
Hade ju varit bra att kunna ta upp ev problem till diskussion innan de har slagit såna kilar att förhållandet inte går att rädda.

 

[escodobe]

Sv: Svåra samtal

Fungerar det att skriva? Det kan vara en bra början! Det brukar ge sig med övning. Mina första riktigt jobbiga men konstruktiva samtal (privat alltså)förde jag liggandes på golvet med ett täcke över huvudet.
Idag går sådana samtal bra utan att jag ser ut som en larv..

 

[Asa_S]

Sv: Svåra samtal

Tystnad är ofta ett bra sätt att få någon annan att prata. Att ställa en fråga eller uttrycka en upplevelse och sedan vara tyst skapar ett obehag hos den andra som gör att de flesta pratar tillbaka, bara man har nerv att vänta. Oftast är man nervös själv och bablar på vilket bara ger den andre större möjlighet att fortsätta låta bli att svara.

Ibland kan det ju också vara så att man behöver fundera ut ett annat sätt att angripa samtalsämnet. Istället för att köra motorvägen rakt på och smacka in i den uppfällda vindbryggan kanske ta en lite längre omväg med lägre hastighet och större möjlighet att studera sceneriet framför och ibland kanske till och med inte köra hela vägen fram utan stanna framför vallgraven och fråga den andra parten vilken som är bästa vägen över vattnet..? Så att det förvandlas till ett samtal mer än en konfrontation.

Förutsatt förstås att den andra faktiskt har en åsikt om det man vill prata om. Någon som inte har en åsikt är svår att prata med oavsett hur man lägger upp det, och pratar man för mycket själv är risken att den andra gör det lätt för sig och blir en ja-sägare vilket inte ger något i längden eftersom henoms egna åsikter fortfarande inte kommer fram.

 

[Sol]

Sv: Svåra samtal

Jag kan inte prata om svåra saker i tex. en kärleksrelation. Det kan låta jättekonstigt eftersom den man älskar och lever med borde vara den man känner att man kan anförtro sig till, men för mig bara låser det sig. Jag skriver brev istället och det funkar bra.

 

[Sleepy]

Sv: Svåra samtal

Så även om det har lett till tråkigheter tidigare, när du inte tillåtits smita undan från att prata; så har du insett värdet av att samtala. Det är ju ett steg på vägen. För det är ju precis som du säger, att problem försvinner inte av sig själva under tiden man låtsas att de inte finns; utan kilar växer fram emellan två parter om man inte hanterar saker och ting.

Så då är det din tur nu att ta andra rollen; acceptera inte att den andre smiter undan. Kräv kommunikation. Vänligt men bestämt. För er skull.

 

[Marvin]

Sv: Svåra samtal

Skriver brev? Handskrivna?

Han veckopendlar så i veckorna kommunicerar vi mycket via telefon och sms/facebook, men har inte velat ta det där, även om det såklart hade varit mycket lättare.

Han är i normala fall väldigt lätt att umgås och komma överens med, men när han mår dåligt går han fullständigt in i sig själv och slutar att kommunicera, vilket får mig att freaka ut.

 

[Ramona]

Sv: Svåra samtal

Mixoman och Sleepy: Det finns en del saker i förhållandet som jag tycker vi skulle behöva ändra på. Jag har faktiskt försökt! Men mötts av tystnad eller snabbt byte av ämne och då jag själv tyckt det varit så obehagligt har jag inte propsat i de lägena utan backat.

Man måste bara få tummen ur.

"Du, jag tänkte på att vi skulle kunna göra såhär i stället för så vi gör nu. Vad säger du om det?"
Så är bollen i rullning. Byter han samtal så plockar du upp det igen. "Okej, nu bytte du samtalsämne, men jag vill faktiskt reda ut detta innan vi går vidare"

 

[Squie]

Sv: Svåra samtal

Så hur gör man? Hur börjar man?
Min nuvarande darling verkar ha samma egenskaper som jag på det här området, så han är inte till mycket hjälp, men det är klart, vi grälar ju aldrig...

Man skriver ett brev. I brevet tar man upp det man tycker är jobbigt. Begär att mottagaren ska läsa det hela och sedan återkomma. Man kör ett uppföljningsmöte/brev. Uppföljningsmötet sker med mätt mage o något varmt i handen (te, kaffe, etc). Du blir som människa snällare om du har något varmt i handen.

(msn, chattsystem i mailen funkar också klockrent. Att skriva o vara lite så där halvanonym är grejen)

 

[Sol]

Sv: Svåra samtal

Skriver brev? Handskrivna?

Han veckopendlar så i veckorna kommunicerar vi mycket via telefon och sms/facebook, men har inte velat ta det där, även om det såklart hade varit mycket lättare.

Han är i normala fall väldigt lätt att umgås och komma överens med, men när han mår dåligt går han fullständigt in i sig själv och slutar att kommunicera, vilket får mig att freaka ut.

Ibland handskrivna, ibland e-post. Det hänger mest på hur det ser ut med möjligheterna för tex. maken att kunna läsa det i lugn och ro. Brev är bra då maken vet att jag har svårt för att prata om jobbiga saker, men med brev får han ändå tillgång till mina innersta tankar och så kan han fråga lite mer vid tillfälle. Lite i taget. Att sätta sig ner för att "prata allvar" funkar inte för mig, men att beta av små små bitar i taget kan funka.

 

[mandalaki]

Sv: Svåra samtal

Jag började läsa tråden och tänkte Ok, vad är det värsta som kan hända, vad är du rädd för?

Och så kom jag till det jag trodde:

De gånger jag har hamnat där (då framtvingat av motparten) har det slutat med att jag blivit sårad och lämnad,

Är man rädd för att bli lämnad om man pratar om svåra saker är det klart att det tar emot! Den enda lösningen är nog dessvärre då att försöka lita på relationen. Dvs, självkänslan ...

Vill utfärda en liten varningsflagg för att skriva brev. Det kan säkert fungera för många - men det riskerar också göra att mottagaren känner sig trängd, känner sig serverad en välformulerad bild där hen inte får möjlighet att ge sin version.

 

[Gammeln]

Sv: Svåra samtal

Och så kom jag till det jag trodde:



Är man rädd för att bli lämnad om man pratar om svåra saker är det klart att det tar emot!

Men här på buke så är ju råden ofta "passar det inte så dra". Så då är det väl rimligt att den andra parten som inte är på buke säger samma sak. Passar det inte så drar jag