Surrogatmödraskap

[Hiddeous]

Sv: Surrogatmödraskap

Roligt att du hoppade in i diskussionen, jag satt för en stund sedan precis och funderade på vad du månne kunde anse i frågan.

För mig är det en väldigt underlig tanke att det på grund av starka känslor hos den person som inte kan få barn, skulle berättiga att en kvinnas kropp används som ett redskap.
Betyder det att om sexköparen är tillräckligt desperat sexuellt frustrerad, så är sexköpet berättigat?

Har jag också grunnat på. På något sätt verkar det som om sex anses fult och "omotiverat", medan barnlängtan "går djupare" och är mer legitimt, i alla fall hos kvinnor. Jag minns från en tidigare tråd i samma ämne att någon ansåg att föda barn var mindre kränkande än att ha sex mot betalning. Själv kan jag inte begripa hur det skulle vara det. Bara tanken på att sitta inlåst i nio månader, övervakad för att det lilla livet inte ska ta skada, känna fosterrörelser och veta att jag har sålt dem till någon annan och sedan genomgå en förlossning utan att ha rätt att känna någon anknytning till den lilla person som kommer ut... Ja, det är fasansfullt på så många plan att det är rent omänskligt, i alla fall för mig.

 

[Petruska]

Sv: Surrogatmödraskap

Roligt att du hoppade in i diskussionen, jag satt för en stund sedan precis och funderade på vad du månne kunde anse i frågan.



Har jag också grunnat på. På något sätt verkar det som om sex anses fult och "omotiverat", medan barnlängtan "går djupare" och är mer legitimt, i alla fall hos kvinnor. Jag minns från en tidigare tråd i samma ämne att någon ansåg att föda barn var mindre kränkande än att ha sex mot betalning.

Ser man på! Någon som tänker på petite moi!

Min huvudinvändning handlar om att surrogatmödraskap är att ta kvinnors kroppar i bruk för andra syften än kvinnans egna (vet inte om jag finner det mest anstötligt när kvinnor vill ha denna tjänst, eller när bögpar vill det).

Också i fallet "altruistiskt surrogatmödraskap" kan jag inte se annat än att kvinnans kropp tas i bruk, hon medverkar till att ta sig själv i bruk, till att utnyttja sina kvinnliga kroppsliga kapaciteter, för syften utanför sina egna önskemål (utom möjligen önskan att vara snäll, vara till lags, ställa upp, vilket jag inte tycker är mönster som kvinnor överlag behöver odla mer av). Jag kan inte se något bra med det. Rätt mycket i linje med att jag inte kan se något bra i prostitution.

Sen håller jag med dig om att lidande över barnlöshet närmast verkar vara en uppmuntrad känsla. Särskilt om kvinnor hyser den, tror jag. Det säger ju i sin tur något om hur vi ser på kvinnor. Samtidigt som vi då tänker oss att kvinnor också klarar av att bära fram barn, föda dem, och inte knyta an till dem men ändå sköta sig omsorgsfullt under graviditeten och känna fosterrörelser och allt det där. Eller för all del ge sex utan vare sig förälskelse eller attraktion eller annat nämnvärt intresse i saken, och inte ta skada av det.

Sen kan man ju roa sig med att spekulera i vad som händer när surrogatmodern föder fram ett barn med Down's syndrom eller ett barn som får svåra förlossningsskador. Kan vi vara säkra på att de beställande föräldrarna kommer att ta sig an det barnet? (Det finns fall där adopterande föräldrar har velat returnera barn som inte levde upp till förväntningarna i liknande avseenden.)

 

[cirkus]

Sv: Surrogatmödraskap

Lösningen är troligtvis att vi kan odla fram bebisar utanför livmodern !

Undrar om många skulle vilja ha en odlad bebis som de kan komma och titta på när de vill. Jag tänker mig nån sorts genomskinlig ballong ungefär. Det skulle nog kunna bli en väldigt blomstrande industri. Tänk vad skönt för alla med nojor över uttänjda underliv, hängtuttar och bristningar...Och alla som vill gå på massa onödiga extra ultraljud bara för att det är kul att titta på bebin. Och INGEN behöver oroa sig för att de köpt fel färg på bebikläderna...för könet lär ju synas tydligt.

(Sorry, detta var ett högst onyanserat och raljerande inlägg)

 

[Kattennizze]

Sv: Surrogatmödraskap

Ser man på! Någon som tänker på petite moi!

Min huvudinvändning handlar om att surrogatmödraskap är att ta kvinnors kroppar i bruk för andra syften än kvinnans egna (vet inte om jag finner det mest anstötligt när kvinnor vill ha denna tjänst, eller när bögpar vill det).

Också i fallet "altruistiskt surrogatmödraskap" kan jag inte se annat än att kvinnans kropp tas i bruk, hon medverkar till att ta sig själv i bruk, till att utnyttja sina kvinnliga kroppsliga kapaciteter, för syften utanför sina egna önskemål (utom möjligen önskan att vara snäll, vara till lags, ställa upp, vilket jag inte tycker är mönster som kvinnor överlag behöver odla mer av). Jag kan inte se något bra med det. Rätt mycket i linje med att jag inte kan se något bra i prostitution.

Sen håller jag med dig om att lidande över barnlöshet närmast verkar vara en uppmuntrad känsla. Särskilt om kvinnor hyser den, tror jag. Det säger ju i sin tur något om hur vi ser på kvinnor. Samtidigt som vi då tänker oss att kvinnor också klarar av att bära fram barn, föda dem, och inte knyta an till dem men ändå sköta sig omsorgsfullt under graviditeten och känna fosterrörelser och allt det där. Eller för all del ge sex utan vare sig förälskelse eller attraktion eller annat nämnvärt intresse i saken, och inte ta skada av det.

Sen kan man ju roa sig med att spekulera i vad som händer när surrogatmodern föder fram ett barn med Down's syndrom eller ett barn som får svåra förlossningsskador. Kan vi vara säkra på att de beställande föräldrarna kommer att ta sig an det barnet? (Det finns fall där adopterande föräldrar har velat returnera barn som inte levde upp till förväntningarna i liknande avseenden.)

Jag förstår inte vad du menar med lidande över barnlöset som en uppmuntrad känsla? För att hålla isär begreppen; ofrivillig barnlöshet är klassat som en sjukdom av WHO och det är därför som landstingen bekostar assisterad befruktning eftersom det är en sjukdom.
Med dagens fosterdiagnostistik och möjligheten till PGD (dvs att man bara använder friska embryon) så är risken för sjuka barn extremt liten. Å andra sidan har det väl hänt att barn fötts av surrogatmödrar som de blivande föräldrarna inte vill ha, men jag ser inte det som ett argument mot surrogatmödrarskap eftersom det inte är något större problem när möjlighten till adoption finns.
En annan intressant aspekt är faktiskt att det i t ex USA inte finns några lagar som reglerar surrogatkvinnans kropp. Hon kan närsomhelst och hursomhelst under graviditeten göra vad hon vill med fostret utan att riskera några repressalier. Och det är ju naturligtvis helt i sin ordning.
Den springade punkten är däremot det som du tar upp, och som t ex Ekis Ekman menar, nämligen att kvinnans kropp utnyttjas på samma sätt som vid prostitution. Och ja, till viss del är det naturligtvis sant. Men jag tycker att jämförelsen med organdonation är bättre, eftersom sexuella övergrepp inte går att jämföras med graviditeter, tycker jag.
När man som jag är för surrogatmödrarskap så säger man ju på något vis att det lidandet eller vad man ska kalla det för som barnlöshet innebär berättigar mig till att utsätta en annan människas kropp för risker och i allra värsta fall döden. Och eftersom jag har erfarit det lidandet under många år så tycker jag att det blir märkligt att förbjuda detta för de kvinnor som faktiskt vill göra det. Och innan någon skriver det, nej jag är inte för prostitution. Jag tycker inte att jämförelsen graviditet-sexuella övergrepp är samma sak.
Om jag inte hade varit ofrivilligt barnlös så hade jag nog ärligt varit emot surrogatmödraskap. Men nu vet jag vad denna sjukdom innebär och det gör att jag landar i att det är okej med altruistiskt surrogatmödraskap eftersom jag vet vilket lidande det innebär.

 

[Petruska]

Sv: Surrogatmödraskap

Jag förstår inte vad du menar med lidande över barnlöset som en uppmuntrad känsla? För att hålla isär begreppen; ofrivillig barnlöshet är klassat som en sjukdom av WHO och det är därför som landstingen bekostar assisterad befruktning eftersom det är en sjukdom.

Å andra sidan har det väl hänt att barn fötts av surrogatmödrar som de blivande föräldrarna inte vill ha, men jag ser inte det som ett argument mot surrogatmödrarskap eftersom det inte är något större problem när möjlighten till adoption finns.

Den springade punkten är däremot det som du tar upp, och som t ex Ekis Ekman menar, nämligen att kvinnans kropp utnyttjas på samma sätt som vid prostitution.

När man som jag är för surrogatmödrarskap så säger man ju på något vis att det lidandet eller vad man ska kalla det för som barnlöshet innebär berättigar mig till att utsätta en annan människas kropp för risker och i allra värsta fall döden. Och eftersom jag har erfarit det lidandet under många år så tycker jag att det blir märkligt att förbjuda detta för de kvinnor som faktiskt vill göra det.

Jag menar naturligtvis ofrivillig barnlöshet. Och ja, jag uppfattar just sorgen över just det som rätt så bekräftad när den kommer till uttryck (särskilt om den kommer till uttryck på vissa sätt snarare än andra). Betydligt mer så än allehanda andra känslor. Ungefär i linje med att (tills vidare frivilligt) barnlösa kvinnor antas vilja ha barn, och att varje litet yppande i den riktningen från dessa kvinnors sida tenderas att tolkas som "djup och äkta" längtan efter barn (inte som att "föralldel, barn kunde vara roligt, men det är det mycket som är).

Ofrivillig barnlöshet är ju också mycket tydligt klassat som sjukdom i den meningen att man lite betonar "klassat", tex i inlägg i tråden. Det hade kunnat klassas annorlunda. Det är däremot svårt att tänka sig att blindtarmsinflammation skulle sluta att klassas som sjukdom, tex.

Att något är klassat som sjukdom innebär inte att moraluppfattningar och idéer om personlig integritet ändras, som jag ser det. Det sker ju också rätt ofta att de som behöver ett nytt organ faktiskt inte får ett, och ingen är skyldig att donera organ - snarare ska det mycket till innan man kommer ifråga för att donera.

Den likhet jag ser mellan prostitiution och surrogatmödrar är ju just att kvinnokroppen såsom kvinnokropp utnyttjas. Som jag ser det handlar det mest om transaktioner som inte bör tillåtas, i båda fallen. Att inte blanda in pengar löser inte problemet, det är ändå fråga om att ta kvinnokroppar i bruk. Jag tycker att det finns tjänster man inte får be om - att be någon bära fram ens barn räknas definitivt dit. Jag tycker inte heller att man bör få be någon om den ena njuren (även om donation under vissa omständigheter är okej, dock inte okomplicerat).

Det är inte heller självklart för mig att de som är parter i målet är de bästa bedömarna, oavsett fråga. Intressanta bedömare, förvisso, men inte nödvändigtvis de bästa. Att du teoretiskt skulle vara redo att riskera mitt liv för att du ska få ett barn, tyder ju tex på det, skulle jag säga.

Hur ska vi se på den risken i de fall surrogatmodern har egna (omyndiga) barn? Eller har andra att försörja? Hur ska vi se på risken att hennes vänner riskerar att förlora henne?

Jag tycker även att du tar fruktansvärt lättvindigt på barnets rätt i ditt resonemang. Vill inte beställarna ha barnet så adopterar vi bort det, tjosan hejsan, liksom. Adoption är ju så lättvindigt, och inte kan ett barn få framtida problem med att ha en sådan historia bakom sig, inte?

Eller ge fan i att skaffa barn med så många osäkra faktorer inblandade.

 

[Hiddeous]

Sv: Surrogatmödraskap

Men jag tycker att jämförelsen med organdonation är bättre, eftersom sexuella övergrepp inte går att jämföras med graviditeter, tycker jag.

Nähä, hur motiverar du det? Och bara för att hålla isär definitionerna: Prostitution är sex mot betalning i en uppgörelse mellan två parter. Sexuella övergrepp är sex utan medgivande från en part. Jag tycker surrogat-frågan är ännu mer komplicerad och potentiellt riskabel, för alla inblandade, än prositution. Inte minst för att vi här har ett barn som kommer i kläm (Petruska utvecklade det bra). Riskerna är medicinskt också större för kvinnan, som ovanpå det degraderas till avelsdjur. I vissa fall instängd under nio månader! Det är inte förenligt med mänskliga rättigheter, det är människohandel.

Ofrivillig barnlöshet kan vara en sorg, men det är inget som får drabba andra eller värdet av kvinnors kroppar. Är barnlöshet en sjukdom, ska den behandlas traditionellt medicinskt. Inte genom att utnyttja andra människor. Jag har varit ofrivilligt barnlös men har aldrig tänkt tanken att låta min privata olycka gå ut över någon annan! Det går alldeles utmärkt att leva sitt liv utan barn. Det är ett bättre alternativ än att laborera med andras kroppar och ofödda barns liv.

 

[Mabuse]

Sv: Surrogatmödraskap

Att man betonar att ofrivillig barnlöshet klassas som sjukdom handlar väl mer om att denna klassning innebär att behandlingen går på det allmännas bekostnad?

Sen är det ganska svårt, tror jag, att föreställa sig hur det är att vara ofrivilligt barnlös, allrahelst om man själv fått barn tidigt tämligen okomplicerat, och utan att hinna landa i tanken att det faktiskt kan vara så att man aldrig kommer få barn. Inte ja, barn vore kul, oj nu är jag gravid, jaha det var ju roligt! Barnlöshet kan vara en stor sorg, annars skulle folk ju inte genomgå plågsamma behandlingar och annat för att få barn.

Att adopteras bort som nyfödd är dessutom knappast traumatiserande, så snabbt går inte anknytningen att en nyföding hinner fatta att h*n fick en annan mamma än den som födde en.

Angående surrogatmödraskap så tycker jag att nuvarande lagstiftning räcker gott. Det är väl inget som hindrar altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige idag - att surrogatmodern då blir legal mor till barnet, och alltså kan ångra sig, tycker jag inte är något jätteproblem. Fäster man sig vid barnet och vill behålla det - so be it, det ser jag lite som en rätt man har om man nu gått och burit på ett foster i nio månader, då får det väl bli delad vårdnad om barnet. En risk man får ta som bioförälder.

 

[Hiddeous]

Sv: Surrogatmödraskap

Ser man på! Någon som tänker på petite moi!

Haha, absolut!
Ibland kan jag gissa vad olika användare må tycka i olika frågor, men du brukar ha mer oförutsägbara, lite filosofiska invändningar. Alltid lika spännande att läsa!

 

[Hiddeous]

Sv: Surrogatmödraskap

Sen är det ganska svårt, tror jag, att föreställa sig hur det är att vara ofrivilligt barnlös, allrahelst om man själv fått barn tidigt tämligen okomplicerat, och utan att hinna landa i tanken att det faktiskt kan vara så att man aldrig kommer få barn. Inte ja, barn vore kul, oj nu är jag gravid, jaha det var ju roligt! Barnlöshet kan vara en stor sorg, annars skulle folk ju inte genomgå plågsamma behandlingar och annat för att få barn.

Jag tycker det påpekas rätt ofta hur synd det är om personer (kvinnor) som inte kan få barn. Och vanligen i termerna av att andra inte förstår vilken sorg det är. Jag vet inte om det är relevant i diskussionerna om surrogatgraviditeter, egentligen.

Nu har jag själv varit drabbad, och visst var det fysiskt jobbigt, men inte på när så jobbigt som att vara gravid. Att gå igenom allt det där (hormonbehandlingar, graviditet, förlossning, havandeskapsförgiftning, med mera) utan att få ett barn verkar nästan omänskligt.

 

[peter_lundin]

Sv: Surrogatmödraskap

KL. Är det någon här som anser att det vore ok att det gick att köpa/sälja en njure?
PL

 

[Petruska]

Sv: Surrogatmödraskap

Att man betonar att ofrivillig barnlöshet klassas som sjukdom handlar väl mer om att denna klassning innebär att behandlingen går på det allmännas bekostnad?

Jo, så är det väl, och jag tycker att det bara är bra. Men det visar ju samtidigt att klassningen är ett slags verktyg.

Sen är det ganska svårt, tror jag, att föreställa sig hur det är att vara ofrivilligt barnlös,

Jag betvivlar inte det, och jag vet ju hur glad man kan vara över sitt barn. Nog kan man säga att den glädjen säger något om sorgen över att inte ha barn? Plus som du skriver, vad folk är beredda att utsätta sig för för att få barn, det säger en del. (Sen finns det ju ett kompakt paket av normer kring alltsammans, men de gör ju snarare känslorna värre, så det är ingen tröst.)

Men när vi pratar om surrogatmödrar är vi plötsligt beredda att utsätta andra för både fysiska och psykiska risker för att vi ska kunna få barn, det är där jag blir kritisk.

I sammanhanget håller ju också liknelsen med prostitution ganska bra. Människor riskerar mycket för att kunna ha sex (smitta, social skam, oönskade graviditet osv bla beroende på var vi lever), så det är tydligen också ett mycket starkt önskemål. Ändå tycker jag inte att sexköp kan berättigas (och det beror inte bara på att pengar bli inblandade). (Sen tror jag inte att förklaringen till sexköp renodlat är "drift", men det tror jag ju inte kring barnlös sorg heller.)

Att adopteras bort som nyfödd är dessutom knappast traumatiserande, så snabbt går inte anknytningen att en nyföding hinner fatta att h*n fick en annan mamma än den som födde en.

Nej, inte för anknytningen. Men ganska många adopterade uttrycker trots allt problem kring sin adoption, och jag tror inte att de problemen minskar om man dumpats av både surrogatmamman och av de beställande föräldrarna/föräldern. Men det är inte mitt huvudsakliga motargument, bara en komplikation.

Angående surrogatmödraskap så tycker jag att nuvarande lagstiftning räcker gott.

Jag skulle hellre se att man helt enkelt inte fick anlita surrogatmödrar. Sen vet jag inte hur det funkar i praktiken? Man kan väl knappast fixa ett befruktat ägg att sätta in i surrogatmamman själv? Där menar jag i så fall att detta är en tjänst svensk sjukvård inte bör tillhandahålla (och det tror jag inte heller att den gör).

Att man sedan måste lösa det juridiska kring de barn som ändå kommer till på det här sättet, är en självklarhet och en annan sak. Hur de lösningarna bör se ut har jag ingen uppfattning om, men tex måste barnen ju ha vårdnadshavare.

 

[Jerseyite]

Sv: Surrogatmödraskap

Jag har en väldigt god vän som är surrogatmor. Hon känner väldigt starkt i och för sin roll som "hjälp" åt detta par som själva inte kan fullgå en graviditet, och är så lycklig över att kunna hjälpa till. Själv har hon två glada barn och en make som stöttar henne i allt, och jag är helt övertygad om att det hon gör som surrogatmor är fint och positivt på alla sätt. Eftersom min väninna har så positiva erfarenheter av detta är det svårt för mig att se dem negativa aspekter som tas upp i tråden - men å andra sidan är ju vår amerikanska lagstiftning tämligen olik den svenska i mångt och mycket.

Det är dyrt (vilket all sjukvård är) men inte jättejätteovanligt här i USA.

 

[No1]

Sv: Surrogatmödraskap

Satsa dina julklappspengar på skolprojekt då



http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/skolgang-for-alla

Nej, hellre åtgärder som prevention, det är det enda jag ser som en direkt insats mot huvudproblematiken.

 

[Mabuse]

Sv: Surrogatmödraskap

Det beror ju lite på hur man definierar surrogatmödraskap.

Ponera t ex att två män vill ha barn, och för det syftet vill anlita en surrogatmoder. När barnet väl är fött vill de inte ha delad vårdnad om barnet, utan uppfostra det själva. Då kan man ju tänka sig att surrogatmodern också är barnets biologiska mor, det är medicinskt mycket enklare (och större chans att lyckas) än att använda ett donerat ägg. Iom att hon så att säga "ger upp" barnet så är hon ju i praktiken surrogatmor, även om hon de facto är biologisk mor till barnet.

Hur skulle man lagstifta mot surrogatmödraskap, menar du? Stifta en lag som säger att den kvinna som genomgår IVF med äggdonation är skyldig till att till varje pris behålla barnet, hon får till skillnad från andra mödrar inte ge upp vårdnaden av det? För hur ska du annars juridiskt kunna särskilja kvinnan som vill bli mor, inte har egna ägg som funkar, blir gravid med hjälp av donatorägg men sedan av olika skäl (ohälsa, missbruk, vad det nu månde vara) inte kan ta hand om barnet utan ger den biologiska fadern enskild vårdnad från surrogatmodern som gör exakt samma sak (fast med syfte)?

Då handlar det väl snarare om att endast heterosexuella par ska få göra IVF/assisterad befruktning, vet inte om jag tycker det verkar så vettigt. I så fall utesluter man ju även de fall där t ex ett lesbiskt par och ett bögpar får gemensamma barn. Vilket jag inte ser någon anledning att lagstifta mot. Alternativt att man måste lagstifta om att de som vill genomgå IVF måste bevisa att de är ett par, exempelvis genom att bevisa sammanboende under en längre period, gemensamma semesterfoton där de pussas, eller vad man nu kan tycka duger som bevis på att man är ett "äkta" par och inte bara låtsas t ex för att hjälpa en god vän och hennes partner att få barn. Inte heller någon tilltalande tanke, tycker jag.

Adoptionsproblematik beror ofta på att man adopterats först efter en tid, kanske t om redan lärt sig språket och tvingas byta, osv. Inte på att barn som är några timmar/dagar gamla blir traumatiserade om de tas om hand av någon annan än den kvinna som fött dem. För egen del är jag övertygad om att om ett spädbarn får mat och trygghet och människor att knyta an till, så har det mindre betydelse om just kvinnan som burit barnet finns där. Det viktiga är att någon finns där, det måste inte till varje pris vara mamman.

Visst, att låta någon annan föda ens barn innebär att den personen utsätts för risk för ens eget välbefinnande. Samma sak gäller t ex organdonation. Det torde vara farligare att bli av med en njure än att genomgå en graviditet, så risken man utsätter andra för är ju densamma eller större.

När det gäller lidandet över barnlöshet så skriver du flera gånger att det är en känsla som uppmuntras - kanske det, samtidigt får man som barnlös också möta kommentarer i stil med "Jamen är du fortfarande ledsen över det där, trodde du hade kommit över det" eller "Ja, det är väl inte meningen att en del ska kunna få barn helt enkelt, naturens urval" eller angående fertilitetsbehandling "Nä, jag tycker inte man ska hålla på och leka gud och mixtra med sånt där, blir det så blir det." Det är ju inte så väldigt medkännande eller bejakande. Så även om det finns en "Klart kvinnor vill ha barn"-diskurs, så finns det också en diskurs om att "Barn är en gåva som ska komma naturligt, inget man ska pressa fram med behandlingar". I den senare diskursen har vi ju också klassikern "Om ni bara slappnade av så skulle ni bli gravida, ni vill för mycket och då låser det sig."

 

[No1]

Sv: Surrogatmödraskap

Och om det innebär att kvinnor hålls som slavar i så kallade bebisfabriker, är det fortfarande okej med en sådan lagstiftning då?

En favorit i repris: det skall vara individens egna vilja och handlingen skall inte drabba någon annan.

Som den sanna feminist jag är anser jag att man bara är en fri kvinna om man har rätt till utbilning, arbete och har egen ekonomi som går att leva på.
Pengar löser mycket. Så om en kvinna får chansen att förändra sitt liv genom en förnedrande insats under nio månader so fine - om det är vad HON vill.

 

[No1]

Sv: Surrogatmödraskap

Så förstod jag i alla fall no1. Som tycker att vi gör u-världen en tjänst som betalar stora summor för en leveransklar bebis.

Jag blir förvånad över - både i denna tråd och tidigare liknande trådar - att så många kan sympatisera med barnlösa, men så få slår vakt om grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till sin egen kropp. ?

Vi gör inte U-världen en tjänst. Det är en möjlighet för enstaka/ett fåtal fattiga att förändra sitt liv. Utan det erbjudandet hade de troligen stått helt utan några livsförändrande möjligheter övht.

För min del handlar det inte om sympatier för barnlösa, snarare en möjlighet för de mindre bemedlade. Surrogatmammorna gör det inte för att de är tvungna eller snälla, det gör det av högst egoistiska skäl.
Ömsesidigt utnyttjande, win-win.

 

[No1]

Sv: Surrogatmödraskap

Sen kan man ju roa sig med att spekulera i vad som händer när surrogatmodern föder fram ett barn med Down's syndrom eller ett barn som får svåra förlossningsskador. Kan vi vara säkra på att de beställande föräldrarna kommer att ta sig an det barnet? (Det finns fall där adopterande föräldrar har velat returnera barn som inte levde upp till förväntningarna i liknande avseenden.)

Det är långt ifrån alla som tar hand om sina utvecklingsskadade/handikappade barn i Sverige.
Många gånger slutar de, förr eller senare, att bli samhällets ansvar.
I utlandet blir de många gånger gatans ansvar.


Dock, det finns ju människor som så hett längtar efter barn att de går med på att adoptera defekta barn. De som använder sig av surrogat är möjligen lika desperata och i hög grad villiga att ta hand om sin avkomma oavsett?

 

[No1]

Sv: Surrogatmödraskap

Angående surrogatmödraskap så tycker jag att nuvarande lagstiftning räcker gott. Det är väl inget som hindrar altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige idag - att surrogatmodern då blir legal mor till barnet, och alltså kan ångra sig, tycker jag inte är något jätteproblem. Fäster man sig vid barnet och vill behålla det - so be it, det ser jag lite som en rätt man har om man nu gått och burit på ett foster i nio månader, då får det väl bli delad vårdnad om barnet. En risk man får ta som bioförälder.

Ja, egentligen är detta en ickefråga.
Det går att få ett surrogatbarn med full juridisk säkerhet om man vänder sig till andra länder. Okej, det blir lite krångligare rent logistiskt men det går ju, det är genomförbart.
Rent kostnadsmässigt verkar det jämförbart med vanlig adoption så jag ser inga direkta problem.

 

[Petruska]

Sv: Surrogatmödraskap

Ponera t ex att två män vill ha barn, och för det syftet vill anlita en surrogatmoder.

Trots min relativa hemmahörighet i något slags gayrörelse har jag särskilt svårt för när bögar efterfrågar surrogatmödraskap och tillåtande lagstiftning kring detta. Just för att det så tydligt handlar om män som använder sig av kvinnokroppen för egna syften.

För hur ska du annars juridiskt kunna särskilja kvinnan som vill bli mor, inte har egna ägg som funkar, blir gravid med hjälp av donatorägg men sedan av olika skäl (ohälsa, missbruk, vad det nu månde vara) inte kan ta hand om barnet utan ger den biologiska fadern enskild vårdnad från surrogatmodern som gör exakt samma sak (fast med syfte)?

Nej, det kanske inte går? Jag är inte jurist. Sådant som jag tänker är väl att sjukvården inte ska bistå då det handlar om surrogatmödraskap, och att man inte ska få köpa tjänsten. Sen skulle jag helst vilja att man inte ens fick efterfråga tjänsten, men lagstiftning utan kryphål ska vi nog inte ens hoppas på.

På samma sätt som jag inte betraktar den nyblivna pappa som sticker efter förossningen som surrogatpappa, skulle jag inte betrakta motsvarande nyblivna mamma som surrogatmor, men det är klart att det kan finnas fall då det inte går att se skillnad. Jag vet dock inte varför förekomsten av ett problem - att barn ibland överges genast av den ena eller båda föräldrarna - ska utgöra grund för att öppna dörren för ett annat problem - ännu ett sätt att utnyttja kvinno(kroppar)?

Då handlar det väl snarare om att endast heterosexuella par ska få göra IVF/assisterad befruktning, vet inte om jag tycker det verkar så vettigt. I så fall utesluter man ju även de fall där t ex ett lesbiskt par och ett bögpar får gemensamma barn.

Gemensamma barn i de fallen handlar vad jag vet oftast om att man själv fixar med inseminering. Det är rätt enkelt. Och jag har inga problem med det. Jag tror att det är sällsynt att ett föräldrapar bestående av en lesbisk och en bög går så långt som till IVF, men jag har inga principiella invändningar. Ser ingen skillnad mellan det och heteropar.

När det gäller lidandet över barnlöshet så skriver du flera gånger att det är en känsla som uppmuntras - kanske det, samtidigt får man som barnlös också möta kommentarer i stil med "Jamen är du fortfarande ledsen över det där, trodde du hade kommit över det" eller "Ja, det är väl inte meningen att en del ska kunna få barn helt enkelt, naturens urval" eller angående fertilitetsbehandling "Nä, jag tycker inte man ska hålla på och leka gud och mixtra med sånt där, blir det så blir det."

Jo, det där känner jag ju igen. Min poäng var nog ändå mest att det dels är svårt att undvika att höra talas om hur stor sorgen kring barnlöshet kan vara, dels att jag ändå uppfattar det som att den omgivande kulturen gör sitt bästa för att göra problemet så stort som möjligt. Det bör inte kunna tolkas som att jag förringar problemet, tycker jag. (Kommentarer som de du nämner känns ju inte heller särskilt konstruktiva.

Och jag har inte vänt mig mot sjukvårdens insatser på området, mitt problem gäller just att använda sig av andra kvinnor för att få barn.

Frågan om organdonation är ju heller inte okomplicerad, och så vitt jag vet är det rätt restriktivt vem som får donera till vem osv. Inte bara för att organen ska "matcha" genetiskt (även om det nog i viss mån sammanfaller), utan även av andra skäl, såsom relation mellan donator och mottagare samt hälsotillståndet hos donator.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Surrogatmödraskap

Det är en möjlighet för enstaka/ett fåtal fattiga att förändra sitt liv. Utan det erbjudandet hade de troligen stått helt utan några livsförändrande möjligheter övht.

För min del handlar det inte om sympatier för barnlösa, snarare en möjlighet för de mindre bemedlade.

Med det resonemanget vore det ju en fantastiskt god gärning av dig att starta en bordell i Thailand. Tänk vilken möjlighet för många fattiga kvinnor!