Surrogatmödraskap

[Björk]

Sv: Surrogatmödraskap

Den risken bör ju vara överhängande, tycker jag. Skulle fenomenet sprida sig, så får vi se fram mot att man inte bara utför faderskapsutredningar, utan också moderskapsutredningar. Det är ju lite fascinerande.

Det är ju det som är (min) huvudsakliga synpunkt inom området. Med nuvarande lagstiftning kommer vi inte se några moderskapsutredningar nämligen. Det är bara att konstatera att barnet är fött utav kvinna A så betyder det att kvinna A är biologisk mor i juridisk mening. Så länge inte någon förändring görs rent juridiskt så "finns inte problemet" mer än som ett problem för de som använder surrogatmoder även om det inte är lagstiftat omkring det.

 

[Björk]

Sv: Surrogatmödraskap

Sen att jag personligen lutar åt att graviditet och förlossning är mer av familjeband än att man råkar ha samma gener, ja, det talar ju bara för att just jag vore synnerligen olämplig som surrogatmoder. Men för mig är det fullständigt främmande att jämställa just gener (ägg och spermier) med eget barn. Barn kan bli/vara egna på många vis, gemensamma gener är i min värld närmast en struntsak i sammanhanget.

Jag förstår hur du menar och håller delvis med gällande gener=struntsak. Men att just graviditet och förlossning är "mer av familjeband" än gener - tja, om du frågar dem som adopterar så tycker de nog inte så heller. Där finns ju varken eller; inte genetisk tillhörighet och inte graviditet och förlossning.

Och för åtskilliga människor är ju inte adoption förstahandsvalet när/om de inte kan få barn den vanliga vägen. De genomgår hormonbehandlingar och IVF istället. Om det inte lyckas väljer kanske en del adoption. För andra är den vägen inte tänkbar av olika skäl (kanske egna skäl eller rent juridiska). Men en del skulle kanske hellre överväga surrogatmoderalternativet om det är möjligt för dem.

 

[Björk]

Sv: Surrogatmödraskap

Och problemet med att vissa inte får adoptera ens som närstående är ju fortfarande kvar, även om surrogatmamman insemineras med den andra kvinnans ägg.

Precis. Det spelar liksom ingen roll i lagen idag varifrån ett ägg egentligen kommer. Finns ett foster i magen på en gravid kvinna så förutsätter lagen att den kvinnan ÄR ägg-ägaren. (vilket ord!! )

 

[Hiddeous]

Sv: Surrogatmödraskap

Men menar du på allvar att längtan efter de barn som inte kommer skulle vara något annat än ett djupt grundläggande existensiellt problem för både män och kvinnor???

Det kan ju sex och närhet också vara? Vad jag inte förstår är detta: Varför anses barn vara mer av en mänsklig rättighet och ett mänskligt behov än sex? Jag jämför åter med prostitution. Planerade organtransplantationer är något annat, tänker jag, eftersom det inte alls talar till människors känslor på samma sätt. Det handlar om att överleva och inget annat.

 

[Kattennizze]

Sv: Surrogatmödraskap

Precis. Det spelar liksom ingen roll i lagen idag varifrån ett ägg egentligen kommer. Finns ett foster i magen på en gravid kvinna så förutsätter lagen att den kvinnan ÄR ägg-ägaren. (vilket ord!! )

Det ÄR snart dags för påsk!

 

[Kattennizze]

Sv: Surrogatmödraskap

Det kan ju sex och närhet också vara? Vad jag inte förstår är detta: Varför anses barn vara mer av en mänsklig rättighet och ett mänskligt behov än sex? Jag jämför åter med prostitution. Planerade organtransplantationer är något annat, tänker jag, eftersom det inte alls talar till människors känslor på samma sätt. Det handlar om att överleva och inget annat.

Jag förstår det argumentet, men tycker ändå inte att man kan jämföra sexuella övergrepp med att frivilligt välja att föda t ex sin systers barn. rent psykologiskt och trauma-skapande torde det vara vitt skilda saker. Och tyvärr är det för många ofriv. barnlösa en fråga om i alla fall psykisk överlevnad, även om det i sig inte är ett argument för surrogatmödraskap och förhoppningsvis de mest extrema fallen.

 

[Mabuse]

Sv: Surrogatmödraskap

Sen att jag personligen lutar åt att graviditet och förlossning är mer av familjeband än att man råkar ha samma gener, ja, det talar ju bara för att just jag vore synnerligen olämplig som surrogatmoder. Men för mig är det fullständigt främmande att jämställa just gener (ägg och spermier) med eget barn. Barn kan bli/vara egna på många vis, gemensamma gener är i min värld närmast en struntsak i sammanhanget.

Graviditet och förlossning är definitivt en länk till att få en bebis. Inte nödvändigtvis ett sätt att knyta an till just den egna bebisen.

För att konkretisera: jag födde mitt barn med kejsarsnitt under narkos. Vi träffades första gången ungefär fyra timmar senare, under tiden befann vi oss i olika delar av sjukhuset. Jag kan inte påstå jag hade några band till just min bebis innan vi träffades första gången - i princip hade jag kunnat få en annan kvinnas nyfödda barn istället, och vi hade kunnat knyta an precis lika bra. Jag hade inte kunnat avgöra om det var mitt barn eller någon annans som jag fick (ok, om barnet sett helt annorlunda ut kanske jag hade undrat).

För mig började anknytningen när jag fick träffa bebisen, inte när vi kommunicerade genom anonyma sparkar i magen. Dessutom, om nu graviditet och förlossning vore så avgörande för att knyta an till ett barn, hur skulle en far nånsin kunna ha en nära relation till sina barn då?

För mig var de gemensamma generna mycket viktigare än det faktum att det var just den här bebisen som råkade ligga i min mage för att jag skulle känna att det var mitt eget barn. Iom förlossningen under narkos och timmarna ifrån varandra så är graviditeten och barnet rätt särkopplade psykiskt för mig. Graviditeten var mer ett nödvändigt ont för att få en bebis, men när bebis väl var ute var det enormt häftigt att tänka sig att det var mitt eget biologiska barn.

 

[Mabuse]

Sv: Surrogatmödraskap

Det kan ju sex och närhet också vara? Vad jag inte förstår är detta: Varför anses barn vara mer av en mänsklig rättighet och ett mänskligt behov än sex? Jag jämför åter med prostitution. Planerade organtransplantationer är något annat, tänker jag, eftersom det inte alls talar till människors känslor på samma sätt. Det handlar om att överleva och inget annat.

Fast det är väl pengarna som gör det tveksamt? Altruistiskt surrogatmödraskap är snarare att jämföra med kompissex än med prostitution, tycker jag. Det är ju inte heller för alla, men en del tycker det funkar bra. Det finns ju kvinnor som tycker om att vara gravida, alla upplever det inte som en uppoffring och en pärs.

 

[Petruska]

Sv: Surrogatmödraskap

Graviditet och förlossning är definitivt en länk till att få en bebis. Inte nödvändigtvis ett sätt att knyta an till just den egna bebisen.

Nu övertolkar du mig. Jag skrev ju "lutar åt" och "mer av" och "personligen". Inte att graviditet och förlossning är en himlastormande upplevelse som skapar ett band mellan mor och barn som inte ens en far kan förstå.

Jag födde också under narkos, och såg mitt barn första gången tio timmar efteråt. Då låg jag dessutom på neonatal. Där var ju bebisarna så extremt små, så när de kom med en 4,5 kilosklump trodde jag att det var en tvåmånadersbebis på återbesök. Men den var min!

Självklart hade jag lätt kunnat ta emot vilken bebis som helst då och fått samma känslor i samma takt, men de hade väckt mig och berättat könet efter operationen, så jag hade väl blivit lite fundersam om bebisen haft "fel" kön. Att jag inte bryr mig så mycket om generna, är ju inte heller exakt samma sak som att jag tycker att det vore ok om BB blandade och gav bland bebisar och föräldrar.

Det genetiska är mig helt ärligt helt likgiltigt, förutom att jag vet att det är annorlunda för många andra. Dock ger det ju lite information om idividen att man känner till "stamtavlan". Tex om man har ärftliga sjukdomar eller färgblindhet eller så. Men det har ju inte så mycket med själva relationen att göra.

 

[Hiddeous]

Sv: Surrogatmödraskap

Fast det är väl pengarna som gör det tveksamt? Altruistiskt surrogatmödraskap är snarare att jämföra med kompissex än med prostitution, tycker jag. Det är ju inte heller för alla, men en del tycker det funkar bra. Det finns ju kvinnor som tycker om att vara gravida, alla upplever det inte som en uppoffring och en pärs.

Men jag tror att risken är stor att om du öppnar för det ena, får du det andra på köpet. Alltså, anpassar vi lagstiftningen för att barn ska kunna tillkomma genom "altruistiskt surrogatmödraskap" kommer det bli lättare att köpa sig till barn. Det är nog svårt tekniskt att lagstifta om detta ändå.

 

[Mabuse]

Sv: Surrogatmödraskap

Om generna är dig likgiltiga kan jag förstå att du tycker fenomenet surrogatmödrar är onödigt. Spelar generna ingen roll är det ju betydligt vettigare att adoptera ett befintligt barn, än att med möda och risker tillverka ett med hjälp av andra.

För mig är generna ganska viktiga, jag skulle hellre adoptera än att få barn med donerade ägg, t ex. Enda anledningen för mig varför jag kan tänka mig att genomgå en graviditet är att jag får ett biologiskt barn, annars skulle jag nog hellre adoptera. Sen ställer jag mig lite frågande till om det i praktiken finns så många altruister som vill föda barn åt andra - vad jag sett av surrogatmödraskap i Indien t ex så verkar altruism vara en mycket liten del av anledningen till varför man blir surrogatmor.

 

[Petruska]

Sv: Surrogatmödraskap

Och vad som är kulturellt betingat och vad som är någon slags "urkänsla" av att vi vill reproducera oss och vad som är reproducerat av patriarkatet, det kan inte jag avgöra.

Nu är du ju tillbaka där jag började, eller nåt.

Jag skrev att jag vet att det ofta är smärtsamt att inte kunna få barn samt att jag tror att det snarast blir värre av diverse normer som omgärdar särskilt kvinnlighet och föräldraskap. Du kallade det då för djup existentiell kris som jag inte förstod, enligt dig. Så jag tycker väl inte att det direkt var jag som började jämföra. Precis som du tror inte jag heller att det går att göra skillnad mellan "naturliga känslor" (om sådana öht existerar) och internaliserade normer och känslor relaterade till dessa, vilket jag skrev. Många människor verkar tendera att tycka att just de egna lidandena är de värsta, det är inte mycket mening att träta om det.

Skillnaden är väl snarare att jag inte tycker att dessa känslor berättigar det utnyttjande av kvinnokroppar som jag uppfattar surrogatmödraskap som. Det är den intressanta frågan, tycker jag, inte lidandets art och grad.

Själva poängen med lagar och regler är delvis att vi skyddar både oss själva och varandra från de mest känsloimpulsiva handlingarna. Det kan ju hända att jag skulle vilja se den person död som tex förgrep mig på mitt barn, att jag verkligen kände så, att jag var övertygad om att det var min inre urmoder som hyste dessa känslor. Inte desto mindre är jag vid sunda vätskor glad att jag inte skulle få/kunna ta livet av den som förgrep sig på mitt barn. Trots att jag är övertygad om att jag skulle lida enormt om någon förgrep sig på mitt barn.

Dåligt jämförelseexempel, men ett försök att förklara varför barnlösas lidande inte ändrar min syn på vad människor får göra med varandra. Det gäller alltså även om det är så att den barnlösa iofs lider mer än surrogatmodern. Man får ändå inte använda kvinnor på det sättet, tycker jag.

Det främsta skälet till att jag ändå tycker att jämförelsen med sexköp håller någorlunda bra (bättre än någon annan jämförelse som jag kan komma på), är att jag tycker att den där "altruistiska surrogatmodern" som inte tar skada framstår som ungefär lika trovärdig som "den lyckliga horan", och i båda fallen handlar det om att ta kvinnokroppar i bruk.

 

[Mabuse]

Sv: Surrogatmödraskap

Men jag tror att risken är stor att om du öppnar för det ena, får du det andra på köpet. Alltså, anpassar vi lagstiftningen för att barn ska kunna tillkomma genom "altruistiskt surrogatmödraskap" kommer det bli lättare att köpa sig till barn. Det är nog svårt tekniskt att lagstifta om detta ändå.

Fast min poäng är ju att jag inte tror det behövs någon förändring av lagstiftningen. Dagens lagstiftning räcker - för surrogatmödraskap är ju alls inte förbjudet, det är bara så att den som föder barnet är barnets mor. Men att man är barnets mor innebär ju inte att man är lagligt skyldig att vara den enda som tar hand om barnet. Det är väl i praktiken inget som hindrar att man låter pappan och hans partner ta hand om barnet? Det finns ju massor med fäder som i praktiken inte varit mer än surrogatfäder, där mamman tillsammans med en ny man varit barnets verkliga föräldrar.

Däremot tror jag inte att det vore svårt att lagstifta mot betalt surrogatmödraskap. Uppenbart var det ju inte svårt att lagstifta mot sexköp, utan att samtidigt förbjuda icke-betalt sex.

 

[Mabuse]

Sv: Surrogatmödraskap

Skillnaden är väl snarare att jag inte tycker att dessa känslor berättigar det utnyttjande av kvinnokroppar som jag uppfattar surrogatmödraskap som. Det är den intressanta frågan, tycker jag, inte lidandets art och grad.

Men ponera att en kvinna inte kan bära fram ett barn, men hennes syster älskar att vara gravid, och erbjuder sig att vara surrogatmor åt systerns barn. Är det utnyttjande av kvinnokroppar?

Det är för mig inte orimligt att det kan finnas människor som faktiskt tycker om att vara gravida, och som kanske ser barn som meningen med livet, och därför både för att de själva gillar känslan av att vara gravida och för att de vill hjälpa en närstående att få vad de uppfattar som mening med sitt liv skulle kunna tänka sig att genomgå en graviditet för att en närstående skulle kunna få ett barn.

Att jämställa det med "den lyckliga horan" tycker jag blir väldigt märkligt. Den lyckliga horan tar ju rimligtvis betalt. Det gör ju inte den altruistiska surrogatmodern.

 

[Petruska]

Sv: Surrogatmödraskap

Om generna är dig likgiltiga kan jag förstå att du tycker fenomenet surrogatmödrar är onödigt.

Onödiga, ja, men det är inte mitt problem med frågeställningen. Det finns mycket som är onödigt i mina ögon men ändå helt okej. Jag vet ju att många tycker att det är viktigt att barnen är ens biologiska barn, och jag har inget att invända mot det, jag delar bara inte känslan. Jag tycker bara inte att den känslan berättigar det utnyttjande av kvinnor som jag iser surrogatmödraskap som. Jag tycker inte att sex är onödigt, men jag tycker ändå att det är bra att sexköp är förbjudet, för att stanna i prostitutionsexemplet.

Jag tror så klart också som du: kvinnor som altruistiskt vill bli surrogatmödrar är nog rätt lätt räknade, och altruism är inte det vanliga motivet av vad vi sett i världen hittills.

Själv är jag så till den grad oaltruistisk att jag inte ens skulle vilja donera ägg ens om det vore lika lätt som det är för män att donera sperma. Jag vill ha större koll på min fortplantning än så, känner jag. Tänk om jag donerar ett ägg och sen är familjen dum mot barnet på något sätt! Det vill jag inte riskera att medverka till.

För mig är det närmast tvärtom. Mitt första-alternativ var (fjärr-)adoption, och jag är rätt säker på att jag hade adopterat om min familjebildning följt planen eller förväntningarna lite mer.

 

[Kattennizze]

Sv: Surrogatmödraskap

Nu är du ju tillbaka där jag började, eller nåt.

Jag skrev att jag vet att det ofta är smärtsamt att inte kunna få barn samt att jag tror att det snarast blir värre av diverse normer som omgärdar särskilt kvinnlighet och föräldraskap. Du kallade det då för djup existentiell kris som jag inte förstod, enligt dig. Så jag tycker väl inte att det direkt var jag som började jämföra. Precis som du tror inte jag heller att det går att göra skillnad mellan "naturliga känslor" (om sådana öht existerar) och internaliserade normer och känslor relaterade till dessa, vilket jag skrev. Många människor verkar tendera att tycka att just de egna lidandena är de värsta, det är inte mycket mening att träta om det.

Skillnaden är väl snarare att jag inte tycker att dessa känslor berättigar det utnyttjande av kvinnokroppar som jag uppfattar surrogatmödraskap som. Det är den intressanta frågan, tycker jag, inte lidandets art och grad.

Själva poängen med lagar och regler är delvis att vi skyddar både oss själva och varandra från de mest känsloimpulsiva handlingarna. Det kan ju hända att jag skulle vilja se den person död som tex förgrep mig på mitt barn, att jag verkligen kände så, att jag var övertygad om att det var min inre urmoder som hyste dessa känslor. Inte desto mindre är jag vid sunda vätskor glad att jag inte skulle få/kunna ta livet av den som förgrep sig på mitt barn. Trots att jag är övertygad om att jag skulle lida enormt om någon förgrep sig på mitt barn.

Dåligt jämförelseexempel, men ett försök att förklara varför barnlösas lidande inte ändrar min syn på vad människor får göra med varandra. Det gäller alltså även om det är så att den barnlösa iofs lider mer än surrogatmodern. Man får ändå inte använda kvinnor på det sättet, tycker jag.

Det främsta skälet till att jag ändå tycker att jämförelsen med sexköp håller någorlunda bra (bättre än någon annan jämförelse som jag kan komma på), är att jag tycker att den där "altruistiska surrogatmodern" som inte tar skada framstår som ungefär lika trovärdig som "den lyckliga horan", och i båda fallen handlar det om att ta kvinnokroppar i bruk.

Jag förstår fullständigt vad du skriver, och jag hade tror jag, nog tyckt som du om jag inte hade den här trista erfarenheten av ofrivillig barnlöshet. Däremot så undrar jag litegrann över jämförelsen lyckliga horan - surrogatmoder, jag kan förstå att man kan jämställa det på ett sätt eftersom det handlar om att utnyttja en kvinnas kropp, men är verkligen sexuella övergrepp samma sak som graviditet? För mig är sexuella övergrepp så mycket mer skadligt, omfattande, traumaskapande än en graviditet som i grunden är en positiv upplevelse. Sexuella övergrepp är inte i grunden en positiv upplevelse. Det där har jag haft svårt att fatta i debatten som råder just nu.

 

[Kattennizze]

Sv: Surrogatmödraskap

Men ponera att en kvinna inte kan bära fram ett barn, men hennes syster älskar att vara gravid, och erbjuder sig att vara surrogatmor åt systerns barn. Är det utnyttjande av kvinnokroppar?

Det är för mig inte orimligt att det kan finnas människor som faktiskt tycker om att vara gravida, och som kanske ser barn som meningen med livet, och därför både för att de själva gillar känslan av att vara gravida och för att de vill hjälpa en närstående att få vad de uppfattar som mening med sitt liv skulle kunna tänka sig att genomgå en graviditet för att en närstående skulle kunna få ett barn.

Att jämställa det med "den lyckliga horan" tycker jag blir väldigt märkligt. Den lyckliga horan tar ju rimligtvis betalt. Det gör ju inte den altruistiska surrogatmodern.

Men ändå har det i debatten just framställts som surrogatmoder är att likställa med prostitution, det har väl skrivits en bok om det av Ekis Ekman? Jag har inte läst den boken är bäst att tillägga. Och det har jag i alla fall svårt att se. Organdonation ja, men inte sexuella övergrepp tycker jag är jämförbart. Eller hur resonerar ni som tycker att det är samma sak eller åtminstone likvärdigt mer än att kvinnans kropp utnyttjas?

 

[Petruska]

Sv: Surrogatmödraskap

Jag hade inte lagt märke till Ekis Ekmans bok förrän du nämnde den i den här tråden. Nu har jag hastigt kollat upp den bara, och jag tror att vi tänker lika, hon och jag.

Oavsett om du och jag tror på lyckliga horor eller inte, så kommer vi att hitta både prostituerade och andra som säger att sexköp inte behöver vara skadligt för den prostituerade och att det inte rakt av är jämförbart med övergrepp.

Samma sak med surrogatmödrar.

Jag håller inte med dig om att graviditeter är "i grunden" positiva upplevelser. Jag har varit gravid en gång, och det var inte positivt. Jag gick upp 30 kilo, hatade hela världen, mådde illa, var trött, sov dåligt osv osv. Snarare skulle jag säga att graviditeter är en jobbighet som leder till något bra, dvs barnet. Men jag tycker inte att barnet gör graviditeten positiv, direkt, barnet och bristen på alternativ motiverar att man uthärdar. Men folk tycker olika.

Sen tycker jag inte heller att sex är i grunden positivt, utan det beror precis som med graviditeter på en massa saker som hur det går till, med vem, när, hur osv.

Båda delarna kan som jag ser det vara både trevliga och plågsamma, i varierande grad. Båda delarna är skrämmande lätta att exploatera.

Jag tror faktiskt inte att varje enskilt sexköp bäst beskrivs som sexuella övergrepp. Många, men inte alla. Trots det tycker jag att sexköp ska vara förbjudet - det är helt enkelt en så stor risk att säljaren tar skada, att det bästa är att förbjuda plus att jag tror att det är skadligt för oss alla att köpare betraktar sex som en vara. Det kan inte vara bra för kulturen, helt enkelt, inte för den allmänna respekten för medmänniskorna, inte för den allmänna moraluppfattningen, eller vad man ska kalla det.

Och där någonstans tycker jag att den "altruistiska surrogatmodern" (som jag tror är mycket, mycket sällsynt) passar in i resonemanget. Jag tror inte att det är bra för någon att vi betraktar kvinnor som graviditetsmaskiner, eller sexföremål som med de prostituerade. Respekten för medmänniskorna, särskilt den kvinnliga hälften av dem, är nog svajig ändå här i världen.

Surrogatmodern kanske inte tycker sig ta skada, hon kanske gillar det hela - men hur bra är det totalt sett att någon överhuvudtaget ser kvinnor som avelsston? Hur bra är det ens totalt sett att kvinnor ser sig själva som avelsston?

Jag vill inte förringa dina upplevelser, men moraliskt sett blir jag egentligen enbart mer skeptisk till surrogatmödraskap om det bara eller främst är ofrivilligt barnlösa (oavsett orsak till barnlösheten) som argumenterar för. Om det främst är utifrån eget lidande man kan komma till de åsikterna, så liknar det väl alltför mycket den som i samband med att bli utsatt för brott börjar ropa efter hårdare tag? Det är ju sådant politik, juridik och moral ska skydda mot, tänker jag.

 

[Mabuse]

Sv: Surrogatmödraskap

Men varför är en kvinna en graviditetsmaskin om hon kan tänka sig att föda ett barn åt någon annan? Gäller detsamma kvinnor som adopterar bort sina barn då, menar du? Är de bara "graviditetsmaskiner", medan en kvinna som behåller sitt barn är ok?

Alltså, jag ser inte riktigt din gränsdragning. Är det detta att vara gravid utan att sedan ta hand om barnet själv, för någon annans skull, som är det oetiska? Men i princip så kan ju den altruistiska surrogatmodern vara gravid för sin egen skull - för att man tycker om att vara gravid, för att man tycker om att se sig själv som en altruistisk hjälpare som kan bistå andra. "Avelssto" kan du ju betrakta vilken gravid kvinna som helst som, om du vill. Varför är den som bär ett barn för någon annan mer ett avelssto än någon som bär ett barn man själv vill ta hand om? Det har ju tidigare i Sverige (och idag i Kina t ex) funnits kvinnor som på grund av arbete inte haft möjlighet att ta hand om sina barn, utan lämnat barnen hos mor- eller farföräldrar medan de själva arbetar på annan ort. Är de avelsston och graviditetsmaskiner, medan kvinnor som själva tar hand om barnen är vadå, respektfullt behandlade mödrar?

Eller är din gränsdragning att ingen kvinna bör vara gravid ens delvis för någon annans skull? Jag hittar alltså inte riktigt din logik, som gör att du kan lägga prostitution och altruistiskt surrogatmödraskap i en låda, och barn som adopteras bort, sex med samtycke, och barn som inte uppfostras av den kvinna som fött dem i den andra.

Med sexköp är det enkelt. Pengar --> sexköp. Olagligt. Inte pengar utan egen vilja ---> samliv. Inte olagligt. Jag tycker du lägger ihop äpplen och päron när du jämställer sexköp med surrogatmödraskap utan ersättning.

Att det främst är ofrivilligt barnlösa som argumenterar för surrogatmödraskap (om det nu är så, har t ex en kollega utan fertilitetsproblem som är betydligt mer positivt inställd till företeelsen än jag) kan ju ha den enkla anledningen att de haft anledning att intressera sig för ämnet. Ungefär som att stockholmare är mer intresserade av SL än malmöbor, eller att handikappade är mer intresserade av hissar. Eller att forskare har åsikter om forskningspolitik. Om vi ska misstro alla som har en egen ko i diket, och bara den som inte själv berörts av ett problem ska lyssnas på blir samhällsdebatten mycket märklig.

 

[Mabuse]

Sv: Surrogatmödraskap

Onödiga, ja, men det är inte mitt problem med frågeställningen. Det finns mycket som är onödigt i mina ögon men ändå helt okej. Jag vet ju att många tycker att det är viktigt att barnen är ens biologiska barn, och jag har inget att invända mot det, jag delar bara inte känslan. Jag tycker bara inte att den känslan berättigar det utnyttjande av kvinnor som jag iser surrogatmödraskap som. Jag tycker inte att sex är onödigt, men jag tycker ändå att det är bra att sexköp är förbjudet, för att stanna i prostitutionsexemplet.

Men jag fattar inte prostitutionsliknelsen. Prostitution inbegriper ju att pengar växlar ägare. Utan pengar eller annat påtryckningsmedel involverat är det ju liksom bara vanligt sex. Som jag inte ser problemet med riktigt.

Likadant med surrogatmödraskapet - plocka bort pengar och andra påtryckningsmedel, varför är det negativt att bära ett barn åt någon annan? Om man nu vill (av sitt goda hjärta, för att man gillar att vara gravid, för att man gillar känslan av att känna sig som en god människa, eller vad det vara månde).

Varför är frivilligt, obetalt surrogatmödraskap att likställa med att ha sex mot betalning?

Det är nog det jag inte fattar.