Honungshumlan
Trådstartare
Jag har problem med min hund som blir väldigt stressad av att åka bil. Han börjar så fort han förstår att vi ska åka och eftersom han har en oerhört låg skalltröskel så sätter han igång att skälla. Sen skäller han mer eller mindre konstant de första 10 minutrarna, för att sen gå över till då och då eller om han ser något att skälla på som kor, hästar, hundar, fåglar och ibland cyklister.
Lugnast är han om vi åker när det är mörkt ute, då skäller han nästan inte alls. Det är också lugnast när vi åker långa raka sträckor i jämnt tempo. Stadskörning dagtid är hemskt.
Vi tog hem honom som 2.5 åring med en hel del stressproblem att jobba med. Mycket har blivit bra men stresströskeln är fortfarande lägre än normalt. Jag skulle nog dock säga att han är ett måndagsexemplar mentalt.
Bilåkningen gick till som så att när vi hämtade hem honom åkte vi 10 mil och han satt lugnt i bagaget och tittade ut. Då vi inte hade något galler till en början började han efter ett par dagar hoppa runt i bilen. Då köpte vi en billig gallerbur, jag undrar om det inte var med den som vi förvärrade eller skapade problemet. Han är nämligen väldigt rädd för galler som skallrar, vilket vi inte visste då. Jag tejpade ihop buren så gått det gick, men helt tyst blev det ju inte och han började skälla på allt han såg. Då täckte jag över buren så att han inte skulle se något att skälla för. Det gjorde att han skällde lite mindre men han började skrapa på gallret istället.
Här började jag förstå att det kanske var gallret han var rädd för så en bur i plast införskaffades istället. Men nu fanns redan problemet där och skällandet fortsatte till viss del och skrapandet eskalerade. Här provade vi DAP utan resultat också. Zylkene (heter det väl) testade vi också i 6 mån utan resultat. Efter ett tag testade jag att inte ha någon bur utan bara lastgaller och då for han runt och skällde en massa igen. Nu sitter han i sele i framsätet, han skäller fortfarande på allt som är värt att skällas på men går att avleda ganska bra med godis, men jag känner att det inte är helt optimalt då mitt fokus på bilkörandet blir drabbat, plus att det är rätt pinsamt att ha en vrålande jycke bredvid sig jämt. Som lugnast är han när han får sitta i någons knä och personen hjälper honom att hålla balansen.
Det känns som en övertäckt bur vore det bästa i synpunkten att han inte ska bli stressad av allt han ser men då blir han istället stressad av att vara instängd.
Helt ärligt vet jag inte hur jag ska gå vidare så jag tänkte höra om ni har några idéer som jag inte tänkt på innan.
Lugnast är han om vi åker när det är mörkt ute, då skäller han nästan inte alls. Det är också lugnast när vi åker långa raka sträckor i jämnt tempo. Stadskörning dagtid är hemskt.
Vi tog hem honom som 2.5 åring med en hel del stressproblem att jobba med. Mycket har blivit bra men stresströskeln är fortfarande lägre än normalt. Jag skulle nog dock säga att han är ett måndagsexemplar mentalt.
Bilåkningen gick till som så att när vi hämtade hem honom åkte vi 10 mil och han satt lugnt i bagaget och tittade ut. Då vi inte hade något galler till en början började han efter ett par dagar hoppa runt i bilen. Då köpte vi en billig gallerbur, jag undrar om det inte var med den som vi förvärrade eller skapade problemet. Han är nämligen väldigt rädd för galler som skallrar, vilket vi inte visste då. Jag tejpade ihop buren så gått det gick, men helt tyst blev det ju inte och han började skälla på allt han såg. Då täckte jag över buren så att han inte skulle se något att skälla för. Det gjorde att han skällde lite mindre men han började skrapa på gallret istället.
Här började jag förstå att det kanske var gallret han var rädd för så en bur i plast införskaffades istället. Men nu fanns redan problemet där och skällandet fortsatte till viss del och skrapandet eskalerade. Här provade vi DAP utan resultat också. Zylkene (heter det väl) testade vi också i 6 mån utan resultat. Efter ett tag testade jag att inte ha någon bur utan bara lastgaller och då for han runt och skällde en massa igen. Nu sitter han i sele i framsätet, han skäller fortfarande på allt som är värt att skällas på men går att avleda ganska bra med godis, men jag känner att det inte är helt optimalt då mitt fokus på bilkörandet blir drabbat, plus att det är rätt pinsamt att ha en vrålande jycke bredvid sig jämt. Som lugnast är han när han får sitta i någons knä och personen hjälper honom att hålla balansen.
Det känns som en övertäckt bur vore det bästa i synpunkten att han inte ska bli stressad av allt han ser men då blir han istället stressad av att vara instängd.
Helt ärligt vet jag inte hur jag ska gå vidare så jag tänkte höra om ni har några idéer som jag inte tänkt på innan.