Stora snacktråden TVÅ

[Freyja_bus]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Klart att det kan vara svårt att leka med sina barn! Man förlorar ju mycket av ens lekkunskaper ju äldre man blir, och det är inte helt självklart att man ska kunna leka med barn bara för att man har egna. Det viktigaste tycker jag är att man ändå försöker lite så gott man kan. Och ju äldre barnen blir, ju mer vill och kan de leka själva =)

Jag kan nog ses som en person som leker mycket med mina barn. Det är sällan jag sitter på en bänk på lekplatserna eller läser tidingen hemma, utan jag försöker att umgås så mycket jag kan med barnen och då blir det mycket lek. Egentligen handlar det bara om att våga släppa loss lite själv och kasta sig in i barnens fantasivärld, då blir det riktigt roligt! Här leker vi mycket rollekar just nu (både med små dockor och med oss själva) och det är riktigt roligt och det finns nästan inga gränser för vad man kan hitta på.

//Julia

 

[vindvissla]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Ja, men jag känner mig så bortkommen när jag sitter där, jag kan liksom inte hitta på något alls. Jag brukar beundra min (barnlösa) kompis som kastar sig ner på golvet och helt plötsligt har hittat på en hel historia där hon har involverat alla leksakerna och barnens ögon tindrar. Och hennes också för den delen. Jag har provat massor och försöker öva men det känns liksom som stopp i halsen, falskt och fel. Jättejobbigt. Och jag känner mig som världens tråkigaste morsa.


Jag har fått lite jobbigt ha-begär. Förutom den där gården så skulle jag just nu behöva en dubbelvagn, gärna en P&T, för mitt Sverigebesök. Jag använder knappt vagn här hemma för vi gör aldrig vagniga saker, men jag kanske behöver en i Sverige? Hm....

 

[Mirifax]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Det där med bröllop... Jag är lika dan, nu har vi dock hittat på en "plan" Om vi säger som så, hemligt datum, hemlig ort och tja ingen som vet något så kan jag uppdatera sen Men vi tog två ringar som vi ärvt och guldsmeden ska hjälpa till och smälta ner dem till en vigselring, sedan ska det sitta i fem små stenar av olika storlek, jättefint

*kl*
Här har livet annars varit fruktansvärt upp och ner. Jag funderar på att sälja min häst och köpa en ny. Sälja honom för att jag inte hinner utbilda honom och han är en testa alla gränser som finns om han inte jobbas regelbundet, envis som en gris är han också. Lastade åtta timmar igår och gav till sist upp och red honom till betet (vilket tog två timmar till) Sen har han blivet fast i transporten och tycker den är obehaglig, i fredags knatade han dock rakt in efter 30 min och stod som ett ljus. Alltså är alternativet att köpa en bra och trevlig familjehäst som är längre kommen i sin skolning, men då gäller det också att hosta upp lite mer pengar, och pengar är det inte väldigt gott om i detta hushåll, alternativet är att lämna bort honom på tillridning o skaffa en medryttare.. Jag har haft skrället sedan han var tre veckor gammal o idag är han fem år, det är jättesvårt att veta hur man ska göra, men rent krasst så räcker inte tiden, bara o inse hur tråkigt det än är. Jag vill kunna jobba effektivt den tiden jag är i stallet och inte riskera behöva lasta i x antal timmar...Det dumma är att hästen är väldigt bra när han inte sätter sig i dumma trots situationer.

När det gäller att leka är jag med pinsamt dålig på det.. Men jag försöker, det har blivet lättare faktiskt sedan jag har börjat gå till öppna förskolan för där gör alla det så man behöver inte skämmas, det är bra faktiskt

 

[Ajda]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Med min förra häst som jag köpte straxt innan hon var 1 år ville jag göra allt jobb själv. Fanns inte i tanken att lämna bort på träning. Jag tog hjälp med lektioner o så, men ville inte låta någon annan rida henne även om den personen var duktigare. Men den hästen hon var kolugn och det kunde slå ner en bomb bredvid utan att hon brydde sig.

Nu flera år senare känner jag mig duktigare och faktiskt mycket kräsnare vad gäller ridning. Det ger mig faktiskt inget att rida runt på en halvkass häst. Nu var inte min förra halvkass, men jag menade mer att jag vill ha en lyhörd, känslig, lydig häst som jag känner att jag utvecklas med.
Jag fick ta bort min förra häst pga skada och min nya är ett helt annat kapitel jämfört med min förra. Helt annorlunda i det mesta. På gott och ont.
Henne har jag lämnat iväg på träning en gång för att få en extra skjuts när jag kände att jag vi kört fast och jag inte fick oss framåt. Och jag är numera mycket mer öppen för att ta hjälp med ridningen i annan form än bara ridlektioner för att komma till bättre ridning och komunikation med henne.
Egentligen är jag också för att sälja hästen om man inte trivs ihop. Hilda som min nuvarande heter har jag velat sälja flera omgångar under de 3,5 åren som jag haft henne för vi har inte klaffat alls.... förns nu! Men jag kom aldrig till skott. Vilket jag är väldigt glad över nu.

Nu blev det här O.T och väldigt svamligt. Men jag tycker inte du ska hänga kvar i en häst som du inte känner att det fungerar med. Om ekonomin inte är på topp kanske du kan se dig om efter en äldre läromästare som inte är purung, men ändå kan tillfredställa dig i dina ambitioner med ridningen.

 

[Mirre]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Kunde varit jag som skrev det där.
Precis så känner jag också, man blir liksom låst
och det där med att bara ge efter och ta sig an barnens fantasivärd går liksom inte.

Sitta och rita, pyssla och bygga lego är inga problem dock
Likaså att vara i lekparken och gräva i sanden.
Men när man sitter i hans rum och leker blir jag som låst.

 

[turbofling]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

kl

Jag funderar också på det där med solkläder. Vi åker till Italien på lördag och kommer tillbringa mesta tiden vid havet. Till Maja känns det självklart med solkläder, jag vill inte smörja in henne så mycket än och att hålla en nyfiken krypande bebis i skuggan känns omöjligt. Men vad tycker ni, långa eller korta armar och ben?

Jag har nog fått svärmor att ändra sina tankar lite. Hon har innan tyckt att dagis bara är dumt. I lördags passade hon båda barnen hela eftermiddagen och när vi kom tillbaka undrade hon hur jag orkar med båda och höll med om att dagis nog bara är bra för Emilia.

Det är jobbigt med barnen just nu. Emilia är inte snäll mot sin lillasyster, tar varje chans hon får till att slå och putta omkull Maja. Maja kan sitta på golvet och leka med något och Emilia får förbi och helt oprovocerat slår Maja i huvudet. Avvundssjuka som kommit nu kanske?
Maja är nöjd och glad på förmiddagarna när Emilia är på dagis men orolig och gnällig på eftermiddagen. Men dom kan ha bra stunder tillsammans också som tur är

 

[vindvissla]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Jobbigt att hon inte ar snall, men jag antar att det inte ar ett helt ovanligt problem. Jag var sjalv jatteelak mot min lillebror...

Efter att ha last Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn" kor jag pa linjen "du kanske inte fatt nog uppmarksamhet" och gosar lite extra med stora eller att jag visar honom hur man gor istallet, t ex att man kan klappa fint. For Sam beror vardsloshet ofta pa att han inte vet hur man gor istallet, t ex kan han slappa ner en hundvalp pa samma satt som han slapper ner katten, men om jag visar att man maste satta ner jatteforsiktigt sager han "ahaaaa" och sa gor han sa sen.

Han har alltid fatt hjalpa till att trosta ocksa, och gora det onda bra igen.

Ha sa trevligt i Italien, jag aker till Sverige med barnen pa onsdag och stannar i 12 dagar sjalv innan sambon kommer. ska bli jattemysigt for alla har semester och det ar redan 20 grader i var sjo!

 

[turbofling]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Jag är helt övertygad om att det är uppmärksamhet Emilia vill ha, hon är väldigt mycket "titta här", "kom med" osv nu. Jag försöker ge henne så mycket jag kan, men det går ju inte hela tiden. Ibland ångrar jag att vi "skaffade" Maja (inte just Maja såklart, men ett barn till), jag klarar inte av att ge båda barnen så mycket uppmärksamhet som dom behöver. Detta dåliga samvete åt ena eller andra barnet hela tiden håller på att knäcka mig. Jag var inställt på ett jobbigt första år med två små men att det skulle bli såhär jobbigt kunde jag inte föreställa mig.


Vi kör också mycket med klappa snällt osv och det fungrar bra, i ungefär 2 sek. Hon klappar snällt när man ber henne men det glöms bort lika fort igen och så kommer sparken/slaget igen.

Det ska bli rikigt skönt att komma iväg på lite semester, få umgås och bara ta det lungt (hur lugnt man nu kan ta det med barnen ).

I mitten av juli kommer jag åka 3 veckor själv med barnen till Sverige och sen kommer sambon en vecka. Hoppas nu att min syster håller vad hon lovat och hjälper mig med barnen. Mest nervös är jag för att åka själv med dom men flygresan är iaf bara 2h. Lite sur på sambon för att han talade om att mer än en vecka av sin semester tänker han inte vara i Sverige för det är tråkigt.

 

[Comfort]

Sv: Stora snacktråden TVÅ


Så du ska bo nästan hela året i ett land som du inte trivs i medan han inte kan vara mer än en vecka i Sverige för att det är tråkigt?
Ja då förstår jag att du blev sur!

 

[vindvissla]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Sa jobbigt att du kanner att du "angrar" ett barn till. Jag haller med, det ar kampigt lange, men jag ser verkligen en ljusning nu, och ar verkligen glad att mina ar sa nara i alder. Isaac ar 18 manader och Sam 3.5 och de leker ofta fint ihop. Det ar enorm skillnad pa Sam nu och for ett ar sedan och han har antligen borjat kanna lite empati. Det hjalper sakert lite att Isaac kan "ge igen" ocksa. Sa bryt inte ihop an, det blir mycket lattare, jag lovar! Forsok sysselsatta Emilia eller ha Maja i sjal nar du inte kan vara med dem och punktmarkera, och forsok dela upp barnen nar ni ar bada hemma sa att alla far lite lugn och ro.


Glomde saga att det fortfarande ar mycket tjut och grat har hemma, de vill ju saklart alltid ha samma leksak och ibland far sig Isaac en kanga helt utan forvarning, men som sagt sa borjar Sam kanna lite empati och blir ganska forskrackt nar han ser var han gjort. Da trostar vi och Sam blaser och pussar.

 

[Calazirya]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Han verkar ha väldigt lite förståelse för dig och för att du saknar ditt hemland. Har du suttit ned och pratat om det här? Jag tänker mig att det blir extra påtagligt att du saknar ditt hemland om din sambo inte är förstående och stöttande.

 

[turbofling]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Det är precis det jag känner, att han inte har någon förståelse. Jag har försökt prata om det massor med gånger men det verkar inte riktigt gå in, han säger mest att han visst förstår att det är jobbigt ibland men att jag överdriver.

Det är ju inte det att jag absolut inte vill bo här, visst vill jag allra helst flytta till Sverige men det är inte dåligt här heller. Men just förståelsen och omtanken från sambon saknar jag. Han är en fantastiskt pappa men faktiskt en ganska dålig partner (men han har sina bra sidor där också ).


Vindvissla- Egentligen ångrar jag väl inte att vi skaffade ett barn till heller, men visst hade det varit mycket enklare med ett barn. Men jag hoppas att dom kommer ha mycket rolig tillsammans sen när dom blir lite större.

 

[vindvissla]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Nej, det forstar jag ocksa att du inte gor egentligen, men jag vet ocksa hur mycket lattare det ar att ha ett barn. Nu, om vi delar upp dem och tar vars ett barn i ett par timmar ar det som om man har all tid i varlden, bade at egna saker och tillsammans med barnet.

Skont att Emilia gar lite pa dagis, for er alla tre!

 

[Comfort]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Stackars både lilla Maja och Ella , hoppas de piggnar på sig fort


kl

Igår fick jag besked via brevlådan att mammografin var helt normal
jag var inte ett dugg nervös och hade tom glömt att jag väntade provsvar Men sen när jag väl höll i brevet vågade jag knappt öppna...


Jag är lite ledsen på min ena kusin. Vi är lika gamla och har alltid bott nära varandra och varit jättebra kompisar. Gick i skolan ihop till 9an osv. Hon bor numera i Uppsala men Vi pratar via FB på chatten minst 1 gång/vecka och kommenterar o sådär.
Nu ska hon gifta sig, här nere, dvs 1 mil ifrån där jag bor. När hon var här och fikade (och fick låna min mammas/hennes mosters krona) sa att inbjudningarna var utskickade och jag skämtade om när jag kan vänta den sa hon att hon bara hade bjudit "närmsta släkten". Lite paff blev jag att jag inte tillhörde närmsta släkten, men höll god min. Tänkte att då har de bara bjudit föräldrar/mostrar/fastrar/morbröder/farbröder då.
Igår fick jag reda på att hon bjudit i alla fall 3 st av våra gemensamma kusiner ....

Jag tänker iaf gå i kyrkan för där var alla välkomna

Följetongen fortsätter:
Nu är jag bjuden på möhippan ... va?

 

[vindvissla]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Hm... Sa osjysst. "Vill du vara med och fira att jag ska gifta mej, fast du far inte komma pa festen"

 

[turbofling]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Det verkar ju helknäppt, är du säker på att du inte är bjuden på festen?

 

[Ajda]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Vem styr ihop möhippan? Är det bruden själv eller en kompis till henne?

Om det är bruden så hade jag frågat henne varför jag inte var bjuden på festen (eller hela bröllopet egentligen, tycker det är larvigt att man får komma till kyrkan men inte vara bjuden på festen) men ska fira henne på möhippan.
Är du helt säker på att du inte är bjuden på festen och det är en av hennes kompisar som styr ihop möhippan och bjuder in folk hade jag tackar nej.

 

[Comfort]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

+ ajda

Jag är helt 100% på att jag inte är bjuden på festen.
Det är hennes kompis som styr upp den, i stockholm, jag bor nästan vid karlskrona + att den är nu på lördag så jag fick inbjudan en vecka innan bara ...

ja jag tog det nästan som en förolämpning när jag fick mailet med inbjudan, så jag är välkommen på den´t ena men inte på det andra
Syrran sa att det funkar oftast så att den som håller i möhippan ringer runt till tjejerna på inbjudningslisan och bjuder dem till möhippan. men eftersom jag inte står med där måste ju bruden ha sagt till extra om mig - antagligen för att hon fick dåligt samvete tror jag. På evenemanget på fb ser jag inte att en enda av mina släktigar är inbjudna.
Jag är SÅ himla sugen på att fråga , men då är det ju risk att jag avslöjar möhippan. Jag ska nog hålla tyst till kyrkan, och sen efteråt ta reda på vilka som är bjudna till festenn

 

[Calazirya]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Vad mörtigt!!

Jag tror precis som din syster att hon bjöd in dig nu bara för att vara lite schysst ( kändes väl dumt där när hon liksom sa att det var lite tillställning med dom närmsta ).

Jag skulle helt ärligt frågat henne rakt ut efter bröllopet faktiskt.

 

[Comfort]

Sv: Stora snacktråden TVÅ

Ja efteråt ska jag fråga henne om det finns nån vettig anledning, samt varför inbjudan till hippan. Känns ju kul att få sympatiinbjudan

Jag ser framför mig hur mina släktingar säger
-men du vi ses väl ikväll!
-Nej jag är inte juden
- va? och så ifrågasäter hela släkten hennes beslut


Det KAN vara så också att att de som är inbjudna kusinerna har bjudit henne tidigare på evenemang så hon kände sig tvungen att bjuda dem.. men jag anser nog alla eller ingen! Inte fasen hade jag haft hjärta att göra så

Pappa pratade med hennes pappa (min pappa vara alltså gift med hennes pappas syster) och han blev jätteförvånad när han fick reda på att vi inte var bjudna