Stora snacktråden - förälder

[cirkus]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Japp.

Så har iaf jag uppfattat det med många av mina kompisar, både när mina barn var små och tvärt om att jag helt enkelt inte orkade umgås med småbarnsföräldrar med småbarnen med - iaf inte allför ofta.

 

[vindvissla]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Fast det borde väl rimligtvis vara enklast att träffa dem i deras hemmiljö i så fall? Så att mamman inte måste jaga barn hela tiden?

 

[cirkus]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Visst är det så !
Men vill man inte träffa föräldern när barnen är med så hjälps det ju inte.
Sen kan jag tycka att det är trist om någon är helt rigid, och ffa inte säger som det är utan döljer det bakom en massa annat.

 

[EmelieR]

Sv: Stora snacktråden - förälder

JAg kan faktiskt förstå detta.... Jag minns så mkt hur trist jag tyckte det var att min bästa vän hela tiden diskuterade barnbajs med min syster... SUCK liksom... O nu. Vi pratar ju barnbajs varje gång vi träffas nu...

Så när detta här nya har lagt sig och man är van vid att vakta 24/7 kan jag förstå att kompisarna inte alltid vill ha barnen med...

 

[vindvissla]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Fast jag tycker ändå man måste se till det stora hela. Hade det bara varit tvååringen hade jag inte haft några problem att lämna honom hemma, men 9-månaders bebisen ammar på heltid och det är inte så kul att vara pappa då... Allt blir liksom enklare om jag har honom med. Det jag menar är att det handlar om ett par år som det är såhär intensivt, sen kommer jag ju kunna träffas utan barn no problems igen.

Dessutom pratar vi inte barn när vi träffas, vi pratar hästar (men jag förstår vad du menar)

 

[sussip]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Tyvärr är de nitar eller hur man ska säga.. De måste slås ihop..

 

[Calazirya]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Jag pratar sällan (kan nästan säga aldrig) om barn när jag träffar vänner som inte har barn och jag pratar verkligen sällan om barnbajs och sunk även med vänner som har barn

 

[Kaktusblomma]

Sv: Stora snacktråden - förälder

kl
Måste höra om det är någon som har tips på vad man kan göra vid magknip/lite svårt att göra nr 2. M är 3 månader och har börjat vägra amma annat än nattetid och får därför mer ersättning. Normalt sätt gör hon nr2 minst en gång per dag, ofta flera. Idag har det inte hänt nånting och hon har nu knorrigt i magen. Har försökt med massage, har ni andra tips?

 

[vindvissla]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Jag tror inte de bajsar lika ofta när de får ersättning. Även vid amning brukar det ändras runt 4 månader och då kan de gå från att ha bajsat flera gånger om dagen till att bajsa var 8e dag. Så oroa dig inte ännu.

 

[Kaktusblomma]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Ok, ska försöka . Hon verkar dock besvärad av det, har som magknip och svårt att komma till ro för att sova nu till natten. Nu har hon somnat på mitt bröst som hon gillade att göra när hon var mindre och hade magknorr, så mysigt! Jag ska väl dock försöka lägga henne i sängen nu så jag kan sova...

 

[vindvissla]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Ja det är ju du som känner henne bäst, lyssna på dig själv. Du får ge henne tre burkar katrinplommon till frulle

 

[Calazirya]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Nja dom bör bajsa oftare om man ger ersättning än om man bara ammar, helst ska dom bajsa varje dag om man ger enbart ersättning =)

Kaktusblomma: Du kan prova ge lite messmör i ersättningen, jag gav ungefär en matsked beroende på mängd vätska.

 

[Mammas]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Alla ni mammor här med studier/jobb som har fått vänta medans ni har varit hemma med barn. Känner ni att ni har missat mycket? Jag har redan nu lite småpanik över allt roligt som jag kommer missa på mitt jobb och alla möjligheter som kommer springa mig förbi. Vet innerst inne att det är lölligt och att bebisen kommer få mig att se på saker och ting på ett annat vis men ändå kan jag inte släppa tanken. Helt galet, överskott av hormoner kanske?
Ni som har börjat jobba igen efter föräldraledigheten, var det svårt att komma igång igen?

Måndagsflum på hög nivå!

Jag började jobba halvtid när L var 5,5 månad. Då jobbade jag ungefär 1,5 månad bara, sedan tog vi semester och FL båda två varvat, så vi var lediga båda två över sommaren. När han sedan var nio månader började jag jobba heltid, så var hans pappa hemma med honom på heltid. Det har funcat bra på alla vis tyccer jag. Tyccer inte att jag missade så myccet med jobbet heller, men så blev ju jag bjuden (och gicc på) julbord och lite andra activiteter. Vad är det för sacer du är orolig över att missa?

Dagens fundering 1
Ni som babysimmar, kör ni med badblöja eller såna där "fodrade badbyxor"?

På vårt babysim vill de inte att du har en badbyxa med plast i, då dessa ger flyter och förstör för barnet att själva cänna att de rör sig så fritt som möjligt.

 

[EmelieR]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Hehe! Ni har ju hunnit vara mammor lite längre
Jag har ju alltid pratat mycket om det som står mig närmast för stunden så det blir nog mycket barnprat nu.... JAg är så klumpig att jag kan klampa på hela fötter innan jag fattar att det var fel... pinsamt faktiskt.
MEn mina vänner vet ju hur jag är

 

[Calazirya]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Haha handlar inte om att jag varit mamma längre, utan helt enkelt om att jag väldigt sällan pratar om bajs/kräk eller sådant över huvudtaget. =P

 

[Calazirya]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Hm jag vet inte om jag tolkade dig rätt nu.

På vårat babysim så var det badbyxa ( typ imsevimse ) som gällde eftersom engångsbadblöjorna håller kvar kisset och då blir dom tunga, var det så du menade ?

 

[EmelieR]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Jodå- det gör nog jag... Men så har jag haft lite bekymmer innan så det blir väl kanske så när man är orolig... Syrran har ju ett gäng hon övat på.
Men visst- vi pratar annat också såklart.

Sen var det nog inte bara barnbajsblöjor som var problemet eg utan hur man kan känna sig uttråkad av att vara vännen som sitter brevid är den andre bara har ögon för sitt. (vilket man måste i vissa lägen såklart)
Det kan ju faktiskt vara aningen irriterade och diskutera något viktigt medans den andres barn pocka på uppmärksamhet till 100%. För de barn jag känner är inte alltid snälla o sitter stilla

 

[Kaktusblomma]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Det ska jag prova nu när hon snart ska äta! Hoppas det löser promlemet, helst innan vi beger oss in till stan i em...
Tack för tipsest!

 

[Calazirya]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Alltså mitt svar från början var bara lite skämtsamt om bajs, inget som jag hade för avsikt att skapa en diskussion om ;-).

Givetvis är det irriterande för den vän som försöker berätta något viktigt att ständigt bli avbruten av barn, därför skrev jag tidigare i tråden att man måste ha förståelse för de vänner som känner så och kanske mötas på halva vägen.

Vännen kan inte alltid fodra att man ska vara barnlös när man träffas och mamman kan inte ta förgivet att barnen kan följa med alla gånger =)

 

[A-K.Eng]

Sv: Stora snacktråden - förälder

Äntligen en tråd där jag kan skriva av mig min ångest!

Jag är 27 år, mamma till en fantastisk liten tjej på 4 år, jag pluggar heltid och jobbar med hästar på fritiden.

Jag har ångest över att jag inte vet om jag kanske vill ha ett barn till!!! Ibland vill jag det jätte mycket, och ibland vill jag inte det alls, mest för att jag tycker att jag inte har tid... Min dotter har tjatat i ett par år nu om ett lilla syskon, det gör ju också det hela lite jobbigare... Just nu har jag iaf. bestämt mig för att jag måste plugga klart först, men nu är det inte så långt kvar och jag tänker på detta nästan varje dag... Vad ska jag göra? Vad hade ni gjort? Sambon är inte så involverad i mina tankar ännu, mest för att jag velar från dag till dag, men jag tror att han upplever lite samma känslor som mig.

Hjälp mig snälla! Kom med några kloka råd!

Att plugga klart först kan vara en god idé. Att prata med sambon en ännu bättre. Och nödvändig.

Jag vill ha fler barn. Det vet min sambo om och jag upplever att han också vill ha fler men han är av den hemliga sorten så han kan verkligen överraska. Som när han plötsligt efter nästan nio års förhållande och ogillande av barn säger att "du blir ju inte yngre" och med det menade att vi kanske skulle försöka oss på att bli föräldrar.

Jag har flera i min bekantskapskrets som förlorat barn och det har gjort mig nojjig så jag vill ha fler barn. Förlorar jag ett så har jag något att leva för. Inte för att ersätta ett med ett annat men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Dessutom var det ju så underbart att föda barn så jag skulle kunna göra det varenda dag.