Sv: Stora snacktråden - förälder
kl
Oj vad tiden rusar iväg! Nu är det 12 dagar sedan Maja föddes, det är ju inte klokt
Vårt lilla familjeliv rullar på och jag tycker inte att det blivit någon jätteförändring faktiskt, om man bortser från den känslomässiga biten naturligtivs och att vi ju nu är en till i familjen. Jag trodde nog att det skulle bli mer påtagligt att man inte hann med samma saker med ett litet spädbarn i huset, men Maja hänger ju bara med på det mesta och är så lugn och fin
Vi leker, går ut och går, har våra rutiner och träffar vänner precis som vanligt känns det som.
Jag har ju haft sån tur också att få må så bra direkt efter förlossningen, jag känner mig frisk och pigg och stark som aldrig förr! Det är verkligen häftigt att man kan ha så mycket kärlek i kroppen och att den kan räcka till så mycket... jag som oroade mig för hur jag skulle kunna älska ett barn till lika mycket som jag älskar My, och att jag inte skulle ha tid för My längre... det var ju helt onödigt!
Mitt i all glädje kan jag ändå inte riktigt släppa att det här antagligen var sista gången jag fick vara gravid, sista gången jag fick föda barn. Micke vill "bara" ha två barn, medan jag gärna har tre. Jag vill egentligen inte ha ett barn till nu på stört, så det är inte det, men jag skulle ändå vilja känna att dörren inte är helt stängd, att det finns en möjlighet att jag ska få uppleva detta fantastiska igen... så det känns lite som en sorg att han är så bestämd på den punkten. Samtidigt vill jag ju inte skaffa ett barn till om det inte är efterlängtat och önskat av båda sina föräldrar, och jag förstår hur Micke tänker också (ekonomiskt och praktiskt och allt det där...), men jag kan ändå inte riktigt släppa det! Är jag knäpp nu eller?
Herregud vi har precis fått vårt andra barn, så jag borde inte tänka på det här nu, det ger sig åt det ena eller andra hållet ändå så småningom, men jag är liksom så uppe i att det är så häftigt och att jag vill göra det igen!
En annan sak nu när jag ändå öser ur mig... Innan My föddes blev jag precis färdig med min lärarutbildning och jag vet att jag älskar att jobba inom yrket när jag väl är på plats, men nu har jag kommit bort från det så länge och jag känner inget som helst sug efter att jobba som lärare. Däremot är jag GRYMT sugen på att bli barnmorska (får jag inte föda fler barn själv vill jag iaf hjälpa andra att föda sina, så det så!). Det känns rätt surt i och med att jag inte ens kommer kunna få csn för alla terminer, att det är ett skift jobb (Micke jobbar också skift och jag vill inte att vi ska gå om varandra), och att jag i så fall ska behöva plugga så länge igen... blääää. Vet varken ut eller in, men får väl släppa det hela ett tag antar jag och bara njuta av mitt lilla familjeliv!
//Julia
