STOR schäfertik

[bigganl]

Sv: STOR schäfertik

Fast det är ju inte något som behöver diskuteras överhuvudtaget, finns ju klara och tydliga studier med statistik som säger att 1:a generationen blandis har fördel av genblandningen hälsomässigt, nästa generation får istället problemen från båda sidorna.

Ja precis. Finns ingen anledning alls att dra igång den diskussionen igen.

 

[Gabbi]

Sv: STOR schäfertik

För min del spelar det ingen roll om jag kan se hälsotester flera led bakåt. Att min hund är trevlig och frisk är det som gäller. .

Men hur vet du att din hund kommer att bli trevlig och frisk när den är ett 8 veckors knyte? DÅ är den ju förhoppningsvis trevlig och frisk, men du behöver ändå historiken för att kunna sia om framtiden.

 

[bigganl]

Sv: STOR schäfertik

Men hur vet du att din hund kommer att bli trevlig och frisk när den är ett 8 veckors knyte? DÅ är den ju förhoppningsvis trevlig och frisk, men du behöver ändå historiken för att kunna sia om framtiden.

Att en hund har flera led av friska hundar bakom sig är ingen garanti för att den själv ska förbli frisk och stark. Hur vi tar hand om våra hundar spelar större roll tycker jag. Tänk om man resonerade så när det gäller människor. Om jag träffat en intressant kille tar jag inte reda på sjukdomshistoriken i hans släkt 5 generationer tillbaka.

 

[bigganl]

Sv: STOR schäfertik

Fast nog finns det ju mängder av renrasuppfödare som sätter mentalitet (fungera bra med sin familj) och hälsa i första leded.

J. Jag har inte sagt annagt heller. Som man kan se på mitt tidigare inlägg så skrev jag att uppfödareiblandser till exteriör långt före mentalitet. Ibland betyder för mig att det är just ibland. Alltså ingenting som sker hela tiden.

För att ta ett exempel: I min ras, whippet, så intervjuades 14 uppfödare som alla placerats på topp tio på de olika årsbästalistorna (utställning, lure coursing, kapplöpning/rundbana, samt whippet race) om vilka egenskaper som de värnade särskilt om. Alla uppfödare utom en satte mentalitet (whippetens väna, vänliga och tillmötesgående sätt) högst tillsammans med hälsa och/eller funktion (jakt). Ingen nämnde att hunden nödvändigtvis måste bli en vinnare i utställningsringen. Sedan betonade så klart de utställningsintresserade att whippetens sköna linjespel måste bevaras, liksom kapplöpningsuppfödarena tryckte extra på funktionen, dvs. jaktinstinkten. Men mentaliteten låg ändå i toppen!

Jag har haft just en Whippetuppfödare som hyresgäst.(hon är också utställningsdomare) Hon var väldigt noga med att det skulle vara trevliga familjehundar.

Du får det att låta som om den renrasiga aveln enbart handlar om utställning och utseende, vilket inte är fallet för mängder av raser.

Nej så är det inte alls. Du har nog inte läst riktigt vad jag skrivit.

Jag har som sagt ingenting emot vare sig renrasiga hundar eller blandraser.

 

[vallhund]

Sv: STOR schäfertik

Att en hund har flera led av friska hundar bakom sig är ingen garanti för att den själv ska förbli frisk och stark. Hur vi tar hand om våra hundar spelar större roll tycker jag. Tänk om man resonerade så när det gäller människor. Om jag träffat en intressant kille tar jag inte reda på sjukdomshistoriken i hans släkt 5 generationer tillbaka.

Men nu pratar vi inte om människor, vi pratar om hundar. O nej, hundar blir inte vad man gör dem till, annat än till en väldigt liten %.
En hund blir inte friskare för att för att du behandlar den väl. En hund med urkasst psyke kan klara sig hyfsat i bästa fall i en optimal miljö, en välavlad hund kan utsättas för nästan vad som helst utan att den går sönder psykiskt.

Men förutsättningarna ökar med ganska många promille att få en frisk o trevlig hund om man gör sin läxa ordentligt i stället för att köpa första bästa på blocket, o det helt oavsett vad du tycker.

 

[Philosophia]

Sv: STOR schäfertik

Nu svarade du på samma inlägg två gånger .

Men kan du inte svara på mitt inlägg #37 (som var ett svar till dig)? Jag tror nog att vi egentligen inte är oense, men det skulle vara intressant att höra vad du säger om det jag skriver i första stycket i det ovan nämnda inlägget för jag tycker nämligen att du gör en tankevurpa där.

 

[Jadzia]

Sv: STOR schäfertik

Vad du tycker är irrelevant när det finns gott om vetenskapliga studier som bevisat motsatsen. Arv är en väldigt betydande faktor när det gäller många rasbudna defekter och sjukdomar. Sjukdomar som inte försvinner bara för att man blandar.

Miljö kan påverka, men dispositionen för att utveckla en defekt föds hunden med och i många fall är disposiotionen så stark att det inte spelar någon roll vad man än gör. Hunden blir sjuk ändå. Och det är något som jag gärna slipper vare sig jag har min hund till tävling eller sällskap.

Dessutom, vi ska inte avla fram porslinsdjur som måste hanteras med bomullsvantar för att hålla och den aspekten kan endast aveln påverka. Annars står vi snart där med hundar som inte tål att gå i trappor, får konstant fukteksem av regn, blir akut sjuka av att äta en baconbit eller inte orkar gå en halvmeter eftersom de alla har hjärtfel.

 

[bigganl]

Sv: STOR schäfertik

Men nu pratar vi inte om människor, vi pratar om hundar. O nej, hundar blir inte vad man gör dem till, annat än till en väldigt liten %.
En hund blir inte friskare för att för att du behandlar den väl. En hund med urkasst psyke kan klara sig hyfsat i bästa fall i en optimal miljö, en välavlad hund kan utsättas för nästan vad som helst utan att den går sönder psykiskt.

Men förutsättningarna ökar med ganska många promille att få en frisk o trevlig hund om man gör sin läxa ordentligt i stället för att köpa första bästa på blocket, o det helt oavsett vad du tycker.

Vi pratar om helt olika saker nu. Jag har aldrig tyckt att man ska köpa första bästa hund på blocket. Det skulle jag aldrig göra. Jag vill välja ut en hund som jag tror ska passa mig och familjen.
När det gäller sjukdomshistoria så ser jag ingen skillnad på människor och hundar. Varför skulle det finnas en skillnad? Sen kan man ju kolla sjukdomshistoria på blandrashundar också även om man kanske inte kan kolla lika många generationer tillbaka.
Att hundar/djur till väldigt stor del blir vad man gör dem till, det står jag fast vid. Det är den erfarenheten jag fått genom livet.

 

[bigganl]

Sv: STOR schäfertik

Svar på inlägg #37[/QUOTE] Ursäkta. Jag hade missat detta.

Fast om du nu håller med om att det finns många uppfödare av renrasiga hundar som premierar bra mentalitet och hälsa, varför ställer du då blandrashundar med bra mentalitet mot renrasiga vackra hundar med dåligt lynne?

Nej jag ställer inte dem emot varandra. Jag skrev att det finns de uppfödare som premierar exteriös långt före mentalitet och avlar på mentalt instabila djur. Det gäller förstås inte alla. Jag skrev ibland. De uppfödare som tar hänsyn till mentalitet och exteriör i en bra kombination har jag inget negativt att säga om. De gör ju helt rätt tycker jag.

Om det nu finns fler kategorier att välja mellan, varför begränsa valsituationen till just dessa två (dvs. renras med dåligt lynne, respektive blandras med gott lynne)?

Inte begränsa alls säger jag. Jag vill ha en hund som passar mig och övriga familjen och vårt sätt att leva. För att inte begränsa mig vill jag kunna välja på både renrasiga och blandraser. Jag väljer alltså inte bort blandisar bara för att de är just blandraser. Förra hunden var renrasig. Jag fann en individ som passade mig jättebra. Den här gången blev det en blandis för att jag tyckte om raserna i honom, valparnas och mammans lynne.

Jag har så klart träffat mängder av trevliga och friska blandrashundar och jag skulle inte ha något emot att ha en själv om det passade mig just där och då. Men jag skulle inte välja en blandrasvalp utan i så fall en vuxen omplacering som klickar med mig som individ. Att mamman och pappan är snälla familjehundar ger, anser jag, inte tillräcklig information om hur en valp kan tänkas komma att bli som vuxen och en blandrasvalp anser jag i de flesta fall vara ett allt för osäkert kort.

Hur osäkert kort det är beror väl till stor del på en själv. Min erfarenhet av djur genom åren har visat mig att djuren till stor del blir vad man gör dem till. Hur man förhåller sig till dem och uppfostrar dem. Om man inte har så stor vara blir det så klart känsligare. Jag kände mig väldigt trygg när vi skaffade vår blandis. Det kändes helt rätt och så var det också.
Jag tror det är viktigt att man vågar se på sig själv och vara ärlig mot sig själv för att man ska veta vad det är man söker.
Jag tänker likadant när det gäller hästar. Mina två hästar har båda tre raser i sig. Härliga djur.

 

[WildWilma]

Sv: STOR schäfertik

Svar på inlägg #37
Hur osäkert kort det är beror väl till stor del på en själv. Min erfarenhet av djur genom åren har visat mig att djuren till stor del blir vad man gör dem till. Hur man förhåller sig till dem och uppfostrar dem. Om man inte har så stor vara blir det så klart känsligare. Jag kände mig väldigt trygg när vi skaffade vår blandis. Det kändes helt rätt och så var det också.
Jag tror det är viktigt att man vågar se på sig själv och vara ärlig mot sig själv för att man ska veta vad det är man söker.
Jag tänker likadant när det gäller hästar. Mina två hästar har båda tre raser i sig. Härliga djur.

I princip säger du att det krävs mer erfarenhet av den som köper en blandras än en renrasig (förutsatt att den kommer från linjer som avlats för en bra mentalitet)? Eftersom man inte kan veta hur de blir mentalt så kan det eventuellt kräva stor erfarenhet för att göra hunden till det man vill om det visar sig vara en individ men "sämre" mentalitet.

Är det folk med stor erfarenhet som köper blandrasvalpar? Det finns säkert vissa (som du) men de flesta är nog förstagångshundägare som vill ha en söt och billig valp.

Sen är jag helt övertygad om att förutsättningarna för en bra mentalitet ärvs. Jag vet inte vad man skulle behöva göra för att min valp skulle bli rädd och blyg, han är naturligt orädd och framåt och har varit sen dag 1. Precis som att vissa hundar är naturligt ljudrädda och/eller blyga och aldrig kommer att bli skottfasta eller förtjusta i t.ex. främmande människor.

 

[Philosophia]

Sv: STOR schäfertik

Nej jag ställer inte dem emot varandra. Jag skrev att det finns de uppfödare som premierar exteriös långt före mentalitet och avlar på mentalt instabila djur.

(...)

Min erfarenhet av djur genom åren har visat mig att djuren till stor del blir vad man gör dem till. Hur man förhåller sig till dem och uppfostrar dem.

Men om du menar att hunden till stor del blir vad man gör den till så borde avelsurvalet baserat på mentalitet inte vara av särskilt stor vikt. Eller?

Och ställa emot var ju vad du gjorde när du retoriskt konstaterade att "det är bättre (min fetmarkering) att ta blandrasvalpar med friska hundar av bra mentalitet än att ta valpar på exteriört vackra hundar med dåligt lynne".
- Så klart det är det, men varför ställa dessa kategorier mot varandra när det finns andra att välja mellan.

I och för sig tror jag att nog att vi är överens i att trevliga familjehundar går att finnas både bland renrasiga hundar och blandrashundar. Sedan kan vi kanske vara oense om var man ska leta om man vill få störst chanser att hitta en trevlig hund. Jag är inte alls så säker på att hundar blir som man uppfostrar dem utan att det finns ett visst ärftligt mått också. Beroende på vilka raser som finns i en blandrashund så kan ju en egenskap ur andra ledet slå igenom trots att inte föräldrardjuret uppvisar sådana egenskaper.

 

[vallhund]

Sv: STOR schäfertik

Eller i 6:e o 7:e ledet.
Min förra hund, Fähunden blev ingenting av vad hans föräldrar var, han växte upp till en tvättäkta NZ BC, både till utseendet o sättet att valla. det visade sig att på pappans sida så fanns det NZ i 5:e o 6:e ledet bakåt, i två olika grenar. Pappan fick ca 72 valpar med olika tikar, ingen av de andra hundarna utvecklade de sidorna av vallning, eller det utseendet.

Om en hund blir vad man gör den till så borde man kunna valla med en Borzoi, nån som vill testa?
Det är väl snarare så att det är de som tror att hundar blir vad man gör dem till som är de med minst erfarenhet o har en övertro på sin egen kompetens, som går stick i stäv mot vetenskap o etologi.

 

[bigganl]

Sv: STOR schäfertik

I princip säger du att det krävs mer erfarenhet av den som köper en blandras än en renrasig (förutsatt att den kommer från linjer som avlats för en bra mentalitet)? Eftersom man inte kan veta hur de blir mentalt så kan det eventuellt kräva stor erfarenhet för att göra hunden till det man vill om det visar sig vara en individ men "sämre" mentalitet.

Nej det tycker jag itne det gör. Jag svarade på det att någon tyckte det var för stor osäkerhet i att köpa en valp av blandras eftersom man inte vet hur de blir. För mig är det inte så.

Är det folk med stor erfarenhet som köper blandrasvalpar? Det finns säkert vissa (som du) men de flesta är nog förstagångshundägare som vill ha en söt och billig valp.

Nej, nej. Så menar jag inte alls. Jag måste ha uttryckt mig otydligt.

Sen är jag helt övertygad om att förutsättningarna för en bra mentalitet ärvs. Jag vet inte vad man skulle behöva göra för att min valp skulle bli rädd och blyg, han är naturligt orädd och framåt och har varit sen dag 1. Precis som att vissa hundar är naturligt ljudrädda och/eller blyga och aldrig kommer att bli skottfasta eller förtjusta i t.ex. främmande människor.

Visst ärvs mentaliteten, men vad det blir av det, hur mentaliteten utvecklas, det beror till stor del på hur valpen uppfostras/hanteras. Det finns ju mängder av hundar som inte alls fungerar hos sin ägare. Har visat agressivitet och annat. När de sedan omplaceras fungerar de hur bra som helst. Det gäller ju att det blir rätt hund till rätt ägare sas. Tex en hund med stor kamplust kan ju bli ´väldigt tuff om kamplusten får komma fram eller till och med stimuleras. Om man istället för att stimulera ett beteende ignorerar det kan det blekna och nästan försvinna. Det handlar ju om hur man tar sig an djuret, vilket förhålningssätt man har och hur man stimulerar och tränar.

 

[bigganl]

Sv: STOR schäfertik

Men om du menar att hunden till stor del blir vad man gör den till så borde avelsurvalet baserat på mentalitet inte vara av särskilt stor vikt. Eller?

Nu pratade jag om de som avlar på aggresiva hundar eller hundar med mycket dålig mentalitet. Det är klart att det går i arv och mentalt stabila individer är ju enklare för flera hundägare att hantera. Jag skulle aldrig vilja avla på en hund (eller annat djur heller) som visar upp ett instabilt psyke. Det är såna avarter till uppfödare jag ogillar.

Och ställa emot var ju vad du gjorde när du retoriskt konstaterade att "det är bättre (min fetmarkering) att ta blandrasvalpar med friska hundar av bra mentalitet än att ta valpar på exteriört vackra hundar med dåligt lynne".
- Så klart det är det, men varför ställa dessa kategorier mot varandra när det finns andra att välja mellan.

Igen. Jag menar att OM man hamnar i den valsituationen skulle jag hellre valt en blandras. Detta med tanke på att vissa i tråden verkar tycka att blandraser är djävulens påfund och någonting helt vidrigt. Det behöver inte vara så menar jag. Sen tycker jag som sagt inte att man ska ställa dem emot varandra när man ser den stora bilden. Jag gillar trevliga renrasiga hundar och jag gillar trevliga blandraser. Det finns ingen motsättning för mig i det.

I och för sig tror jag att nog att vi är överens i att trevliga familjehundar går att finnas både bland renrasiga hundar och blandrashundar.

Det tror jag också

Sedan kan vi kanske vara oense om var man ska leta om man vill få störst chanser att hitta en trevlig hund. Jag är inte alls så säker på att hundar blir som man uppfostrar dem utan att det finns ett visst ärftligt mått också.

Ja vi är överens där också. Självklart finns ärftligheten. Vad det sedan blir av hunden med dess ärvda mentalitet, beror på ägaren till stor del. Hur denne hanterar sin hund, förhåller sig till den, tränar den osv.

Beroende på vilka raser som finns i en blandrashund så kan ju en egenskap ur andra ledet slå igenom trots att inte föräldrardjuret uppvisar sådana egenskaper.

Ja absolut. När jag hittade vår hund var jag noga med att ta reda på vilka raser som fanns för det jag absolut vill undvika var att ha någon form av jakthund. jaktinstinkten vill jag inte ha då vi bor i skogen och det är både vilda och tama djur överallt. Det hade inte passat oss alls. Raserna i honom kändes väldigt bra. Man tar ju inte vilken hund som helst även om man köper en blandras.

 

[bigganl]

Sv: STOR schäfertik

Om en hund blir vad man gör den till så borde man kunna valla med en Borzoi, nån som vill testa?
Det är väl snarare så att det är de som tror att hundar blir vad man gör dem till som är de med minst erfarenhet o har en övertro på sin egen kompetens, som går stick i stäv mot vetenskap o etologi.

[/QUOTE]

Ha! Ha! Oj vad fel det blev. Så menade jag inte alls
När jag skrev att hundarna till stor del blir vad man gör dem till så menar jag ju inte att man gör en vallhund av en Rottweiler eller en kapplöpningshund av en Pudel. Jag menar att den mentalitet de har får man ta om hand på ett förnuftigt sätt. Om tex en hund visar tidigt att den har mycket kamplust och jag inte vill ha en hund med det så stimulerar jag den inte. På så sätt minskar den. Man får stimulera de beteenden man vill ha eller öka och ignorera de oönskade. Man kan ju inte göra om en hund till något den inte är, men att få en trevlig hund eller en odräglig hund, det är sådant man kan påverka som ägare. Odrägliga hundar är ju inte precis helt ovanligt och det är ju vad som händer när ägaren antingen är okunnig, ointresserad eller har en hund som inte alls passar dennes sätt att leva. Människa och hund bör passa ihop.

 

[Rie]

Sv: STOR schäfertik

*KL*
valla med en Borzoi

Det skulle vara roligt att se.....eller?

 

[WildWilma]

Sv: STOR schäfertik

ej det tycker jag itne det gör. Jag svarade på det att någon tyckte det var för stor osäkerhet i att köpa en valp av blandras eftersom man inte vet hur de blir. För mig är det inte så.

Vad är det som kräver erfarenhet då?

Visst ärvs mentaliteten, men vad det blir av det, hur mentaliteten utvecklas, det beror till stor del på hur valpen uppfostras/hanteras. Det finns ju mängder av hundar som inte alls fungerar hos sin ägare. Har visat aggressivitet och annat. När de sedan omplaceras fungerar de hur bra som helst.

Det finns hundägare som är så "dåliga" att de kan få vilken hund som helst aggressiv, här bodde det förut en kvinna men en aggressiv mops Men det finns säkerligen hundar med så dålig mentalitet (aggressivitet/rädslor) att inte ens de som är väldigt erfarna och duktiga kan få att fungera.

Det gäller ju att det blir rätt hund till rätt ägare sas. Tex en hund med stor kamplust kan ju bli ´väldigt tuff om kamplusten får komma fram eller till och med stimuleras. Om man istället för att stimulera ett beteende ignorerar det kan det blekna och nästan försvinna. Det handlar ju om hur man tar sig an djuret, vilket förhålningssätt man har och hur man stimulerar och tränar.

Men hur lätt är det när man inte vet vilka egenskaper som kommer att komma fram i en blandras?

Jag kan hålla med om att man kan plocka fram eller dämpa beteenden till en viss del men inte i någon stor utsträckning. Jag har jobbat med att få lite mer kamplust i min valp MEN han har inte blivit tuffare för det. Sen tror jag att många medfödda beteenden inte går att arbeta bort helt eftersom då skulle ju vem som helst kunna köpa en BC och ignorera vallbeteendet, eller? Eller en jakthund och ignorera jaklusten, eller?

Det känns som om din teori om blandrasuppfödning bygger på att du har kunskap om de raser som finns i din hund. Men vad jag har förstått så är det allt annat än ovanligt att blandrasuppfödare ljuger som vilka raser som är i valparna för att de ska bli mer lättsålda och som köpare är det i princip omöjligt att kontrollera att det uppfödaren säger stämmer. Hur ska man göra för att vara "säker" på vad man får för hund då när man köper en blandras?

 

[Linnea F]

Sv: STOR schäfertik

Jag har ingenting emot blandraser. Kan tänka mig att skaffa en i framtiden. Skulle dock inte avla medvetet för att få fram en blandras om jag inte hade mycket goda skäl. Vissa raser passar inte bra ihop. Du vet inte vad du får. Det är svårt nog att föda upp friska hundar ändå. Jag tycker inte heller om hundar med intryckt nos. Hunden ska avlas för att vara frisk och sund.
Att blandraser skulle vara friskare än rashundar köper jag inte heller. Det beror på vilken ras du jämför med. Min andra hund var en blandras, en oplanerad korsning som var ful som stryk men underbar i psyket så himla snäll. Hennes mamma blev 13 år och hennes pappa blev 17 år. Båda var friska. Labban blev bara 10 år. Hon fick cancer, hade även lite problem med nacken och var nog lite korkad...

Om du ska ta valpar på din schäfer så hoppas jag att du har höftröntgat och gjort ett mentaltest, att hanhunden har gjort det samma samt att du har en plan med valparna. Att du agerar som en seriös uppfödare helt enkelt...
Lycka till!

 

[Gabbi]

Sv: STOR schäfertik

Tex en hund med stor kamplust kan ju bli ´väldigt tuff om kamplusten får komma fram eller till och med stimuleras. Om man istället för att stimulera ett beteende ignorerar det kan det blekna och nästan försvinna. Det handlar ju om hur man tar sig an djuret, vilket förhålningssätt man har och hur man stimulerar och tränar.

Varför i hela friden skulle man vilja att kamplusten försvann?

 

[vallhund]

Sv: STOR schäfertik

Varför i hela friden skulle man vilja att kamplusten försvann?

Jag misstänker att skribenten inte vet vad kamplust är, hen kanske tror att det är viljan att kampa/slåss med andra hundar?