Sv: Stooora problem med svärmor!
Nu har jag inte läst igenom allt så noga, har dessvärre inte den tiden just nu, men kände att jag ville skriva några rader. Här har du i var fall en som känner i gen sitsen du sitter i, bor tillsammans med min man på hans familjegård och det gör även hans föräldrar.
Hans föräldrar hade tidigare bott i det huset som blev vårat. Detta medförde att de ansåg att de hade rätt att springa in där även fast vi bodde där, om jag hade tur knackade dom innan (framförallt hans pappa) gick in.Får väl även tillägga att hans föräldrar var/är pensionärer så de hade ju inget annat för sig än att springa hos oss när någon av oss, eller framförallt min man var hemma.
Problemet var även att min man tyckte att detta var helt okej, för så har dom ju alltid haft det
Detta medförde att den onda cirkeln kom igång, jag började att störa mig mer och mer, små saker blev i min värld stora och bägaren hann troligtvis rinna över flera gånger. Små saker som man i vanliga fall inte hade gjort mer än ryckt på axlarna blev nu jättestora för mig, blir lätt så när man bygger på sig irritation.
Efter många resor fram och tillbaka där jag försökte pika (vilket inte fungerar) om att detta inte var okej osv så fick jag nog. Jag slog bokstavligen talat näven i bordet och sade helt enkelt att det var dags att klippa den där j***la navelsträngen!
Efter att jag har berättat hur jag kände av hela situationen, att jag känner att han och jag är en familj nu så ska vi även börja agera som en sådan. Att vi bor på samma gård ska vara en tillgång, inte något som får mig att känna att det är jag mot dom (i detta fallet då min make och hans föräldrar). Först efter många om och men verkade det som att han äntligen förstod hur jag kände, vi pratade till och med om att hyra/köpa gård någon annan stans.
Nu idag är det bättre, han pratade med sina föräldrar och jag tog även upp en diskussion med hans mamma.
Nu var det ju inte så spikrakt och enkelt som det låter, utan vägen har tagit sina vändningar och saker har skett efter vägen, men det går nog. Din sambo verkar ändå förstå att allt hans mamma säger inte stämmer, jag har även suttit i den sitsen då maken tog sina föräldrars parti varenda gång...
I vilket fall som helst så tror och hoppas jag att det kommer att lösa sig för er, är sambon din också med hos psykologen? Annars vore det nog ingen dum idé om ni båda gick dit, så att ni får ut hur ni känner över situationen. Han kan ju inte tycka att det är smidigt och trevligt när stämningen är som den är, det är ju ändå där ni bor och dessutom har barn.
Skickar några styrkekramar, då jag vet att de kan behövas i en situation som denna