Det var många trevliga människor på landet. Det finns en (central) person som ständigt måste komma med nålstick och spydigheter. Av olika anledningar kan jag inte bita ifrån. Utan jag viker undan. Jag vet att hen inte är medvetet elak men hen har en extrem förmåga att plantera pilar så det gör maximalt ont. Jag får ont i magen och ångest och kommer ihåg varför jag fasar för familjesammankomster. Hen glömmer bort vad hen sagt direkt efteråt. Ett exempel. Jag får ju yrsel och säckar ibland. Oklart varför. Har legat inne och de gjorde en massa prover men hittade ingenting. Det händer inte så ofta, kanske en gång i månaden. Ibland mildare så jag bara behöver sätta mig ner, ibland så jag måste ligga ner någon/några timmar. No biggie. Hen tjatar hela kvällen om jag ska ha mer självrespekt. Förklarar att jag inte vet varför har funderat och inte hittat något sammanhang och eftersom det inte stör mitt liv så får det vara så. Men hen envisas med att jag inte har någon självrespekt. Jag brukar lite skämtsamt berätta att jag sällan städar, putsar fönster osv. Hen säger när hen moppar golvet och jag suckar lite över att jag inte gör det tillräckligt ofta att jag borde städa mer ofta istället. Jag berättar (återigen självmedvetet) skämtsamt att jag inte putsas fönstren. Hen säger spydigt att sånt kommer jag aldrig att göra så det är bäst att leja någon. Mycket väl vetande att jag inte har råd.
Det är inte bara hens elakheter utan även några andra som gör att jag drar mig och får ångest över att komma till familjesammankomster.
Det är inte bara hens elakheter utan även några andra som gör att jag drar mig och får ångest över att komma till familjesammankomster.
