Starka ensamma mammmor!

[Excalibur]

Hur många ensamma mammmor finns det där ute bland oss?
HUr går det för er? Hur gick det i början? hur gamla var barnen?
O hur ensamma var ni?

Jag är själv gravid i 15:e veckan nu. Det var ingen planerad graviditet alls, men kan inte tänka mig, nu när knytet är på plats, att nånsin vara utan det!
Men det är svårt med pappan. Det fungerar verkligen inte. Jag har inte lämna honom ännu, men det känns som att vilken dag som nu så ger jag upp!

Men hur som helst! Alla starka ensamma mammor därute jag vill veta hur det kommer att bli!

 

[CillaW]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Jag har två barn som i dag är 10 och 12 år gamla. Jag och deras pappa skildes för åtta år sedan.
Jag har varit helt ensam med dem de senaste fyra åren, dessförinnan hade jag ett förhållande på ett par år.

 

[Zaria]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Är också en ensam mamma.
Till en pojk på 7 månader

Var ensam hela graviditeten fram tills v 36,då pappan dök upp,han bodde hos mig i 6 veckor efter förlossningen,sedan sågs vi varje helg tills November,efter det träffar han bara sonen knappt en gång per vecka..Så jag har i princip varit ensam med honom sedan han var 6 veckor då pappan inte brydde sig överdrivet mycket om honom de helger vi sågs heller.

Skall jag vara ärlig så fungerar det mycket bra och bättre och bättre nu när man vet mer hurhan "fungerar" och kan ha lite rutiner,i början var det väldigt jobbigt med vakna nätter,och amma dygnet runt men det blev bättre runt 3-4 månader.
Jag trodde det skulle bli extra jobbigt när vi inte ens träffade pappan på helgerna,men tvärtom måste jag säga,det har gått över förväntan.
Å andra sidan har jag inget att jämföra med,och har en väldigt nöjd och glad son (förutom lite sömnproblem) som är lätt att ha att göra med för det mesta (ingen kolik eller extrem mammighet)

Det som varit mest jobbigt har varit de små grejerna,tex att inte ha någon som kan avlasta tex om jag vill duscha 20 min och sådant,eller få äta i lugn och ro,eller någon som också kan ta sonen om jag vill sova,har mina föräldrar 10 mil bort så dem har jag inte så mycket hjälp av.

Men ärligt talat var det mer jobbigt att leva i ett dåligt förhållande och få hjälp ibland än att leva ensam med sonen som jag gör nu

Självklart är det väl inte den ultimata sitsen att vara ensamstående,men för mig har det fungerat bra,och både jag och sonen trivs.

Men visst finns det dagar som är extra motiga och visst hade det varit kul att kunna gå ut en kväll NÅGON gång,eller träffa någon en timme utan barn...Men jag tänker att han växer ju upp någon gång,han kommer ju inte alltid att vara småbarn,även om det är långt dit...

 

[Snuffsan]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Jag har en dotter som är 12 år. Pappan och jag separerade när hon var knappt 1 år. Hon har haft sporadisk kontakt med pappan de första åren, men sedan snart 5 år tillbaka har de ingen kontakt alls.

Jag har varit ensam med henne hela tiden.

 

[oskis]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Jag har en dotter som blir 2 år i mars, helt klart det bästa och största som någonsin hänt mig
Jag har varit ensam med henne ända sen graviditeten.
Har varit en helt underbar tid och är självklart fortfarande. Tycker att det var betydligt mer jobbigt att vara själv under slutet av graviditeten än vad det varit efter att sötisen blev född. Nu har man ju henne att ägna sig 100% åt
Har ingen kontakt med hennes pappa, han har inte hört av sig efter att hon blev född.

 

[mimus]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Min son är idag 9 år.
Jag var ensam under graviditet, förlossning och första året.
För mig var det ett självklart val att vara ensam, då.

Nu lever jag med sonens pappa sen 8 år tillbaka.

 

[KisseNova]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Jag har varit ensam med min son sen han var 6 månader.
Hans pappa har honom varann helg, och inte en dag mer.
Det är jobbigt ibland , att inte ha lika mycket frihet längre utan att man måste planera mer.Att bara duscha på dagtid utan honom kräver planering.Men inte ångrar jag mig, jag lever hellre själv med honom än att jag hade varit kvar i ett förhållande där jag blev överkörd.

Däremot så har jag en pojkvän sen 4 månader tillbaka som hjälper mig ibland.All hjälp från hans sida är guld värd, men jag kan inte begära någon hjälp eftersom han inte är min sons biologiska pappa.

Men allt går bara man vill

 

[Weltini]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Jag lämnade min sons pappa när han var 2år och har sedan dess varit själv min son träffar dock sin pappa regelbundet och det fungerar ännu sålänge bra vi får väl se vad som händer när han börjar skolan efter sommaren nu.

De är bättre för barnet att man lämnar och är själv om relationen är dålig barn känner de på sig och då är de bättre att man går skilda vägar även om jag absolut tycker att pappan ska sitt ansvar oxå!!!

 

[Excalibur]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Tusen tack alla!!

Jag tycker att ni är guld värda!

Känns inte så svårt längre hur än det går med karlen. Klart att jag vet att man klarar av det, men jag har blivit så förvånad över många människors första fråga när man berättat om sin graviditet har varit "Har du en pappa med?"

O nu tror jag inte att bara för att vi separerar så kommer han försvinna ur barnets liv. Men man vet aldrig, min pappa gjorde det o många andra också.

Tack för era erfarenheter o för att ni delar med er av dom!
Vad ska man tänka på som ev ensam mamma? har ni tips?

 

[KisseNova]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Vad ska man tänka på som ev ensam mamma? har ni tips?

Att inte backa att fråga efter hjälp när allt känns tungt...

 

[300hk]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Under gravititeten så var hennes pappa med,men på slutet så var han knappt med och tyckte allt bara var jobbigt så han var knappt hemma..När vi fick Felicia så var han ju hemma i 10 dagar då tog han hand om henne. Men efter dess så var det bara jag som fick ha henne och ta hand om allt.Vi skildes sen när Felicia var 1 år gammal.
Nu är hon 3 år och träffar sin pappa en gång i månaden eller när han känner för det.
Jag var 21 år när jag fick henne

 

[cirkus]

Sv: Starka ensamma mammmor!

Mina döttrars pappa lämna mig när jag var gravid i 5:e månaden, men har alltid varit en bra pappa till dem. Första tiden hade dem tå kvällar i veckan, sedan när jag slutade att amma dem så har de varit med honom varannan helg, samt ett par veckor på sommarlovet.

N'r de var 3½ så träffde jag min nuvarande sambo. Och han betyder nog minst lika mycket för dem som den biologiska pappan.