Stammande kompis

[ASKAPLASKA]

Någon med erfarenhet av stamning?
Jag har en ganska ny kompis som stammar och jag undrar över hur jag ska bemöta honom på bästa sätt.
Efter vad jag läst så ska jag inte fylla ut utan ha tålamod och så ska jag hålla ögonkontakt, vilket jag själv har lite bekymmer med ibland.
Jag tänker ibland att jag ska fråga honom om hur han vill bli bemött men är orolig för att han ska bli mer spänd än han redan är.
Märkligt nog kan han sjunga helt utan att stamma och emellanåt går det jättebra att tala, det är mer när vi har djupare och mer ingående samtal det krånglar rejält.
Och för att förtydliga; det är helt ok att min kompis stammar, jag är nyfiken på era erfarenheter och sätt att underlätta för honom när vi konverserar.

 

[Nepenthe]

Man väntar tills folk talat klart hur de än uttrycker sig tycker jag

 

[Lobelia]

Behandla honom som du (antar jag) behandlar alla andra, bemöt honom med respekt, låt honom tala till punkt och ha samma typ av ögonkontakt som med alla andra. Det blir bara konstigt om du särbehandlar någon pga någon egenhet.

 

[athena_arabians]

Jag har en vän som stammar... jag väntar alltid ut hen och försöker se till att det faktum att jag INTE är otålig märks... med kroppsspråk etc. Jag upplever att det hjälper (jag har aldrig frågat hen om hur jag bäst bemöter hen) och hen vill ju umgås med mig så jag gissar att jag är på någorlunda rätt spår

 

[ASKAPLASKA]

@athena_arabians så tänker jag med, han vill ju uppenbarligen hänga med mig så antagligen gör jag rätt
Har ingen erfarenhet av stamning, därav frågan om nån annan har erfarenheter av vad som funkar.

 

[Hoarfrost]

Min kusin stammade mycket när hen var yngre. Jag väntade bara in hen
"Hjälpte" bara när hen sa "Hjälp!". I bland behövde hen höra någon säga ordet så slutade hen låsa sig.

Hen stammade mindre med människor hen inte kände stressade, och hade också svårt med lite djupare mer ingående samtal. Om jag fattade det rätt på min kusin var det för att det krävde mer tänkande kring vad hen skulle säga och mer tänkande kring hur/vad/när/till vem det var socialt accepterat att säga saker.

 

[ASKAPLASKA]

Min kusin stammade mycket när hen var yngre. Jag väntade bara in hen
"Hjälpte" bara när hen sa "Hjälp!". I bland behövde hen höra någon säga ordet så slutade hen låsa sig.

Hen stammade mindre med människor hen inte kände stressade, och hade också svårt med lite djupare mer ingående samtal. Om jag fattade det rätt på min kusin var det för att det krävde mer tänkande kring vad hen skulle säga och mer tänkande kring hur/vad/när/till vem det var socialt accepterat att säga saker.

Tack för ett bra svar! Precis sådana här erfarenheter jag är nyfiken på

 

[Tilly_85]

En jag känner rätt bra kan stamma hyfsat rejält men händer rätt sällan. Om hen inte känner personen, blir stressad av en situation eller blir väldigt ivrig i ett samtal kan det bli värre. Väntar bara tålmodigt ut det och låter hen tala till punkt, såsom hen har sagt sagt att jag ska göra, för det känns bäst så

 

[Lager]

Någon med erfarenhet av stamning?
Jag har en ganska ny kompis som stammar och jag undrar över hur jag ska bemöta honom på bästa sätt.
Efter vad jag läst så ska jag inte fylla ut utan ha tålamod och så ska jag hålla ögonkontakt, vilket jag själv har lite bekymmer med ibland.
Jag tänker ibland att jag ska fråga honom om hur han vill bli bemött men är orolig för att han ska bli mer spänd än han redan är.
Märkligt nog kan han sjunga helt utan att stamma och emellanåt går det jättebra att tala, det är mer när vi har djupare och mer ingående samtal det krånglar rejält.
Och för att förtydliga; det är helt ok att min kompis stammar, jag är nyfiken på era erfarenheter och sätt att underlätta för honom när vi konverserar.

Det brukar vara stress/oro som drar igång stammandet. Var tyst och vänta in. Du behöver ju inte råstirra stackarn i ögonen, bara sitt lugnt och vänta.

 

[Mirre]

Någon med erfarenhet av stamning?
Jag har en ganska ny kompis som stammar och jag undrar över hur jag ska bemöta honom på bästa sätt.
Efter vad jag läst så ska jag inte fylla ut utan ha tålamod och så ska jag hålla ögonkontakt, vilket jag själv har lite bekymmer med ibland.
Jag tänker ibland att jag ska fråga honom om hur han vill bli bemött men är orolig för att han ska bli mer spänd än han redan är.
Märkligt nog kan han sjunga helt utan att stamma och emellanåt går det jättebra att tala, det är mer när vi har djupare och mer ingående samtal det krånglar rejält.
Och för att förtydliga; det är helt ok att min kompis stammar, jag är nyfiken på era erfarenheter och sätt att underlätta för honom när vi konverserar.

Har en kollega som stammar, bemöter den personen på samma sätt som mina övriga kollegor. Jag avbryter inte dem utan väntar tills de har pratat färdigt, likadant gäller personen som stammar. Finns ingen anledning att göra någon skillnad känner jag, vissa ord kanske tar längre tid men då får det vara så.

 

[Araminta]

Det brukar vara stress/oro som drar igång stammandet.

Nja. Kan vara behöver inte. Stamning och vad som triggar är väldigt individuellt från person till person.

 

[tanten]

Stammande personer är precis lika olika personligheter som alla andra.

Därför tror jag att det inte finns ett universalsätt att bemöta.
Vännens son stammar och han får prata klart. Jag brkar tänka hur jag skulle känna om det jag ville säga blev avbrutet eller ifyllt. Det kan ju bli helt fel ord. Bättre att han får säga det han vill.

Att inte stamma när man sjunger är vanligt. (Orup är en stammare) och vännens son stammar inte på engelska. En radiokorre talade med en udda dialekt, han använde den för att inte stamma. Alltså har en del personer hittat knep för att inte stamma. Andra skiter i det och pratar på.

Kanske är det bäst att fråga hur den stammande vill ha det?

 

[Araminta]

Som övriga redan skrivit: behandla personen som du hade behandlat vem som helst annars. Känner du dig väldigt osäker så fråga personen. Det är alltid mycket bättre att neutralt och genuint fråga hur personen som stammar vill bli bemött, än att försöka konstla sig till något och gå som katten kring het gröt. Personer som stammar märker, likaväl som vi andra, när motparten är obekväm.

Passar på att tipsa om initiativet Projekt Prata som arbetar för att sprida kunskap om stamning och som samlar mycket tips, råd och erfarenheter från både personer som stammar och från personer som inte stammar.

/Logopeden

 

[parellikusken]

Gick på samma skola som en som stammade mycket, bara att vänta ut och ha respekt. Problemet kom till när hon pratade med tjejen som var rejält synskadad, hon såg inte att hon stammade (kunde bli helt tyst). Annars gick det bra.

 

[Luff]

Fråga hen. Jag har en bekant som jag tillslut frågade. Innan det kändes ok att fråga så väntade jag. Hen svarade att; -Det är helt ok om du fyller i, jag känner ju dig. Att sen hen oftast pratade om tekniska saker så jag sällan visste vad hen skulle säga var ju en annan sak.

 

[Araminta]

Behandla honom som du (antar jag) behandlar alla andra, bemöt honom med respekt, låt honom tala till punkt och ha samma typ av ögonkontakt som med alla andra. Det blir bara konstigt om du särbehandlar någon pga någon egenhet.

Nu märker jag ord men stamning är en medfödd, neurobiologisk funktionsnedsättning. Att benämna det som "egenhet" kan tolkas som att det är något personen lagt sig till med. Även om jag inte tror att det var det du syftade på så är det en såpass vanlig och, för personer som stammar, förödande missuppfattning att jag känner att jag behöver förtydliga. Stamning är inte frivilligt och det är väldigt tröttsamt för personer som stammar att behöva stå upp för sig själva när folk tycker att "du kan väl bara låta bli? Du pratade ju flytande nyss."

Ursäkta. Lång utläggning utifrån en väldigt liten detalj i ditt inlägg. Som sagt, jag beskyller inte dig för något av detta!

 

[Myzan87]

Hur kommer det sig att folk som stammar, stammar inte om de ex sjunger/pratar engelska/annan dialekt?

men till på TSfråga så väntar jag också ut, nickar ibland (som jag gör med alla andra när de säger nått som jag håller med om) men det är oftast när det blir djupare diskussioner eller stressade situationer som stammandet uppstår hos min familjemedlem

 

[nullo-modo]

Stammade en del som yngre och tycker att fråga personen är det bästa om du är osäker och om det är en vuxen person, själv föredrar jag att bete sig som vanligt.

För mig har det svåraste varit att få ut fösta ordet efter varit tyst, har hittat ord som lättare får igång mig. När det är som värst då har jag fler problem med att stammarna än igångsättning.

 

[Sel]

Jag hade en nära vän som stammade rejält, och jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg att det var en 'grej'. Ibland tröttnade man och slängde ut rätt ord ungefär som folk gör med mig nu om jag inte hittar rätt på engelska, och ibland inte. Jag antar att det var vår jargong. Jag är övertygad om att umgänget var på lika villkor och ömsesidigt uppskattat i alla fall.

 

[Lobelia]

Nu märker jag ord men stamning är en medfödd, neurobiologisk funktionsnedsättning. Att benämna det som "egenhet" kan tolkas som att det är något personen lagt sig till med. Även om jag inte tror att det var det du syftade på så är det en såpass vanlig och, för personer som stammar, förödande missuppfattning att jag känner att jag behöver förtydliga. Stamning är inte frivilligt och det är väldigt tröttsamt för personer som stammar att behöva stå upp för sig själva när folk tycker att "du kan väl bara låta bli? Du pratade ju flytande nyss."

Ursäkta. Lång utläggning utifrån en väldigt liten detalj i ditt inlägg. Som sagt, jag beskyller inte dig för något av detta!

Ja du märker verkligen ord i synnerhet som du inte ens tror att jag menar så. Varför inte bara skriva ett ett inlägg utan citera?

Sen är det roligt att du är så säker på vad stamning beror på forskarna är mindre säkra än du . Vad jag läst mig till lutar det väl snarare mor en kombination av arv och miljö men ja en neurobiologisk funktionsnedsättning