Nu jävlar kan ska jag kolla stallplats, äntligen finns en ledig och allt hänger på om det finns möjlighet att man kan ta med hans grovfoder, resten verkar jättebra. Blev helt ohållbart… då stallägaren bestämt sig för att jag gjort sönder en sak för denne vilket jag inte har då jag använder min egna då vi kom överens om detta på senaste stallmötet. Sakerna är i olika färger…
Stallägaren skriver halvt ihjäl sig på tavlor och FB att jag visst gjort sönder hennes osv och jag har förklarat 1000 gånger att jag inte använt hennes alls men hon fortsätter terrorisera. Hon kan liksom inte släppa det. Då hittar hon på massa saker ”fixa detta och detta och fixa staketet” men ingen ser vad det skulle vara för fel på staketet. Självklart ersätter jag saker som gjort sönder, ersatte nyss en grej för 1000 tals kronor som jag råkade köra ner med transporten. Så att ersätta en pryl för 120 kr i detta fallet är liksom inga problem.
Igår satt jag och tänkte genom div saker som hänt/gjorts mm och kände bara att detta är såååå sjukt, sååå onormalt. Personer vars katt inte får springa över hagarna, när vi dealat med annan person så min häst slipper bli ensam och inte får för stallägaren, en bänk som jag torkat 2 gånger men ändå fått att det har dåligt gjort men aldrig fått förklarat hur det skulle vara (torka pennburken som står där under och skura med diskmedel), när jag ber om en beskrivning på städet (extremt mycket städ) och får till mig att det ska inte stå som om hon njuter av att man gör fel men inte vill förklara, hur alla skall gå på rad och kolla varandras ”städuppgifter” och folk gråter av skammen att bli uthängda. Alla beskrivningar för alla hur farlig min häst är att leda så folk blir rädda (t.o.m. barnen leder den) osv osv. Men framför allt min upplevelse av att denne njuter och lever på att ”sätta dit” andra… man ska liksom inte veta vad/hur man skall göra utan det ska man klura ut själv under tinden kritiken haglar.