Dagens lunchdiskussion på jobbet: Har ni/skulle ni kunna tänka er att anlita en städerska för att hjälpa till med städningen av ert hem?
En kollega nämnde att hon funderar på att skaffa någon som grovstädar hennes lägenhet en gång i månaden, och jag vet flera andra vänner som har sagt att de skulle vilja ha något liknande. Personligen har jag någonting emot hela idén som jag inte riktigt kan förklara, och jag skulle inte kunna tänka mig att köpa in liknande tjänster i nuvarande livssituation (det är jag och min sambo i en trea, inga barn eller djur). Den dag jag bor i ett större hus med barn och djur, kanske. Men det är någonting i mig som motsätter sig den här idén i dagsläget - förmodligen kopplat till ett behov av att känna mig självständig, tillräcklig och duktig. Är det något svenskt, kanske? Eller lite gammalt hederligt duktig flicka-syndrom?
Jag tycker liksom att mitt liv är så pass enkelt i nuläget att jag inte ska behöva ta in någon extra hjälp med relativt enkla saker som städning. Kan själv! Andra jag pratat med, som har mycket liknande livssituationer, är helt öppna för att köpa in tjänster av detta slag. De menar att det är ett tecken på självständighet att kunna göra valet att köpa in tjänster, att de då kan använda tiden till något bättre, och att det är bra på så vis att det ger någon som behöver det ett jobb.
Jag kan se båda sidor av saken och dömer ingen - vi hade städerska hemma under ett par år när jag var yngre och jag såg definitivt värdet i det då, på många sätt. Det vore intressant att höra åsikter från andra personer i andra åldrar och livssituationer. Hur ser ni på detta?
Första 2 åren efter min ryggmärgsskada, var jag beviljad hemstäd från kommunen och betalade då (2000-2002) 200 i månaden för en timmes städ i månaden av kommunens lokalvårdare. Det man oftast fick höra då, var "det gör vi inte, det står inte på vårat papper" så mor o far fick komma och byta gardiner, skaka mattor, bädda rent i sängen, torka ovanpå min vita bokhylla där kommunen tydligen ansåg att jag skulle ha dammråtteuppfödning med mera med mera.
Sedan kom ett par år, där jag flyttade grejer från ett rum till ett annat och sedan tillbaka igen och dammsög rummet, alternativt köket en gång i månaden vare sig det behövdes eller ej. Vilket gjorde att till sist behövde man stege, för att ta sig in och ut ur lägenheten...
Jag flyttade 2008 från 1 rum o kök på 44,3 kvm till 2 r o kvm på 67,5 kvm och ja, då fick jag ju mer plats att flytta saker från ett ställe till ett annat och det som inte fick plats hamnade på altanen. Till sist insåg jag ju om inte annat tack vare bovärd, släkt och vänner att situationen var ohållbar. Men orkade helt enkelt inte, så lätt var det.
När RUT kom, jublade mitt vänsterhjärta (med en röd ros i mitten) om det nu är så viktigt att poängtera. Äntligen skulle jag, som lågavlönad trygghetsanställd med halvt sjukbidrag och bostadstillägg för pensionärer få råd att ta hjälp. Jag lade in en förfrågan på en samlingssida där man fyllde i ett formulär med önskade alternativ, där man sedan blev kontaktad av städbolag för prisförslag och dylikt - och vips, var hjulen i rullning. Jag har i flera år nu haft en lägenhet, där jag känner att jag kan vara hemma i. Lokalvårdarna som kommer är oftast samma personer och har jobbat i flera år inom företaget och har avtalsenlig lön, trivs med lyckan de ser i familjernas ögon när de varit där och "trollat". Många som anlitar deras bolag har lämnat extranyckel, så lokalvårdarna är där när familjerna inte är hemma. Jag och mina föräldrar (som jag också peppade att skaffa hemstäd) är hemma när städbolaget kommer och jag kan styra vad jag vill ha gjort för dagen, även om vi har ett papper med grundstäd som ska göras. Men de frågar alltid om det är något speciellt, eller något mer jag vill ha hjälp med. Det är SÅÅÅÅ guld värt med hemstäd var 14 dag, 450 kr per gång. 2 timmar de gånger det är en lokalvårdare och 1 timme då de är två. Visst det svider lite de månader det är så petigt att det blir 3 städningar en månad...
Men jag skulle inte klara mig utan mina "städande stjärnor", som även har ett vänligt ord de dagar jag helst skulle vilja gömma mig under mattan - vilket är svårt när de är där, då de bär ut mattorna på altan o skakar dem, innan de tar in dem och dammsuger dem.
För barnfamiljer är det ju guldläge att kunna ta hjälp av hemstäd oavsett om barnen är små eller i skolåldern. Då kan föräldrarna göra det de är bäst på - vara föräldrar. Hjälpa barnen med läxläsning, skjutsa dem till fritidsaktiviteter, ha ett öga på datorvanor, så barnen inte råkar illa ut på nätet, samt hålla ett öga på vad barnen gör ute om kvällarna och ÄNDÅ ha tid för egentid. Likaväl som andra, som jobbar heltid, vill hinna med att laga mat, resa, träna, umgås med vänner - att de kan leja bort hemstäd - för att få lite egentid.
Men... jag är väl dum...
