Stå ut med tråkigt jobb eller hur hittar man ett roligt jobb?

[bettysmatte]

Vad hade du tänkt dig att tråden skulle leda till. Du har haft många på liknande tema. Alla trådar har slutat med att du dissar alla förslag.

Du kanske skulle böja spela på lotto?

Jag undrar också. För om man inte vill flytta så får man ju välja på de jobb som finns inom rimligt pendlingsavstånd. Och om man inte vill/kan starta eget (de flesta av oss med andra ord) så landar man ju också i samma situation som i föregående mening. Det finns ju liksom inga fler lösningar ?

 

[Tuvstarr]

Grejen är den att jag vill vara den som planerar och bestämmer hur saker ska göras. Jag vill välja sortiment. Jag vill vara den som kläcker nya idéer som sedan förverkligas.

Och sådana jobb finns inte. När jag tidigare sökte jobb i hela södra delen av Sverige så hittade jag inget intressant.

Den butikskedja där jag jobbade tidigare gjorde oftast så att de som blev butikschefer var folk som hade börjat på golvet och jobbade sig upp. Och bland driftiga butikschefer valdes sedan folk till huvudkontoret, som sedan bestämde om sortiment osv. Två av mina chefer flyttades uppåt på det viset. Jag sökte faktiskt ett chefsjobb hos dem för något år sedan, och det enda som gjorde att jag inte fick det var att jag inte kunde börja omedelbart (de hade kris och behövde någon absolut nu genast) då jag givetvis hade uppsägningstid på mitt nuvarande jobb.

Nu tittar jag lite på jobb hos en kedja i en annan sorts verksamhet, men fortfarande inom handel. De har skrivit en hel del om sin rekryterungsprocess och avanceringsmöjligheter på sin hemsida, och jag ser det som ganska realistiskt att kunna avancera där. Men man börjar på lägsta nivå, på butiksgolvet eller i kassan. Men ingen omöjlighet alls att avancera till t.ex. inköpschef. Det lär dock ta ett antal år, och i mitt fall lär det också behövas en flytt.

 

[Exile]

Jag började min jobbkarriär med att städa vilket jag hatade. Det var iofs ganska givet innan eftersom att jag hatar att städa hemma också..

Sedan dess har jag jobbat administrativt. Jag hatar nog egentligen mitt job men arbetsplatsen är okej. Det är lite upp och ner, jag är nog en lite udda person vilket gör att jag lätt blir utanför på arbetsplatsen. Ibland svider det lite extra och jag känner mig ledsen över det men oftast är det okej, det är inte som att jag blir direkt mobbad.

Jag jobbar 9 timmar om dagen + ca 30 minuter pendling. Min lön är riktigt låg för min ålder och erfarenhet och min löneutveckling är så dålig att jag med inflationen i åtanke faktiskt tjänar mindre idag än vad jag gjorde när jag började på detta företag för drygt 7 år sedan. På vardagskvällarna orkar jag göra ytterst lite och jag lever för helger och semester. Trots detta är jag glad att jag har en fast anställning och lön varje månad.

Jag har varit arbetslös och det är sjukt stressande. Jag orkar inte heller vara alltför bitter över min situation för i slutändan är det jag själv som måste göra något åt det. Min sambo jobbar frilans just nu med extremt lite pengar in, han söker jobb men det är svårt att hitta något så jag är inte heller i en situation just nu där jag känner att jag vill eller vågar ändra något. Förhoppningen är att våga börja studera någon gång efter sambon fått ett jobb, tills dess härdar jag ut och fokuserar på min fritid.

Antingen gör man något åt det man inte trivs med, eller så biter man ihop och slutar gnälla. Är man vuxen måste man jobba så är det bara, det är så samhället är uppbyggt. Är det helt sjukt att vi spenderar majoriteten av våra liv med att jobba och att vi träffar våra kollegor mer än våra partners? mer än våra barn? Ja, det är riktigt sjukt men så ser verkligheten ut och det är ytterst få förunnat att kunna bryta sig ur ekorrhjulet. Det är klart det går, men även det kommer innebära ansträngning och uppoffringar. Ingen fairy god mother kommer dyka upp och bara droppa drömjobbet på en, tyvärr.

 

[Enya]

Jag tänker att det inte är något jobb som det är fel på utan din inställning. Du vill inte jobba egentligen. Inte alls. Du vill ha pengar ändå men slippa jobba. Så länge du har den inställningen kommer inget jobb någonsin vara roligt nog att stå ut med, det kommer aldrig finnas något jobb där du inte kollar på klockan eller som du ens orkar med.

Så länge du inte kan få sjukersättning måste du med andra ord finna dig i att jobba och ett sätt att göra livet lättare är att sluta tänka så negativa känslor om jobb och att jobba.

 

[Lobelia]

Jag spelar inte på Lotto eftersom man blir av med pengarna. Jag köper hellre fonder. Men nu har jag inte pengar till det.

Jo du spelar på lotto på ditt vis. För mig är det att spela på lotto att försätta sig i ett läge där det finns få möjligheter till jobb och dissa alla jobb som tråkiga, dåligt betalda, låg status osv och egentligen inte vilja ha något annat än drömjobbet.

Chansen att du får den typen av jobb du beskriver är nog i paritet med en miljonvinst på lotto om du sitter och väntar på det.

 

[alazzi]

Jag blir så slut av att jobba att jag inte orkar ha ett liv utanför jobbet. I somras orkade jag inte ens göra matlådor av färdiglagad mat för att ta med mig till jobbet.

Ja, tyvärr. Mitt nuvarande jobb är tungt och stressigt. Jag betalar för ett gymkort varje månad men jag är så totalt slut så jag klarar inte att träna trots att det skulle hjälpa min kropp.

Mina lediga tid ligger jag i sängen på en spikmatta eftersom jag har så ont i ryggen. Sover även på spikmattan. Smörjer in ryggen med tigerbalsam eftersom det hjälper lite. Plus en överkonsumtion av värktabletter.

På jobbet äter jag bara smörgåsar. Övrigt lever jag på färdigmat. Laga mat finns inte på kartan.

Jag HATAR mitt jobb och kollegorna som skriker på ett språk som jag tyvärr inte förstår. Hög ljudnivå på jobbet. Alla låter arga och jag mår dåligt av det. Jag är rädd för konflikter och tycker att skrikandet är hemskt. Kollegorna är klart elaka och jagar fel. Ja, jag är ny och ja, jag gör misstag.

 

[Sel]

Ja, tyvärr. Mitt nuvarande jobb är tungt och stressigt. Jag betalar för ett gymkort varje månad men jag är så totalt slut så jag klarar inte att träna trots att det skulle hjälpa min kropp.

Mina lediga tid ligger jag i sängen på en spikmatta eftersom jag har så ont i ryggen. Sover även på spikmattan. Smörjer in ryggen med tigerbalsam eftersom det hjälper lite. Plus en överkonsumtion av värktabletter.

På jobbet äter jag bara smörgåsar. Övrigt lever jag på färdigmat. Laga mat finns inte på kartan.

Jag HATAR mitt jobb och kollegorna som skriker på ett språk som jag tyvärr inte förstår. Hög ljudnivå på jobbet. Alla låter arga och jag mår dåligt av det. Jag är rädd för konflikter och tycker att skrikandet är hemskt. Kollegorna är klart elaka och jagar fel. Ja, jag är ny och ja, jag gör misstag.

Det där låter otroligt ohälsosamt och ickeproduktivt. Snälla försök ta dig därifrån.

Men det finns också en övertro till vad alla klarar utöver en heltidstjänst. Många sköter bara det de måste.
Enda gången jag verkligen inte haft dåligt samvete över hundarna, jag fick gjort det jag ville i trädgården, huset såg hyfsat ut och jag orkade börja med en ny hobby var faktiskt under pandemin då jag inte FICK jobba... Men ekonomin var ju inte rolig.

 

[Angel]

Det där låter otroligt ohälsosamt och ickeproduktivt. Snälla försök ta dig därifrån.

Men det finns också en övertro till vad alla klarar utöver en heltidstjänst. Många sköter bara det de måste.
Enda gången jag verkligen inte haft dåligt samvete över hundarna, jag fick gjort det jag ville i trädgården, huset såg hyfsat ut och jag orkade börja med en ny hobby var faktiskt under pandemin då jag inte FICK jobba... Men ekonomin var ju inte rolig.

Håller med.

Jag gillar mitt jobb men jobbar (för) mycket. I perioder betydligt mer än en heltid och det tar en bra stund efter en sådan period tills jag orkar göra matlådor att ta med mig till jobbet eller engagera mig ordentligt i mina fritidsaktiviteter.
Blir lite konfunderad när någon säger att man hatar "alla jobb" men samtidigt säger att man vill jobba. Tror man måste tänka bredare än specifika uppgifter man gillar dvs vill man jobba med problemlösning, eller fordon eller natur eller läsa mycket osv och sen vara rätt öppen med vad som kan vara rätt för en själv. Jag har idag ett rätt kvalificerat naturvetenskapligt jobb men skulle antagligen kunna tycka det var roligt att jobba på någon butik som sålde varor jag gillade eller i en handelsträdgård, som någon form av underhållstekniker eller köra lastbil också. Jag har generellt insett att jag gillar att lösa problem, är de kopplade till ett sammanhang jag gillar så är det specifika området mindre viktigt.

Jag har också haft jobb där uppgifterna har varit rätt tråkiga men då har man kunnat kombinera det med att lyssna på ljudbok eller småprata med kollegor vilket ändå gjort det helt ok. Visst skulle jag hellre vara ekonomisk oberoende och går runt och pyssla hemma än jobba med något som inte var motiverande i sig men det är ju inte riktigt så det fungerar utan man får göra det bästa av situationen.

 

[escodobe]

Tänker du att den här tråden ska ge andra svar än all de trådar du redan skapat på samma tema?

Din största dealbreaker är att du inte vill flytta.
Det är helt okey - men det innebär ju att du kommer behöva ändra någon annan faktor. För ditt drömjobb kommer rimligtvis inte dyka upp i din lilla håla om du inte skapar det själv. De flesta egenföretagar börjar vid sidan om sin riktiga jobb.

Jag jobbade tex kväll/natt på mcdonalds i ett par år. Jag hatade vartenda djävla minut av jobbet som var hemskt.

MEN det gjorde att hundarna slapp vara ensamma på dagarna vilket var en förutsättning att kunna ha dom. Och dom var ungefär lika viktiga för mig som ditt hus. Och nån form av lön in är ju livsnödvändigt.

 

[Inte_Ung]

Så olika det kan vara.
Jag klarar mig utan att behöva arbeta som anställd.
Men eftersom att jag tycker om att arbeta så kommer jag nog att söka jobb igen ändå.
Min sambo tycker så mycket om att arbeta att han har oftast mellan 3 - 4 jobb samtidigt.
Mina barn tycker också om att arbeta och studera.

Vi har alla en inre drivkraft när det gäller att uträtta saker.
Antagligen så handlar det om personlighet.

 

[sjoberga]

Socionom är väl fint? Man har en titel och får jobb.

De utbildningar jag vill gå ger inte ens en titel. Och man får inte jobb efteråt.


Jag lever tyvärr redan väldigt snålt. Klarar mig inte under 11000. Och sen blir katterna sjuka och bilen går sönder. Vips är budgeten sprängd. Och jag vet inte hur jag ska klara mig innan ett företag bär sig. Har ju ingen partner som kan försörja mig.

Och det var just för att slippa ta något själadödande jobb som jag startade tråden. För att slippa bli utsugen på både energi och livslust.

Men du vill suga ut pengar från någon, företag eller partner, utan att själv stoppa in en insats? De tankarna tror jag är direkt hindrande för att hitta en bättre situation.

Om man jobbar 25 procent och ändå blir uttråkad och själadöd gissar jag att exakt noll procent av problemet sitter i själva jobbet och dess utformning.

Om du istället tänker att det lönearbete du gör är det som nu eller senare kommer att ge dig möjligheter att utforska det du vill göra hellre ? Acceptera att just nu går det inte av ekonomiska skäl och därför krävs det annat? Inte fortsätta drömma om att någon annan ska komma och betala drömmarna utan insats från din sida?

 

[Inte_Ung]

Grejen är den att jag vill vara den som planerar och bestämmer hur saker ska göras. Jag vill välja sortiment. Jag vill vara den som kläcker nya idéer som sedan förverkligas.

Och sådana jobb finns inte. När jag tidigare sökte jobb i hela södra delen av Sverige så hittade jag inget intressant.

Sådana jobb måste man jobba oerhört mycket och länge med massor av annat innan man får. Dessutom så måste man ofta ha adekvat utbildning.

Jag har aldrig sett en sådan jobbannons.

Rekrytering sker oftast internt eller i varje fall bland dem som redan jobbar i branschen.
Oavsett bransch.

 

[sjoberga]

Sådana jobb måste man jobba oerhört mycket och länge med massor av annat innan man får. Dessutom så måste man ofta ha adekvat utbildning.


Rekrytering sker oftast internt eller i varje fall bland dem som redan jobbar i branschen.
Oavsett bransch.

Jo, ganska många jobb som är fyllda med mer ansvar är sådant man ger dem som visat framfötterna och förtjänar förtroendet. Inte sånt man anställer in till direkt. Även för personer med högre utbildning funkar det ofta så, man anställs i en tjänst och sedan utvecklas den efter prestation och förtroende till mer centrala bärande roller.

Det fina i den kråksången är att det ofta går bra att börja ”på golvet”, visa framfötterna i ett eller två år - och sedan få del av den utvecklingen. När man väl visat framfötterna, engagemanget, uthålligheten och ansvarstagandet så minskar betydelsen av formell utbildning ofta ganska fort.

 

[sjoberga]

Jo, ganska många jobb som är fyllda med mer ansvar är sådant man ger dem som visat framfötterna och förtjänar förtroendet. Inte sånt man anställer in till direkt. Även för personer med högre utbildning funkar det ofta så, man anställs i en tjänst och sedan utvecklas den efter prestation och förtroende till mer centrala bärande roller.

Det fina i den kråksången är att det ofta går bra att börja ”på golvet”, visa framfötterna i ett eller två år - och sedan få del av den utvecklingen. När man väl visat framfötterna, engagemanget, uthålligheten och ansvarstagandet så minskar betydelsen av formell utbildning ofta ganska fort.

I det här finns för övrigt ett svar på trådrubriken.

1. Identifiera ett företag/verksamhet där det verkar finnas roliga jobb / verksamhet man gillar
2. Sök vilket jobb som helst i den verksamheten eller hos en aktör som har kontakt med den verksamheten.
3. Gör ett bra engagerat jobb och var öppen för alla chanser att ta mer ansvar och visa framfötterna.

Alltså att en väg för att hitta ett roligt jobb är att skapa sig förmågan att under en tid stå ut med ett något mindre roligt (”tråkigt”) jobb. Men om man har ett mål och jobbar mot det så blir även tråkiga saker roliga, om man tar steg framåt tillräckligt ofta.

 

[Görel]

För att få en förändring måste man göra en förändring. Kan man inte flytta på sig får man ändra sin inställning. Väldigt många är nog väldigt trötta efter en arbetsdag. Själv kan jag sitta i bilen och blunda en stund innan jag orkar köra hem. Det är inte ovanligt att jag knappt hinner ta lunch. När det är så där tungt brukar jag tänka på att det ger mig pengar till att göra vad jag vill med, vilket ger frihet.

Min mamma brukade säga att det inte kommer att flyga in några stekta sparvar i munnen på en, vilket jag antar är ett talesätt som någon äldre släkting brukade använda. Med det menas att man själv måste anstränga sig för att få det man vill ha, ingen annan kommer att ordna det åt en. Tråkiga jobb kan ge en den erfarenhet som man behöver för att få mer intressanta jobb. Man måste jobba sig framåt om man vill någon annanstans, det kan vara ett sätt att få in en fot någonstans, göra så att andra får upp ögonen för ens kunskaper och duglighet.

 

[Lickety]

Grejen är den att jag vill vara den som planerar och bestämmer hur saker ska göras. Jag vill välja sortiment. Jag vill vara den som kläcker nya idéer som sedan förverkligas.

Och sådana jobb finns inte. När jag tidigare sökte jobb i hela södra delen av Sverige så hittade jag inget intressant.

Många skulle nog vilja ha ett sådant jobb som du beskriver, men i princip inga jobb är sådana i verkligheten. Inte ens som egenföretagare i en kreativ bransch är jobbet sådant, utom i korta stunder.

Som anställd krävs det verkligen att man visar framfötterna, har ansenliga meriter och ett visst mått tur för att landa en sådan tjänst, eftersom du beskriver någon form av cheftjänst. För att klara en sådant tjänst krävs en hel radda med andra egenskaper också, exempelvis att kunna hantera svåra personalfrågor, budgetarbete osv.

 

[Magnum]

Alla företag drivs av någon som startat det och driver det och för att få det att rulla anställer man personer som i utbyte mot pengar ger av sin tid och engagemang.

Man vill faktiskt inte ha en anställd som tycker jobbet är det tråkigaste som finns, som inte ens vill vara där, som inte ens mot betalning hellre skulle vilja stanna hemma...

För det är krasst inte bra för affärerna. Dessutom påverkar det andra anställda negativt. De som faktiskt gillar att gå till sitt jobb.
De flesta gör ändå det, de kanske inte lever för jobbet men jobbet är helt okej för att man får en lön att leva och överleva på.

Många, de flesta faktiskt, jag känner som avancerat har jobbat sej uppåt. Man börjar 'på golvet', visar framfötterna, intresse och engagemang.
Sånt syns och sånt premieras.

Vartefter får man in en fot.
Det ena leder till det andra.
Men det stavas i regel engagemang och intresse.

Jag själv började med att städa hotell. Kul? Nä inte det roligaste, men inte det värsta tänkbara heller.
Via den vägen, via framfötterna och olika kortare och längre tjänster, via rekommendationer och engagemang och lojalitet driver jag eget nu.

Som anställd får man rätta sej efter vad den som driver företaget har för vision. Som är den som bestämmer över tex sortiment, utseende eller beställningar etc och tex.

NU är jag den som får ha mina egna visioner.
Där hade jag absolut aldrig varit om jag inte gjort den långa resan.
För förspänt på andra sätt har jag det absolut inte.

Inställningen är nog bland det viktigaste man har.

 

[skiesabove]

Har alla glömt bort TS diagnos?

Jag tycker det är strongt att hen överhuvudtaget jobbar, och lyckades få ett jobb. Det är jättemånga med den diagnosen som inte klarar av att ta plats på arbetsmarknaden överhuvudtaget.

25% och rodda livet, det är inte illa pinkat i det sammanhanget!

 

[Motacilla]

Men @Wille angående ditt inlägg om att du haft en omröstningstråd och att de flesta gillade sina jobb/tyckte jobbet var intressant (eller hur saken formulerades). Där tänker jag att om man bara vill så kan man hitta positiva aspekter i nästan allting.

Ett av mina första jobb var städning inom industrin. Tungt, väldigt tidiga morgnar, smutsigt och slitsamt. Men det gav bra betalt (för en 20-åring) och jag blir nöjd när jag ser resultatet av mitt arbete direkt. Det är ju det som är positivt med den typen av grovjobb eller vad man ska kalla det: om man städar en smutsig/stökig yta så känns det bra efteråt när allt glänser.
Städning bara ett allmänt hållet exempel.

Som andra varit inne på. Vill du ha förändring så är det du som måste göra denna förändring. Att försöka byta perspektiv vore kanske det som kräver minst omställningar av livet i övrigt.

Det är klart att det inte är lätt att försöka förhålla sig till saker på ett helt annat/nytt sätt, men det skadar inte heller att prova att gå emot det som känns bekant och bekvämt och se vad som händer.

 

[Karro-Lina]

Jag tänker att det inte är något jobb som det är fel på utan din inställning. Du vill inte jobba egentligen. Inte alls. Du vill ha pengar ändå men slippa jobba. Så länge du har den inställningen kommer inget jobb någonsin vara roligt nog att stå ut med, det kommer aldrig finnas något jobb där du inte kollar på klockan eller som du ens orkar med.

Så länge du inte kan få sjukersättning måste du med andra ord finna dig i att jobba och ett sätt att göra livet lättare är att sluta tänka så negativa känslor om jobb och att jobba.

Så sant! Tror verkligen också att det inte är självklart att veta exakt hur man känner inför ett jobb innan man faktiskt börjat och jobbat igång sig lite.
Iallafall för mig så är det en tillfredsställelse och ger ett välmående att utföra mina uppgifter på ett bra sätt och känna att jag tillför något och det är inte beroende av att jag tycker att själva arbetet är superstimulerande från början.

TS, ge de olika jobben en chans. Du kan omöjligt veta i förväg hur det kommer kännas, hur mycket energi etc det kommer att ta. Det kanske till och med kan ge lite energi om du, på rimlig nivå och tid, känner att du fixar att arbeta och gör ett gott jobb.