Sporrar- vilken sort och när? (Utbruten ur Dressyrsnack)

[Hedwig]

Visst går det att vända på mycket. När jag köpte min häst flyttade hon ner till privatstallet på samma anläggning. Nu är hon glad och nöjd och gosig i stallet. Vaktar fortfarande maten lite, men förut kunde man inte gå in till henne alls när hon hade mat. Surar inte vid borstning längre, lägger inte öron bakåt när man kommer med sadeln, fast kan sura lite när man spänner. Jag upplever henne som ganska nöjd med tillvaron.



Har också alltid godis i fickan och ger gärna från hästryggen. Men ja, om jag inte har sporrar och spö med mig, så lunkar vi på. Finns det med så är attityden en annan redan från början. Jag ser det som en signal till att nu jobbar vi, precis som att jag sätter på en dressyrlänk på hundarna.



Rider så mycket jag kan i paddocken. Men uteritterna går verkligen inte att lösa. Jag blir jätterädd när hon konstrar. Hade vi kunnat rida rakt ut på en skogsväg hade det kanske funkat, men nu har vi bara asfalt närmast oss. Nu när hon var konvalescent jobbade jag på promenaderna varje dag i 2 månader. Hon blev fortfarande superstressad av minsta lilla överraskning.



Har ju haft flera månaders avsuttet konvalescentarbete nu, och det är precis samma där i fråga om fart. Hon står inte emot, öronen är framåt, men vi tar det i sakta mak. Om jag inte då viftar med en morot framför nosen, för då jäklar kan vi springa. Har ju haft fickorna fulla när vi promenerat, men det är bara precis när hon ska få som hon anstränger sig. Sen blir hon jobbig för hand med belöningar. I stallet tigger hon aldrig och tar så fint men om jag jobbar med belöning (har gjort mycket slow walking för hand för att stärka henne, och då med godisbelöning) så blir hon väldigt nafsig och hon ger sig inte. Och då får vi ju konflikt kring det.

Jag upplever inte att hon tycker det är tråkigt. Öronen är framåt, hon är lagom alert. Men kan hon maska så maskar hon. Jag har två hundar som jag tränar på precis samma sätt. En maskar i fotgåendet, en är en duracellkanin.

Då ser jag att vissar här skulle säga "men gå inte fot med den hunden då". Fast nej, så funkar det inte för mig. Jag erbjuder honom en massa aktivering, men då får han ställa upp på vissa saker som är mindre roliga också.

Om jag ska kunna erbjuda Barka det hon tycker är roligast, som nog är hoppningen, då måste vi ju faktiskt bygga upp henne ordentligt igen efter skadan. Och då måste hon ta i lite i träningen. Och jag upplever ju att när hon väl kommer igång, så tycker hon det är kul att jobba och hon är nöjd efteråt.



Och jag anser att det beror på nivån av ovilja och nivån av "tvånget". Att ha med spö och sporrar för att signalera "idag jobbar du med matte, det är inte knattelektion på ridskolan" ser jag som samma som när jag byter till kedja på hundarna inför lydnaden.

Det jag skulle vilja förändra är att hon fick gå på lösdrift. Hon går absolut bäst på sommaren när hon är ute väldigt mycket och har fri tillgång på gräs. Men det går tyvärr inte att lösa resten av året.

Jag ser ingen anledning varför du ska försvara din ridning eller hästhållning. Jag ser inte heller någonstans där du frågar om du ska rida med sporrar eller inte så fattar inte varför folk ska diskutera det.
Du frågade väl efter tips på lämpliga sporrar?
Några har väl gett dig lite tips om det?

De som berättar att de inte rider med sporrar ( och eventuellt anser sig vara lite bättre än dig) skulle jag faktiskt ignorerar. De kommer tycka att du är en kass hästägare och ryttare oavsett vad du säger så känns meningslöst att du ska behöva försvara dig hela tiden. Man kan inte heller vara alla till lags och det kommer alltid finnas folk som har åsikter om än det ena och än det andra. Det var ju inte alls det frågan handlade om från början. Tänker att om man gärna vill berätta att man rider utan sporrar så går det fint att skapa en egen tråd för det kanske istället för att hoppa på dig.

Det finns ingen lag som förbjuder någon att rida med sporrar. Det väljer du själv.

Tänker att du har köpt en före detta ridskolehäst som verkade ha varit väldigt less på det livet. I din beskrivning verkar hon väldigt mycket mer nöjd med sin nuvarande situation. Bara det är ju väldigt positivt.
Det är väldigt sårande när folk utan grund insinuerar att man är en dålig hästägare trots att de flesta hästägare jag känner lägger ner hela sin själ, tid och pengar för att ge sin häst ett så bra liv som möjligt.

Bara för att man frågar efter tips på bra sporrar.

 

[Kristall10]

Och jag anser att det beror på nivån av ovilja och nivån av "tvånget". Att ha med spö och sporrar för att signalera "idag jobbar du med matte, det är inte knattelektion på ridskolan" ser jag som samma som när jag byter till kedja på hundarna inför lydnaden.

Jag skulle också anstränga mig mer vare sig jag vill eller inte om någon satte en kedja runt min hals och hade ett spö i handen.

Jag emotsätter mig inte att rida med sporrar och spö. Det jag reagerar på är beskrivningen av att hästen inte går att rida utan. Att sporrar och spö behövs som ”motivation”.
Jag anser inte att något som skapar obehag är motivation.

 

[the_connemara]

Och hur drar du slutsatsen att jag försätter min häst i situationer som hon inte klarar av och att hon är stressad och spänd?

En häst som inte vill röra sig annat än under hot om smärta/obehag har ju i alla fall något som hindrar den? Vi hästmänniskor är tyvärr fortfarande oerhört dåliga på att läsa hästar (det finns det studier på) och det är ju hur vanligt som helst att hästar faktiskt befinner sig i situationer de inte riktigt är bekväma i (lugnande signaler osv). Att lämna sin flock i hagen är liksom likställt med att dö för ett flockdjur som utgångsläge, bara att en häst gör det tryggt är ju faktiskt en enorm bedrift för hästen! Jag drar inga slutsatser, jag beskriver hur jag tänker om rörelseglädje utifrån behovet av sporrar och spö och du har utöver det beskrivit problem med att rida ut och promenera utan kedja.

Jag pratar alltså om att jag tror att vi kan vända en "ovillig" häst till en som får en positiv förväntan när den förstår att vi tex ska ut på en promenad eller ridtur (eller som start då såklart att vi bara dyker upp i dens hem). Genom att vi sett dens små signaler på ett tidigt stadium, bekräftat dem (!) och sedan tillsammans med hästen hjälp oss båda att röja bort det som skapar obehag, utan att sätta den i situationer som den inte klarar av. Då får hästen tillgång till större del av sin kropp och sin förmåga efterhand och DET tror jag ger rörelseglädje. Det där läget där allt känns mjukt och lätt, det älskar ju både vi och hästar

Och "det som skapar obehag" ligger nog tyvärr ofta hos oss, så var det för mig i alla fall. Att ha en långsam häst i en värld där det viktigaste av allt är att den går fram för skänkeln och man från start får lära sig att skrämma fram hästen annars är jättesvårt.

Vill för säkerhets skull bara inflika att jag inte tränar belöningsbaserat i "klickerbemärkelsen" om någon trodde det och inte tycker tryck är något negativt. Eskalerande tryck i kombination med att inte kunna läsa av hästens små signaler och för lite tid däremot tror jag ingen häst uppskattar men det är fortfarande det vanligaste sättet att träna tyvärr!

 

[the_connemara]

Innan jag började rida för min tränare red jag aldrig ned sporrar. Tyckte inte jag red bra nog, hade väldigt flaxiga skänklar.

Efter att jag hade ridit för honom ett tag föreslog han sporrar. Han föredrar själv att inte behöva det, han vill ha självgående hästar, men min har sällan så många självgående ben i kroppen.
.
Jag håller med om att sporrar inte är nåt som slentrianmässigt ska på och att man rent generellt ska kunna rida utan. Men det går inte på alla hästar.

@Hedwig Det reagerade jag på först, sedan har @Linda_A själv spunnit vidare och i alla fall skrivit en massa frågor.

Jag håller inte alls med dig om att man ska låta trista uttalanden om hästar stå oemotsagda någonstans faktiskt. Vill man inte ha en diskussion så kan man ju låta bli att beskriva sin situation eller som du säger ignorera valfria svar. Så gör jag iaf!

 

[Linda_A]

@Hedwig Det reagerade jag på först, sedan har @Linda_A själv spunnit vidare och i alla fall skrivit en massa frågor.

Massa frågor? Nja, jag har frågat varför vissa saker ifrågasätts, det ser jag som nåt annat. Jag tycker det är trist med
ifrågasättanden som direkt slår på stora trumman och gör en massa antaganden. Däremot svarar jag gärna på ärliga och trevliga förslag. Det är så klart jättebra att föreslå saker för att variera träningen och det ser jag inte som nåt negativt, även om jag då fått svara tillbaks att vissa saker funkar tyvärr inte.

Skulle jag vilja kunna rida ut? Så klart. Men jag är rädd (har varit hela livet sen en olycka när jag var 10), hästen blir nervig och rädd och vi har helt usla möjligheter att rida ut. Hatar verkligen att rida på asfalt, tycker det är så jäkla otäckt.

Skulle jag vilja jobba mer från marken? Ja, i viss mån. Tyckte konvalescenten nu var en toppenmöjlighet att prova detta. Har ju inte gått sådär super precis. Skaffade bland annat Equiband och Equibodybalance-appen. Jag har i alla fall inte lyckats få till nåt arbete med detta.

Jag håller inte alls med dig om att man ska låta trista uttalanden om hästar stå oemotsagda någonstans faktiskt. Vill man inte ha en diskussion så kan man ju låta bli att beskriva sin situation eller som du säger ignorera valfria svar. Så gör jag iaf!

Så man ska mörka vad man tycker om man inte tränar enbart belöningsbaserat och lulligullar med sina hästar och hundar?

Jag har inte problem att stå för att jag använder spö och sporrar när jag rider men att jag föredrar minimal användning och gärna rider utan sporrar på hästar som funkar på det. Spö har jag alltid för att kunna nå dit man inte når med sina skänklar.

Jag har inte heller några problem att stå för att jag använder dressyrlänk/stryphalsband på mina hundar vid träning och att jag korrigerar dem om de väljer att inte utföra en uppgift när jag har säkerställt att de kan och förstår. De är brukshundar och förutom att jag har dem som älskade familjemedlemmar så har jag dem för att bruka dem till träning och tävling, även om mitt liv inte beror på det. Hade någon av dem hatat allt som har med träning att göra så hade jag så klart pensionerat den hunden, men om man kan komma superglatt på en inkallning och göra fina skall och kryp, så kan man acceptera fotgående/linförighet också. Och jag ser på ridning på samma sätt.

 

[Anna-Bella]

Så man ska mörka vad man tycker om man inte tränar enbart belöningsbaserat och lulligullar med sina hästar och hundar?

Det är ju ganska långt mellan att träna belöningsbaserat och att behöva hota med obehag för att få djuren att utföra det man vill

 

[Linda_A]

Det är ju ganska långt mellan att träna belöningsbaserat och att behöva hota med obehag för att få djuren att utföra det man vill

Nej det är det inte i hur du skriver det. En skänkel i sig är ett "obehag" för den ställer ett krav.

 

[Anna-Bella]

Nej det är det inte i hur du skriver det. En skänkel i sig är ett "obehag" för den ställer ett krav.

Även om vi kallar en skänkel ett obehag så steppar du ju upp det en nivå. För varför behöver du använda sporrar? Är det för att hästen inte känner din skänkel (trots att den kan känna en fluga på ryggen) eller är det att bara skänkeln inte är ”obehaglig nog”?

 

[Linda_A]

Även om vi kallar en skänkel ett obehag så steppar du ju upp det en nivå. För varför behöver du använda sporrar? Är det för att hästen inte känner din skänkel (trots att den kan känna en fluga på ryggen) eller är det att bara skänkeln inte är ”obehaglig nog”?

Bara för att hästen känner en sak innebär det inte att det är ett obehag. Det blir ju en definitionsfråga.

 

[the_connemara]

Massa frågor? Nja, jag har frågat varför vissa saker ifrågasätts, det ser jag som nåt annat. Jag tycker det är trist med
ifrågasättanden som direkt slår på stora trumman och gör en massa antaganden. Däremot svarar jag gärna på ärliga och trevliga förslag. Det är så klart jättebra att föreslå saker för att variera träningen och det ser jag inte som nåt negativt, även om jag då fått svara tillbaks att vissa saker funkar tyvärr inte.

Skulle jag vilja kunna rida ut? Så klart. Men jag är rädd (har varit hela livet sen en olycka när jag var 10), hästen blir nervig och rädd och vi har helt usla möjligheter att rida ut. Hatar verkligen att rida på asfalt, tycker det är så jäkla otäckt.

Skulle jag vilja jobba mer från marken? Ja, i viss mån. Tyckte konvalescenten nu var en toppenmöjlighet att prova detta. Har ju inte gått sådär super precis. Skaffade bland annat Equiband och Equibodybalance-appen. Jag har i alla fall inte lyckats få till nåt arbete med detta.



Så man ska mörka vad man tycker om man inte tränar enbart belöningsbaserat och lulligullar med sina hästar och hundar?

Jag har inte problem att stå för att jag använder spö och sporrar när jag rider men att jag föredrar minimal användning och gärna rider utan sporrar på hästar som funkar på det. Spö har jag alltid för att kunna nå dit man inte når med sina skänklar.

Jag har inte heller några problem att stå för att jag använder dressyrlänk/stryphalsband på mina hundar vid träning och att jag korrigerar dem om de väljer att inte utföra en uppgift när jag har säkerställt att de kan och förstår. De är brukshundar och förutom att jag har dem som älskade familjemedlemmar så har jag dem för att bruka dem till träning och tävling, även om mitt liv inte beror på det. Hade någon av dem hatat allt som har med träning att göra så hade jag så klart pensionerat den hunden, men om man kan komma superglatt på en inkallning och göra fina skall och kryp, så kan man acceptera fotgående/linförighet också. Och jag ser på ridning på samma sätt.

För mig handlar det om att systemet vi fostras in i i hästvärlden inte är hästvänligt och det börjar bli dags att faktiskt ta den debatten, jag tycker det är en av grundbultarna i hästvälfärdsdebatten! Jag ogillar att ge tips folk inte bett om men jag börjar få svårt att inte säga emot i forum som trots allt bygger på en kommunikation när jag tycker det inte gynnar hästarnas välfärd. Jag tyckte jag var tydlig med träningssättet sist i mitt inlägg. Det är inte mer än så

 

[Anna-Bella]

Bara för att hästen känner en sak innebär det inte att det är ett obehag. Det blir ju en definitionsfråga.

Att lägga sporren mot magen behöver man ju inte se som obehag (men om du tycker att skänkel räknas som obehag gör ju sporren det här med), men att trycka in den mot magen är ju givetvis ett obehag. Sen vet jag ju såklart inte hur du använder dem.

Att ha med spö och sporrar för att signalera "idag jobbar du med matte, det är inte knattelektion på ridskolan" ser jag som samma som när jag byter till kedja på hundarna inför lydnaden.

Men varför tror du att sporre och spö ger just den signalen? För din häst märker ju såklart att du inte är knatte. Varför gör spö och sporre att hästen jobbar bättre, om det nu inte är hot om obehag? En genuin undran

 

[Alexandra_W]

Massa frågor? Nja, jag har frågat varför vissa saker ifrågasätts, det ser jag som nåt annat. Jag tycker det är trist med
ifrågasättanden som direkt slår på stora trumman och gör en massa antaganden. Däremot svarar jag gärna på ärliga och trevliga förslag. Det är så klart jättebra att föreslå saker för att variera träningen och det ser jag inte som nåt negativt, även om jag då fått svara tillbaks att vissa saker funkar tyvärr inte.

Skulle jag vilja kunna rida ut? Så klart. Men jag är rädd (har varit hela livet sen en olycka när jag var 10), hästen blir nervig och rädd och vi har helt usla möjligheter att rida ut. Hatar verkligen att rida på asfalt, tycker det är så jäkla otäckt.

Skulle jag vilja jobba mer från marken? Ja, i viss mån. Tyckte konvalescenten nu var en toppenmöjlighet att prova detta. Har ju inte gått sådär super precis. Skaffade bland annat Equiband och Equibodybalance-appen. Jag har i alla fall inte lyckats få till nåt arbete med detta.



Så man ska mörka vad man tycker om man inte tränar enbart belöningsbaserat och lulligullar med sina hästar och hundar?

Jag har inte problem att stå för att jag använder spö och sporrar när jag rider men att jag föredrar minimal användning och gärna rider utan sporrar på hästar som funkar på det. Spö har jag alltid för att kunna nå dit man inte når med sina skänklar.

Jag har inte heller några problem att stå för att jag använder dressyrlänk/stryphalsband på mina hundar vid träning och att jag korrigerar dem om de väljer att inte utföra en uppgift när jag har säkerställt att de kan och förstår. De är brukshundar och förutom att jag har dem som älskade familjemedlemmar så har jag dem för att bruka dem till träning och tävling, även om mitt liv inte beror på det. Hade någon av dem hatat allt som har med träning att göra så hade jag så klart pensionerat den hunden, men om man kan komma superglatt på en inkallning och göra fina skall och kryp, så kan man acceptera fotgående/linförighet också. Och jag ser på ridning på samma sätt.

Fast du har ju problem med att stå för att hästen går fram pga rädslan för obehaget. Jag delar inte alls din syn på häst- eller hundträning. Men jag hade inte mer än tyst beklagat om du inte febrilt och om och om igen försökt bortförklara verkligheten. Om hästen inte har motor utan sporrar eller spö, och allrahelst om bara att ha dem utan att använda dem magiskt skapar motor, så är det enbart för att hästen vet vad som händer om den inte går framåt när ryttaren har spö eller sporre. Det är rädsla för obehaget som ger effekten.

 

[Alexandra_W]

Bara för att hästen känner en sak innebär det inte att det är ett obehag. Det blir ju en definitionsfråga.

Fast en häst kommer inte vara ett dugg annorlunda för att ryttaren har ett spö - om inte hästen lärt sig associera spöet med något. Vad tror du själv din häst lärt sig associera spöet med?

Hur mycket man på ridskolorna gärna kallar det "fartpinne" eller annat så alla de ridskolehästar (och andra hästar med såklart) som magiskt hittat framåtbjudning när ryttaren har ett spö har associerat spöet med att om man inte går framåt används det. Och det obehaget är större än viljan att fortsätta vara bekväm.

 

[skiesabove]

Jag var med om en intressant sak när jag gick en termin på westernridskola. Alla hästarna var typ turbopigga med mig på. Jag försökte verkligen sitta så stilla som möjligt, men helvete vad det blev åka av i vissa moment som rollbacks med galopp efter.

Ett pass kom ridläraren fram till mig efter bara några minuter för att kolla om jag hade sporrar - det hade jag inte. Och jag skänklade inte heller, alltså använde underskänklarna som signal. Bara små sitsförändringar och eventuellt lite tryck vid knäna.

Såhär i efterhand har jag funderat på om det hade med mitt bäcken att göra. Det är överrörligt, och följsam är liksom inte mitt problem, snarare motsatsen. Kombinerat med svag bål som gör att mitt bäcken gärna tippar framåt, så tror jag att hästarna lätt blir extremt framåt/tar det som att jag signalerar för hög fart.

Även med nuvarande häst, jag har inte behövt vara "på" med varken spö eller skänkel, bara vänta på att han ska bygga nog med muskler för att själv hitta rörelseglädjen.

Så jag funderar helt enkelt vad sporrarna är till för? Hästen känner ju allt vi gör, borde det inte vara nog att bara flytta foten till rätt position? Och om det inte är det, finns det inte en underliggande orsak som är anledningen till att svaret blir "nej" på frågan "kan du göra det här?".

Jag menar det inte som kritik, utan som en helt ärlig fråga. Är inte sporrar en "genväg" som riskerar att hästen rör sig mer än vad som egentligen är säkert för den?

 

[settis]

Många intressanta inlägg här. Undrar om det finns någon av er som vill dela med er av filmer? Har ni något typ av Instagramkonto eller någon annan social kanal där man kan se hur ni jobbar med era hästar?

 

[the_connemara]

Jag var med om en intressant sak när jag gick en termin på westernridskola. Alla hästarna var typ turbopigga med mig på. Jag försökte verkligen sitta så stilla som möjligt, men helvete vad det blev åka av i vissa moment som rollbacks med galopp efter.

Ett pass kom ridläraren fram till mig efter bara några minuter för att kolla om jag hade sporrar - det hade jag inte. Och jag skänklade inte heller, alltså använde underskänklarna som signal. Bara små sitsförändringar och eventuellt lite tryck vid knäna.

Såhär i efterhand har jag funderat på om det hade med mitt bäcken att göra. Det är överrörligt, och följsam är liksom inte mitt problem, snarare motsatsen. Kombinerat med svag bål som gör att mitt bäcken gärna tippar framåt, så tror jag att hästarna lätt blir extremt framåt/tar det som att jag signalerar för hög fart.

Även med nuvarande häst, jag har inte behövt vara "på" med varken spö eller skänkel, bara vänta på att han ska bygga nog med muskler för att själv hitta rörelseglädjen.

Så jag funderar helt enkelt vad sporrarna är till för? Hästen känner ju allt vi gör, borde det inte vara nog att bara flytta foten till rätt position? Och om det inte är det, finns det inte en underliggande orsak som är anledningen till att svaret blir "nej" på frågan "kan du göra det här?".

Jag menar det inte som kritik, utan som en helt ärlig fråga. Är inte sporrar en "genväg" som riskerar att hästen rör sig mer än vad som egentligen är säkert för den?

Spontant tänker jag att westernryttare lite mer sitter på bakfickorna än vad du gjort på en lång tid (nu vet jag ju inte när denna episoden utspelade sig dock) så hade också gissat på position och följsamhet i bäckenet!

 

[the_connemara]

Jag brukar tänka att jag bara använder sporrar när hästen är framför skänkeln. Annars finns det en risk att man använder sporren för att man ”måste” få hästen att gå istället för det jag vill uppnå med den.
Vet att det låter udda när jag dykt upp på träning och någon frågat varför jag rider utan sporrar idag, då är det oftast just för att hästen inte är framför skänkeln eller tar skänkeln som jag vill.

Det är också viktigt, vet att alla ni redan vet det men skriver ändå, att man alltid börjar med en lätt hjälp. Att rida med sporren som att direkt använda sporren blir så knasigt, det gäller ju att man först använt en fin hjälp (sätet t ex) och sen vaden och därefter sporren. Att peta hård metall i magen på hästen är inte så trevligt så antalet gånger man faktiskt är på dem med sporren under passet ska vara rätt begränsat. Grävandet med sporrar i magen på dem under flera minuter är bara helt galet.

Det är så härligt att läsa hur det faktiskt är tänkt att sporrarna ska användas, som jag tolkat iaf!

 

[skiesabove]

Spontant tänker jag att westernryttare lite mer sitter på bakfickorna än vad du gjort på en lång tid (nu vet jag ju inte när denna episoden utspelade sig dock) så hade också gissat på position och följsamhet i bäckenet!

Det stämmer nog väldigt bra. Ridit akademiskt en del, så man vill ju inte sitta i skamlig stolsits .

En av ridskolans hästar var lusitano-korsning, fick han att gå väldigt fint i samlad trav en gång och fick kommentaren "det är ju inte dressyr vi rider här" .

Jag hade för lite yee-haaw för det stället alltså .

 

[the_connemara]

Många intressanta inlägg här. Undrar om det finns någon av er som vill dela med er av filmer? Har ni något typ av Instagramkonto eller någon annan social kanal där man kan se hur ni jobbar med era hästar?

Jag filmar inget iaf! För mig är det liksom vardagslivet och jag har också svårt att vara närvarande och använda mobilen ens Hade absolut kunnat tipsa om några inspirationskonton (det får man väl inte öppet dock) men för min del är det ju massa jobb med mig själv mental och fysioterapeut tex och min häst rids i princip inte alls längre. Så det är väl kanske ändå inget värt för många är jag rädd

 

[Alexandra_W]

Jag rider ganska ofta med sporrar om jag tränar dressyr, för att spara på mig själv. Trasig klen kropp gör att det är stor skillnad att kunna fuska med sporren och hästen ändå får tydlig hjälp jämfört med utan sporre när det handlar om sidvärts, skolor mm. Jag blir helt enkelt tydligare och lättare att förstå för hästen med sporrar än utan. "Problemet" är ju dock jag och inte hästen.

Dock är det ju ganska meningslöst att försöka förtydliga någonting om inte hästen går fram ordentligt av sig själv eller om vad det nu är man vill göra inte går alls utan sporrar. Så grunden blir ju utan sporrar men finlir med sporrar typ. Men det man vill finslipa måste ju funka utan sporre - annars handlar det inte om att finslipa

Blir hästen annorlunda med sporrar (stressad/mer framåt/bromsig/vispig med svansen/whatever) så inga sporrar.