Sporrar- vilken sort och när? (Utbruten ur Dressyrsnack)

[JohannaB]

Jag brukar tänka att jag bara använder sporrar när hästen är framför skänkeln. Annars finns det en risk att man använder sporren för att man ”måste” få hästen att gå istället för det jag vill uppnå med den.
Vet att det låter udda när jag dykt upp på träning och någon frågat varför jag rider utan sporrar idag, då är det oftast just för att hästen inte är framför skänkeln eller tar skänkeln som jag vill.

Det är också viktigt, vet att alla ni redan vet det men skriver ändå, att man alltid börjar med en lätt hjälp. Att rida med sporren som att direkt använda sporren blir så knasigt, det gäller ju att man först använt en fin hjälp (sätet t ex) och sen vaden och därefter sporren. Att peta hård metall i magen på hästen är inte så trevligt så antalet gånger man faktiskt är på dem med sporren under passet ska vara rätt begränsat. Grävandet med sporrar i magen på dem under flera minuter är bara helt galet.

 

[Fiorano]

Slutade rida slentrianmässigt med sporrar i somras. Dio går inte alls med sporrar längre och Zacke enbart när jag rider bana, träning/tävling. Tjejerna går helt utan sporrar. Har ett par från Stübben i samma modell som @villhöver men tror de är 30mm.

 

[Anna-Bella]

Just nu rider jag mina två regelbundet, länge sen jag red en ny häst. Min ena rider jag aldrig med sporrar, bara jag råkar komma åt med skänkeln på fel sätt vid fel tid tänker hon FRAMÅT och jag tänker inte öka antalet sådana situationer bara för att. Hon är känslig nog för skänkeln som det är, jag skulle inte kunna finlira mer på henne utan att det blir fel (någon annan som är duktigare kan säkert).

Min andra är en pensionerad ridskolehäst. Den ”lataste och bekvämaste” som finns enligt alla elever utom mig. Jag rider honom med sporrar om jag vill finlira men han går bra utan med, om man får honom att tycka det är roligt. Men hade jag känt att han inte gick att rida utan sporrar så hade jag övervägt om han faktiskt skulle vara ridhäst. Visst att jag har hästar för min egen skull men om jag hade behövt spö och sporrar för att kunna rida så hade det inte varit en hästhållning jag personligen kan stå för.

 

[Oknytt]

Innan jag började rida för min tränare red jag aldrig ned sporrar. Tyckte inte jag red bra nog, hade väldigt flaxiga skänklar.

Efter att jag hade ridit för honom ett tag föreslog han sporrar. Han föredrar själv att inte behöva det, han vill ha självgående hästar, men min har sällan så många självgående ben i kroppen.
.
Jag håller med om att sporrar inte är nåt som slentrianmässigt ska på och att man rent generellt ska kunna rida utan. Men det går inte på alla hästar.

Vad olika det kan va!

Min förra häst hade jag stora problem med att kunna rida framåt, så jag tog faktiskt och började rida henne med sporrar. Sen började jag rida för en tränare som, det första hon gjorde efter att ha kollat på oss rida en stund, var att plocka av mig sporrarna och de efterföljande träningarna faktiskt hjälpte mig att få hästen att lyssna och bli känslig för skänkeln istället för att ta genvägen med sporrarna. Alltså jag köper helt och fullt att man ibland kan behöva sporrar i dressyren på högre nivå, men till vardags? Vill inte hästen gå fram kanske man ska ta reda på varför den gör som den gör (outbildad, okänslig, smärta nånstans?) innan man tvingar fram den med sporrar.

 

[Bison]

Innan jag började rida för min tränare red jag aldrig ned sporrar. Tyckte inte jag red bra nog, hade väldigt flaxiga skänklar.

Efter att jag hade ridit för honom ett tag föreslog han sporrar. Han föredrar själv att inte behöva det, han vill ha självgående hästar, men min har sällan så många självgående ben i kroppen.
.
Jag håller med om att sporrar inte är nåt som slentrianmässigt ska på och att man rent generellt ska kunna rida utan. Men det går inte på alla hästar.

Då hade jag jag frågat mig varför den inte går fram utan sporrar.
Det går väldigt mycket emot min filosofi och jag hade inte alls mått bra själv av att känna att jag behöver sporrar för att hästen ska gå framåt. Jag vill att min häst ska vilja lika mycket som jag, att vi är ett team som jobbar tillsammans.

 

[villhöver]

Slutade rida slentrianmässigt med sporrar i somras. Dio går inte alls med sporrar längre och Zacke enbart när jag rider bana, träning/tävling. Tjejerna går helt utan sporrar. Har ett par från Stübben i samma modell som @villhöver men tror de är 30mm.

Mina är 25mm.
Dessa är det https://www.hestbolaget.se/for-rytt...mX93PG4i-c6EEA8oUNnTsfmbTjJ6LFTAaAn2gEALw_wcB

 

[Linda_A]

Vad olika det kan va!

Min förra häst hade jag stora problem med att kunna rida framåt, så jag tog faktiskt och började rida henne med sporrar. Sen började jag rida för en tränare som, det första hon gjorde efter att ha kollat på oss rida en stund, var att plocka av mig sporrarna och de efterföljande träningarna faktiskt hjälpte mig att få hästen att lyssna och bli känslig för skänkeln istället för att ta genvägen med sporrarna. Alltså jag köper helt och fullt att man ibland kan behöva sporrar i dressyren på högre nivå, men till vardags? Vill inte hästen gå fram kanske man ska ta reda på varför den gör som den gör (outbildad, okänslig, smärta nånstans?) innan man tvingar fram den med sporrar.

Ja, vi började ju i den änden när jag började för tränaren, eftersom jag då inte hade sporrar. Och det blev inte särskilt mycket bättre. Det är en häst som lärt sig att vara okänslig efter många år på ridskola och som naturligt är ganska bekväm av sig om det inte vankas hinder.

Sen är ju frågan vad "till vardags" är? Jag rider till 99% dressyrpass, där jag vill att hon använder kroppen så bra som möjligt. Skulle jag rida ut regelbundet skulle jag ju skippa sporrarna och likaså om vi hoppade.

Då hade jag jag frågat mig varför den inte går fram utan sporrar.
Det går väldigt mycket emot min filosofi och jag hade inte alls mått bra själv av att känna att jag behöver sporrar för att hästen ska gå framåt. Jag vill att min häst ska vilja lika mycket som jag, att vi är ett team som jobbar tillsammans.

Ja så klart att man ska ställa sig den frågan först. Men när svaret, som jag uppfattar det, är "jag kan tänka mig att masa runt här på det mest energibesparande sätt möjligt om du inte envisas med annat", så talar jag om för min häst att nej tyvärr, det är inte fritt valt arbete. Sen blir det väldigt stor skillnad på henne om jag bara har med spö och sporrar, likaså om jag leder henne med eller utan kedja. Utan kedja hamnar vi väldigt snabbt i diket. Så jag ser det som signaler som sätter gränser för vad som är okej, sen vill jag gärna vara uppmuntrande inom de gränserna.

 

[the_connemara]

Ja, vi började ju i den änden när jag började för tränaren, eftersom jag då inte hade sporrar. Och det blev inte särskilt mycket bättre. Det är en häst som lärt sig att vara okänslig efter många år på ridskola och som naturligt är ganska bekväm av sig om det inte vankas hinder.

Sen är ju frågan vad "till vardags" är? Jag rider till 99% dressyrpass, där jag vill att hon använder kroppen så bra som möjligt. Skulle jag rida ut regelbundet skulle jag ju skippa sporrarna och likaså om vi hoppade.



Ja så klart att man ska ställa sig den frågan först. Men när svaret, som jag uppfattar det, är "jag kan tänka mig att masa runt här på det mest energibesparande sätt möjligt om du inte envisas med annat", så talar jag om för min häst att nej tyvärr, det är inte fritt valt arbete. Sen blir det väldigt stor skillnad på henne om jag bara har med spö och sporrar, likaså om jag leder henne med eller utan kedja. Utan kedja hamnar vi väldigt snabbt i diket. Så jag ser det som signaler som sätter gränser för vad som är okej, sen vill jag gärna vara uppmuntrande inom de gränserna.

Det låter inte som att hästen trivs så himla bra med er samvaro eller har viktigaste saker i huvudet när ni umgås?

 

[Sel]

Ja, vi började ju i den änden när jag började för tränaren, eftersom jag då inte hade sporrar. Och det blev inte särskilt mycket bättre. Det är en häst som lärt sig att vara okänslig efter många år på ridskola och som naturligt är ganska bekväm av sig om det inte vankas hinder.

Sen är ju frågan vad "till vardags" är? Jag rider till 99% dressyrpass, där jag vill att hon använder kroppen så bra som möjligt. Skulle jag rida ut regelbundet skulle jag ju skippa sporrarna och likaså om vi hoppade.



Ja så klart att man ska ställa sig den frågan först. Men när svaret, som jag uppfattar det, är "jag kan tänka mig att masa runt här på det mest energibesparande sätt möjligt om du inte envisas med annat", så talar jag om för min häst att nej tyvärr, det är inte fritt valt arbete. Sen blir det väldigt stor skillnad på henne om jag bara har med spö och sporrar, likaså om jag leder henne med eller utan kedja. Utan kedja hamnar vi väldigt snabbt i diket. Så jag ser det som signaler som sätter gränser för vad som är okej, sen vill jag gärna vara uppmuntrande inom de gränserna.

Då kanske det är dags att börja rida ut och kanske köra lite markarbete/hoppning så att hästen vill gå fram är min första tanke!

 

[Bison]

Ja, vi började ju i den änden när jag började för tränaren, eftersom jag då inte hade sporrar. Och det blev inte särskilt mycket bättre. Det är en häst som lärt sig att vara okänslig efter många år på ridskola och som naturligt är ganska bekväm av sig om det inte vankas hinder.

Sen är ju frågan vad "till vardags" är? Jag rider till 99% dressyrpass, där jag vill att hon använder kroppen så bra som möjligt. Skulle jag rida ut regelbundet skulle jag ju skippa sporrarna och likaså om vi hoppade.



Ja så klart att man ska ställa sig den frågan först. Men när svaret, som jag uppfattar det, är "jag kan tänka mig att masa runt här på det mest energibesparande sätt möjligt om du inte envisas med annat", så talar jag om för min häst att nej tyvärr, det är inte fritt valt arbete. Sen blir det väldigt stor skillnad på henne om jag bara har med spö och sporrar, likaså om jag leder henne med eller utan kedja. Utan kedja hamnar vi väldigt snabbt i diket. Så jag ser det som signaler som sätter gränser för vad som är okej, sen vill jag gärna vara uppmuntrande inom de gränserna.

Vi har uppenbarligen väldigt olika sätt att se på våra hästar och hur vi vill att våra relationer ska vara.

 

[Linda_A]

Det låter inte som att hästen trivs så himla bra med er samvaro eller har viktigaste saker i huvudet när ni umgås?

Ursäkta men vad baserar du detta på? Tror du verkligen på fullt allvar att alla hästar gillar att jobba lika mycket? Att det inte finns hästar som är bekväma av sig?

Då kanske det är dags att börja rida ut och kanske köra lite markarbete/hoppning så att hästen vill gå fram är min första tanke!

Hade jag gärna gjort om det gick. Hoppningen fick jag lägga ner för några år sen pga smärta, dock har hon fått hoppa en del när hon gått på lektion. Men nu vet jag inte om det blir nåt mer i och med den senaste skadan. Jag hoppas kunna tillåta det på låg nivå i alla fall.

Uteritter funkar tyvärr inte av flera orsaker, inte minst att hon blir väldigt nervig om inte typ en hel ridgrupp är med. Har lånat ut henne till folk som är modigare än mig för uteritter med 2-3 hästar, och ingen har velat prova en gång till.

Vi har uppenbarligen väldigt olika sätt att se på våra hästar och hur vi vill att våra relationer ska vara.

Den tolkningen får du stå för. Jag ser ju nu när hon har varit konvalescent hur glad hon har blivit när jag hämtar henne i den tråkiga sjukhagen, vare sig för en promenad eller som på senaste tiden för ridning. Att hon vill göra nåt är dock inte samma som att hon vill anstränga sig. Vilket hon behöver för att hennes kropp ska må bra.

Sen nej, på sommaren vill hon inte komma in, då kan man få jobba en stund. Men hennes största intresse i livet råkar vara mat. Jag är dock så elak att jag sätter gränser för hur mycket hon får äta och kräver att hon ska jobba av sig en del av fläsket. Vilket hon oftast inte gör helt frivilligt.

 

[Anna-Bella]

Ursäkta men vad baserar du detta på? Tror du verkligen på fullt allvar att alla hästar gillar att jobba lika mycket? Att det inte finns hästar som är bekväma av sig?



Hade jag gärna gjort om det gick. Hoppningen fick jag lägga ner för några år sen pga smärta, dock har hon fått hoppa en del när hon gått på lektion. Men nu vet jag inte om det blir nåt mer i och med den senaste skadan. Jag hoppas kunna tillåta det på låg nivå i alla fall.

Uteritter funkar tyvärr inte av flera orsaker, inte minst att hon blir väldigt nervig om inte typ en hel ridgrupp är med. Har lånat ut henne till folk som är modigare än mig för uteritter med 2-3 hästar, och ingen har velat prova en gång till.



Den tolkningen får du stå för. Jag ser ju nu när hon har varit konvalescent hur glad hon har blivit när jag hämtar henne i den tråkiga sjukhagen, vare sig för en promenad eller som på senaste tiden för ridning. Att hon vill göra nåt är dock inte samma som att hon vill anstränga sig. Vilket hon behöver för att hennes kropp ska må bra.

Sen nej, på sommaren vill hon inte komma in, då kan man få jobba en stund. Men hennes största intresse i livet råkar vara mat. Jag är dock så elak att jag sätter gränser för hur mycket hon får äta och kräver att hon ska jobba av sig en del av fläsket. Vilket hon oftast inte gör helt frivilligt.

Jag har som sagt en pensionerad ridskolehäst, han gick på ridskolan i 15 år innan jag köpte honom. Han har alltid varit energibesparande - lägsta möjliga tempot på lektionerna, galoppera med frambenen och trava med bakbenen, trava över hindren istället för att hoppa (trots duktiga ryttare som kommer i helt ok galopp mot hindret). Utan att överdriva var det kanske max 5% av eleverna på ridskolan som kunde få fram honom hyfsat, ännu färre som kunde få något som liknade ärlig bjudning. Han är extremt bekväm. Var alltid svårfångad i hagen. De sista året blev han dessutom väldigt tjurig att ha och göra med i boxen, vände rumpan till när man kom in och kunde kicka när barnen kom med sadel. Helt klar med det livet och helt avstängd. Men det fina är ju att det faktiskt går att vända på det.

Numera kommer han oftast fram till mig i hagen och han går aldrig någonsin bort från mig. Han vill inte alltid bli klappad på men han vill gärna stå nära när man tex mockar. Vi rider ut mycket. I början var han spänd även när man red ut med sällskap eftersom han var van vid stora grupper och det var ett alldeles för spännande äventyr att rida ut ensam, man visste aldrig om vi skulle komma hem samtidigt eller inte. Nu går det faktiskt också bra och jag kan utforska nya ridvägar ensam med honom. Han har egen framåtbjudning. Han kommer aldrig vara hästen som överanstränger sig, men han anstränger sig gärna när jag ber honom. Inte för att jag hotar med sporrar eller spö utan för att vi är ett team (och jag har alltid morötter i fickan). Men jag kan säga att det har ju krävt att jag har jobbat på det, speciellt ensamma uteritter.

Om din häst enbart går i ridhuset så förstår jag ändå att hon tröttnar. Det är ju bara runt, runt, runt. Men det positiva är ju som sagt att det går att jobba på. I princip det första resultatet om man börjar googla på att få bättre framåtbjudning häst är ju att rida ut tex. Sen är det klart det är jobbigt i början om hästen inte är van vid det. Men det är ju ännu jobbigare att behöva hota med spö och sporrar och att ha en häst som inte vill bli fångad i hagen.