Var alltid svårfångad i hagen. De sista året blev han dessutom väldigt tjurig att ha och göra med i boxen, vände rumpan till när man kom in och kunde kicka när barnen kom med sadel. Helt klar med det livet och helt avstängd. Men det fina är ju att det faktiskt går att vända på det.
Visst går det att vända på mycket. När jag köpte min häst flyttade hon ner till privatstallet på samma anläggning. Nu är hon glad och nöjd och gosig i stallet. Vaktar fortfarande maten lite, men förut kunde man inte gå in till henne alls när hon hade mat. Surar inte vid borstning längre, lägger inte öron bakåt när man kommer med sadeln, fast kan sura lite när man spänner. Jag upplever henne som ganska nöjd med tillvaron.
Han kommer aldrig vara hästen som överanstränger sig, men han anstränger sig gärna när jag ber honom. Inte för att jag hotar med sporrar eller spö utan för att vi är ett team (och jag har alltid morötter i fickan). Men jag kan säga att det har ju krävt att jag har jobbat på det, speciellt ensamma uteritter.
Har också alltid godis i fickan och ger gärna från hästryggen. Men ja, om jag inte har sporrar och spö med mig, så lunkar vi på. Finns det med så är attityden en annan redan från början. Jag ser det som en signal till att nu jobbar vi, precis som att jag sätter på en dressyrlänk på hundarna.
Om din häst enbart går i ridhuset så förstår jag ändå att hon tröttnar. Det är ju bara runt, runt, runt. Men det positiva är ju som sagt att det går att jobba på. I princip det första resultatet om man börjar googla på att få bättre framåtbjudning häst är ju att rida ut tex. Sen är det klart det är jobbigt i början om hästen inte är van vid det. Men det är ju ännu jobbigare att behöva hota med spö och sporrar och att ha en häst som inte vill bli fångad i hagen.
Rider så mycket jag kan i paddocken. Men uteritterna går verkligen inte att lösa. Jag blir jätterädd när hon konstrar. Hade vi kunnat rida rakt ut på en skogsväg hade det kanske funkat, men nu har vi bara asfalt närmast oss. Nu när hon var konvalescent jobbade jag på promenaderna varje dag i 2 månader. Hon blev fortfarande superstressad av minsta lilla överraskning.
Har du testat någon annan form av träning än ridning
@Linda_A ? Tömkörning, träning för hand, belöningsbaserat? Tänker också att det kanske går att hitta lite mera glädje någonstans
Har ju haft flera månaders avsuttet konvalescentarbete nu, och det är precis samma där i fråga om fart. Hon står inte emot, öronen är framåt, men vi tar det i sakta mak. Om jag inte då viftar med en morot framför nosen, för då jäklar kan vi springa. Har ju haft fickorna fulla när vi promenerat, men det är bara precis när hon ska få som hon anstränger sig. Sen blir hon jobbig för hand med belöningar. I stallet tigger hon aldrig och tar så fint men om jag jobbar med belöning (har gjort mycket slow walking för hand för att stärka henne, och då med godisbelöning) så blir hon väldigt nafsig och hon ger sig inte. Och då får vi ju konflikt kring det.
Jag upplever inte att hon tycker det är tråkigt. Öronen är framåt, hon är lagom alert. Men kan hon maska så maskar hon. Jag har två hundar som jag tränar på precis samma sätt. En maskar i fotgåendet, en är en duracellkanin.
Då ser jag att vissar här skulle säga "men gå inte fot med den hunden då". Fast nej, så funkar det inte för mig. Jag erbjuder honom en massa aktivering, men då får han ställa upp på vissa saker som är mindre roliga också.
Om jag ska kunna erbjuda Barka det hon tycker är roligast, som nog är hoppningen, då måste vi ju faktiskt bygga upp henne ordentligt igen efter skadan. Och då måste hon ta i lite i träningen. Och jag upplever ju att när hon väl kommer igång, så tycker hon det är kul att jobba och hon är nöjd efteråt.
Om en häst inte gillar att jobba på det sätt som människan som äger den förväntar sig av den så anser jag att det är människans skyldighet att hitta ett annat alternativ till hästen. Ett nytt hem där förväntningarna matchar hästens ambitioner eller ändra sina egna ambitioner så de matchar med hästens.
Att tvinga ett djur att göra saker det inte vill bara för att människan vill anser jag inte är rätt.
Och jag anser att det beror på nivån av ovilja och nivån av "tvånget". Att ha med spö och sporrar för att signalera "idag jobbar du med matte, det är inte knattelektion på ridskolan" ser jag som samma som när jag byter till kedja på hundarna inför lydnaden.
Det jag skulle vilja förändra är att hon fick gå på lösdrift. Hon går absolut bäst på sommaren när hon är ute väldigt mycket och har fri tillgång på gräs. Men det går tyvärr inte att lösa resten av året.
