Jag har bara ringt en gång, och jag minns att jag blev förvånad över att jag fick svar då snabbt, det hann nog inte gå fram en hel signal ens. Jag fick väldigt bra bemötande och ambulans var framme inom några minuter (även om det kändes som en evighet).
 
Jag blev innan jul vittne till en trafikolycka och var den som ringde 112, SOS Alarm. Det konstiga var att dels så tog det ett tag innan jag blev kopplad men framförallt att personen i andra änden inte svarade med "SOS Alarm" utan bara mumlade något otydligt, jag blev tvungen att fråga om jag kommit rätt och sen när jag berättade om att det var en trafikolycka så ställde han inga egentliga frågor, bara en fråga om det var personskador vilket jag svarade lite tvekande att jag inte var säker men att jag inte trodde det varpå han sa att han kopplar mig till polisen, inget mer.

Kom att tänka på det nu när jag läste en artikel om en skjuten med livshotande skottskador som ringde 112 och uppmanades sluta vara "uppkäftig".

Någon annan som ringt 112 och blivit underligt bemött? Eller har en förklaring?


Hade ramlat av och skadat mitt knä (en fraktur) och sos frågar har du provat om du kan köra... Nej jag kan inte köra jag kan inte ens få in benet i bilen. Har du combi då kan du sitta där bak... nej jag kan inte sitta i skuffen och köra samtidigt, hur lämplig som förare var jag med den smärtan? Har du någon annan som kan köra. Efter mycket mycket tjat ja ja jag får väll skicka en ambulans.

Mvh
Pudlan
 
Har ringt 112 en gång och fick svar snabbt och fick mycket hjälp. Operatören kunde guida mig igenom HLR på en liten bebis (vilket jag inte hade någon kunskap i innan) och det var tack vare henne som situationen höll sig så lugn som den gjorde även fast det såklart var helt hysteriskt. Hon var väldigt noga med att kontrollera att ambulanspersonalen var på plats och hade tagit över innan vi la på. Är nog mycket tack vare det samtalet som jag kan ha en känsla av att jag faktiskt gjorde precis allt jag kunde i situationen.
 
Jag har inte själv ringt. Men när jag blev sparkad ute i en hästhage hade jag tack och lov en stallkamrat med mig som ringde åt mig. När hon berättade för larmoperatören att jag blivit sparkad av en häst, följde en flera minuter lång föreläsning/utskällning från larmoperatören om alla dessa korkade ryttare som rider utan hjälm. Min stallkamrat försökte förklara att vi inte var ute och red, att jag faktiskt ändå hade hjälm på mig, men att det inte hjälpte då jag blivit sparkad i buken. Till slut lyckades hon skrika adressen till larmoperatören. Efteråt konstaterade hon att samtalet tog åtta minuter. Strax efter att hon lyckades få fram adressen tog batteriet slut och telefonen dog. Har tänkt på det där att hon inte direkt fick uppge adressen innan hon fick föreläsningen. Detta var på sommarbetet och långt ifrån bebyggelsen och läkarna sa sedan att enda anledningen att jag överlevde var för att jag direkt la mig ner och inte rörde mig. Hade jag förflyttat mig hade jag förblött. Så jag hade önskat att alla larmoperatörer först tog adress, meddelande att ambulans var på väg och sedan babblade på om de ville. Man kan inte utgå från att den som larmar har obegränsat med batteri och täckning.
När jag gick väktarutbildning för ett antal år sedan fick vi lära oss att alltid börja larmsamtalet med adress först och vad som hänt sen ("Småstadsvägen 1, skottlossning", alternativt "Skottlossning på Småstadsvägen 1"), för om det skulle brytas/hända något oväntat så skulle dom i alla fall ha adressen och ett hum om vad det gäller. Det är något jag haft med mig sedan dess, och önskar att fler kände till. För som du säger finns det ju inte alltid batteri och täckning.
 
Jag har ringt 112 två gånger, båda gångerna i mitt arbete. Första gången var inte till "äkta" 112 då vi hade ett nummer att ringa för icke akuta nummer.
Andra gången var det allvarligt med misstänkta inre blödningar (eller det var inre blödningar, kunde inte vara något annat).
Jag höll det dock mycket kortare än vad operatören ville, men jag hade en brukare som behövde ordnas för ambulansfärd, var inte riktigt rätt läge att tänka på mitt eget psykiska välbefinnande vilket operatören gjorde.
Ambulansen kom snabbt och brukaren överlevde efter ett antal liter nytt blod :)
 
Jag har inte själv ringt. Men när jag blev sparkad ute i en hästhage hade jag tack och lov en stallkamrat med mig som ringde åt mig. När hon berättade för larmoperatören att jag blivit sparkad av en häst, följde en flera minuter lång föreläsning/utskällning från larmoperatören om alla dessa korkade ryttare som rider utan hjälm. Min stallkamrat försökte förklara att vi inte var ute och red, att jag faktiskt ändå hade hjälm på mig, men att det inte hjälpte då jag blivit sparkad i buken. Till slut lyckades hon skrika adressen till larmoperatören. Efteråt konstaterade hon att samtalet tog åtta minuter. Strax efter att hon lyckades få fram adressen tog batteriet slut och telefonen dog. Har tänkt på det där att hon inte direkt fick uppge adressen innan hon fick föreläsningen. Detta var på sommarbetet och långt ifrån bebyggelsen och läkarna sa sedan att enda anledningen att jag överlevde var för att jag direkt la mig ner och inte rörde mig. Hade jag förflyttat mig hade jag förblött. Så jag hade önskat att alla larmoperatörer först tog adress, meddelande att ambulans var på väg och sedan babblade på om de ville. Man kan inte utgå från att den som larmar har obegränsat med batteri och täckning.
Det där är inte ett okänt fenomen och värre blev det när gamla SOSAB (Sos alarm AB) förlorade avtalet och det gick över i ett nybildat bolag som hette Medhelp, då blev det kaos på allvar. Sen ett par år är SOSAB tillbaks som aktör men bättre har det inte blivit trots all möjlig och omöjlig elektronik som ska styra blåljusfolket rätt. Det som räddar Arvid 82 i sin lilla stuga när han inte mår som han ska är dom gamla rävarna som vet vem han är och hur man tar sig dit samt hur brottom det är, inte dom på SOSAB.

Om nu nån tror att detta är en skröna så, nej tyvärr, jag har GOD insikt i verksamheten kan jag påstå, allt för god tyvärr för att lita på att nån kommer eller ens bryr sig om jag ringer men inte kan få fram direkt vad det gäller för att jag ligger på golvet med en stroke och har svårt för att tala. Handlar det om inbrott tex. eller nåt annat så heter det oftast "vi har ingen bil att skicka" och tyvärr är det oftast så, dom är upptagna av div. annat.

Grannen har grävmaskiner och på ett bygge så kom basen tidigt en morgon och såg några skumma figurer som slangade för fullt, han ringde polisen och fick "vi har inga bilar att skicka" så han sa då helt fräckt "då får jag väl gå ut och skjuta av asen själv då" och la på luren, det tog MAX 3 minuter innan 3 bilar sladdade in på bygget och grep tjuvarna så,,,,,,hur var det med det där med att dom inte hade nån att skicka?
 
vi har dock ett annat nummer att ringa men när vi ringer på det går vi till och med före 112-samtalen och innan någon blir upprörd det finns ett nummer för icke brådskande samtal också), vi är alltså polisens larmcentral.
Ni har även ett direktnummer som inte delas ut annars skulle ni bli nerringda av icke-akuta samtal, jag har erat direktnummer till den här centralen där jag bor pga. att vi gav oss fan på att ta ett gäng utländska dieseltjuvar som härjade runt och snodde diesel som "asfaltläggarna" skulle ha. Direktnumret är nåt som är lika heligt som koden till betalkortet och som ALDRIG får missbrukas för då blir det kaos på riktigt.
 
Det där är inte ett okänt fenomen och värre blev det när gamla SOSAB (Sos alarm AB) förlorade avtalet och det gick över i ett nybildat bolag som hette Medhelp, då blev det kaos på allvar. Sen ett par år är SOSAB tillbaks som aktör men bättre har det inte blivit trots all möjlig och omöjlig elektronik som ska styra blåljusfolket rätt. Det som räddar Arvid 82 i sin lilla stuga när han inte mår som han ska är dom gamla rävarna som vet vem han är och hur man tar sig dit samt hur brottom det är, inte dom på SOSAB.

Om nu nån tror att detta är en skröna så, nej tyvärr, jag har GOD insikt i verksamheten kan jag påstå, allt för god tyvärr för att lita på att nån kommer eller ens bryr sig om jag ringer men inte kan få fram direkt vad det gäller för att jag ligger på golvet med en stroke och har svårt för att tala. Handlar det om inbrott tex. eller nåt annat så heter det oftast "vi har ingen bil att skicka" och tyvärr är det oftast så, dom är upptagna av div. annat.

Grannen har grävmaskiner och på ett bygge så kom basen tidigt en morgon och såg några skumma figurer som slangade för fullt, han ringde polisen och fick "vi har inga bilar att skicka" så han sa då helt fräckt "då får jag väl gå ut och skjuta av asen själv då" och la på luren, det tog MAX 3 minuter innan 3 bilar sladdade in på bygget och grep tjuvarna så,,,,,,hur var det med det där med att dom inte hade nån att skicka?
Det där är inte så underligt, är lite olika prioritering på mord och stöld
 
Det där är inte så underligt, är lite olika prioritering på mord och stöld
Finns det inga bilar så blir dom ju inte fler oavsett vad larmen gäller eller?? Dessutom var ju det där slangargänget kända för att vara beväpnade och hade hotat folk med vapen men ändå, "vi har ingen bil att skicka" verkar bara så nonchalant när det sen helt plötsligt fanns 3 st. Sånt där bemötande stärker ju inte förtroendet för myndigheterna precis och myndigheterna har ju vi alla varit med att bygga upp och vi betalar deras lön så jag tror inte en arbetsgivare på ett företag skulle acceptera att deras anställda agerade på samma sätt. Tänk dig att du skulle köpa en vara och kommer till disken och får till svar att det inte finns nån sån vara fast du ser att det står en hel rad på hyllan bakom expediten, skulle inte du idiotförklara expediten då? Tror du expediten skulle vara kvar i firman speciellt länge efter det när chefen får reda på det?
 
Det där är inte ett okänt fenomen och värre blev det när gamla SOSAB (Sos alarm AB) förlorade avtalet och det gick över i ett nybildat bolag som hette Medhelp, då blev det kaos på allvar. Sen ett par år är SOSAB tillbaks som aktör men bättre har det inte blivit trots all möjlig och omöjlig elektronik som ska styra blåljusfolket rätt. Det som räddar Arvid 82 i sin lilla stuga när han inte mår som han ska är dom gamla rävarna som vet vem han är och hur man tar sig dit samt hur brottom det är, inte dom på SOSAB.

Om nu nån tror att detta är en skröna så, nej tyvärr, jag har GOD insikt i verksamheten kan jag påstå, allt för god tyvärr för att lita på att nån kommer eller ens bryr sig om jag ringer men inte kan få fram direkt vad det gäller för att jag ligger på golvet med en stroke och har svårt för att tala. Handlar det om inbrott tex. eller nåt annat så heter det oftast "vi har ingen bil att skicka" och tyvärr är det oftast så, dom är upptagna av div. annat.

Grannen har grävmaskiner och på ett bygge så kom basen tidigt en morgon och såg några skumma figurer som slangade för fullt, han ringde polisen och fick "vi har inga bilar att skicka" så han sa då helt fräckt "då får jag väl gå ut och skjuta av asen själv då" och la på luren, det tog MAX 3 minuter innan 3 bilar sladdade in på bygget och grep tjuvarna så,,,,,,hur var det med det där med att dom inte hade nån att skicka?
Det är ju så dumt så man baxnar. Givetvis är det högre prioriterat att stoppa ett mord istället där bränslestöld. Nu kanske en misshandlad tant bortoriorerades på grund av det hotet.

Givetvis är det önskvärt att man skicka ur polisen på Alla larm men om det inte går måste man tyvärr prioritera. Det är obegripligt att man kan klaga på sos samtidigt som man stödjer folk som missbrukar prioriteringen.

Jag har både ringt och varit med i situationer när andra har ringt. Det har i stort varit proffsigt, även om det ibland har tagit lite tid pga långa transporter. Tid som känts som den gått i slowmotion när man står där med en person man inte vet kommer överleva eller ej. Men det har inte berott på telefonisten.
 
Finns det inga bilar så blir dom ju inte fler oavsett vad larmen gäller eller?? Dessutom var ju det där slangargänget kända för att vara beväpnade och hade hotat folk med vapen men ändå, "vi har ingen bil att skicka" verkar bara så nonchalant när det sen helt plötsligt fanns 3 st. Sånt där bemötande stärker ju inte förtroendet för myndigheterna precis och myndigheterna har ju vi alla varit med att bygga upp och vi betalar deras lön så jag tror inte en arbetsgivare på ett företag skulle acceptera att deras anställda agerade på samma sätt. Tänk dig att du skulle köpa en vara och kommer till disken och får till svar att det inte finns nån sån vara fast du ser att det står en hel rad på hyllan bakom expediten, skulle inte du idiotförklara expediten då? Tror du expediten skulle vara kvar i firman speciellt länge efter det när chefen får reda på det?
De fick se till att lösgöra bilar när det kom hot om mord, något som det inte var värt vid ett enkelt inbrott.
 
Finns det inga bilar så blir dom ju inte fler oavsett vad larmen gäller eller?? Dessutom var ju det där slangargänget kända för att vara beväpnade och hade hotat folk med vapen men ändå, "vi har ingen bil att skicka" verkar bara så nonchalant när det sen helt plötsligt fanns 3 st. Sånt där bemötande stärker ju inte förtroendet för myndigheterna precis och myndigheterna har ju vi alla varit med att bygga upp och vi betalar deras lön så jag tror inte en arbetsgivare på ett företag skulle acceptera att deras anställda agerade på samma sätt. Tänk dig att du skulle köpa en vara och kommer till disken och får till svar att det inte finns nån sån vara fast du ser att det står en hel rad på hyllan bakom expediten, skulle inte du idiotförklara expediten då? Tror du expediten skulle vara kvar i firman speciellt länge efter det när chefen får reda på det?
Vad tror du polisen gjorde? Rullade tummarna på ett doughnutfik? Sannolikt fick de avbryta vad de höll på med som var viktigare än bränslestöld eftersom att ett mord går före allt annat.
 
När jag blev påkörd av en taxi för många år sedan var jag rätt förbannad och ringde polis, taxichaffisen ringde däremot 112. När det då kommer en polisbil vinkar jag in den, förklarar vad som hänt och fick veta att de var inte larmade av mitt samtal utan på väg till en kvinnomisshandel. Då tyckte jag de skulle åka så kunde jag vänta, jag stog ju upp men den stackars kvinnan kunde bli ihjälslagen men polisen försäkrade att de skickade en annan bil dit så de stannade hos mig i väntan på ambulans och upprättade en rapport så länge.

I rapporten som jag sedan fick hemskickad står att det att jag var väldigt chockad efter olyckan, men de var nog inte vana med hästtjejer. Jag var arg för att min bil var sönder, jag hade nyss flyttat till nytt stall och skulle ha utsläppet av ca 20 hästar på morgonen, visste inte vem jag kunde ringa och be om hjälp så jag begärde att få ta taxi på chafförens bekostnad, fixa utsläppet och sen kunde de få skjutsa in mig på akuten. :D

Som tur var kom jag på att jag hade numret till en tjej, fick svar och hon skulle ringa vidare och fixa så hästarna kom ut. Efter det gick jag med på att åka med ambulansen till akuten, men polisen har nog aldrig hört talas om hästen först, ryttaren sen. :up:

Jag tror SOS har stundtals så fullt upp med alla ovidkommande samtal att det kan bli fel ibland och det får stora rubriker. Visst finns det de som inte är lämpade för jobbet, men det är tyvärr mänskligt att fela. Själv får jag leva med sviterna efter olyckan för resten av livet, allt för att taxichaffisen körde för fort ut i en öppen korsning med skyltad väjningsplikt, en solig augustimorgon och istället för att titta på vägen satt och fipplade med taxametern. :meh:
 
- I slutet av sommaren ringde jag 112 då jag hamnade i en situation med en så pass berusad person i yngre 20-års åldern som jag inte kände. Hen kunde inte stå upp, hen kunde inte svara på enkla frågor så som vad hen hette eller vart hen bodde och efter ett tag började hen visa tecken på att börja spy. I början kunde hen säga enstaka ord men efter ett tag fick vi ingen kontakt/respons alls.
En sådan person vill man liksom inte lämna ensam utfall den börjar spy liggandes på rygg, och vi kunde inte skjutsa hen någonstans eftersom vi inte visste någon adress. Ringde och berättade läget och fick då en utskällning över hur vi låtit hen dricka så mycket (fick då förklara att jag hittat hen liggandes på en gräsmatta), sen var vi för nära sjukhuset för att få hjälp och det slutade med att vi var ett par stycken som fick hjälpas åt och BÄRA hen till sjukhuset. När vi kom dit blev vi bemötta på samma sätt med attityden "jäkla studenter som super ned sina kompisar..." innan vi en en gång fick förklara att vi hittat personen. 8h senare blev hen utskriven från akuten...

- Morfar ringde 112 då min mormor helt plötsligt blivit dålig och börjat få spasmer/ryckningar (vet ej korrekt medicinsk term) och svår att få kontakt med. Får då svaret att de ej har ambulanser som kör så långt utanför stan, trotts att tillståndet låter allvarligt, utan att han gått får fixa skjuts eller taxi. Det tar ca 20-30 min att åka från Akademiska sjukhuset hem till dom, men bara för att det är utanför stadskärnan så var det tydligen för jobbigt att köra..
 
Bor ju inte i Sverige, men jag har ringt ambulans tjugotalet gånger och alltid fått bra, saklig och snabb hjälp. Har ärendet inte ansetts vara akut har det ju naturligtvis tagit längre tid.

Jag blir så irriterad på folk som vill ha ambulans genast de är sjuka. En vän till mig började blöda efter en enkel operation, och härjade efteråt om att det tagit 30 minuter för ambulansen att komma. De hade två bilar och två vuxna, nyktra personer i familjen, men dom tänkte aldrig tanken att de kunnat köra själv. En annan kompis ringde ambulans p.g.a. jobbig migrän...
 
Jag har inte ringt själv, men jag vet att när jag råkade ut för min ridolycka och inte kunde resa mig upp efteråt så ringde stallägaren till SOS Alarm och de kunde inte förstå varför hon ringde dem! Hon skulle ringa direkt till ambulansen. Hon lyckas leta tag på numret ringer dit och de blir sura över för hon skulle faktiskt ringa SOS Alarm!

När hon ringde SOS Alarm för andra gången lyckades hon äntligen övertala dem att skicka en ambulans, allt tjafs gjorde att det nog tog en kvart längre tid innan det skickades ut ngn ambulans. Sedan när de väl kom så fick de inte upp mig på båren utan var tvungen att ringa efter några killar från brandkåren också, men det är en annan historia...

Jag hade två frakturer i ryggen...
 
Har ringt 112 ett femtal gånger och alltid blivit bra bemött. En av gångerna blev det ett missförstånd som jag tror hade kunnat gå att undvika om larmoperatören stannat kvar i telefonen men det var +10 år sedan så utvecklingen har väl gått framåt. (Hur man kan lämna en 15-åring ensam med en uppenbart skadad patient övergår ju lite mitt förstånd såhär i efterhand men nåväl, allt gick ju väl.)

Och som alltid tänker jag att alla misstag och eller felbedömningar kommer upp i en sån här tråd. Lite samma som de som mötte läkaren som missade hjärnblödningen eller infarkten eller det brutna benet. Ibland blir det fel och det är för jävligt och det finns inga ursäkter men i den absoluta majoriteten av fallen fungerar det som det ska. Överlag har jag bra förtroende för SOS och larmoperatörerna. Det är inte lätt att hålla ordning över telefon utan att själv kunna vara där och bedöma situationen.
 
Jag blir så irriterad på folk som vill ha ambulans genast de är sjuka. En vän till mig började blöda efter en enkel operation, och härjade efteråt om att det tagit 30 minuter för ambulansen att komma. De hade två bilar och två vuxna, nyktra personer i familjen, men dom tänkte aldrig tanken att de kunnat köra själv.

Jag har ändå en stor stor förståelse för det där. Jag, som arbetat inom sjukvården flera år och dessutom går en lång medicinsk utbildning, har svårt att bedöma min egen eller anhörigas tillstånd. Det blir gärna lite extra varningssignaler och stress pga oron över dem. Då kan jag ju bara tänka mig hur det är för någon som inte har någon som helst sjukvårdserfarenhet eller utbildning i ämnet. Att inte ha kontroll och bli stressad över vad som händer och över vad som kan hända måste vara fruktansvärt. 30 minuter är en väldigt lång tid då.
 
Senast ändrad:
Jag har ringt 112 4 gånger och jag minns inget anmärkningsvärt i bemötandet ena samtalet skulle egentligen till polisen, det var inga skadade människor. Polisen agerade dock något märkligt.

Jag berätrade att det var en eventuellt två påkörda ponnyer och att det fanns fler lösa hästar i akut fara att bli påkörda ( sprang på vägen),.Polisen undrade om det var nödvändigt och tyckte vi skulle släpa undan hästarna själv :banghead:.

Det var strul en annan gång då jag rimgde om en cykelolycka vid Helenelundsstation, de ville ha adressen vilket jag inte kunde åstadkommma Inte numret i vart fall. Och mycket riktigt hade ambulansen svårt att hitta så det blev fördröjning.
 
Jag blir så irriterad på folk som vill ha ambulans genast de är sjuka. En vän till mig började blöda efter en enkel operation, och härjade efteråt om att det tagit 30 minuter för ambulansen att komma. De hade två bilar och två vuxna, nyktra personer i familjen, men dom tänkte aldrig tanken att de kunnat köra själv. En annan kompis ringde ambulans p.g.a. jobbig migrän...

Och folk som ringer ambulans för det är gratis, taxi kostar pengar...
 

Liknande trådar

Relationer Dom senaste två veckorna har jag skrivit denna text flera gånger. Ändrat mig, raderat den och sedan skrivit igen. Skapade ett nytt...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
20 365
D
Övr. Hund När jag var på väg till stallet vid kvart i ett idag såg jag en liten tibetansk spaniel på en gräsmatta. Inget halsband eller nånting...
Svar
12
· Visningar
1 608
Senast: Duplica
·
Övr. Barn Ursäkta ett långt inlägg, men jag hoppas på hjälp! Vår son Z upplever sig bli mobbad av en flicka, J i hans klass. De går i 4:an...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
8 242
Senast: Aliide
·
Övr. Katt Denna artikel publicerades för en tid sedan i Sveraks medlemstidning "Våra katter" Jag tycker den är så klockren och träffande...
Svar
8
· Visningar
1 597
Senast: Tviggy1081
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp