Mobbing - hur agera?

[Hiddeous]

Sv: Mobbing - hur agera?

Z är inte speciellt populär i klassen, tyvärr. Han är en som gärna vill och försöker vara med, men når inte fram riktigt. Han bjuder alla på sin födelsedag tex, men bara några få har bjudit tillbaka. Han är den som hakar på och hänger efter och "är med" fast ingen egentligen vänder sig till honom direkt eller frågar speciellt efter honom.

Z har inget fysiskt övertag över J, då hon är mkt större och starkare än han.

Men någonting har han som hon stör sig på. Han är ju uppenbarligen duktigare i skolan och snabbare, vilket borde ge honom mer uppmärksamhet av lärarna. Till exempel. Kanske känner J instinktivt att de tar hans parti (tänker på just kommentaren om vem som blir klar först). Eller något annat subtilt.

Trist är det i vilket fall som helst! Jag är inte den som bangar i första taget och tycker inte att man ska flytta på mobbade generellt, men finns det någon annan klass han kan gå i som alternativ? Att bli så osynliggjord och trakasserad kan sätta djupa spår och han måste vara bra stark i sig själv om han ska orka med det i längden.

 

[Barbabelle]

Sv: Mobbing - hur agera?

Där ser man! Jag var faktiskt inne på samma bana själv! Har tänkt att om hon nu är arg på Z och hatar honom så ska vi kanske jobba på (tvinga?) henne att gilla honom.

Jag hade funderat ut att J:s föräldrar och vi kunde bestämma tex en kväll i veckan då Z och J ska vara tillsammans och gärna göra nåt kul (och föräldraövervakat, åtminstone i början). Som att fara och bada, på bio, rida, spela dataspel ihop etc.

Men det gick ju i stöpet när J:s föräldrar inte ens ville träffa oss för att prata...

Kan kanske ta upp det den 17:e...?

Ja det ä en idé jag tror på, prova.

 

[Vinnibruna]

Sv: Mobbing - hur agera?

Åh, det vore så roligt om det kunde bli som får Madicken och Mia-Maria! Att J och Z blev riktigt bra kompisar. Men det ser rätt mörkt ut just nu på den fronten. Tror faktiskt inte Z känner så stor lust att bli kompis med henne för tillfället... Och hon är nog argare på honom än nånsin just nu gissar jag...
Men om vi föräldrar kunde samarbeta på ett bra sätt så kanske vi skulle kunna "tvinga" dem att försöka åtminstone.

 

[Vinnibruna]

Sv: Mobbing - hur agera?

Men du. Det finns faktiskt barn som medvetet ljuger.

Jag hittar på en historia åt dig för att illustrera det hela:

Pelle är arg på Lisa. Vi säger att han är avundsjuk för att hon får massor med uppmärksamhet av fritidspedagogen Julle jämt. Han går fram till Lisa och skriker åt henne att hon är ful, sen knuffar han henne hårt så hon ramlar och slår sig. Kalabalik och tårar och skrik. Julle kommer rusande. "Vad har hänt?" frågar han barnen och gör sig beredd att lyssna lika mkt på båda.
Lisa säger att Pelle knuffat henne och sagt att hon är ful.
Pelle gråter och säger att Lisa puttade honom först och gjorde grimascher åt honom.
Julle lyssnar lika mkt på båda. Säger åt Lisa att man inte får puttas, man ska kramas. Att man inte får göra grimascher för då blir andra ledsna. Sen säger han åt Pelle att det är farligt att knuffas och att man absolut inte ska säga åt andra att de är fula, det är inte snällt!
Pelle är rätt nöjd.
Lisa tänker bara: VA???

Det är ju detta som är så svårt!!! Att lyssna lika mkt på båda fungerar ju inte när någon eller båda ljuger...

 

[Bambi]

Sv: Mobbing - hur agera?

Svår situation. Har läst hela tråden och kan relatera mycket till när jag själv gick på låg/mellanstadiet för drygt 10 år sedan.

J gör uppenbarligen fel som säger så elaka saker och använder våld mot din son. Hon har garanterat någon form av psykiska/sociala problem som gör att hon är så utagerande. Förhoppningsvis får hon hjälp med detta, som tidigare skrivits kan du inte få veta detta pga tystnadsplikt.

Som någon var inne och snuddade på tidigare och även du själv, så tror jag att man kan missa Z:s del i det hela. "Det är aldrig ens fel att två träter", sa ju J:s pappa och det är troligen inte rätt uttryck efter som Z inte upplever att han bråkar över huvud taget. Men jag får en känsla av att han kanske har problem med det sociala samspelet och det röra saker som lättprovocerade J tänder till på. Även om hon gör fel och Z inte direkt gör något fel utan är "allmänt osmidig" så är tyvärr världen sådan att man får anpassa sig efter det delikata sociala spelet för sin egen skull. Att Z till exempel "skryter" med sina reslutat på ett sådant vis att han har fått skriva ett kontrakt om att låta bli det, låter väldigt osmidigt när han nu borde ha märkt hur känsligt det är. Över huvud taget är det inte speciellt trevligt med medmänniskor som gör det. Min lärare på lågstadiet var väldigt tydlig med det, jag var själv tävlingsiriktad och låg oftast längst fram i det mesta. När jag frågade en annan elev "på vilken sida är du?" så gav läraren mig en blick och förklarade kort varför, och det räckte för att jag aldrig skulle göra något liknande igen. Kanske är Z inte så lyhörd för sociala signaler.

Jag tror att ditt barn är spontant och "oförstört" och kan ha en sådant sätt som andra retar sig på. Egentligen är det nog så att han är sig själv och inte tillgjord, men skolan är en hård värld och i den åldern ska man inte sticka ut på något vis. Jag förstår dig engagemang kring honom till fullo, och självklart ska man vara beredd att "ta strid" för sitt barn. Men att fara ut och bli den "hysteriska mamman", ringa till den andra familjen privat och försöka tvinga till sig ett möte, det tycker jag låter väldigt oövertänkt. Socialt osmidigt, helt enkelt, och i mina tankar är det inte så långsökt att dra en parallell till Z där... även om jag förstår att ni bara vill väl.

 

[Ramona]

Sv: Mobbing - hur agera?

Huruvida min son själv retar fram detta beteende hos J har jag länge klurat över. Men jag tror faktiskt inte han gör det

Om han inte gör det så är det ju någonting som är jättefel med J. Inte blir man så aggressiv och går i taket över att bara se en annan person. Han måste göra någonting, medvetet eller omedvetet som gör att hon tänder till.

Det ni säger om att min son ska få lov till att ge igen. Menar ni verkligen det?

Jag är en av dem som har fel enligt Julle, för jag skulle säga försvara sig. Givetvis ska han få putta bort henne om han sparkar på henne. Givetvis får han säga ifrån till henne när hon är otrevlig mot honom. Givetvis måste han försvara sig.

Konflikthantering i alla ära, men det fungerar inte alltid att resonera med andra människor. Ibland behöver man faktiskt försvara sig för att bli lämnad ifred. Vårat samhälle är inte en utopi och vi kan heller inte uppfostra barnen att tro att vi lever i en utopi heller. Vad händer om 10 år när han är ute på krogen med sina kompisar och någon full kille kommer fram och muckar gräl? Ska Z springa till en "vuxen" som ordnar problemet åt honom?? Då lär han ju få ännu mera spö den dagen det inte finns en "vuxen" i närheten att ta hjälp utav. Det är jätteviktigt enligt mig att förbereda barnen för livet på så sätt att de kan snacka för sig själv och att de kan stå upp för sig själva.

Man behöver inte slåss för att någon slår dig, men man måste vara beredd på att slåss för att inte själv bli skadad. Du använder inte säkerhetsbälte i bilen enbart för att du är rädd för att du ska köra in i en annan bil, utan för att du är rädd för att andra ska köra in i din!

 

[KungTulle]

Sv: Mobbing - hur agera?

Jag är inte den som bangar i första taget och tycker inte att man ska flytta på mobbade generellt, men finns det någon annan klass han kan gå i som alternativ?

Ska nån flyttas är det väl eleven som mobbar? Inte den utsatte?

/KT

 

[Enya]

Sv: Mobbing - hur agera?

Ska nån flyttas är det väl eleven som mobbar? Inte den utsatte?

/KT

Precis min mening!!!!

 

[Ylva86]

Sv: Mobbing - hur agera?

Någonting jag tänker på att om J själv varit utsatt för mobbing. Den som mobbade mig värst i första klass var skolans fulaste tjej. Jag tror numera att hon mobbade mig för att slippa bli utsatt själv. Det är en utmärkt metod att dra uppmärksamheten från sig själv till någon annan.

Jag tror dock inte att det är en käck idé att "tvinga" barnen att vara tillsammans. Våra bästa vänner i vår dotters barnaår var mycket tillsammans pga att vi var det. I dagsläge tycker de att det är jätteskönt att slippa varann. Jag tror på frivillighetens väg. Vissa människor går helt enkelt inte tillsammans. Jag har alltid inbillat mig att det är personkemi. Man kan dock lära sig att acceptera varann "live and let live". Har upplevt att jag har fått ändra uppfattning om en person jag instinktivt har känt aversion mot men det har faktiskt varit mycket få gånger i mitt långa liv. Nästan alltid har jag lärt mig att acceptera denna. Utan att för den skull gilla personen speciellt mycket.

 

[Ylva86]

Sv: Mobbing - hur agera?

Menade givetvis att våra bästa vänners barn och vår dotter var mycket tillsammans i barnaåren.

 

[Hiddeous]

Sv: Mobbing - hur agera?

Ska nån flyttas är det väl eleven som mobbar? Inte den utsatte?

/KT

Jag talar inte om rätt och fel här, eller om att skipa rättvisa, utan att skydda Z från misshandel. För det är vad det är. Ibland, om man har prövat allt annat, måste man göra det som är enklast för att skydda sig själv och andra.

 

[Hiddeous]

Sv: Mobbing - hur agera?

Om han inte gör det så är det ju någonting som är jättefel med J. Inte blir man så aggressiv och går i taket över att bara se en annan person. Han måste göra någonting, medvetet eller omedvetet som gör att hon tänder till.

Ja, han gör säkert någonting, men hon hatar hans personlighet och den kan han ju faktiskt inte ändra på, och ska inte ändra på heller. Jag har träffat många barn som har blivit utsatta för mobbning och ingen av dem har haft problem att umgås socialt med andra, utan bara råkat hamna i en grupp där de inte accepteras för vilka de är. Samtliga mobbare hade dock mycket dåliga hemförhållanden.

 

[Hiddeous]

Sv: Mobbing - hur agera?

Även om hon gör fel och Z inte direkt gör något fel utan är "allmänt osmidig" så är tyvärr världen sådan att man får anpassa sig efter det delikata sociala spelet för sin egen skull. Att Z till exempel "skryter" med sina reslutat på ett sådant vis att han har fått skriva ett kontrakt om att låta bli det, låter väldigt osmidigt när han nu borde ha märkt hur känsligt det är.

Jag tror inte att det där "skrytet" har så stor betydelse. Avundsjuka och hat florerar även om rika, framgångsrika människor inte säger ett enda knyst om sin lycka. Han är helt enkelt annorlunda och hon vet det. Ingenting han säger eller gör kan ändra på det.

 

[Ylva86]

Sv: Mobbing - hur agera?

Det tror jag är rätt. Jag har jobbar mycket med människor och bland annat blev jag intresserad av "offer-mentaliteten". Det verkar vara så att vissa människor utstrålar något som andra människor kan vädra sig till. De blir offer. Detta verkar inträffa på de flesta ställen de människorna hamnar på. Det blir ju heller inte ett dugg bättre om de beläggs med "handbojor" och förnekas rätten att få försvara sig.

 

[break_a_leg]

Sv: Mobbing - hur agera?

Men visst skulle väl skolan berätta det för oss som "drabbade" föräldrar, ifall experter är inkopplade?

Nej, du har inte rätt att veta "ALLT" om flickan ifråga även om hon och dina barn har en konflikt.

Några reflektioner: Ring inte upp föräldrarna privat, låt skolan sköta konflikterna som faktiskt inträffar där. De flesta skolor har ett trygghetsteam som ska ta hand om sådana här konflikter, enligt den likabehandlings/trygghetsplan som skolan ska ha.

På mitt ena barns skola har de ordningen vid mobbing:
1. Pratar med alla inblandade i enrum. Kontaktar "mobbarens" vårdnadshavare, har uppföljningssamtal med de inblandade efter 14 dgr.

2. Fortsätter mobbingen blir det samma sak igen, men då ska vårdnadshavarna komma till skolan personligen för samtal. Uppföljning efter en vecka, 14 dgr.

3. Fortsätter mobbingen ändå blir det elevvårdskonferens med alla resurser. Detta möte kan leda till soc.anmälan eller liknande om det skulle behövas.

 

[KungTulle]

Sv: Mobbing - hur agera?

Jag talar inte om rätt och fel här, eller om att skipa rättvisa, utan att skydda Z från misshandel. För det är vad det är. Ibland, om man har prövat allt annat, måste man göra det som är enklast för att skydda sig själv och andra.

Jo men Z blir ju lika skyddad om tjejen som mobbar blir flyttad...eller?

/KT

 

[Hiddeous]

Sv: Mobbing - hur agera?

Jo men Z blir ju lika skyddad om tjejen som mobbar blir flyttad...eller?

/KT

Ja, men det har inte Z:s föräldrar något inflytande över. Det är förmodligen svårare att genomföra.

 

[Ängslig]

Sv: Mobbing - hur agera?

Z har samma som ovan på sitt kontrakt, men även ytterligare en punkt: att han inte får säga "jag hann först" till J angående olika uppgifter i skolan.
J är väldigt känslig angående detta och har stora prestationskrav på sig själv och störs väldigt av att Z är snabb i de olika ämnena och ofta blir klar med en uppgift först. Och ja, han är tävlingsinriktad!

J:s kontrakt fick jag inte se men innehöll enligt rektor typ:
- att hon inte får säga elaka saker
- att hon inte får ta till fysiskt våld
- att gå till en vuxen så fort hon känner att det är på G

Jag tycker inte den tjejen verkar frisk faktiskt.

Jag blev också mobbad, men det var när vi var äldre.
Att i den åldern beskriva hat hit och dit osv osv låter inte normalt alls.

Om jag var förälder till lilla otäcka J så skulle jag bli väldigt orolig över hennes beteende och hennes uppenbara brist på empati. Så orolig att jag skulle ta lilla otäcka J till BUP och försöka få henne utredd.

Håller med.

 

[Ängslig]

Sv: Mobbing - hur agera?

KL

Om skolan inte tar tag i det här skulle jag kontakt lokaltidning.
De skriver säkert en artikel om det hela och en skola som inte tar tag i sånt här får ju ett visst rykte ibland..

 

[KungTulle]

Sv: Mobbing - hur agera?

Ja, men det har inte Z:s föräldrar något inflytande över. Det är förmodligen svårare att genomföra.

Jasså? Varför skulle det vara svårare att flytta ett barn i jämförelse med ett annat?

Det kommer jag ihåg från min egen skolgång. Vid ett tillfälle ville dom att jag skulle börja i den andra högstadieskolan på orden. ( Den där bara barn som bodde inne i stan gick på). Konsekvensen av det skulle ju varit att jag blev av med alla mina kompisar som jag faktiskt HADE i den gamla skolan, och att jag FORTFARANDE skulle bli förföljd och mobbad av samma killar på skolbussen och om vi möttes "privat" utanför skolan.

Min mamma sade NEJ till det och jag ville inte heller byta skola. Jag trivdes ju jättebra med lärarna och de flesta av de andra eleverna. Det var bara dom där 4-5 killarna som var riktiga svin. ( Världen hade gjorts en tjänst om dom dränkts i hamnbassängen). Jag hatar dom faktiskt fortfarande och hoppas att det gått riktigt dåligt för dom senare i livet.

Japp jag är bitter! Jävligt bitter. Dom förstörde nästan 3 år av mitt liv! ( Och det är sisådär 25 år sedan!)

En gång mötte jag dom när jag var ute och red på min ponny. Killarna hade mopeder. Dom körde runt runt runt min ponny och rusade med motorerna, närmare och närmare för att skrämma honom. Som tur var så hade min lillebror också moped och han brukade köra med den i hästarnas hage hemma, så min ponny blev inte alls rädd för dom. Till slut lyckades jag få dom att sluta genom att använda ridspöet MYCKET offensivt genom att vifta mot mot killarnas ansikten och kroppar ( träffade dom inte jag ville bara skrämmas) och låta min ponny "anfalla" dom. Då blev de rädda och körde därifrån.

Denna incident hade kunnat sluta mycket illa om min ponny hade blivit rädd och oregerlig.

( Finns INGET som gör mig argare än att höra om långvarig mobbning i skolan där ingen verkar ta tag i det hela på ett viss som faktiskt löser problemen...).

/KT