Mobbing - hur agera?

[Vinnibruna]

Sv: Mobbing - hur agera?

*kl*

Tack för alla svar! Ni hjälper mig tänka, det är många funderingar jag fått efter att ha läst era inlägg. Vill ju att detta ska bli bra för ALLA parter!

Detta med IP och att "mamma kommer rusande till skolan så fort J gjort nåt" kan jag ju hålla med om att det till viss del kan stämma på mig. Men jag blir helt gaaalen när jag hör vad hon kallar sonen, och när hon blir våldsam. Det blir tigrinnan i mig direkt...

Huruvida min son själv retar fram detta beteende hos J har jag länge klurat över. Men jag tror faktiskt inte han gör det (men kan ju inte vara hundra, då jag själv aldrig varit med och sett det hela). Lärarna påstår att han INTE gör något av det hon påstår att han gör (dvs gör miner, puttas etc). Enligt J så är det alltid Z som börjat. Z säger att han inte gör något. Lärarna backar upp Z på detta. Ett exempel är ju vad hon gjorde med S (lillebror i måndags), där gjorde ju inte S någonting överhuvudtaget, han bara backade när J sparkade honom. Den här händelsen är den mest väldokumenterade eftersom det var många vittnen (barn, som alla fått berätta i enrum).
Och så detta som maler i mig och som jag inte blir fri ifrån: att J påstår sig hata/vara arg på Z typ jämt utan att veta varför???
Jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det???

Det ni säger om att min son ska få lov till att ge igen. Menar ni verkligen det? Det är emot alla mina värderingar att ge lov till mitt barn att vara elak (säga fula saker om andra, slå tillbaka). HUR tänker ni kring detta? Är det typ "öga för öga, tand för tand"? Har ni funderat på resultatet/förlängningen? Hon är dubbelt så stor som han, en helt annan viktklass.
Och rent allmänt. Vad blir det för klimat i en klass där barnen uppmuntras att ge igen? Och i förlängningen, vad får vi för samhälle?
Jag måste säga att jag inte tycker om tanken.
Men jag funderar. Vill göra allt för att lösa detta.

Skriv gärna mer, fler infallsvinklar och kloka råd.
Måste gå och byta blöja på lillan nu, men återkommer!

 

[Ylva86]

Sv: Mobbing - hur agera?

Ja, jag har funderat mycket på detta att uppmana mitt barn att ge igen. Fick höra av en mamma en gång att jag agerade helt fel när jag sa till mitt barn att slå tillbaka när hennes slagit mitt. Svaret hon fick var att då får hon se till att hennes barn inte slår mitt först.

Hon replikerade att hon själv blivit uppmanad att ta till våld som liten och blivit skogstokig och slagits som en vansinnig under hela sin uppväxt. Det gjorde aldrig jag och det har inte min dotter heller gjort.

Jag kan hålla med dig om frågan vad vi får för samhälle om vi uppmanar till våld. Men det förutsätter faktiskt en inneboende godhet hos alla redan från början när man inte ska få ge igen. Därför att det finns människor som utnyttjar alla situationer. Vad skapar det för samhälle när man inte får försvara sig?

Ja, det må så vara att hon är betydligt större. Jag blev påpucklad av betydligt äldre barn men jag var betydligt elakare när jag väl blev arg. Det skrämde dem.

 

[Barbabelle]

Sv: Mobbing - hur agera?

J kanske är avundsjuk på din son pga något. Han kanske får mer uppmärksamhet av er som föräldrar än vad hon får av sina?

 

[oz_joj]

Sv: Mobbing - hur agera?

Precis vad jag tänkte också. J verkar inte alls må bra och låter det gå ut över andra.

Det förvånar mig att skolan inte blandar in experter. För mig låter inte detta som något skolan och föräldrar kan lösa helt på egen hand.

Hur vet vi att de inte gör det. Tystnadsplikt.

 

[KungTulle]

Sv: Mobbing - hur agera?

Men det förutsätter faktiskt en inneboende godhet hos alla redan från början när man inte ska få ge igen. Därför att det finns människor som utnyttjar alla situationer. Vad skapar det för samhälle när man inte får försvara sig?

Precis så. Man måste alltid få försvara sig.

I min moral så startar man ALDRIG ett bråk, man ska vara snäll, ärlig och omtänksam mot sina medmänniskor. MEN man måste ALLTID få värja sig själv mot de som vill en ILLA!!!!

/KT

 

[Julle]

Sv: Mobbing - hur agera?

Inte läst några svar än, men ska sen!! Blev bara så upprörd att jag måste skriva innan jag kan koncentrera mig på vad andra skrivit!!

Först anti-mobbningplan, kontakt med skolan: rektor, lärare, kurator och övrig personal som arbetar med barnen.

Sitautionen verkar ju helt befängd!! Varför har inte skolan gjort nåt innan?! Händer inget från skolans håll? Om inte gissar jag att de brister mycket i sin anti-mobbningsplan!!

Men jag tycker däremot att pappan har rätt i att ni inte ska träffas på egen hand och särskilt inte hemma hos varann. Det är så lätt att nån part (ni verkar det som på din berättelse) hamnar i underläge. Neutral mark och berörd skolpersonal!! Gärna enskilda samtal med båda barnen med kuratorn. Utarbeta åtgärdsplaner för båda.

Så ja, det är definitivt en sak för skolan!! Men inte den 16 december utan igår helst!!!

Julle- Fritidspedagog

 

[Vinnibruna]

Sv: Mobbing - hur agera?

Det tror jag säkert hon kan vara. Men vad gör man åt det?

 

[Vinnibruna]

Sv: Mobbing - hur agera?

Men visst skulle väl skolan berätta det för oss som "drabbade" föräldrar, ifall experter är inkopplade?

 

[Julle]

Sv: Mobbing - hur agera?

Det här med att ge igen... Eller försvara sig som en del uttrycker det. Vi har ett barn som får den uppmaningen hemifrån och det försvårar mycket för oss i konflikthanteringen mellan barnen.

Gå direkt till en vuxen är alltid vår uppmaning till barnen när det blir bråk. Vi hjälper dem/lär dem att lösa konflikterna själva, men vi är med som stöd åt båda. Superviktigt att höra bådas version av händelsen och lyssna lika mycket på båda. Även att få dem att inse att de måste lyssna på varandra. Och förhoppningsvis lär de sig att hantera situationerna när de blir äldre. Och med detta menar jag ju såklart inte att de inte får stå på sig, för det ska de ju!! Vi ger dem rätt verktyg att stå på sig på rätt sätt. Senare i livet finns det inte nån som alltid är där och hjälper till, det är rätt, men det är ju därför vi jobbar med det NU!! Så att de lär sig att hantera situationer på egen hand.

Ska då en hinna ge igen och försvara sig först är ju bråket/slagsmålet ett faktum långt innan nån pedagog hinner fram... Och vi har inte riktigt med oss föräldern eftersom de tycker att vi inte håller med deras barn för att de inte får försvara sig för oss... Typ...

 

[ameo]

Sv: Mobbing - hur agera?

Det är inte säkert, skolans personal har tystnadsplikt och får alltså inte berätta saker om andra barn än dina egna.

 

[Hiddeous]

Sv: Mobbing - hur agera?

KL

Jag tycker att det låter som om J har svåra psykiska problem, på grund av de ursäkter hon tar till. En normalt fungerande person beter sig inte så, inte ens vid provokation.

Att vara uppfylld av hat och tycka att någon är äcklig är för mig en signal om att något är väldigt fel. Hade det handlat om respons på en provokation hade J lätt kunnat peka på den, men attackerar i stället Z hela person som stötande. Jag har själv varit med om en liknande situation och blev också utsatt på grund av att jag var duktig i skolan. Det kan räcka som anledning för ett barn att hata ett annat. Kanske blir Z favoriserad av lärarna? Är mer populär? Har tryggare och bättre hemförhållanden? Etc etc.

Jag vet inte hur man ska komma tillrätta med problemet, men Z borde ha ett fysiskt övertag. Det hade nog jag utnyttjat i hans situation, faktiskt... Vuxenkontakt är förstås toppen, men det gäller att de vuxna verkligen finns där och kan ingripa, vilket inte var fallet för mig.

 

[Barbabelle]

Sv: Mobbing - hur agera?

Det tror jag säkert hon kan vara. Men vad gör man åt det?

Det är svårt, men om så är fallet så ta med henne och din son på simhallen tex, eller ngt... jag vet inte. Kanske det blir bättre om de är någon annanstans än på skolan.

 

[Vinnibruna]

Sv: Mobbing - hur agera?

Men jag tycker däremot att pappan har rätt i att ni inte ska träffas på egen hand och särskilt inte hemma hos varann. Det är så lätt att nån part (ni verkar det som på din berättelse) hamnar i underläge. Neutral mark och berörd skolpersonal!! Gärna enskilda samtal med båda barnen med kuratorn. Utarbeta åtgärdsplaner för båda.

Ja, det låter faktiskt vettigt. Tror tyvärr det är många upprörda känslor inblandade.
Själv har jag dock lugnat mig nu. Mina känslor var i svallning i måndags så det var nog tur att det andra föräldraparet vägrade träffa oss. (Måste erkänna att det faktiskt kändes SKÖNT då att läsa att Svea kallade J för "lilla otäcka J" för så kände vi ju då, även om vi skämdes över våra tankar, för så får man ju inte säga om ett barn.

Hoppas få till ett vänskapligt förhållande till J:s föräldrar snart också...men vet inte hur vi ska lyckas med det?

Skolan har agerat, tycker de, och jag måste väl erkänna att de gjort det.
De har pratat enskilt med barnen, med föräldrarna, förklarat läget, tyckt att alla fattat läget (även om de börjat tvivla efter att de pratat med mig igår), låtit barnen skriva sina "kontrakt", bestämt möte den 17 december (då Z är nyopererad och inte kan vara med, men vi och lillebror S ska gå) för att stämma av hur barnen klarat hålla sina kontrakt. Och fram till mötet ska barnen inte ha så mkt med varann att göra, dvs inte placeras i samma grupper vid grupparbete, inte sättas bredvid varann etc. Och därefter ska vi blicka framåt. Inte rota i det som hänt.

I skolan har det gått bra. Var dock en incident idag då J tog och satte sig på den stol Z hade i datasalen, Medan Z var framme och pratade med läraren. När Z såg att hon tagit hans plats bad han få tillbaka stolen. Då sa J argt (hans ord hemma idag) att "Du får inte prata med mig!" Varpå han fick stolen.
Jag blev lite fundersam när jag hörde detta. Har lärarna bestämt att de inte får prata med varann? Eller är det Z som inte får prata med J?

Åh, hoppas det här reder ut sig snart!

 

[Vinnibruna]

Sv: Mobbing - hur agera?

Superviktigt att höra bådas version av händelsen och lyssna lika mycket på båda.

Men det där är ju bara SÅ svårt!!! Tänk dig att du har två barn som bråkar, det har varit en incident tex slag och knuffar. Du lyssnar på båda. Båda har helt OLIKA versioner (som i vårt fall mellan Z och J) om vad som hänt och hur det gick till. VAD GÖR DU DÅ? Det är solklart för dig, en av dem ljuger - men hur i all världen ska du kunna veta vem???

Om du väljer att tro på den ena, låt säga den som ljög - hur känner sig den andra stackaren då?

Eller om du väljer tro på den som talade sant - hur känner sig den som ljög då? ("Ingen lyssnar på mig, ingen tycker om mig, jag får alltid skulden!" typ)

Hur i all sin dar kan du lyssna lika mkt på båda om de har olika versioner? Hur gör man?

 

[ameo]

Sv: Mobbing - hur agera?

Nånstans tycker jag att hela historien känns som "Mia-Maria" och "Madicken", där det hela började med att Mia-Maria kallar Madicken för "mallgroda" och diverse annat pga att hon är avundsjuk på Madickens liv. (om jag minns det hela rätt, har bara lyssnat på den skivan en gång "i modern tid" och det är ett par månader sen...)
De där två blev i alla fall bästa kompisar sen.

Jag får också känslan att det handlar om avundsjuka och då borde det faktiskt inte vara så svårt att åtgärda, om det görs på rätt sätt. Hur kan jag dock inte svara på...

 

[Sol]

Sv: Mobbing - hur agera?

Hur vet vi att de inte gör det. Tystnadsplikt.

Då borde TS givetvis veta om det eftersom det inte bara är "det elaka barnet" som är i behov av hjälp. Det finns i denna berättelse två barn som behöver hjälp.

 

[Vinnibruna]

Sv: Mobbing - hur agera?

Kanske blir Z favoriserad av lärarna? Är mer populär? Har tryggare och bättre hemförhållanden? Etc etc.

Jag vet inte hur man ska komma tillrätta med problemet, men Z borde ha ett fysiskt övertag. Det hade nog jag utnyttjat i hans situation, faktiskt...

Z är inte speciellt populär i klassen, tyvärr. Han är en som gärna vill och försöker vara med, men når inte fram riktigt. Han bjuder alla på sin födelsedag tex, men bara några få har bjudit tillbaka. Han är den som hakar på och hänger efter och "är med" fast ingen egentligen vänder sig till honom direkt eller frågar speciellt efter honom.

Z har inget fysiskt övertag över J, då hon är mkt större och starkare än han.

 

[Julle]

Sv: Mobbing - hur agera?

Ingen har rätt, ingen har fel. Båda har rätt till sin uppfattning av händelsen. Nånstans i händelseförloppet ljög en- det var fel!! Då slog den andra- det var också fel!! Men varför? Vad startade det hela? Inte vem utan vad. Behöver vi tänka lite allihop innan vi löser det helt gör vi det, går det att lösa direkt är det bra. Är det nåt som nåt av barnen funderar över vet de att det bara är att komma tillbaka så pratar vi lite till.

Men ja, det är supersvårt!! Det är den absolut svåraste delen av yrket....

 

[Vinnibruna]

Sv: Mobbing - hur agera?

Det är svårt, men om så är fallet så ta med henne och din son på simhallen tex, eller ngt... jag vet inte. Kanske det blir bättre om de är någon annanstans än på skolan.

Där ser man! Jag var faktiskt inne på samma bana själv! Har tänkt att om hon nu är arg på Z och hatar honom så ska vi kanske jobba på (tvinga?) henne att gilla honom.

Jag hade funderat ut att J:s föräldrar och vi kunde bestämma tex en kväll i veckan då Z och J ska vara tillsammans och gärna göra nåt kul (och föräldraövervakat, åtminstone i början). Som att fara och bada, på bio, rida, spela dataspel ihop etc.

Men det gick ju i stöpet när J:s föräldrar inte ens ville träffa oss för att prata...

Kan kanske ta upp det den 17:e...?

 

[Sar]

Sv: Mobbing - hur agera?

*kl*


Det ni säger om att min son ska få lov till att ge igen. Menar ni verkligen det? Det är emot alla mina värderingar att ge lov till mitt barn att vara elak (säga fula saker om andra, slå tillbaka). HUR tänker ni kring detta? Är det typ "öga för öga, tand för tand"? Har ni funderat på resultatet/förlängningen? Hon är dubbelt så stor som han, en helt annan viktklass.
Och rent allmänt. Vad blir det för klimat i en klass där barnen uppmuntras att ge igen? Och i förlängningen, vad får vi för samhälle?
Jag måste säga att jag inte tycker om tanken.
Men jag funderar. Vill göra allt för att lösa detta.

Åh vilken tråkig situation dina barn verkar ha hamnat i!

Det är en svår balansgång det här med att ge igen. jag har ju två st 3-åringar och vi har pratat och funderat mycket kring det här.

Vi har bestämt att vårt förhållningssätt är att man får inte börja slåss. Däremot måste man ha rätt att försvara sig.
VI har tutat i våra tjejer att säga till en vuxen om någon är dum mot dem. Händer det hemma att någon ex.vis räcker ut tungan åt den andra som får man räcka ut den tillbaka TROTS att det eg. är "förbjudet" att räcka ut tungan.

Det man hade önskat åt din son är att han skulle känna ett sådant självförtroende att genom sin blotta personlighet skulle kännas som förbjudet område att mobba. Kanske han med hög röst (så att pedagogen hör) kan ifrågasätta hennes agerande så behöver det åtminstone inte bli fysiskt.
Även om jag tyvärr tror att vissa mobbare verkligen behöver en käftsmäll för att bli spaka nog att lämna "offret" ifred.