Sv: Mobbing - hur agera?
*KL*
Vad intressant att läsa om alla era erfarenheter!
Jag kommer nu med en liten uppdatering om vad som hänt sen sist.
I torsdags ringde L (läraren) och var ganska så rejält ledsen och uppgiven. Han har inte kunnat sova på två nätter... Känns som att han verkar rätt slut och att detta med Z och J och alla turer och samtal nu i veckan har kört slut på honom. Han har tyvärr varit sjukskriven för utbrändhet för inte så länge sen.
L berättade iaf att det inte gick så bra. J hade påstått att Z slagit henne. Z nekade. Ingen hade sett det. L pratade med båda barnen. L hade sagt till Z att han trodde till hundra procent på honom!
Detta var L ledsen över nu, då han som lärare ska vara opartisk. Men han sa sig vara trött på J:s, som han uppfattade det, påståenden om saker Z gjort.
R (rektor) hade också pratat länge med J om det som hände i fredags och i måndags och försökt förmå henne att kännas vid vad hon gjort och att be om förlåtelse. Hon fick inte be om förlåtelse för sina föräldrar???!!! Hon ville inte heller, kanske skulle hon kunna be S (Z:s lillebror) om förlåtelse någon gång längre fram trodde hon, för det hon
sa i måndags (sparkarna vill hon inte kännas vid). Hon fick inte ha nåt med Z att göra.
J:s mamma hade varit in 5 ggr på skolan under dagen. Skolan tycker att läget verkar ganska låst och frågan infekterad. J:s föräldrar ville inte längre vara med på samtalet den 17:e... R lyckades dock övertyga dem om att komma, så jag hoppas det blir ett möte. Det är sagt att vi inte ska prata något alls om Z den gången, bara om J och S. Men jag ska då försöka ta upp Z ändå, om vi nu möts. Annars vet man ju aldrig när nåt möte blir av igen.
Så det kändes inte så bra på torsdagkvällen.
Så ska Z göra läxan och ser att han glömt pappret med engelskaglosorna i skolan. Och den andra killen i hans klass (F) hade också glömt. Eftersom våra barn går på en liten byaskola med bara 33 elever, så är de inte så många i 4:an, endast tre elever: Z, F och J. (De går i en 4-6:a, men det är bara 4orna som har samma glosor.) Då återstår att ringa J och fråga om hon kan hjälpa honom med att berätta vilka glosor det är!
Efter en liten kort tvekan (är det verkligen så bra att ringa, då föräldrarna inte verkar vilja ha med oss att göra just nu...?), så ringer jag upp dem. Pappan svarar och jag lyckas skoja till det, så att vi tillsammans kan skratta lite åt Z och F som varit så slarviga till skillnad mot skötsamma J.
Jag nämner inget om mobbingen, samtalen, eller nåt. Inte han heller.
Det känns bra efteråt att ha pratat med honom, även om det bara var om annat.
SÅ i går, fredag, så hade J bett BÅDE Z och S om ursäkt!!!
Och sagt att hon nu inser vad hon gjort, att det var fult gjort, att hon INTE menat det hon sagt om att de är fula, äckliga mm. Och ATT HON INTE SKA GÖRA OM DET!
för J! Vilken tjej!
Nu är väl inte allt löst för det kanske, hon får nog jobba hårt på att behärska sig och att inte känna ilska mot Z mer...antagligen...men hon har i alla fall satt ord på det hela och sett sin roll och att den inte varit bra.
Z säger att det känns bra!
Igår var ju sista dagen den här terminen för Z, det kunde inte slutat bättre. På måndag ska han skrivas in, och sen opereras på tisdag. Sen blir han "sjukskriven" i ca två veckor då han inte kommer att kunna/orka åka till skolan och sen är det jullov. Så nu kan ha se fram emot nästa termin och hoppas på att den blir bra.
Men, men fortsätt gärna skriva om era mobbingtankar och -erfarenheter, det är hur intressant som helst. Och vi behöver alla lära oss mer om hur vi ska hantera sånt här.
