Sömnlösa nätter för tonårsföräldrar?

[Mabuse]

Det är väl snarare att man inte litar på andra som kanske skulle kunna skada barnet? Jag blir orolig om min man - som är vuxen! - inte kommer hem som han har sagt. Inte för att jag inte litar på honom, utan för att olyckor kan hända.

Det hänger väl lite ihop med hur farliga situationer man tror att den andre utsätter sig för? Så litar på i den bemärkelsen, att man litar på den andres omdöme och förmåga att förutse och undvika farliga situationer.

 

[Hiddeous]

Det hänger väl lite ihop med hur farliga situationer man tror att den andre utsätter sig för? Så litar på i den bemärkelsen, att man litar på den andres omdöme och förmåga att förutse och undvika farliga situationer.

Ja, men det behöver ju inte vara så. Man kan ju råka ut för otäckheter ändå, utan att göra ett endaste fel. Som de stackars 7-åringarna som blev överfallna i Huddinge mitt på dagen, tex. Jag litar på min mans omdöme och jag litar även på att min son, när den dagen kommer, har självbevarelsedrift. Men det räcker tyvärr inte för att vara "säker" i Stockholm nattetid.

 

[Mammas]

Ja, men det behöver ju inte vara så. Man kan ju råka ut för otäckheter ändå, utan att göra ett endaste fel. Som de stackars 7-åringarna som blev överfallna i Huddinge mitt på dagen, tex. Jag litar på min mans omdöme och jag litar även på att min son, när den dagen kommer, har självbevarelsedrift. Men det räcker tyvärr inte för att vara "säker" i Stockholm nattetid.

Så är det givetvis. Men det kan ju ändå vara bra att jobba med sig själv för oavsett om en olycka alltid kan vara framme så blir det inte bättre av att oroa sig så pass att man inte sovit en helgnatt på flera år. Ingen är ju någonsin "säker", men det betyder inte att man ska behöva må dåligt pga oro heller.

Jag kan oroa mig mycket om jag tillåter mig. Typ "har jag stängt av plattan" fast jag inte glömt hittills etc. Men jobbar på att försöka tänka bort saker jag inte kan påverka. Att spisen är avstängd dubbelkollar jag när jag går hemifrån, men saker jag inte kan påverka jobbar jag med mentalt så att jag minskar min oro. Det funkar bra faktiskt, när jag talat allvar med mig själv brukar jag sluta oroa mig.

 

[Hiddeous]

Så är det givetvis. Men det kan ju ändå vara bra att jobba med sig själv för oavsett om en olycka alltid kan vara framme så blir det inte bättre av att oroa sig så pass att man inte sovit en helgnatt på flera år.

Absolut! Oro löser inga problem. Jag är inte särskilt nojjig av mig på dagtid, men har ofta svårt att sova och då krävs det inte mycket för att tankarna ska börja snurra. Svårt det där!

 

[MiniLi]

Jag fick nog inte vara ute så sent i den åldern.. Till typ 1 möjligen, och det var definitivt inte varje helg..
Men överlag sen oavsett hur sent jag var ute så tror jag att mina föräldrar slumrade men att de hade koll på vad klockan blev och om jag hade kommit hem än. Jag tror inte att min mamma brukade sova ordentligt förrän jag kommit hem, även om hon inte heller satt uppe vid köksbordet och väntade.
Jag kan tycka att det är rimligt. Hur ska föräldrarna annars kunna hålla koll på om man kommer hem som planerat? Tänk om något händer?

 

[Thera]

Det handlar nog om hur föräldern är som person.

Jag fick alltid väcka mamma och tala om att jag kommit hem när jag varit ute. Vet inte om jag tycker det är jättekonstigt egentligen, kommer nog göra samma med mina egna.

 

[Petruska]

Det handlar nog om hur föräldern är som person.

Jag fick alltid väcka mamma och tala om att jag kommit hem när jag varit ute. Vet inte om jag tycker det är jättekonstigt egentligen, kommer nog göra samma med mina egna.

Det fick jag också göra.

 

[Aionee]

Varken jag eller min två år äldre brorsa har varit ute så länge och röjt. Antar att vi klassificeras som "skötsamma"? Men hur som helst, de gånger vi varit ute sent (inte ute på stan och röjt är värt att nämnas) har mamma och pappa gått och lagt sig. Pappa kanske sitter uppe längre, ser till att inte dricka ifall han skulle behöva hämta någonstans men går och lägger sig vid 1-2 tiden ändå (som vissa vanliga lördags kvällar).
Men som sagt, jag och min bror tar väl efter mamma mycket där. Vi lever på dagen och stannar hemma om natten, Jag tycker personligen att det är obehagligt att vara ute efter t.ex. 10-11 på kvällen på stan. Så har ingen aning hur jag kommer vara som förälder, förhoppningsvis tar mina barn efter mig så slipper man oroa sig.

 

[YlvaG]

Jag bodde på landet från 13-19 och började hänga på stan eller hos kompisar vid typ 16-17. Då hade man alltid en planerad sovplats för sista bussen gick Typ 23.20 och sen en vid 03 som var snordyr. Hämtning var det aldrig tal om, det fick jag lösa själv vid normala situationer.

Men jag har alltid kunnat ringa om det hänt något, vilket jag nog bara kan minnas att jag gjort två gånger. Ena gången vart jag drogad på "krogen" (vardag och jag drack EN drink och vaknar flera timmar senare på en toalett) och en gång när jag och dåvarande pojkvännen var i en annan stad och han blev misshandlad. När vi var klara på akuten så ville vi bara HEM. Då blev jag/vi såklart hämtade.

Mamma ville ha sms om jag skulle sova borta, men fler än en gång har hon inte ens sett det förens på morgonen så hon har nog sovit rätt bra

 

[tanten]

Som jag förstod det hade det på dessa två år aldrig hänt något annat än att barnet kom hem lugnt och stillsamt, men mamman kunde ändå inte sova förrän barnet var hemma, ifall det skulle hända något den 200:ade natten.

Ja jösses vilken dålig mor jag varit. Jag tror inte att jag legat sömnlös en enda natt.

Jag litade fullt på avkomman och framförallt det lite äldre det gäng hen hängde med. Vi bodde på landet så det var bil eller EPA-traktor för att ta sig nånstans och de åkte i gäng.
Minns en gång när vi sagt kl 10 till barnet och en kompis ringde och sa att det inte gick. De i gänget kunde inte överleva kvällen om hen inte fick vara med nån timme till. Så blev det.

Antar att vi hade tur som hade en klok och sansad tonåring och ett kanonbra gäng med ungdomar runt om.

 

[Andromedae]

En kompis berättade att hennes föräldrar hade ett system med alarm som hon skulle stänga av när hon kom hem (tror hon hade hemtid runt 2-3 som tonåring). Kom hon då inte hem och stängde av det ringde alarmet och föräldrarna vaknade (och ringde henne, antar jag). På så sätt kunde de veta om hon inte kommit hem, utan att för den sakens skull vara vakna hela natten.

 

[Miks]

En kompis berättade att hennes föräldrar hade ett system med alarm som hon skulle stänga av när hon kom hem (tror hon hade hemtid runt 2-3 som tonåring). Kom hon då inte hem och stängde av det ringde alarmet och föräldrarna vaknade (och ringde henne, antar jag). På så sätt kunde de veta om hon inte kommit hem, utan att för den sakens skull vara vakna hela natten.

Det var ju smart! Då slapp ju päronen hålla sig vakna till 2-3 på natten!

Mvh Miks

 

[Squie]

Nja, mamma var nog rätt cool. Hon gick helt enkelt o lade sig när hon blev trött på kvällen. Har och hade som filosofi att händer det mitt barn något så kommer jag ändå att få reda på det.