Sömngångare

[Michellan95]

Dottern på 8 år har börjat gå i sömnen varje kväll och det börjar faktiskt kännas lite jobbigt.

Lite bakgrund;
Tidigare vid 4-5-års ålder har hon haft perioder då hon kan ha vaknat och sparkat med benen och sagt ”ajajajaj” osv samt varit ledsen.
Senare från 5,5 års ålder utvecklades det till att om hon hade tex somnat på soffan och vi bar in henne till sin säng och hon vaknade då så kunde hon nästan få panik. Det märktes att hon inte var vaken men var ledsen och pratade helt osammanhängande.
Från 7-års ålder hände det då och då att hon kom upp och pratade omsammanhängande med oss i soffan. Då räckte det med att antingen be henne gå och lägga sig eller följa med henne tillbaka till sängen.

Och nu 8 år gammal har det eskalerat och hon kommer upp flera gånger, gråter, kan inte somna, kan inte fixa matlådor, förstår inte, röjer i sin byrå och allt vad det kan vara hennes hjärna kan koka upp.
Igår försökte hon ta sig ut ur huset och det kändes verkligen jättejobbigt. Vi är oroliga över att hon ska skada sig.

När går denna fas över? Brukar det vara så här en kort period och det blir lugnt igen snart eller kommer det vara så här varje natt i flera år?
Nätet har inga bra svar så jag hoppas på personlig erfarenhet nu bland bukefalisterna!

(Nej det har inte hänt något särskilt i livet just nu)

 

[pollex]

Så jobbigt det låter! Vi har inte samma, men däremot har vi ett barn som hade vad vi tolkade som nattskräck runt 5-6 års ålder (det låter likt det ni upplevde i motsvarande ålder) och han har nu - också 8 år - haft ett par ytterligare episoder av något liknande, så det kanske är något med åldern?

Hur som helst var det nyligen en tråd om ett sömngående barn på Allmänt, https://www.bukefalos.se/threads/somngang.1467583/ . Lite annan vinkling på den tråden men hoppas att den ger något!

Jag utgår från att du redan läst på 1177, men såhär skriver de om nattskräck och sömngång: https://www.1177.se/Stockholm/Tema/...mardrommar-har-nattskrack-eller-gar-i-somnen/

 

[Michellan95]

Så jobbigt det låter! Vi har inte samma, men däremot har vi ett barn som hade vad vi tolkade som nattskräck runt 5-6 års ålder (det låter likt det ni upplevde i motsvarande ålder) och han har nu - också 8 år - haft ett par ytterligare episoder av något liknande, så det kanske är något med åldern?

Hur som helst var det nyligen en tråd om ett sömngående barn på Allmänt, https://www.bukefalos.se/threads/somngang.1467583/ . Lite annan vinkling på den tråden men hoppas att den ger något!

Jag utgår från att du redan läst på 1177, men såhär skriver de om nattskräck och sömngång: https://www.1177.se/Stockholm/Tema/...mardrommar-har-nattskrack-eller-gar-i-somnen/

Ja 1177 har jag läst och den andra medicinska sidan medibase (?).
Tråden på allmänt hade jag faktiskt missat, sökte i mitt minne om jag sett någon på barn men inte vad jag kan minnas i snar tid.

Hon är medveten om att hon går i sömnen, frågar varje morgon om hon var varit uppe och gått i sömnen. Igår ljög jag och sa nej ifall de skulle ha någon betydelse, att sömngången triggas av att hon är orolig av att hon går upp på natten eftersom hon inte vill göra det.
Men en skrev om varmt sovrum på allmänt och ja allt är ju varmt ljust nu, tanken har förespeglat mig att det är en trigger.

Hon får gärna gå i sömnen men det blir så övermäktigt med varje kväll/natt och att hon allra oftast gråter.

 

[trazel]

Min sjuåring går i sömnen, varje natt. Han minns inget på morgonen efter, men han vaknar alltid någon annanstans än där han somnat. Han kan vara ledsen, skrika och ha nästintill panik ibland under nätterna. Det har blivit bättre sen vi gjorde klart för honom att han FÅR gå på nätterna, men helst att han ska komma in till oss då.

Han vill nog inte komma till oss när han är 15... kanske.

 

[Michellan95]

Min sjuåring går i sömnen, varje natt. Han minns inget på morgonen efter, men han vaknar alltid någon annanstans än där han somnat. Han kan vara ledsen, skrika och ha nästintill panik ibland under nätterna. Det har blivit bättre sen vi gjorde klart för honom att han FÅR gå på nätterna, men helst att han ska komma in till oss då.

Han vill nog inte komma till oss när han är 15... kanske.

Dottern knallade precis bort till tvättstugan och hämtade ett par trosor och ett par strumpor, gick sedan och lade sig igen. Skulle hon hålla det på den nivån får hon mer än gärna knalla runt i hela huset men när hon försöker ta sig ut, gråter och har panik så känns det övermäktigt att ha så varje kväll.

Hur länge har ni haft det så? Har ni någon natt när han inte går upp? Är det paniken som har blivit bättre?

 

[trazel]

Dottern knallade precis bort till tvättstugan och hämtade ett par trosor och ett par strumpor, gick sedan och lade sig igen. Skulle hon hålla det på den nivån får hon mer än gärna knalla runt i hela huset men när hon försöker ta sig ut, gråter och har panik så känns det övermäktigt att ha så varje kväll.

Hur länge har ni haft det så? Har ni någon natt när han inte går upp? Är det paniken som har blivit bättre?

Ja, precis! Vad otydlig jag var! Det är paniken som blivit bättre sedan han fått klart för sig att han får gå på nätterna. Vi har haft så i många år, sen han fick eget rum och det är 5 år sen... Innan låg han still, men hade alltid någon bredvid sig. Jag ser en koppling mellan att han sover ensam och sömngången, de gånger vi av olika anledningar sover tillsammans går han inte i sömnen.

 

[Michellan95]

Ja, precis! Vad otydlig jag var! Det är paniken som blivit bättre sedan han fått klart för sig att han får gå på nätterna. Vi har haft så i många år, sen han fick eget rum och det är 5 år sen... Innan låg han still, men hade alltid någon bredvid sig. Jag ser en koppling mellan att han sover ensam och sömngången, de gånger vi av olika anledningar sover tillsammans går han inte i sömnen.

Går han senare på natten eller går ni till sängs ungefär samtidigt de gångerna? Dottern går typiskt 1-2h efter att hon har somnat och då har vi oftast inte kommit till sängen än.

I natt ska vi prova med fläkt inne på hennes rum och se om lite svalka kan mildra hennes nattpromenader.

Har sonen sovit över hos kompisar?

 

[trazel]

Går han senare på natten eller går ni till sängs ungefär samtidigt de gångerna? Dottern går typiskt 1-2h efter att hon har somnat och då har vi oftast inte kommit till sängen än.

I natt ska vi prova med fläkt inne på hennes rum och se om lite svalka kan mildra hennes nattpromenader.

Har sonen sovit över hos kompisar?

Han går oftast efter någon timme också. Jag märker det sällan eftersom jag somnat då precis, men sambon märker det oftast och tar det... Han har inte sovit hos kompisar, knappt utan oss alls bara någon gång hos mormor och då har han legat bredvid henne så då var det inga problem.
Sover han tillsammans med brorsan spelar det ingen roll, han går då. Jag har mest tänkt att det är något som kommer gå över. Så småning om...

 

[pollex]

Ja 1177 har jag läst och den andra medicinska sidan medibase (?).
Tråden på allmänt hade jag faktiskt missat, sökte i mitt minne om jag sett någon på barn men inte vad jag kan minnas i snar tid.

Hon är medveten om att hon går i sömnen, frågar varje morgon om hon var varit uppe och gått i sömnen. Igår ljög jag och sa nej ifall de skulle ha någon betydelse, att sömngången triggas av att hon är orolig av att hon går upp på natten eftersom hon inte vill göra det.
Men en skrev om varmt sovrum på allmänt och ja allt är ju varmt ljust nu, tanken har förespeglat mig att det är en trigger.

Hon får gärna gå i sömnen men det blir så övermäktigt med varje kväll/natt och att hon allra oftast gråter.

Ja, det känns ju i hjärtat när de är ledsna även om de inte kommer ihåg det själva nästa morgon... hoppas att försöket med fläkten hjälper!

 

[Fille]

Han går oftast efter någon timme också. Jag märker det sällan eftersom jag somnat då precis, men sambon märker det oftast och tar det... Han har inte sovit hos kompisar, knappt utan oss alls bara någon gång hos mormor och då har han legat bredvid henne så då var det inga problem.
Sover han tillsammans med brorsan spelar det ingen roll, han går då. Jag har mest tänkt att det är något som kommer gå över. Så småning om...

Min sambo gick tydligen massor i sömnen som liten, men inget alls idag som vuxen!

 

[Michellan95]

Han går oftast efter någon timme också. Jag märker det sällan eftersom jag somnat då precis, men sambon märker det oftast och tar det... Han har inte sovit hos kompisar, knappt utan oss alls bara någon gång hos mormor och då har han legat bredvid henne så då var det inga problem.
Sover han tillsammans med brorsan spelar det ingen roll, han går då. Jag har mest tänkt att det är något som kommer gå över. Så småning om...

Det är sista veckorna hon har börjar nattpromenera så det är ju väldigt nytt för oss jämfört med er men hon har tidigare sovit hos vänner utan problem. Som det är nu vågar jag nog inte låta henne sova hos någon annan än hennes morföräldrar för det är ganska otäckt när hon gråter i full panik även om vi har vant oss efter alla år med tidigare episoder.

Jo att det kommer att gå över tror ju jag också och jag hoppas ju på att det är snart. Hon vill gärna sova i tältet ute på tomten men vi vågar inte låta henne göra det. Tanken är iofs att pappan ska sova med henne där ute så det kanske går bra.

 

[trazel]

Det är sista veckorna hon har börjar nattpromenera så det är ju väldigt nytt för oss jämfört med er men hon har tidigare sovit hos vänner utan problem. Som det är nu vågar jag nog inte låta henne sova hos någon annan än hennes morföräldrar för det är ganska otäckt när hon gråter i full panik även om vi har vant oss efter alla år med tidigare episoder.

Jo att det kommer att gå över tror ju jag också och jag hoppas ju på att det är snart. Hon vill gärna sova i tältet ute på tomten men vi vågar inte låta henne göra det. Tanken är iofs att pappan ska sova med henne där ute så det kanske går bra.

Jag har alltid haft inställningen att sömngången inte ska hindra honom från något. Sen har han aldrig varit i närheten av att göra något farligt, så det är klart att det påverkar min inställning. Sen om det är rätt eller fel, det har jag egentligen ingen aning om.