Roligt att följa alla, hänger med i tråden men har inte hunnit skriva själv.
Liten uppdatering från mig. Jag gick in i v. 31 idag och har gått upp 14 kg just nu vilket känns mycket men det verkar bara sitta på magen, kan ha i princip de flesta av mina vanliga kläder (har alltid kjol och strumpbyxor och det är i resår i kjolarna och har gått upp en storlek). De flesta kommenterar att jag inte är så stor och jag har inte ngt att jämföra med. Känner mig inte jättestor men tycker det är obekvämt och klumpigt. Har tidigare varit väldigt smal så jag har tyckt det är jobbigt att gå upp i vikt men nu när magen verkligen syns så är det något lättare. Det här med att vara gravid är inte riktigt min grej men jag ska inte klaga, har fortfarande inte ont någonstans.
Bebis växer så det knakar och har sista tiden kommit på att han vill ligga och trängas under revbenen, inte alls skönt, särskilt inte när jag sitter och jobbar på datorn och vid skrivbordet och sitter lite framåtlutad. Stark har han blivit också, fått några riktiga sparkar på revbenen så jag hoppat högt på stolen.
Det verkar som jag får graviditetspenning beviljad på 25 % och att chefen sagt till FK att han kan lägga om hälften av min tid där (jobbar 60% där) kan omplaceras till administrativt, inte för jag vet hur vi ska få ihop så mycket administrativt men iaf. Än så länge går det bra på jobbet även om det är tungt, har svårare för att böja mig ner till marken än att bära tungt men jag undviker de tyngsta lyften och har bra kollegor/chef som ser till att göra det tyngsta själva. Känner att jag får lite sammandragningar när jag tar i för mycket och när jag går för snabbt.
Har inte ridit på 2-3 månader eftersom tiden inte funnits. Vi håller fortfarande på med vår renovering men räknar med att flytta hem i maj (äntligen!!!), börjar kännas stressande att inte bo hemma, nu börjar man verkligen vilja förbereda för den lille. Utöver all stress med huset så jobbar jag som sagt mina 60 % samt jobbar med mitt eget vid sidan av vilket också varit lite stressigt sista tiden, tror jag jobbar långt över 100% sista tiden så att hitta tid och energi till hästarna har helt enkelt inte gått. Har dock varit på gymmet 2-3 ggr i veckan innan jobbet fram till förra veckan när gymkortet gick ut, nu känns det som det räcker med att bara orka med jobbet, det är tillräckligt fysiskt och jag vill inte behöva sluta tidigare pga att jag varit överambitiös.
Igår var vi på första föräldrautbildningen om amning. Sambon och jag insåg att vi kan mer om kor och kalvar och hur deras diande funkar än om hur det funkar på människor
Så det var givande med andra ord
och helt plötsligt så kändes allt lite mer verkligt men har fortfarande svårt att fatta att man ska föda barn och att vi ska få en sån där liten egen skrutt. Särskilt som vi båda jobbat som idioter och knappt hunnit fundera på bebisen än, han har liksom bara hängt med. Men som sagt, jag hoppas på att hinna varva ner och boa in mig i maj och hinna landa lite så man mentalt är lite mer förberedd.
Har även gjort bra plan med min terapeut som jag ska träffa ett par veckor innan han kommer, sen hinner vi ha ett telefonsamtal efter förlossningen innan hon går på semester och bara kolla av läget. Sen ses vi igen i augusti och då tror jag det är lagom att få lite hjälp att strukturera upp allting lite när man iaf hunnit få lite koll på hur allt funkar. Jag är lite orolig för förlossningsdepression och att all förändring ska bli jobbig men har varit öppen med min BM om min oro och även lämnat kontaktuppgifter till min terapeut så att vi kan ta tag i det direkt om det blir problem. Känner att jag har väldigt bra stöd från både dom och psykiatrin och det känns väldigt tryggt.
