Jag plussade i måndags, så det är väldigt färskt. Men jag hoppar gärna in i den här tråden Jag hängde på Buke för flera år sedan under ett annat nick, men har haft uppehåll ett bra tag. Jag och min sambo har valt att inte berätta för någon än utan ska vänta till december och därför känns det skönt att ha någonstans att anonymt ventilera tankar och känslor. har väntat in att fler ska plussa! Är några veckor sedan jag plussade och ligger för tillfället mest i soffan, är så otroligt trött och illamåendet börjar eskalera nu ), kommer diskutera om ett VUL för att förhoppningsvis lindra oron. hoppas du kan få ett tidigt VUL! Jag brukar i normala fall vara ganska lugn och förståndig, men de senaste dagarna har jag varit supernojig. Det här är en helt ny värld för mig och jag blev förvånad att man måste vänta så länge innan man ens kan få det bekräftat att det verkligen finns ett liv där inne. Jag har knappt några symptom heller, vilket gör mig ännu mer osäker på om testen verkligen stämmer Kul att vi är fler
Jag och min man tänker också vänta med att berätta som ni @Anonymusen, så mina lufthål har än så länge bara varit min man och Google
@Terqa vilken jobbig upplevelse
Har ni några symptom?
) på det här tipsar jag om privata mottagningar, de är oftast mer frikostiga med VUL tidigt.Kul att vi är fler
Jag och min man tänker också vänta med att berätta som ni @Anonymusen, så mina lufthål har än så länge bara varit min man och Google
@Terqa vilken jobbig upplevelse
Har ni några symptom?
Som ett proffs (
Ja det var en hemsk upplevelse så oron är som sagt rätt stor att det ska hända igen...
Men än så länge så har jag ivarjefall rätt starka symptom, som jag skrev är jag otroligt trött, illamående, suuuuperkänsliga bröstvårtor, rätt mycket hugg och stick i livmodern. Får väldigt mycket flashbacks från när jag var gravid med sonen, så får kanske ta det som ett bra tecken eftersom det gick bra
Jag har noll och absolut ingen självbehärskning så jag berättade för mamma, systrar och en kusin samma dag som jag plussade! Jag, och sambon ska jag nog tillägga, resonerar som så att om det inte går vägen så vet ens närmaste varför man förmodligen mår som man gör, så slipper man berätta att man faktiskt varit gravid, då har man åtminstone fått glädjas tillsammans en bit på vägen. Men det är otroligt individuellt hur man väljer att berätta och inget är rätt eller fel, men så tänker vi ivarjefall
Låter onekligen som ett bra tecken
Tycker det låter som en bra inställning. Det är så olika och vi kanske ändrar oss på vägen, men just nu känns det bra att hålla det mellan oss - vi är nog båda lite i chock fortfarande och behöver smälta det hela lite.
Jag hoppas det går vägen den här gången, det låter positivt att det känns som med sonen. men jag har lovat mig själv att försöka ta det lugnt och ta vecka för vecka. De symtom jag har än så länge är illamående som kommer vid 10-tiden och går över ett tag efter lunch. Plus att magen känns svullen, ungefär som vid mens. Brösten ömmar lite grann. Hade jag inte fått "gravid 1-2" på clearblue test hade jag nog inte trott att jag är gravid. Funderar lite på att ringa en barnmorskemottagning i nästa vecka, eller är det för tidigt? Vi har en resa inbokad till min mans familj i slutet av november och då vi bor i olika länder och inte ses så ofta vore det ju fantastiskt kul att få berätta nyheten då istället för på telefon några veckor senare. Men hade så gärna vilja få bekräftat på något sätt att där faktiskt är en graviditet innan. Aja, jag tror jag ringer i nästa vecka och hör vad de rekommenderar. Det väckte en del känslor och längtan tills det blir juni... Gud, blir ju aldrig nöjd, är orolig när jag har ont och orolig när jag inte har ont Idag ringde jag BM och fick tid för hälsosamtal nästa vecka
@Terqa hur har det gått för dig?
så nu är en ny påminnelse inlagd. inget blod eller tilltagande värk, men med tanke på hur det gick sist är det föga till hjälp...Jag har heller inga direkta symptom, molvärken har försvunnit och brösten känns inte lika ömma vilket gör mig väldigt orolig. Dock fick jag idag en jävulsk smärta i ländryggen när jag var ute och gick en runda idag och det har inte släppt ännu. Det gör inte ont hela tiden utan bara i vissa lägen, så vet inte om det har med graviditeten att göra eller om det bara är ålderskrämpor
Hur tar era män det hela? Min man har längtat efter barn länge men tar uppgiften väldigt seriöst så vi tog ganska lång tid på oss innan vi beslutade oss för att försöka på riktigt. Nu är han superglad och exalterad och har börjat läsa på en hel del - ny värld för oss båda
Jag var tvungen att ta ett till graviditetstest idag, bara för att våra säker på att någonting händer i magen. @Terqa jag har liknande symtom som dig. Jag har märkt av ökad mängd flytningar och ibland känner jag hur det "rinner till" och måste precis som du gå och kolla. Jag kan tänka mig att det väcks en hel massa tankar och känslor för dig, både med tanke på ditt MA och din systers förlossning. Har du något stöd i det?
