Sommarföräldrar 2016 del 3

[Hyacinth]

Du är långt ifrån den första som sagt så och jag blir lika fundersam varje gång.

För det första, vad är det som är så svårt att förstå? Att det kan ta upp all ens tid att ta hand om en totalt hjälplös liten varelse känns som en no-brainer. Även om man inte förstår varje aspekt av det, hur låst man kan bli etc, så tycker jag ärligt talat att man är rätt trög om man inte kan begripa att små barn kan ta upp precis all tid.

För det andra, även om ens partner inte förstår så ser jag inte vad det spelar för roll. Jag förväntade mig att min partner litade på mig om jag sa att jag bara hunnit med att ta hand om vårt barn. Skulle han ha ifrågasatt det hade jag sett det som ett stort problem, för jag kan inte leva med nån som inte tror på vad jag säger.

Exakt! De är usla savanndjur, kan inte hålla upp sitt eget huvud, förflytta sig eller skaffa föda själva. Första tiden är enbart omvårdnad 24/7. Sover de väntar man på att de vaknar... ALLA pratar ju om hur tuffa småbarnsåren är, det ska fan inte vara för att det som ARBETANDE MAN är jobbigt att komma hem till ett ostädat hem. Det är för att man ägnar all vaken tid åt att ta hand om någon annan. Om folk bara hjälptes åt mer skulle det vara lättare.
Jag tror det är därför så många kvinnor vill flytta närmare sina föräldrar när de får barn, deras partner är inte en tillräckligt bra partner och förälder. Krasst, men det är vad jag tror.
Jag kan sakna att ha mina föräldrar närmare så vi kunde ta en fika ibland, eller de kunde hänga mer med BARNET, men jag upplever inte att jag behövde eller behöver dem för avlastning trots att vi saknar släkt i närheten som kan hämta och passa barn. Vi har extremt lite tid utan barn tillsammans, men vi har mycket egen tid med barnet och alla tillsammans. Vi bråkar nästan aldrig, men vi kan diskutera vilt. Senast hade vi en jättediskussion om huruvida man har en själ eller ej. Inte om att middagen var uppäten och partnern fick äta mackor vid sen hemkomst.

 

[Ferrari]

Eller att män ska kliva fram och vara föräldrar fullt ut. Varför ska jag backa i mitt föräldraskap om vi är två i relationen? Det är min partners jobb att vara en jämbördig förälder.
Plockar hen upp bebis automatiskt, tröstar, bär och byter blöja så är det inget att tjafsa om. Jag vill inte leva med nån jag måste be snällt ta hand om barnet/barnen. Det ska vara helt jävla naturligt att man vill det om man är fullt frisk.

Vem säger att du måste backa? Det handlar om att unna sig själv tid och då får den andra föräldern ta ansvar.

Har sett mycket av separationer där kvinnan anser sig ha all rätt till barnen när man faktiskt är två. Det handlar om att ge plats. Många män kanske inte vågar, eller är rädda för att göra fel. Jag vet inte. Jag har inte haft det problemet själv så, men så var min sambo förälder innan vi träffades så han hade mer rutin än mig på den fronten.

Om man nu behöver en break och kanske ta en promenad utan barn, gå på bio med en vännina. Ja, då är det faktiskt bara att ge barnet till pappan. Svårare än så är det inte. Det handlar inte om att backa, det handlar om att man är två föräldrar. Med samma ansvar.

 

[Hyacinth]

Vem säger att du måste backa? Det handlar om att unna sig själv tid och då får den andra föräldern ta ansvar.

Har sett mycket av separationer där kvinnan anser sig ha all rätt till barnen när man faktiskt är två. Det handlar om att ge plats. Många män kanske inte vågar, eller är rädda för att göra fel. Jag vet inte. Jag har inte haft det problemet själv så, men så var min sambo förälder innan vi träffades så han hade mer rutin än mig på den fronten.

Om man nu behöver en break och kanske ta en promenad utan barn, gå på bio med en vännina. Ja, då är det faktiskt bara att ge barnet till pappan. Svårare än så är det inte. Det handlar inte om att backa, det handlar om att man är två föräldrar. Med samma ansvar.

Du skrev att mammor ska ta ett steg tillbaka.

Att gå på bio och träffa vänner ser jag som en mänsklig rättighet. Jag hade inga barn och inte min partner heller. Vi har lärt oss på vägen.
Man lär sig eftersom man måste. Att man är två föräldrar gör ju inte att man ska kunna låta bli att lära sig ta hand om sitt barn, det borde finnas ett större egenintresse än många fäder som nämns här verkar visa. Ja, man kan behöva knata iväg och lämna den andre med ansvaret ibland. Men jag baxnar när jag läser vad anda betraktar som vardagsgäll och normalt.

 

[inverterad]

Oj vad ledsen jag blir över att läsa om alla skitdåliga partners. Jag har gnällt om min partner men hans brister är en piss i Mississippi i jämförelse. Framför att skulle han ALDRIG gnälla över att byta en blöja, gnälla över att huset inte var städat - förihelvete städa själv då! - att maten inte stod på bordet?! Att ha en sån fullblodsegoist i sitt hem?! Nån som stökar ner och sen väntar på att nån annan ska städa?! Herregud. Att ta hand om ett spädbarn låter som semester i jämförelse.

 

[Hyacinth]

Oj vad ledsen jag blir över att läsa om alla skitdåliga partners. Jag har gnällt om min partner men hans brister är en piss i Mississippi i jämförelse. Framför att skulle han ALDRIG gnälla över att byta en blöja, gnälla över att huset inte var städat - förihelvete städa själv då! - att maten inte stod på bordet?! Att ha en sån fullblodsegoist i sitt hem?! Nån som stökar ner och sen väntar på att nån annan ska städa?! Herregud. Att ta hand om ett spädbarn låter som semester i jämförelse.

Jag har uppfattat det som att du som jag fick en kalldusch över att ett förhållande man upplevt som väldigt jämställt helt plötsligt hamnar i obalans?
Det är i mina ögon nåt annat, och det blir lätt lite skevt i början och man får kämpa lite för att komma tillbaka i spåren. Det har vi också gjort. Och gör. Hela tiden. Det är lätt att hamna i obekväma spår man är missnöjd med. Jag upplever att allt blev enklare när vi började jobba igen, vi har bättre inkomst, båda är hemifrån på dagarna och främst jag mår bra av att komma iväg och vara bara jag, jobba och träffa andra vuxna med intressen bortom fruktpuré...

 

[MikaTela]

Det är klart att det är tufft ibland, med den dagen min partner säger att jag är dum i huvudet (oavsett orsak) skulle jag antagligen drämma en mortel modell tyngre i huvudet på hen, eller flytta. Det är vansinnigt respektlöst.
Man ska stötta varandra, hjälpas åt och bry sig om, inte sänka den andra.
Jag blir på riktigt rädd över att du kallar det gnäll, skrev jag nåt dylikt skulle det vara kris och katastrof. Det är inte normalt i mina förhållanden att städa efter min partner, ha maten klar och att barnet är endast ens ansvar. Man har för helvete skaffat dem ihop!

Många här verkar ha skaffat barn med män som har empati i klass med vedträn. Jag kände mig bunden av småbarn, men vi gjorde det ihop och hjälptes åt. Det gör vi fortfarande. Och på 9 år har jag aldrig blivit kallad nåt i närheten av dum i huvudet, eller haft förväntningen att middagen ska stå på bordet.

Jag städar och har maten klar åt sambon och försöker vara hemma när han är vaken och inte jobbar på vardagar.
Det är ett val jag har gjort, en rutin vi bägge trivs bäst med för vi får mer tid med varandra!

Jag tar vår son mest, han har inte bytt en enda blöja sen vi kom hem från bb.
Jag tar honom varje natt.
Och vi kommer inte dela lika på föräldradagarna.
Men det är vårt gemensamma aktiva val!

Dock diskuterar vi väldigt och ja vi bråkar också ibland och har hänt att vi kallat varandra dumma saker också!
Men nånstans i detta utvecklas vi varenda dag. Vi lär oss fortfarande att leva med varandra.
Och när jag kräker av mig så låter det säkert väldigt negativt just då därför har jag valt att göra det hos vissa bara som väljer att lyssna utan att döma nån av oss.
Anledningen att jag benämnde det som "gnäll" var för att hon själv gjorde det.

 

[Hyacinth]

Vem säger att du måste backa? Det handlar om att unna sig själv tid och då får den andra föräldern ta ansvar.

Har sett mycket av separationer där kvinnan anser sig ha all rätt till barnen när man faktiskt är två. Det handlar om att ge plats. Många män kanske inte vågar, eller är rädda för att göra fel. Jag vet inte. Jag har inte haft det problemet själv så, men så var min sambo förälder innan vi träffades så han hade mer rutin än mig på den fronten.

Om man nu behöver en break och kanske ta en promenad utan barn, gå på bio med en vännina. Ja, då är det faktiskt bara att ge barnet till pappan. Svårare än så är det inte. Det handlar inte om att backa, det handlar om att man är två föräldrar. Med samma ansvar.

Som du skriver hamnar det på kvinnan att låta mannen bli förälder. Jag anser att det är hans eget ansvar. Man får inte hindra, men det är inte mitt jobb att göra min partner delaktig eller intresserad.

Hade vi separerat hade jag önskat att min partner visade eget intresse av att vara förälder, och tar för givet att så vore fallet.
Sen måste man lita på att partnern gör sitt bästa om än inte som man själv hade gjort. Ett exempel är att gå iväg utan alla extrakläder många släpar på. Skulle en olycka hända (om man inte är mitt ute i ingenstans) kan man faktiskt köpa nya vantar/mössor/byxor. När man köpt fyra par vantar kanske man tar med extra istället. Men packar jag konstant väskan åt min partner behöver hen inte tänka själv, blir handfallen och i slutändan osäker.

 

[Hyacinth]

Jag städar och har maten klar åt sambon och försöker vara hemma när han är vaken och inte jobbar på vardagar.
Det är ett val jag har gjort, en rutin vi bägge trivs bäst med för vi får mer tid med varandra!

Jag tar vår son mest, han har inte bytt en enda blöja sen vi kom hem från bb.
Jag tar honom varje natt.
Och vi kommer inte dela lika på föräldradagarna.
Men det är vårt gemensamma aktiva val!

Dock diskuterar vi väldigt och ja vi bråkar också ibland och har hänt att vi kallat varandra dumma saker också!
Men nånstans i detta utvecklas vi varenda dag. Vi lär oss fortfarande att leva med varandra.
Och när jag kräker av mig så låter det säkert väldigt negativt just då därför har jag valt att göra det hos vissa bara som väljer att lyssna utan att döma nån av oss.
Anledningen att jag benämnde det som "gnäll" var för att hon själv gjorde det.

Jag måste ju fråga varför? Vill han inte byta blöjor och ta några nätter? För mig är det helt obegripligt. Vad GÖR han med sitt barn?
Jag vet att alla inte vill leva som jag, och det är helt okej. Men vad är din och sonens vinst i detta?

 

[Och_Aye]

Jag tar vår son mest, han har inte bytt en enda blöja sen vi kom hem från bb.
Jag tar honom varje natt.
Och vi kommer inte dela lika på föräldradagarna.
Men det är vårt gemensamma aktiva val!

Men gemensamt val? Blir inte du ledsen av att din sons pappa inte vill spendera tid med pojken?
För det är ju lite det som ert val resulterar i?

 

[Lo_]

Jag städar och har maten klar åt sambon och försöker vara hemma när han är vaken och inte jobbar på vardagar.
Det är ett val jag har gjort, en rutin vi bägge trivs bäst med för vi får mer tid med varandra!

Jag tar vår son mest, han har inte bytt en enda blöja sen vi kom hem från bb.
Jag tar honom varje natt.
Och vi kommer inte dela lika på föräldradagarna.
Men det är vårt gemensamma aktiva val!

Dock diskuterar vi väldigt och ja vi bråkar också ibland och har hänt att vi kallat varandra dumma saker också!
Men nånstans i detta utvecklas vi varenda dag. Vi lär oss fortfarande att leva med varandra.
Och när jag kräker av mig så låter det säkert väldigt negativt just då därför har jag valt att göra det hos vissa bara som väljer att lyssna utan att döma nån av oss.
Anledningen att jag benämnde det som "gnäll" var för att hon själv gjorde det.

Då måste jag fråga, varför ville din partner skaffa barn?

 

[hera_]

Alltså förlåt jag hoppar in från annan tråd ( gravid inget barn än)
Men menar du på riktigt att barnets pappa inte bytt en enda blöja på sitt egna barn?

Jag städar och har maten klar åt sambon och försöker vara hemma när han är vaken och inte jobbar på vardagar.
Det är ett val jag har gjort, en rutin vi bägge trivs bäst med för vi får mer tid med varandra!

Jag tar vår son mest, han har inte bytt en enda blöja sen vi kom hem från bb.
Jag tar honom varje natt.
Och vi kommer inte dela lika på föräldradagarna.
Men det är vårt gemensamma aktiva val!

Dock diskuterar vi väldigt och ja vi bråkar också ibland och har hänt att vi kallat varandra dumma saker också!
Men nånstans i detta utvecklas vi varenda dag. Vi lär oss fortfarande att leva med varandra.
Och när jag kräker av mig så låter det säkert väldigt negativt just då därför har jag valt att göra det hos vissa bara som väljer att lyssna utan att döma nån av oss.
Anledningen att jag benämnde det som "gnäll" var för att hon själv gjorde det.

 

[inverterad]

Jag har uppfattat det som att du som jag fick en kalldusch över att ett förhållande man upplevt som väldigt jämställt helt plötsligt hamnar i obalans?
Det är i mina ögon nåt annat, och det blir lätt lite skevt i början och man får kämpa lite för att komma tillbaka i spåren. Det har vi också gjort. Och gör. Hela tiden. Det är lätt att hamna i obekväma spår man är missnöjd med. Jag upplever att allt blev enklare när vi började jobba igen, vi har bättre inkomst, båda är hemifrån på dagarna och främst jag mår bra av att komma iväg och vara bara jag, jobba och träffa andra vuxna med intressen bortom fruktpuré...

Ja, en kalldusch är precis vad det var. En chock att liksom se sitt förhållande i genomlysning innan och efter barn och se en sån ruskig försämring. Nu har det blivit bättre, mycket tack vare att jag varit borta rätt mycket på jobb och middagar med vänner medan partnern har varit ensam med bebis. Men jag är väldigt vaken på tecken att det ska bli sämre igen. Sen kör vi stenhårt på varannan gång upp på natten och han tar ALLA blöjor om han är hemma. Oavsett tid på dygnet.

 

[Hyacinth]

Ja, en kalldusch är precis vad det var. En chock att liksom se sitt förhållande i genomlysning innan och efter barn och se en sån ruskig försämring. Nu har det blivit bättre, mycket tack vare att jag varit borta rätt mycket på jobb och middagar med vänner medan partnern har varit ensam med bebis. Men jag är väldigt vaken på tecken att det ska bli sämre igen. Sen kör vi stenhårt på varannan gång upp på natten och han tar ALLA blöjor om han är hemma. Oavsett tid på dygnet.

Heja! Jag tror ju ni har alla förutsättningar, livet ställs ju lite på ända. kanske än mer om man innan levt förhållandevis jämställt än om man har extremt tydliga konservativa könsroller?

 

[Minusgraader]

Ja, om vi pratar titta på så instämmer jag fullt ut. Men jag tänker mig att jag kan passa på att få träning samtidigt i simhallen, älskar att simma så tänker att man kan slå två flugor i en smäll. Hockey är liksom lite svårare, tror inte det uppskattas om morsan ber att få vara med.

Jaha du tänker så Jag gillar ju att bada men inte bara simma för simmandets skull

 

[SaraMara]

Jaha du tänker så Jag gillar ju att bada men inte bara simma för simmandets skull

Nej alltså, bara bada är ju roligare, men ska jag ändå träna så simmar jag hellre än springer om jag ändå måste till en simhall liksom. Att kuta runt en fotbollsplan varv på varv är inte lika kul (för att inte tala om is- eller handbollshall ).

 

[Minusgraader]

Vi var på bvc nu i onsdags och Iris har gått upp nästan 700g sen sist och väger nu precis över 6000g och är 61cm lång. Hon kan ha kläder i strl 56, strl 62 är lite förstort änsålänge.

Här hemma är det nästan aldrig några sura miner. Sambon var ju hemma 1mån efter att hon föddes så han var ju med mycket från början sas. Jag kunde ifs inte lämna dom helt själva fören efter ca 5v men det berodde på att han var så osäker. Ju mer han fick ha henne själv desto bättre blev det. Så kunde åka på fotbollsträningar, matcher och va ensam i stallet mer o mer.

När han är hemma så hjälps vi åt, ibland städar jag och ibland sambon. Matlagningen sköter mestadels han.
Nätterna sköter jag, men det är för att hon sover bra, vaknar runt 4-5 och vill ha mat sen somnar hon om. Så det är inget ansträngande direkt. På helgerna så tar sambon henne på morgonen så jag får sova.

Blir nästan mörkrädd när jag läser hur vissa sambos/män beter sig mot er

 

[Minusgraader]

Nej alltså, bara bada är ju roligare, men ska jag ändå träna så simmar jag hellre än springer om jag ändå måste till en simhall liksom. Att kuta runt en fotbollsplan varv på varv är inte lika kul (för att inte tala om is- eller handbollshall ).

Det är ju ifs sant Men känner jag mig själv så hade det inte blivit nåt av det Har svårt att hitta motivationen om jag inte tycker nåt är kul så jag hade nog tränat nåt annat på egen hand. När/om man har tid vill säga

 

[Hyacinth]

Jag startade en spinoff på ämnet jämställdhet och roller, http://www.bukefalos.com/threads/konsroller-jamlikhet-och-barn.1422450/

 

[MikaTela]

Jag måste ju fråga varför? Vill han inte byta blöjor och ta några nätter? För mig är det helt obegripligt. Vad GÖR han med sitt barn?
Jag vet att alla inte vill leva som jag, och det är helt okej. Men vad är din och sonens vinst i detta?

Han tar inte det för vi har valt så!
Han ger sin son mat och är en superbra far.
Han tar honom dagtid så jag kan göra annat!

Anledningen till att jag nämnde just detta var att många verkar anse att det är nyckeln till ett jämnställt förhållande och föräldraskap.
För mig är nyckeln diskussioner, överrenskommelser och gemensamma val!

Min vinst är att jag har en familj jag älskar och är väldigt tillfredsställd i mitt liv!
Min sons vinst är att han har en bra far, han kommer inte minnas/sakna att hans far inte tog nätterna eller bytte blöja under denna tiden!

Man är lite för snabb på nätet att döma ut andra särskilt männen som inte alltid har en chans att vara med och förklara och försvara sig.
Det glöms nog lätt att när man talar om att karlarna är idioter så är det där en kvinna som älskar karln och har gjort aktiva val att leva med denna. Är då kvinnan också en idiot?!

Jag känner att man måste lära sig vara med ödmjuka mot andra och lyssna mer. Ens åsikt måste ibland komma i andra hand för den kan råka såra nån när man inte vet hur den är och när man inte vet hela situationen.

Allt är inte svart eller vitt. Alla individer är olika, tycker olika och vill olika!

 

[MikaTela]

Men gemensamt val? Blir inte du ledsen av att din sons pappa inte vill spendera tid med pojken?
För det är ju lite det som ert val resulterar i?

Vad får er att tro att han inte vill spendera tid med sin son??
Det har inte jag skrivit nånstans!
Han jobbar nätter och är lastbilschaufför så har han sömnbrist är det förenat med livsfara.
Jag vill inte att min son (eller nån annans) ska bli faderslös pga vikten att dela nätter/ bruten sömn.
Jag störs inte av att ta nätterna själv inte ens på hans lediga dagar, jag gör det gärna!
Han lägger sin enda vakna tid hemma med sin son när han jobbar.

Tycker det är hemskt hur ni klankar ner på nån ni inte har en aning om hela bakgrunden t o m när jag skriver att det är vårt gemensamma val!