Han tar inte det för vi har valt så!
Han ger sin son mat och är en superbra far.
Han tar honom dagtid så jag kan göra annat!
Anledningen till att jag nämnde just detta var att många verkar anse att det är nyckeln till ett jämnställt förhållande och föräldraskap.
För mig är nyckeln diskussioner, överrenskommelser och gemensamma val!
Min vinst är att jag har en familj jag älskar och är väldigt tillfredsställd i mitt liv!
Min sons vinst är att han har en bra far, han kommer inte minnas/sakna att hans far inte tog nätterna eller bytte blöja under denna tiden!
Man är lite för snabb på nätet att döma ut andra särskilt männen som inte alltid har en chans att vara med och förklara och försvara sig.
Det glöms nog lätt att när man talar om att karlarna är idioter så är det där en kvinna som älskar karln och har gjort aktiva val att leva med denna. Är då kvinnan också en idiot?!
Jag känner att man måste lära sig vara med ödmjuka mot andra och lyssna mer. Ens åsikt måste ibland komma i andra hand för den kan råka såra nån när man inte vet hur den är och när man inte vet hela situationen.
Allt är inte svart eller vitt. Alla individer är olika, tycker olika och vill olika!
Jag lyssnar gärna, men jag förstår inte varför man väljer så. Hur kommer man fram till att man inte ska byta några blöjor? Det kan ju inte vara några långa stunder man är själv med barnet med tanke på hur ofta man byter blöjor.
Ja, det händer lite titt som tätt att jag anses kvinnor vara idioter som skaffar barn med vissa män. För mig kan det vara helt obegripligt stundom.
Det är inte det jag kallar kärlek i alla fall, snarare någon form av beroende och bristande självkänsla som gör att man stannar i nåt uselt för att man knte tror/vet att det kan vara bättre.