Sommarföräldrar 2016 del 3

[Petruska]

Fast tror du inte hon vet vad för relation hon lever i? Känns som det spårade ur helt i den här tråden.
Jag vet vad jag lever i för relation. Min make är inte perfekt, inte för att han förväntar sig något av mig eller tycker jag är dum, för det är tvärtom. Men vi måste jobba på vår kommunikation och det faktum att han inte är van att behöva ta ansvar för nån annan än sig själv. Det är ingen ursäkt och jag pikar honom för detta och han försöker bättra sig, jag nöjer mig med det. Jag gör varje dag ett aktivt val att leva med honom.

Sen finns det ju förhållanden där man slipper pika, slipper uppfostra en vuxen och slipper att dagligen ta ställning till att fortsätta tillsammans.

Jag blir så djävla olycklig över vad de här bedrövliga relationerna lär barnen. Det kommer att fortsätta exakt lika länge som det förringas.

 

[Inte_Ung]

Och vi räknar 2016?

Vissa av förhållandena här inne beskrivs som de min mammas generation hade.
Och jag är gammal nog att vara er mamma.
Det är inte klokt att det har stått så stilla vad gäller jämställdhet i hemmet.

 

[Kilauea]

Kan inte diskussionen bara fortsätta i den nya tråden som skapats?

 

[Inte_Ung]

Men jisses, lugna dig. Ingen argumenterar för att din partner ska dö på jobbet så att ditt barn får växa upp utan pappa?

Partnern i fråga gör nog det.
Som härskarteknik.

 

[Inte_Ung]

Kan inte diskussionen bara fortsätta i den nya tråden som skapats?

Beskrivningarna finns i den här tråden.
Och de suger svinpitt.

 

[Inte_Ung]

Men han är väl medelälders? Han har alltså inte tagit tag i tex att lära sig komma ihåg sina grejer när han ska till jobbet under mellantiden?

Han är årsbarn med min sambo och jag ser ingen likhet alls.

 

[Petruska]

Typiskt, det var ju en bit bort.

Tänk vilken chock man skulle få om mannen i huset ställde sig och lagade maten en dag - då skulle jag nog undra om han slagit i huvudet.. det händer aldrig! "Du är ju hemma" - ja men jag har tröttnat på att Laga mat varje dag.. Och just det där fråga om något behöver göras.
ELLER bara säga "vad bra att du gör det, har gjort det, eller bara Gud så bra du är på att ta hand om vårat barn" istället för bara gnäll.
Hade gjort allting 100ggr om med glädje om man iaf kunde få ett erkännande på att det man gör är bra

Nej, nu ska jag sluta gnälla

Det här, till exempel.

Hur ska man bära sig åt för att INTE ta ett sådant inlägg på allvar?

Och då är ju det du vill ha, @Lilleknodd så lite som bekräftelse, uppmuntran och frågor om vad som behöver göras. Det får du inte, men även om du hade fått det hade ju vägen till riktig delaktighet mellan dig och din man fortfarande varit nästan oändligt lång.

Är du inte orolig för vad barnet ska lära sig av detta?

Är du inte orolig för vad detta gör med dig?

 

[lil-sis]

Men han är väl medelälders? Han har alltså inte tagit tag i tex att lära sig komma ihåg sina grejer när han ska till jobbet under mellantiden?

Under tiden bodde han med barnens mamma sedan de var 18 och hon skötte också precis all markservice. Allt. Mellan henne och mig är det bara ett par år.

Till jobbet tar han ju bara mobilen och möjligen några papper som han lägger på samma ställe varje kväll (vid sina mediciner). Och frukost/lunch.

Ligger de inte där blir de kvar hemma.

Datum och sånt måste jag ha koll på. Det fungerar inte annars.
Det är faktiskt vansinnigt frustrerande men fungerar inte att släppa när det gäller viktiga saker.

Det är dock inte lathet utan genuin oreda i hjärnan på honom som han är högst medveten om. När han missar datum blir han väldigt ledsen på sig själv.

 

[Hyacinth]

Många som har beskrivit sina förhållanden i den där typen av ordalag, och sedan tagit tillbaka alltihop när andra reagerat på hur hemskt det låter har senare, efter separation, kommit tillbaka och skrivit att de/vi som reagerade hade rätt från början. Ibland även att reaktionerna hjälpt dem inse verkligheten.

För mig är det orimligt att låta beskrivningar av tammefan ren relationsmisär bara passera.

Jag håller med. Jag var ju den som startade, eftersom jag faktiskt blev orolig över @Lilleknodd .

 

[Inte_Ung]

Under tiden bodde han med barnens mamma sedan de var 18 och hon skötte också precis all markservice. Allt. Mellan henne och mig är det bara ett par år.

Hur får du ihop den matematiken?

 

[lil-sis]

Hur får du ihop den matematiken?

Js mamma till 18.
Barnens mamma till 42.
Sedan två andra (kort tid) och så jag.

Inte så mycket tid där emellan.

 

[Inte_Ung]

Det är dock inte lathet utan genuin oreda i hjärnan på honom som han är högst medveten om. När han missar datum blir han väldigt ledsen på sig själv.

Det är skillnad på att täcka upp för varandras tillkortakommanden och att fördela sysslor efter kön.
I ett förhållande så kompletterar man varandra och hjälps åt.
Men det handlar om personligheter och inte KÖN.

 

[Inte_Ung]

Barnens mamma till 42.

Barnens mamma skulle då ha varit 18 när du var 5 år.
Hur kan det då vara bara ett par år mellan er?

 

[lil-sis]

Barnens mamma skulle då ha varit 18 när du var 5 år.
Hur kan det då vara bara ett par år mellan er?

Mellan våra samboskap.

 

[Petruska]

Under tiden bodde han med barnens mamma sedan de var 18 och hon skötte också precis all markservice. Allt. Mellan henne och mig är det bara ett par år.

Till jobbet tar han ju bara mobilen och möjligen några papper som han lägger på samma ställe varje kväll (vid sina mediciner). Och frukost/lunch.

Ligger de inte där blir de kvar hemma.

Datum och sånt måste jag ha koll på. Det fungerar inte annars.
Det är faktiskt vansinnigt frustrerande men fungerar inte att släppa när det gäller viktiga saker.

Det är dock inte lathet utan genuin oreda i hjärnan på honom som han är högst medveten om. När han missar datum blir han väldigt ledsen på sig själv.

Kvinnors fel när en man är inkompetent, alltså.

Ledsen på sig själv när man sumpar saker kan en femåring bli. Det betyder ju extremt lite. Om något, är det väl ett beteende som snarast bidrar till att servicen runtomkring fortsätter, så stackaren ska slippa må dåligt.

 

[Squie]

Och vi räknar 2016?

Vissa av förhållandena här inne beskrivs som de min mammas generation hade.
Och jag är gammal nog att vara er mamma.
Det är inte klokt att det har stått så stilla vad gäller jämställdhet i hemmet.

Jag läser in 24/7-förhållanden. Nu är ju visserligen master/property ett aktivt val men skevheten lyser lika starkt.

 

[Petruska]

Jag läser in 24/7-förhållanden. Nu är ju visserligen master/property ett aktivt val men skevheten lyser lika starkt.

Jag läser in gammal hederlig heterosexualitet och könsnormativitet. Och maktasymmetri mellan könen.

(24/7 master/propery kan ju ses som en förstärkning, extrapolering eller ren parodi på det. Det kan också ses som ett uttalat avtal som skyler verkligheten. Men det drar iväg lite långt att utveckla det.)

 

[lil-sis]

Kvinnors fel när en man är inkompetent, alltså.

Ledsen på sig själv när man sumpar saker kan en femåring bli. Det betyder ju extremt lite. Om något, är det väl ett beteende som snarast bidrar till att servicen runtomkring fortsätter, så stackaren ska slippa må dåligt.

Om jag var tvungen att sköta allt i vårt liv skulle jag ruttna, förstås. Men så är det ju inte. Just nu har jag mycket större arbete i att ta hand om vårt hem. Men det är för att jag har möjligheten att plugga på distans med heltidslön (därför att han jobbar för två, på sikt kommer det ge mig ett bättre jobb och högre lön men jag tappar varken SGI eller pension under tiden).

Vissa veckor lyfter jag inte ett finger hemma och när han inte står ut tjatar han inte på mig utan fixar det själv.

Visst är det hans ansvar att ta tag i sina tillkortakommanden precis som det är mitt att ta tag i mina.

Jag skulle säga att vi hjälper varandra att utvecklas men naturligtvis på olika områden.

Totalt sett sköter vi vårt liv gemensamt med ett gemensamt mål (som justeras vid behov) men vi gör ju inte samma saker.

Han ser till att jag tar mig iväg på träningar och kurser när jag tappat motivationen för han vet att det blir bra när jag väl är på plats.

Jag sköter datumen för att _jag_ ska slippa bli ledsen och besviken för att han glömt. Våra gemensamma alltså. Det som rör jobbet (så länge vi inte riskerar att missa ett projekt) , barnen (hans) etc får han själv knappa in i mobilen och ha koll på.

Men saker som är viktiga för mig släpper jag inte.

 

[Inte_Ung]

Jag läser in 24/7-förhållanden. Nu är ju visserligen master/property ett aktivt val men skevheten lyser lika starkt.

Eller så är det t.o.m. ännu skevare.
Det kan ju vara litet svårt att få några sympatier för ett sådant val bland människor som anser att andra människor inte är ägodelar.

 

[MikaTela]

Ursäkta men nu får ni väl ge er!
Denna tråden ska handla om våra barn och en ny har gjorts i ämnet så var goda och ta er dit!!