Hur mycket tänker ni på förlossningen? BM igår kollade på hur förlossningen såg ut med dottern och sa att om jag vill kan vi lägga planerat snitt för med den historiken blir det inga bekymmer att få igenom. Min livmoder orkade inte alls och värkstimulerande på full fart osv. Jag har hela tiden varit inne på att försöka föda vaginalt men tänker samtidigt på fördelarna med snitt. Om jag ska snittas igen vill jag ha samma kirurg, han var ruggigt bra, jag hade egentligen inga men efteråt. Nackdelen om jag väntar på att det startar av sig självt och förloppet är detsamma är ju chansen inte jättestor att det blir samma. Om han jobbar kvar så är han inte ens på samma sjukhus.
Jag vill egentligen få en normal förlossning. Ett normalt förlopp utan värkstimulerande och som inte tar nästan 2 dygn. Jag vill kunna stanna hemma så att säga och göra det mesta här. Åka in, föda barnet och åka hem samma dag. Jag är inne på att kolla med BM hur stor risken är att det blir ett likadant förlopp igen och väga det mot varandra. Men blir jag snittad behöver jag ju ha sambon hemma längre iom dottern som bara är 2.5 knappt när bebisen kommer. Jag kan ju inte lyfta henne med nytt sår på magen.
Planerat snitt är ju positivt på så sätt att jag enkelt kan planera med barnvakt med...
Jag hade en snabb och enkel förlossning första gången och min enda oro inför denna är att vi inte ska hinna in Jag är dock inte orolig över det heller, skulle det bli så så löser det sig också. Då är jag mer bekymrad över att inte få åka hem typ direkt, hade så sjukt tråkigt det knappa dygnet vi låg inne förra gången. Jag vill ju hem till allt!