Sommarföräldrar 2015

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har träffat barnmorskan idag, v 30 (29+6).
Hb:137
Blodsocker:4,5
Blodtryck: 125/75
Vikt: + 4,5 kg sen inskrivning
Sf: ca 33 cm, såg inte riktigt, men följer min kurva bra.

Så förutom att jag inte går upp tillräckligt i vikt ser allt bra ut. Bm var inte så orolig för min vikt eftersom jag följer min kurva och barnen vägde ca 1300 g st vid tillväxtultraljudet för två veckor sen, vilket är ungefär vad ett ett barn (alltså inte tvillinggraviditet) brukar väga.
Sen har jag gjort en ny mätning av livmodertappen. Oförändrat, vilket är bra. Men den är för kort för att de ska vilja släppa ut mig. Så minst en vecka till här....

En följdfråga. Kan livmodertappen bli längre igen? Alltså typ läka ihop? Eller är det om den fortsätter vara oförändrad och du blir fler veckor gången så att det "matchar" igen som de kommer bli lugnare och du får åka hem på permis? Hoppas du inte tar illa upp över frågan. Skönt att det va oförändrat! Heja dig! :)
 
Jag har också varit hos BM idag. SF måttet hade ökat till 31 nu i v33, i v29 var det 27 så det följer inte sin kurva men är innanför den övre kurvan. Min vikt tyckte hon hade ökat lite mer än önskvärt, 4kg på 4v och totalt 16kg sen inskrivningen och då hade jag redan gått upp några kilo, så totalt är jag nog uppe i närmre 20kg. Mycket av den senaste uppgången är i och för sig vätska som jag samlat på mig och det såg hon i ansiktet och på händerna sa hon så så illa var det nog inte, berättade om hur mina anklar knappt syns på kvällarna trots stödstrumpor.
Hon sa att jag kunde försöka äta mindre sötsaker. Jag kontrade med att jag inte äter så mycket sånt, vilket är sant, sambon skojade och sa att den biten sköter han så det blir inget över till mig, vilket också är sant , han är helt hopplös, går inte att ha sånt hemma han småäter jämt då. Det lättade upp stämningen lite.

Blodtryck och socker var bra, järnet lite lågt så nu blir det järntabletter varje dag.
Vi pratade om jobbet och hur det börjar kännas i kroppen och att det är svårt att fokusera på jobbet då. Hon tyckte att om jag kände att det blir för tungt att jag kunde sjukskriva mig en vecka, blir det bättre av det kunde jag ju då bli sjukskriven på halvtid med läkarintyg. Än så länge är det bara i onsdags som var en riktig skitdag och nu har jag snart bara 20 dagar kvar att jobba så jag hoppas att det går vägen i alla fall.

Borde jag inte kunna bli sjukskriven på halvtid med läkarintyg med en gång, utan en vecka hemma på heltid om det skulle behövas?
Känner jag mig själv rätt skulle jag klättra på väggarna här hemma ganska fort under den veckan...

Bebis hjärtljud låg på 145/min och hen låg med huvudet ner i bäckenet men var inte fixerad. Hen har sparkat till vänster snett ovanför min navel ett par veckor nu så hade det på känn.

V28, min bebis sparkar också bara uppe vid sidorna eller naveln nu på sistone så jag tror min har startposition redan :)
Jag hade en riktig pissdag på jobbet igår, sista 3h va jättejobbigt onda och sista 2h hade jag även svårt att sitta still, då gjorde det lika ont oavsett sitta/stå/gå. Idag lite bättre, började göra ont sista timmen bara. Men jag hoppas ju på att bli sjukskriven på deltid, så att de sista timmarna inte händer :) 1 vecka kvar till eventuellt....
 
V28, min bebis sparkar också bara uppe vid sidorna eller naveln nu på sistone så jag tror min har startposition redan :)
Jag hade en riktig pissdag på jobbet igår, sista 3h va jättejobbigt onda och sista 2h hade jag även svårt att sitta still, då gjorde det lika ont oavsett sitta/stå/gå. Idag lite bättre, började göra ont sista timmen bara. Men jag hoppas ju på att bli sjukskriven på deltid, så att de sista timmarna inte händer :) 1 vecka kvar till eventuellt....

Det låter som att din är i startposition också. Min är nere och headbangar på mitt bäcken då och då det ilar till ordentligt, mammatortyr minst sagt :meh:

Min dåliga dag i onsdags bestod av att ändra position i skrivbordsstolen när antingen ryggen eller fogarna började göra alltför ont. Bebisen var mer aktiv än vanligt med och gjorde allt för att ta sig ut genom naveln, så hela buken var stinn och öm.
Jag fick gå på toa en gång i timmen bara för att röra på mig, eller gå en runda på företaget bara för att. Det lilla jag fick gjort rättade jag dagen efter och det märktes att jag hade gjort fler fel än vanligt. Får jag fler såna dagar går jag hem, det var inte värt det.
 
Det låter som att din är i startposition också. Min är nere och headbangar på mitt bäcken då och då det ilar till ordentligt, mammatortyr minst sagt :meh:

Min dåliga dag i onsdags bestod av att ändra position i skrivbordsstolen när antingen ryggen eller fogarna började göra alltför ont. Bebisen var mer aktiv än vanligt med och gjorde allt för att ta sig ut genom naveln, så hela buken var stinn och öm.
Jag fick gå på toa en gång i timmen bara för att röra på mig, eller gå en runda på företaget bara för att. Det lilla jag fick gjort rättade jag dagen efter och det märktes att jag hade gjort fler fel än vanligt. Får jag fler såna dagar går jag hem, det var inte värt det.

Då tror jag att min headbangar på blåsan ibland, för ibland springer jag på toa varje timme och sen inte alls på 6h. Sover även hela nätter nu utan toabesök på typ flera veckor.
Jag hörde att foglossning kan bli bättre när bebisen kilat fast sitt huvud ordentligt. För då finns det inte utrymme för fogarna att vara ostabila. Så vi får vänta på fixering ;)
 
Då tror jag att min headbangar på blåsan ibland, för ibland springer jag på toa varje timme och sen inte alls på 6h. Sover även hela nätter nu utan toabesök på typ flera veckor.
Jag hörde att foglossning kan bli bättre när bebisen kilat fast sitt huvud ordentligt. För då finns det inte utrymme för fogarna att vara ostabila. Så vi får vänta på fixering ;)

Min verkar också ligga neråt med huvudet och headbangar som en riktig rocker rätt på blåsan titt som tätt! Väldigt oskönt när det ilar till därnere! :p
 
En följdfråga. Kan livmodertappen bli längre igen? Alltså typ läka ihop? Eller är det om den fortsätter vara oförändrad och du blir fler veckor gången så att det "matchar" igen som de kommer bli lugnare och du får åka hem på permis? Hoppas du inte tar illa upp över frågan. Skönt att det va oförändrat! Heja dig! :)
Tydligen kan den bli längre, men läkaren tror inte att det kommer hända. Så vad jag får hoppas på är att den är oförändrad. Men så kort som den är, är det osannolikt att de vill att jag ska åka hem innan v 34, i så fall får jag göra det emot deras inrådan. Efter vecka 34 släpper de mig helt lös, då är de inte så farligt om det drar igång. Att vara här till v 34 (v 31, 30+ 0 idag) känns helt ogenomförbart som det är nu. Så jag delar upp det i etapper. Mitt första mål är en vecka till. Är det då oförändrat är det möjligt att jag, på eget initiativ, åker hem för några timmar/en natt. Men det känns inte heller bra. Tänk om det händer något? Hur lever man med det sen?
Sambon och jag blev runtvisade på neonatalavdelning igår. Där är de helt övertygade om att jag kommer att komma dit... Men samtidigt inte så oroliga. Jag är ganska långt gången, mina barn mår bra och har växt bra. Sambon hade lite svårt att förlika sig med tanken att han också med stor sannolikhet kommer bo på sjukhus snart. Han påpekade att han måste åka hem och ta hand om mina hästar varje dag. När jag då menade att det kan jag ju göra jag med i så fall såg han helt perplex ut....
 
På tal om headbangande bebisar... Jag har en som ligger med huvudet neråt och "masserar" det området samtidigt som den sparkar uppåt. Den andra inriktar sig på magsäcken och revbenen känns det som. Helt galna är de! Personalen skrattar och kallar dem "vildingarna" eftersom det är så svårt att lyssna på dem...
 
Headbangande på blåsan känns igen. Ibland när jag har varit på toa nyss så känner jag mig nödig direkt igen. Disträ som man är så har det hänt att jag har gått igen en tio minuter senare och insett att det inte behövdes.
Hoppas innerligt att fogarna blir bättre när bebisen fixerar sig, det hade varit så skönt att inte bara bli sämre och sämre.
 
Tydligen kan den bli längre, men läkaren tror inte att det kommer hända. Så vad jag får hoppas på är att den är oförändrad. Men så kort som den är, är det osannolikt att de vill att jag ska åka hem innan v 34, i så fall får jag göra det emot deras inrådan. Efter vecka 34 släpper de mig helt lös, då är de inte så farligt om det drar igång. Att vara här till v 34 (v 31, 30+ 0 idag) känns helt ogenomförbart som det är nu. Så jag delar upp det i etapper. Mitt första mål är en vecka till. Är det då oförändrat är det möjligt att jag, på eget initiativ, åker hem för några timmar/en natt. Men det känns inte heller bra. Tänk om det händer något? Hur lever man med det sen?
Sambon och jag blev runtvisade på neonatalavdelning igår. Där är de helt övertygade om att jag kommer att komma dit... Men samtidigt inte så oroliga. Jag är ganska långt gången, mina barn mår bra och har växt bra. Sambon hade lite svårt att förlika sig med tanken att han också med stor sannolikhet kommer bo på sjukhus snart. Han påpekade att han måste åka hem och ta hand om mina hästar varje dag. När jag då menade att det kan jag ju göra jag med i så fall såg han helt perplex ut....

Jag tror du gör rätt i att dela upp tiden i delmål. Kanske du kan försöka fira delmålen på något sätt så att det känns som att du har något att jobba mot utöver tiden, skifta fokus lite. Jag hade blivit världens onlieshopaholic :D typ på onsdag får jag spendera xxxx på bebisgrejer.

Vad bra att ni blev runtvisade på neo. Det är ju bra att veta hur det ser ut och fungerar lite för den mentala förberedelsen.
Har ni långt att åka för att komma hem? Är det inte det så kanske det kan vara värt det för några timmar?
 
Jag tror du gör rätt i att dela upp tiden i delmål. Kanske du kan försöka fira delmålen på något sätt så att det känns som att du har något att jobba mot utöver tiden, skifta fokus lite. Jag hade blivit världens onlieshopaholic :D typ på onsdag får jag spendera xxxx på bebisgrejer.

Vad bra att ni blev runtvisade på neo. Det är ju bra att veta hur det ser ut och fungerar lite för den mentala förberedelsen.
Har ni långt att åka för att komma hem? Är det inte det så kanske det kan vara värt det för några timmar?
Har bara 15-20 min hem. Sambon kan utan problem hämta mig för några timmar. Men det blir emot läkarnas inrådan i så fall...
Vet inte hur jag ska fira mina delmål. Det enda jag vill är att komma hem...
 
Har bara 15-20 min hem. Sambon kan utan problem hämta mig för några timmar. Men det blir emot läkarnas inrådan i så fall...
Vet inte hur jag ska fira mina delmål. Det enda jag vill är att komma hem...

Det var ju inte särskilt långt till ditt hem. Vilket jobbigt dilemma, det är ju ett beslut som du och din sambo får ta själva om du ska åka eller inte.
Jag antar att läkarna tänker att det blir svårt att åka hem och bara ligga på soffan/ i sängen och inget annat, att det är för ert bästa att du är kvar på sjukan där det inte finns så mkt att göra.
 
@Honungshumlan och @Kaki ; Nej, tror inte heller bebisarna märker var jag ligger... Och tro mig, nu skulle jag inte våga röra en fena hemma av rädsla att bli inlåst här igen! Som jag ser det är den största vinsten med att ligga här att jag är på rätt ställe om något händer (dvs bebisarna vill ut). Jag frågade läkaren om det verkligen kunde gå så fort att jag inte hinner in till sjukhuset, vilket det kan. Det är ovanligt att det går så fort, men kan hända.
 
@Honungshumlan och @Kaki ; Nej, tror inte heller bebisarna märker var jag ligger... Och tro mig, nu skulle jag inte våga röra en fena hemma av rädsla att bli inlåst här igen! Som jag ser det är den största vinsten med att ligga här att jag är på rätt ställe om något händer (dvs bebisarna vill ut). Jag frågade läkaren om det verkligen kunde gå så fort att jag inte hinner in till sjukhuset, vilket det kan. Det är ovanligt att det går så fort, men kan hända.

Går det så fort så de hamnar i bilen på parkeringen så har ju åtminstone inga komplikationer hänt. Åsså möter de väl upp er, de kan ju inte låsa dörren :P
 
Går det så fort så de hamnar i bilen på parkeringen så har ju åtminstone inga komplikationer hänt. Åsså möter de väl upp er, de kan ju inte låsa dörren :P
De säger att det måste till ett kejsarsnitt. Nr två kommer inte må bra under en förlossning så länge den är så liten...
 
De säger att det måste till ett kejsarsnitt. Nr två kommer inte må bra under en förlossning så länge den är så liten...
Förstår att det känns svårt att ta sig hem ifall det händer något. Värkstoppande, är det något du kan ha och ta hemma om det skulle gå så fort? Risken är ju så himla liten men som sagt finns den ju och det är ju inte roligt att ignorera risker och ta beslut som visar sig vara dåliga.
 
Förstår att det känns svårt att ta sig hem ifall det händer något. Värkstoppande, är det något du kan ha och ta hemma om det skulle gå så fort? Risken är ju så himla liten men som sagt finns den ju och det är ju inte roligt att ignorera risker och ta beslut som visar sig vara dåliga.
Jag får redan medicin som ska förhindra värkar/sammandragningar. En dålig dag idag...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Juni 5 - Ammisan, 27 år, första barnet, södra Halland. 11 - Thera, 32 år, andra barnet, flicka, Småland. 17 - Honungshumlan, 27år...
99 100 101
Svar
2 007
· Visningar
106 482
Senast: superstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp