Här är det också en vecka kvar till rul ca. 24:e har vi tid. Kände med nöd och nappen biffar på utsidan igår kväll.
Har börjat potträna dottern (igen...) och inser att huka sig vid pottan med jämna mellanrum inte är en optimal rörelse. Jag hade så ont i hela underredet igår men det var det värt för nu behöver hon bara hjälp med byxorna och sitter annars själv. Duktig tös! Nu ska jag bara hålla fast vid det och inte ge upp igen. Hon hade kläm på det sist med men så kom vintern och overallerna. Mamman surnade
Har någon mer börjat fundera över förlossningen? Jag har.. Inte så himla trevlig känsla i kroppen när jag tänker på den. Låg länge, nästan 2 dygn, varav några få timmar i början var för att dottern inte var fixerad så jag hamnade på avdelning. Avslutades med akutsnitt i alla fall, mitt i natten var det, och sambo och dotter kom ner till förlossning medan jag hamnade på uppvak (trots vaket tillstånd då). Visste inget, ingen brydde sig och talade om när sambo och bebis skulle komma osv. Det är verkligen jobbigt att tänka på att jag återigen kanske hamnar själv på ett uppvak utan någon direkt anledning. Kan man kräva att man skippar uppvaket om det inte går att få med sig barnet och partnern dit (förutsatt att alla är friska osv)? Massa funderingar BM har sagt att vi ska prata om det nu, senare. Det fanns inte tid till det på inskrivningen. Jag är egentligen inte rädd alltså utan det är obehagskänslor. Teamen på förlossning och operation var fantastiska men det är hela grejen med eventuellt uppvak, BB osv. BB går ju att skippa om bebis mår bra så det hade jag planerat dock.
Jag har funderat, och kommit fram till att jag är nästan helt säker på att ungen föds här hemma eller på väg in Förra förlossningen gick snabbt och lätt, vi hann vara på förlossningen 2 h innan hon var ute och åkte hem efter ett dygn.