Sommarföräldrar 2015 del 3

[Elli_J]

Vi verkar vara ett väldigt upptaget gäng, så vi hinner inte skriva Just nu försöker jag få linnea att somna i vagnen så jag kan fortsätta renovera hennes blivande rum.

Linnea fyllde 1 i måndags men har inte börjat gå själv än, vilket jag trodde hon skulle göra vid det här laget. Hon tar enstaka steg själv men vågar inte riktigt släppa taget än.

31 oktober börjar jag jobba igen, på 75%. Börjar på ett nytt ställe (men samma arbete som innan) och kommer bara ha ett ställe att städa och slipper att fara runt i halva kommunen Nästan så jag längtar
Nu hoppas vi bara på att vi får dagisplats på nåt av ställena vi sökt. Svar borde komma snart.

 

[Amha]

Här är det tyst
Själv började jag jobba i onsdags, 60% fram tills oktober. Måste säga att jag njöt av varje stund fick dricka kaffe ifred, varmt kaffe för en gångs skull..

Vad har ni för er?

Sjukskriven jag längtar så efter att ha rast på regelbundna tider. Maken är ju hemma nu så vi hjälps åt men jag saknar verkligen jobbet.

 

[Mauen]

Hej, hej!
Fullt upp här med!! Båda går (springer) och försöker ta livet av sig mest hela tiden. Puh. Om knappt en månad ska de skolas in och sen börjar jag jobba. Jippie!! Kommer jobba 80% och sambon 90%.

 

[Lindon]

Här är det tyst
Själv började jag jobba i onsdags, 60% fram tills oktober. Måste säga att jag njöt av varje stund fick dricka kaffe ifred, varmt kaffe för en gångs skull..

Vad har ni för er?

Njuter av att va hemma. Har inte planer på att jobba på lääänge. Än känns det bra iaf. Så länge jag slipper ut ur huset på egen hand (nån gång i veckan på gym)så hålls psyket stabilt stressigt som bara sen på jobbet så det är ganska lugnt här hemma! Dåliga tider så det ska sparas in vilket drabbar de anställda och stämningen på jobbet så längtar inte alls dit.

 

[Amha]

Njuter av att va hemma. Har inte planer på att jobba på lääänge. Än känns det bra iaf. Så länge jag slipper ut ur huset på egen hand (nån gång i veckan på gym)så hålls psyket stabilt stressigt som bara sen på jobbet så det är ganska lugnt här hemma! Dåliga tider så det ska sparas in vilket drabbar de anställda och stämningen på jobbet så längtar inte alls dit.

Önskar att jag kunde känna så med. Jag mailade chefen över min chef som har flera avdelningar (han kollar ibland hur det går för mig ) och frågade om han kände till någon tjänst där man inte har ett säkerhetsansvar som jag har i normala fall. Han skulle hålla ögonen öppna. Jag har inte jobbat sedan februari 2015. Jag börjar känna mig rätt hjärndöd nu

 

[Lindon]

Önskar att jag kunde känna så med. Jag mailade chefen över min chef som har flera avdelningar (han kollar ibland hur det går för mig ) och frågade om han kände till någon tjänst där man inte har ett säkerhetsansvar som jag har i normala fall. Han skulle hålla ögonen öppna. Jag har inte jobbat sedan februari 2015. Jag börjar känna mig rätt hjärndöd nu

Jag har inte heller jobbat sen feb 2015,men jag tycker det är skönt! Jag har ändrats så mycket sen jag fick W. Kunde knappt ha 1 mån semester förr utan att få nog och längta tillbaka. Men efter 3 år hemma tror jag det räcker, då börjar det nog säkert klia i arbetsfingrarna (om inte förr)

 

[Rosen-Knoppen]

Jag har inte heller jobbat sen feb 2015,men jag tycker det är skönt! Jag har ändrats så mycket sen jag fick W. Kunde knappt ha 1 mån semester förr utan att få nog och längta tillbaka. Men efter 3 år hemma tror jag det räcker, då börjar det nog säkert klia i arbetsfingrarna (om inte förr)

Var precis likadan förut. 3 veckors semester på sommaren räckte gott och väl
Nu värdesätter jag hemma tiden så mycket mer, även om jag värdesätter min rast på jobbet sjukt mycket nu sitta ner och dricka kaffe i lugn och ro är såååå skönt

 

[superstar]

Här är det tvärtom Jag har alltid älskat att vara hemma och tänkt att jag aldrig kommer vilja börja jobba igen efter föräldraledighet. Men nu är det ganska skönt Har ju dock inte jobbat heltid ännu, jobbade bara några veckor i sommar och då ca 75 % som mest. I oktober blir det 100 % dagtid måndag - fredag och det är mycket blandade känslor inför det. När ska man hinna med "allting"?

En annan förändring... Ni som hade häst innan barnen kom (eller andra tidskrävande intressen för den delen) hur känner ni idag? Jag har verkligen inte trott att jag skulle bli "en sån" som slutade med hästar för att jag fick familj men nu har jag haft en lång svacka. Vill egentligen hålla igång, men det är inte kul att inte kunna ge allt och att alltid behöva stressa. Nu har jag betäckt mitt sto för att inte ha dåligt samvete över att hon bara går, återstår att se om hon tog sig. Annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra...

 

[Rosen-Knoppen]

Här är det tvärtom Jag har alltid älskat att vara hemma och tänkt att jag aldrig kommer vilja börja jobba igen efter föräldraledighet. Men nu är det ganska skönt Har ju dock inte jobbat heltid ännu, jobbade bara några veckor i sommar och då ca 75 % som mest. I oktober blir det 100 % dagtid måndag - fredag och det är mycket blandade känslor inför det. När ska man hinna med "allting"?

En annan förändring... Ni som hade häst innan barnen kom (eller andra tidskrävande intressen för den delen) hur känner ni idag? Jag har verkligen inte trott att jag skulle bli "en sån" som slutade med hästar för att jag fick familj men nu har jag haft en lång svacka. Vill egentligen hålla igång, men det är inte kul att inte kunna ge allt och att alltid behöva stressa. Nu har jag betäckt mitt sto för att inte ha dåligt samvete över att hon bara går, återstår att se om hon tog sig. Annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra...

Jag har också svårt att komma igång med hästarna känner jag..
Mitt sto är lite små knackig så hon är ändå under behandling. Delar henne med min mamma och syster så dom tar större delen av allt ansvar och har gjort sen jag blev gravid.. fick ta bort min valack i början på min graviditet och har nog inte hunnit sörja honom och tar nog därför lite avstånd till stoet som är relativt ny..
Tänker att jag vill försöka komma igång och rida lite mer nu i höst. Blir kanske lättare nu också för mamma och pappa flyttar till gården där hon står så då kan jag ta med T och lämna in honom hos mormor och morfar för lite egentid med dem och jag får lite egentid i stallet.
Men det tar emot av nån anledning ingen att ta sig till stallet.
Hade heller aldrig trott att jag skulle sluta med hästar när jag fick familj, genomlevde ju tonåren och upptäckten av allt däromkring när många slutar och trodde inte familjelivet skulle stå ivägen som det gjort..

 

[FengurLaugar]

Här är det tvärtom Jag har alltid älskat att vara hemma och tänkt att jag aldrig kommer vilja börja jobba igen efter föräldraledighet. Men nu är det ganska skönt Har ju dock inte jobbat heltid ännu, jobbade bara några veckor i sommar och då ca 75 % som mest. I oktober blir det 100 % dagtid måndag - fredag och det är mycket blandade känslor inför det. När ska man hinna med "allting"?

En annan förändring... Ni som hade häst innan barnen kom (eller andra tidskrävande intressen för den delen) hur känner ni idag? Jag har verkligen inte trott att jag skulle bli "en sån" som slutade med hästar för att jag fick familj men nu har jag haft en lång svacka. Vill egentligen hålla igång, men det är inte kul att inte kunna ge allt och att alltid behöva stressa. Nu har jag betäckt mitt sto för att inte ha dåligt samvete över att hon bara går, återstår att se om hon tog sig. Annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra...

Hör inte till tråden men till Vårföräldrar 2012 och 2015

Jag hade inga problem med att komma igång med hästarna efter jag fått barn. Inte ens efter andra barnet. Har ridit ca 4 dagar hela tiden. Har hästarna hemma på gården och det underlättar såklart! Hade antagligen varit jobbigare och mer stressigt att behöva åka iväg.
Nu har vi två hästar att hålla igång då vi nyss ridit in unghästen. Äldsta dottern är gärna med och även maken rider lite ibland så det har blivit ett familjeintresse även fast det är jag som är den största nörden och har huvudansvar.

 

[Rosen-Knoppen]

Hör inte till tråden men till Vårföräldrar 2012 och 2015

Jag hade inga problem med att komma igång med hästarna efter jag fått barn. Inte ens efter andra barnet. Har ridit ca 4 dagar hela tiden. Har hästarna hemma på gården och det underlättar såklart! Hade antagligen varit jobbigare och mer stressigt att behöva åka iväg.
Nu har vi två hästar att hålla igång då vi nyss ridit in unghästen. Äldsta dottern är gärna med och även maken rider lite ibland så det har blivit ett familjeintresse även fast det är jag som är den största nörden och har huvudansvar.

Ja det hade nog varit väldigt mycket lättare att ha hästen hemma.. nu är det ett projekt varje gång jag ska dit. Tar 30min enkel väg till stallet så det blir ganska mycket tid som försvinner..
Och sambon är totalt ointresserad av hästar så han vill inte heller direkt följa med eller så..
Men tror som sagt att det blir bättre när mina föräldrar bor på gården så T kan få lite tid med dom om han följer med mig dit och jag få tid till hösten..

 

[superstar]

@Rosen-Knoppen det tar emot här också... Utan att jag kan förklara varför. Precis som @FengurLaugar har jag hästen hemma på gården så det borde vara smidigt. Tror att det är flera faktorer i mitt fall, fick ju ta bort en mycket efterlängtad fölunge i samband med att dottern var nyfödd. Hennes 2 första månader spenderade jag till stor del på
kliniken eller pysslandes med sårvård, sprutor och promenader. När jag tog bort fölungen tog energin slut. Under våren kom jag igång bra med min häst och red för tränare regelbundet, det kändes kul när jag väl satt på hästen men fick ändå tvinga mig ut varje dag. Så jag bestämde mig för att sälja henne, men sen fick jag kalla fötter och betäckte istället, för att skjuta upp beslutet (kanske konstigt att försöka skaffa en till då, men det kanske gör att det blir kul igen).

En del av mig vill bara sälja och ta en paus, lägga tiden och pengarna på annat ett tag. En del av mig blir ledsen vid tanken på att K ska växa upp utan en mamma som har häst. Jättetöntigt, hon bryr sig ju inte om det, men det blir en identitetskris hos mig. Vem är jag utan häst? Bara mamma?

 

[FengurLaugar]

@Rosen-Knoppen det tar emot här också... Utan att jag kan förklara varför. Precis som @FengurLaugar har jag hästen hemma på gården så det borde vara smidigt. Tror att det är flera faktorer i mitt fall, fick ju ta bort en mycket efterlängtad fölunge i samband med att dottern var nyfödd. Hennes 2 första månader spenderade jag till stor del på
kliniken eller pysslandes med sårvård, sprutor och promenader. När jag tog bort fölungen tog energin slut. Under våren kom jag igång bra med min häst och red för tränare regelbundet, det kändes kul när jag väl satt på hästen men fick ändå tvinga mig ut varje dag. Så jag bestämde mig för att sälja henne, men sen fick jag kalla fötter och betäckte istället, för att skjuta upp beslutet (kanske konstigt att försöka skaffa en till då, men det kanske gör att det blir kul igen).

En del av mig vill bara sälja och ta en paus, lägga tiden och pengarna på annat ett tag. En del av mig blir ledsen vid tanken på att K ska växa upp utan en mamma som har häst. Jättetöntigt, hon bryr sig ju inte om det, men det blir en identitetskris hos mig. Vem är jag utan häst? Bara mamma?

När jag var höggravid med första ungen så blev min älskade gamla trotjänare dålig i bronkit. Det blev klinikbesök, medicinering och ett jäkla pass tills jag tillslut tog beslutet att han inte var värd ett sånt liv. Det var riktigt tufft. Men jag hade min underbara unghäst kvar som behövde mig så lusten svalnade aldrig som tur var. Utan jag längtade efter att få börja utbilda honom ännu mera istället.
Men händer tråkiga och jobbiga saker är det inte konstigt att motivation och lust försvinner ett tag.

 

[Mauen]

Jag har fyra hästar (alla rids dock inte). Just nu går det jättetrögt och jag har svårt med motivationen. Men det beror inte på ungarna utan massa skador på hästarna. Fyraåringen som jag förberett väl inför Kvalitets har slagit på sig i hagen, fått ett rejält överben och är halt. Bedömningen är i helgen
Det var droppen. Har nog aldrig känts så motigt med hästarna. Jag längtar efter att få komma igång ordentligt, träna och tävla. Men det blir ju aldrig så. Får se hur jag ska göra. Behåller kanske bara två som avelsston.

 

[Lindon]

Jag hade en identitetskris före vi bestämde att vi skulle försöka bli gravida. Kändes tungt och tråkigt att rida. Hästarna är ju på gården men all tid gick åt jobbet runt hästarna. Nån månad in på grav sålde vi storhästen. Vilken lättnad. Kändes som en sten föll från hjärtat, kändes som jag hade en ursäkt. Löjligt egentligen men lättare för mig att förklara för omgivningen. T.ex min mamma flög i taket då jag sa att jag skulle sälja. Hon förstog inte att intresset svalnat.

Kvar lämnade vår älskade shettis och mammas gamla pensionär. Vi hade en underbar vår och sommar. Körde massor och promenerade. Trotsade foglossningen och sammandragningarna för jag var så less på att vara stor och tung

Nu finns inte shettisen längre, i sällskap har vi nu istället en minishettis som flyttade hit för att den blev misskött. Häst intresset är sgs borta, blir inga fler sen då mammas dör. Några får har vi och dom är riktigt passliga. Föredrar att träna mig själv istället, att få svettas på ett gym och lyfta vikter är så mycket roligare

 

[Amha]

Jag har haft problem med avståndet. Första barnets första år hade jag en timmes resa enkel väg. Maken jobbar skumma tider så det blev väldigt sent. I princip var det bara helgerna jag hade i stallet, om jag inte ville ha barnet med och det var tungt och sabbade motivationen. Under graviditeten fanns varken ork eller fysik någon av gångerna. När vi flyttade till hus för ett par år sedan kunde jag ha en häst på närmare håll men hästen var en projekthäst och maken jobbar fortfarande skumma tider så nej. Försökte få ordning på henne men det var hopplöst. Tiden fanns inte, det var bara dyrt och gav dåligt samvete så nu har jag paus. Det var en stor identitetskris i början men det gick över. Det är skönt att få sakna det.

Jag vet att jag får rida när jag vill, om jag vill via hästkontakter men ha en egen känns inte lockande nu. Det får bli när barnen är större. Tills dess försöker jag att träna mig själv och vara förälder. Saknar hund så jag kikar runt lite och ser om jag hittar "the one", dyker den upp så blir jag glad, annars väntar jag tills jag känner att en hund med större krav kan bli aktuellt. Vi får se.

 

[Elli_J]

Jag har inte heller kunnat komma igång med ridningen så som jag velat. Har nog ridit max 10 gånger det gångna året. Och det har till väldigt stor del berott på att Linnea varit extremt mammig på eftermiddagarna/kvällarna och tyvärr så ger sambon upp alldeles för lätt och vill att jag ska ta över. Sen har sambon behövt jobba dom flesta helger också. Har hästarna hemma men tycker det är väldigt meckigt att ta med linnea då hon inte vill sitta i vagnen eller i selen någon längre stund. Har bara gjort det absolut viktigaste hos hästarna och det har jag redigt dåligt samvete över, att jag inte brytt mej om hästarna så mycket som jag velat.

Men nu har sambon faktiskt kunnat natta linnea så tanken är att jag ska komma igång med ridningen igen under kvällarna. Så fort hovslagaren varit här och slagit på tappskon

 

[superstar]

Tack för alla svar, tråkigt att många känner såhär men skönt att inte vara ensam. Jag är verkligen en "allt eller inget-människa" och just att inte kunna engagera mig till 100 % i hästarna gör att jag tappat sugen. Just nu är jag 100 % mamma och jag trivs med det. Det konstant dåliga samvetet är slitigt. Vi har hund också och tack o lov att hon är gammal och "bara hänger med" för trots det så är ju även hon en källa till dåligt samvete, samtidigt som jag egentligen vill ha en hund till. Men inte samtidigt som häst, det blir till att välja...

Aja, nu ska jag först de om hon blir dräktig, sen får jag fundera på vad som blir nästa steg.

 

[Thera]

Innan jag fick barn hade jag aldrig kunnat tänka mig ett liv utan hästen, sen kom sonen..
För mig var det mest att jag kände att jag inte hann med riktigt. Även om jag absolut inte behövde skynda mig hem gjorde jag det undermedvetet.
Till slut blev det bara ett påhäng, inget roligt alls utan bara ett dåligt samvete. Till på köpet kom jag på mig själv med att bli feg. Eller jag kunde tänka att om nåt hände så blir sonen moderslös, tänk om det är sista gången han ser mig och så vidare när jag skulle till stallet.

Först lånade jag ut henne, sen såldes hon. Ibland ångrar jag mig, men jag hoppas de (mindre ridskola) vill sälja tillbaka henne om några år, då får hon bli avelssto och läromästare åt barnen.

 

[superstar]

Innan jag fick barn hade jag aldrig kunnat tänka mig ett liv utan hästen, sen kom sonen..
För mig var det mest att jag kände att jag inte hann med riktigt. Även om jag absolut inte behövde skynda mig hem gjorde jag det undermedvetet.
Till slut blev det bara ett påhäng, inget roligt alls utan bara ett dåligt samvete. Till på köpet kom jag på mig själv med att bli feg. Eller jag kunde tänka att om nåt hände så blir sonen moderslös, tänk om det är sista gången han ser mig och så vidare när jag skulle till stallet.

Först lånade jag ut henne, sen såldes hon. Ibland ångrar jag mig, men jag hoppas de (mindre ridskola) vill sälja tillbaka henne om några år, då får hon bli avelssto och läromästare åt barnen.

EXAKT så känns det. Jag behöver inte skynda mig, men gör det ändå. Det har blivit ett måste, som ger dåligt samvete. Sen får jag dåligt samvete över att hon kostar en massa pengar, vilket tidigare inte brytt mig om, men att ha något som mest känns som ett måste och dessutom kostar flera tusen i månaden, känns som en dålig kombination.