Sv: Sommarföräldrar 2011 del 2
Nu när vi är hemma på permission över natten tänkte jag att jag kunde dela med mig av våran upplevelse när lilla Liam kom =)
Vaknade strax före 07.30 lördagen den 11/6 av att jag inte kunde hålla tätt men försökte somna om. Efter en stund kände jag att "nu pinkar jag på mig snart". Ställde mig upp och det bara rann efter benen sprang in på toa i ren panik och visste inte vad jag skulle ta mig till. Pinsamt, jag hade kissat på mig
Medan jag satt på toa och funderade på hur jag skulle få kontakt med min sovande sambo från toan så rann det mer och jag insåg ganska fort att jag inte hade kissat på mig. Hör hur sambons väckarklocka ringer och jag stoppar 3-4 trosskydd i trosorna och går och pratar med honom. Han blir inte allt för glad när jag säger att vi måste ringa förlossningen eftersom han hade planerat att bygga ridbana hela helgen. Ringde och rådfrågade förlossningen men dom tyckte att vi skulle avvakta en timme eftersom man kunde få vattniga flytningar. Men efter 30 min kom det fortfarande små skvättar så jag ringde igen och vi var så klart välkomna in för en koll.
Dom konstaterade att det var fostervatten och gjorde att UL för att se att allt stod rätt till. Bebis mådde bra och dom talade om att jag inte fick åka hem fören bebis var ute vilket innebar att om inget hände under helgen skulle jag bli igång satt på måndag morgon. Fick åka hem och packa det vi behövde. Värkarna började lite smått på lördag em men sen gick dagarna och värkarna blev kraftigare. Vi hörde inget om vad som planerades för oss och det blev måndag morgon. Det var fullt i alla förlossningsrum och vi hörde inget om oss fören på eftermiddagen runt 16 tiden. Om inget akut kom in skulle jag sättas igång på kvällen.
18.05 bad jag om alvedon för värkarna började göra ont. 19.00 kom läkaren och skulle avgöra vilken igångsättningsmetod som skulle användas. Hon konstaterade att jag redan var öppen 3 cm och att en igångsättning inte behövdes.
Klockan 23 funderade jag på att fråga om 2 till alvedon för att det gjorde ont men strax efter 00 insåg jag att jag måste ha starkare saker. Medan jag hängde över ett handfat i ren smärta fick sambon trycka på larmet för NU skulle jag ha någon sorts smärtlindring.
Vid 02 kom narkosläkaren och precis när han började känna på min rygg så ringde telefonen. HAN VAR TVUNGEN ATT GÅ
Då kom tårarna och jag fick lustgas. Vid 03 kom han tillbaka och jag hade lustgasen i högsta hugg eftersom jag hört att det gör sjukt ont att få ryggbedövning. Han bad mig att ligga som en banan och jag intog rätt position och tröck upp lustgasen i ansiktet och andades som f*n. Helt plötsligt kände jag mig som en gul banan som våran förra häst skulle få äta (han älskar bananer) men jag kände inte när han satt bedövningen, jag var ju en banan då.
Sen försvann smärtan och jag sov som en stock mellan 04-08. Var öppen helt vid 8 tiden och fick börja promenera med gåbord, droppställning och sambo men det gick trögt att få igång krystväkar. Klockan 11 fick jag stimulerande dropp och allt tog fart. Strax efter 12 sa jag till BM att hon inte fick lämna mig ensam fören allt var klart. Jag skrek allt vad jag kunde bara för att det kändes lättare då. BM fick tillslut tyst på mig och jag började trycka på rätt sätt. Klockan 13.14 tisdagen den 14/6 sa det plopp och lilla Liam var ute. ÄNTLIGEN
Efteråt blev det några timmar på operation för min del eftersom dom berömda ridmusklerna ställde till det ganska ordentligt i mina nedre regioner. Sånt som händer och jag har strikt ridförbud i 6-8 veckor
Far och son fick förlossningsfika medan jag opererades.
Jag har underhela graviditeten varit bombsäker på att bebis skulle komma innan planerat datum 12/7 men jag hade aldrig trott att det skulle bli en månad innan!
Vi är fortfarande inskrivna på sjukhuset efter två veckor men mår bra. Lilla herren har haft lite högt bilirubinvärde och har fått sola lite. Måste även matas med sond men han mår väldigt bra och blir piggare och piggare och börjar orka med tutten mer för var dag. Nu håller vi alla tummar att permissionen blir förlängd imorgon.
Det var den förkortade versionen av min förlossning.
