Som vuxen ser man livet med andra ögon?

[Lupino]

Som vuxen:
Vad är du tacksam för att dina föräldrar tvingade dig till som barn?
Vad hade du önskat att dina föräldrar tvingat dig till som barn?

 

[Sleepy]

Ingenting.
Ingenting.

 

[Aslan]

Vad jag kommer ihåg så var det standard att:

- sköta skolan exemplariskt (även om det fanns andra roligare saker att göra)
- komma hem på vettiga tider för åldern (även om det var årets fest så fick jag vackert sätta mig i bilen och åka hem, nykter, på den utsatta tiden)
- äta frukt och grönt (även om gröna ärtor var jämförbart med snorlorskor)
- hålla ordning efter mig på rummet, och så småningom även på andra områden i hemmet (även om städning var lika tråkigt som multiplikationstabellen)

Men vad jag är glad att jag har haft så fantastiska föräldrar. Jag har alltid haft en superbra relation till dom och jag vill själv ha en lika bra relation till mina framtida barn!

 

[Korven]

Det jag minns som varit nyttigt är , tro inte allt du hör och kunskap är ingen börda.

 

[Krumelur]

Ingenting, de var helt lost.
Bordskick. Pinsamt att inse att man inte vet hur man uppför sig vid matbordet.
- Ja, mina föräldrar var tydligen väldigt "fri uppfostran" aka " jag skiter i ungen"

 

[Ajda]

Som vuxen:
Vad är du tacksam för att dina föräldrar tvingade dig till som barn?
Vad hade du önskat att dina föräldrar tvingat dig till som barn?

Tacksam över att jag haft frihet under ansvar. Har aldrig haft hårda regler. Aldrig haft någon som tjatat om betyg eller prestig och krav.
Jag har alltid skött mig själv så. Varit lugn och ansvarstagande.

Önskar de tvingat mig att prova sporter. All den fokusen låg på min bror som varit en talang inom all idrott.
Jag hade nog också velat utöva något förutom ridning känner jag såhär i efterhand.

 

[Lupino]

Vad roligt att ni svarar!

Jag kom att tänka på detta när jag såg dessertmästarna och en deltagare nämnde att han hade fina minnen runt att ha hjälpt till med gården (men att han inte uppskattade det som liten).

Jag önskar att mina föräldrar inte låtit mig välja extra-ämne i högstadiet helt själv. Istället för ett tredje språk valde jag ett ämne som i efterhand var rent slöseri.

 

[Gnist]

Jag har inget minne av att nånsin blivit tvingad till något alls av mina föräldrar tack och lov. Tvång är sällan bästa vägen att gå..

 

[Amha]

Jag önskar att mina föräldrar inte låtit mig välja extra-ämne i högstadiet helt själv. Istället för ett tredje språk valde jag ett ämne som i efterhand var rent slöseri.

Fast du kanske behövde det då? Många sådana konstiga val jag gjorde i skolåldern har jag insett att jag behövde för att orka med måstena.

För att svara på din fråga:
Jag är glad att jag fick i uppdrag att ta reda på saker själv. När jag frågade om svåra ord blev jag hänvisad till Bonniers uppslagsverk. Jag lärde mig därmed mycket inom svenska. Jag var en mästare på att slå upp ord till slut. När jag ville ha häst fick jag själv ringa på annonserna. Jag själv hade idag inte sålt häst till ett barn som ringde själv (11 år gammal) men jag fick ju napp. Jag tog hästpratarbiten och mamma/pappa ekonomi och bestämma provridning. Jag fick därmed bli lite vuxen. Har hela tiden fått sköta mycket själv och blir idag knäpp om äldre generationer försöker lägga sig i hur jag sköter olika saker. Jag har fått lära mig att klara mig själv sedan barnsben, jag kan nog det nu

Jag vet inte vad jag saknat att lära mig. Visst kan jag se fördelar i olika saker som kompisarna fått lära sig. Jag kanske skulle kunnat ha blivit artigare men där tror jag att miljön har gjort mer. Mobbning och tragik har gjort mig rätt tuff öht. Visst kan jag se missar mina föräldrar gjorde men jag ser mycket mer positiva saker som känns mer värdefullt.

 

[Petruska]

Jag är inte direkt tacksam, men jag är väldigt nöjd med att inte ha blivit tvingad till saker och ting som barn.

Om de hade tvingat mig till något, säg att lära mig spela piano, tror jag att jag hade avskytt det nu.

 

[emlem]

Jag fick lära mig värdet av pengar, hur man tvättar,städar och lagar mat. Det är jag tacksam för. Sen finns det en hel radda som jag hade klarat mig fantastiskt bra utan att de lärt mig.

Mig tvingar man inte till någonting, det fick mina föräldrar och lärare lära sig i ett tidigt skede.Resonera med mig, ha ett bra argument och se mig besegrad eller ge upp.

 

[purity_666]

Jag är tacksam för att de tvingade mig att tackla en begynnande social fobi. Jag kunde gråta i protest mot att bara åka och handla, men "slapp inte undan" för det. Det här var från 9:an och framåt. Då avskydde jag dom och förstod inte varför de ville mig så illa. Efteråt har jag insett att jag nog hade utvecklat sjukdomen fullt ut och blivit sittandes hemma om de inte varit hårda.

Jag önskar de hade gett mig ett sunt förhållande till mat. Tvingat kanske är fel ord där, lära in kanske är bättre.

 

[snow]

Jag är mina föräldrar evigt tacksam för att de tog med mig och min lillebror på fjällvandringar, skidsemestrar, svampplockningsturer etc när jag var barn. Tror att min nuvarande kärlek till att vistas i naturen kommer därifrån.

 

[athena_arabians]

Mina föräldrar var inte perfekta men de gjorde sitt bästa. Jag blev uppfostrad, dvs lärde mig artighet och hur man uppför sig (aldrig på ett brutalt sätt utan väldigt naturligt eftersom jag alltid fick vara med). Jag lärde mig respekt för alla levande varelser och för naturen. De gav mig en enorm frihet som lite äldre och jag kunde bevisligen hantera den.

Jag önskar att mamma inte hade överfört så många av sina rädslor på mig och jag önskar att pappa uppmuntrat mig mer att vara med honom och lära rent praktiska kunskaper från honom. Det är dock bara önskningar, ingen sorg, för jag vet som sagt att både gjorde sitt bästa och inte ville annat än gott för mig.

 

[TinyWiny]

Absolut ingenting. Det var så mycket tvång inom allting när jag växte upp och jag kan inte se att något positivt kom ut av det. Jag tror inte på tvång vad gäller barn eller någon individ överhuvudtaget.

 

[Lizans]

Som vuxen:
Vad är du tacksam för att dina föräldrar tvingade dig till som barn?
Vad hade du önskat att dina föräldrar tvingat dig till som barn?

Jag är kluven till mycket i min barndom.

MEN jag är tacksam över att ha lärt mig vett och etikett (såväl vid t.ex matbordet som i att alltid visa respekt mot äldre m.m.m.). Jag är tacksam över att mamma och pappa krävt
prestation i vissa lägen, vilket jag struntade i då men har med mig nu.

Jag är dessutom (ofta kontroversiellt) tacksam över att ha växt upp i ett religiöst hem. Hade jag fått välja helt själv hade jag inte vetat vad jag valde mellan.

 

[Korven]

Absolut ingenting. Det var så mycket tvång inom allting när jag växte upp och jag kan inte se att något positivt kom ut av det. Jag tror inte på tvång vad gäller barn eller någon individ överhuvudtaget.

Sån uppväxt hade även jag.

 

[Bluefish]

Min styvmor tvingade mig till väldigt mycket, bla att gå ut och leka med andra barn när det var fint väder. Trots att jag inte hade en enda kompis. Det hade jag gott kunnat vara utan. Däremot önskar jag att jag fått ta större ansvar i mitt andra och huvudsakliga hem. Inte fått rummet städat om man struntade i det tillräckligt länge, aldrig behövde ta ut sopor eller plocka ur diskmaskinen tex. Isåfall hade jag nog varit duktigare på att "härda ut" idag och inte gett upp så enkelt hela tiden. Men tacksam för mycket annat.

 

[starcraft]

Tvång och tvång... Men min mamma ville bestämt att jag skulle gå i söndagsskola i kyrkan. Jag avskydde det och ännu värre var det när någon tant kom hem till oss istället eftersom min bror vägrade gå till kyrkan efter typ två gånger. Jag är på inget sätt religiös idag, har till och med gått ur kyrkan för massa år sedan, men det ger mig större förståelse, acceptans och öppenhet för religioner och religösa och det är jag tacksam över idag.

Jag önskar inte att de hade tvingat oss, men jag ser fördelar med om de hade propsat lite på att vi skulle tala mina morföräldrars modersmål så jag idag skulle kunnat det.

 

[Araminta]

Jag är glad att min mamma var så drivande i att jag skulle lära mig se folk i ögonen, prata i telefon och generellt möta människor på ett bra sätt. Som barn var jag rätt skygg och osäker i sociala sammanhang och jag tror mammas uppmuntran (för att använda ett annat ord än tvång) var jätteviktig även om jag då tyckte det var rätt jobbigt.

Det finns en del småsaker som jag såhär i efterhand kan tänka att mina föräldrar skulle kunnat göra annorlunda. Mamma har ett modersmål som varken jag eller min bror talar idag och jag hade även gärna sett att de uppmuntrat mig att börja spela ett instrument. Men det är småsaker i det stora hela.