Socker och svärmödrar..

[athena_arabians]

Alltså poängen är ju inte alls sockret. Poängen är farmoderns attityd tycker jag.

Exakt, hade jag haft barn hade jag blivit vansinnig om någon sagt inför barnet att man skiter i vad mamma säger och gör som man själv vill

 

[Mischmasch]

Spenat är farligt pga nitriter, det innehåller inte socker. kan vi enas om det?

Jag tycker det är skillnad på farmor och en kompis som besöker. Men vill du skapa en konflikt över kakan står det dig fritt.

Det är inte kakan jag "skapar en konflikt" över, det är att mitt nej inte respekteras. Hade farmor frågat och respekterat mitt svar så hade jag antagligen känt mig bekväm med mer pajmatande än vad jag gör just nu i alla fall.

 

[Imogen]

varför äter du det? för att det är gott och trevligt.
Min paj innehåller bla
bär - massa nyttiga antioxidanter
havregryn - mättande fullkorn
kokos - nyttiga fetter
sen samma vetemjöl som i vällingen, mättande. och socker.

Men varför mata en ettåring med sötad mat som inte efterfrågar det?

Vår 2-åring är 9 av 10 gånger nöjd med frukt, bär eller macka när vi fikar. Vi har inte nolltolerans, säger han att han vill smaka på det vi äter får han det. Jag har ingen vision om att han ska vara nöjd och glad med frukt även när han är 12.

Men jag begriper inte varför man ska börja mata ett barn med socker innan de efterfrågar det själva (vilket de med all säkerhet gör tidigare om man börjar ge socker på eget initiativ).

Folk får göra som de vill med sina barn, men det känns väldigt bakvänt att det är att inte ge sin bebis socker som ska försvaras.

 

[Blueberry]

Det är inte kakan jag "skapar en konflikt" över, det är att mitt nej inte respekteras. Hade farmor frågat och respekterat mitt svar så hade jag antagligen känt mig bekväm med mer pajmatande än vad jag gör just nu i alla fall.

Kan du inte förklara det för din svärmor? Att om "farmor gör som hon vill" så blir det inte så mycket umgås pga kraftigt bristande förtroende.

Min svärmor följer alla "matregler" och har mer koll LMV och deras rekommendationer än vad jag har - men är i stället expert på att skrämma upp mitt barn. Det gör mig tokig. Varje gång de har umgåtts så berättar han att _____ är farligt eller _____ kan göra ont. Orkar inte.

 

[athena_arabians]

Kan du inte förklara det för din svärmor? Att om "farmor gör som hon vill" så blir det inte så mycket umgås pga kraftigt bristande förtroende.

Min svärmor följer alla "matregler" och har mer koll LMV och deras rekommendationer än vad jag har - men är i stället expert på att skrämma upp mitt barn. Det gör mig tokig. Varje gång de har umgåtts så berättar han att _____ är farligt eller _____ kan göra ont. Orkar inte.

Det hade också gjort mig vansinnig, pga min uppväxt. Jag var ett ängsligt barn eftersom min kära mor överförde rätt mycket av sin ångest på mig (hon gjorde sitt bästa men... ja). Jag hade INTE behövt något mer som gjorde mig rädd.

Min morfar var en utmärkt motvikt, jag har fortfarande ett ärr på min tumme pga min första kniv som jag fick av honom Jag hade inga problem att använda kniv efteråt, morfar skrockade lite bara och hade på ett plåster Jag kan tillägga att mina föräldrar litade på morfar, han gjorde inte vansinnigheter med barnbarnen (jag var gammal nog för en kniv, det var en olycka helt enkelt).

 

[ginnies]

ingen näring men ändå kan det få en människa att överleva. märkligt.

Överlever hur länge? Finns väl ingen som klarar sig på sikt ens med ett enda ensamt nyttigt alternativ så det låter märkligt att du anser det om socker. Det verkar som du tycker socker ( alltså godissocker) tom är bra. Ja ja.

 

[ginnies]

Min paj innehåller bla

Var det din paj som serverades? Och hur smakar din paj utan det där sockret? Smakligt för ett mindre barn eller måste den sötas?

Och en fråga till, likställer du bröstmjölkens funktion med rörsockrets? det verkar så i det du skrivit och isf förstår jag din förtjusning i och din tro att socker är så bra.

 

[Vogue]

Uttjatat ämne kanske men jag skulle behöva lite input. Har en son som just fyllt 1 år och min inställning är att han inte är i något som helst behov av kakor, saft m.m. så länge han inte visat något eget intresse för det. Dvs sitter vi och fikar och han gärna vill smaka så får han det, men inte mer än så.

Sen har vi mormor och farmor som har en lite annan syn på det, framför allt farmor. Visst min mamma matar gärna honom med vaniljvisp t ex men säger jag ifrån så lyssnar hon. Farmor däremot gör precis som hon vill.

Ett exempel var när hon 5 min innan jag skulle ge honom välling och lägga honom börjar mata honom med en jättesöt fruktpaj som hon sitter och äter. Jag biter ihop och tänker att "jaja, nån sked skadar ju inte, hon vill ju så gärna". Men en sked blir 2, 3, 4 skedar så jag försöker lite fint hinta att det räcker genom att säga till sonen någonting om "nu blir det kanske svårt att sova med allt socker". Men hon fortsätter. 5 skedar. Då säger jag att "nej, nu räcker det". Det går 5 sekunder och sen ger hon en sista sked och säger till sonen "mamma får säga vad hon vill men farmor gör som hon vill ändå." Och jag blir så arg och irriterad!

Jag förstår varför hon gör det (vara snäll, bli omtyckt osv) och jag har förstått att hon är av åsikten att far- och morföräldrar får göra lite som som vill, "det hör liksom till". Men det känns så jäkla tråkigt för det här gör att jag inte skulle vilja att hon var barnvakt, när jag vet att hon inte lyssnar eller bryr sig om vad vi säger. Framför allt för att jag är rädd att det skulle vara samma sak med andra viktigare saker som rör hans säkerhet. Eller är det jag som ska släppa på kontrollbehovet och låta henne göra precis vad hon vill med barnbarnet?

Jag kommer att vara likadan om inte ännu värre, de som inte "lyder" mina och pappans bestämmelser får helt enkelt inte umgås obevakat med våra kommande barn, där känner vi lika, underbart redan nu! Våra barn är våra, de runt omkring är släkt.

 

[Badger]

Uttjatat ämne kanske men jag skulle behöva lite input. Har en son som just fyllt 1 år och min inställning är att han inte är i något som helst behov av kakor, saft m.m. så länge han inte visat något eget intresse för det. Dvs sitter vi och fikar och han gärna vill smaka så får han det, men inte mer än så.

Sen har vi mormor och farmor som har en lite annan syn på det, framför allt farmor. Visst min mamma matar gärna honom med vaniljvisp t ex men säger jag ifrån så lyssnar hon. Farmor däremot gör precis som hon vill.

Ett exempel var när hon 5 min innan jag skulle ge honom välling och lägga honom börjar mata honom med en jättesöt fruktpaj som hon sitter och äter. Jag biter ihop och tänker att "jaja, nån sked skadar ju inte, hon vill ju så gärna". Men en sked blir 2, 3, 4 skedar så jag försöker lite fint hinta att det räcker genom att säga till sonen någonting om "nu blir det kanske svårt att sova med allt socker". Men hon fortsätter. 5 skedar. Då säger jag att "nej, nu räcker det". Det går 5 sekunder och sen ger hon en sista sked och säger till sonen "mamma får säga vad hon vill men farmor gör som hon vill ändå." Och jag blir så arg och irriterad!

Jag förstår varför hon gör det (vara snäll, bli omtyckt osv) och jag har förstått att hon är av åsikten att far- och morföräldrar får göra lite som som vill, "det hör liksom till". Men det känns så jäkla tråkigt för det här gör att jag inte skulle vilja att hon var barnvakt, när jag vet att hon inte lyssnar eller bryr sig om vad vi säger. Framför allt för att jag är rädd att det skulle vara samma sak med andra viktigare saker som rör hans säkerhet. Eller är det jag som ska släppa på kontrollbehovet och låta henne göra precis vad hon vill med barnbarnet?

Svarar utan att ha läst tråden (hehe)
Ibland kan ju vissa bli väldigt stressade och obstinata av att bli tillsagda mitt när de gör något. Tänk -förlorar ansiktet, eller skäms men vill dölja det.

Eventuellt kan man ju få henne som allierad istället för motpart genom att diskutera sockerätande i en öppen diskussion om hälsa och annat (alla borde ju vara intresserade av barnets hälsa) vid ett annat tillfälle. Inte som tillsägelser och order och regler (som gör obstinata människor mer obstinata) utan mer som hur tycker du, hur tycker jag, har du reflekterat över, såhär har jag tänkt osv.

Om det inte går att få henne att hålla med om sockerintag är väl rätt och slätt och rakt från din man kanske verksamt. -du får faktiskt inte ge X mycket socker. Bara att vara med dig eller en saga är belöning nog hen älskar dig ändå, typ.

Sedan är det ju sannolikt en total myt att socker gör barn uppstressade och stissiga, om hon läst de artiklarna fungerar inte det som ett argument för henne. Det är föräldrarna som uppfattar dem så om de tror de fått socker (oavsett om det är sötningsmedel egentligen) Det är omständigheterna som gör det. Så det verkliga argumentet (enligt vetenskap just nu) är ju att socker är väldigt onödigt och näringsfattigt att få i större mängder och ofta men inte så illa i liten och ibland medan läsk och saft är totalt väldigt extra onyttigt alltid. Sedan springer liksom inte barn "av sig" den typ av mängd socker vi häller i dem, även om de säkert sprang av sig den mängd av socker som 50-talets föräldrar hällde i sina.

 

[Badger]

Det låter jättekonstigt att far -morföräldrar ska ha rätt att bestämma kosten bara för att.
Jag tycker TS är väldigt vettig som vill ge sitt barn sockerfri kost, just kak o godis socker är det ju ingen nytta med och förstår inte er i tråden som mer eller mindre förespråkar en kaka där och lite paj här. Galet. Finns massor av goda bra alternativ bara man som förälder lär sig tänka om.

Finns det fortfarande dagis som ger saft och bullar, är det så illa?

Fortfarande? Jag kan absolut inte minnas att vi åt bullar och kakor i den nedrans omfattning som min son gör i sin F-klass. Jag är ju ganska avslappnad när det gäller socker och har gärna efterrätt och lördagsgodis.

Men blir ju inte så lite förvånad när förskoleklassen hedrar varteviga "dag" som finns och inte finns. Popcornets dag? Popcornets dag?? vad är det!?, kanelbullens dag, öppet hus (kakor), veckan efter, föräldrabesök (kakor), discodagen -popcorn och då har de bakat dem och slickat skålen och provsmakat innan. Kul att köpa hem semlor på semmeldagen när barnet redan åt en semla i skolan.

När man går hem så säger fröken, Oooh ska ni ha freedagsmys nu? (vi har inte freeedagsmys som ord hemma. Klart man kan äta efterrätt en fredag men liksom. Hemläxa för sommaren, ät minst tre glassar.)

Saften på mellanmålet är visserligen sockerfri, men saft!?

Det är möjligt att de slutat med nyponsoppa och O'Boy och marmelad som kunde finnas hos dagmamma för mig. Men bullinvasionen som är istället är ju ganska omfattande och faktiskt, för mig, knasigare.

Sedan rör de sig inte på jumpan (kubb) och får välja mellan att vara ute eller rita vissa raster... (regn? inne självklart!) tadaa! -barn rör sig så mycket av sig själva, nope det gör de inte. Inte enligt forskning. De rör sig knappt alls på förskolan och inte alls hemma.

(Ok jag är lite knasigt upprörd och ja det är ju gulligt pedagogiskt att de lär sig baka pepparkakor även om föräldrarna inte är så bakiga men faktiskt lite svårt att kompensera upp ibland. Två gånger om året vore ju ett perfekt antal.)

När det gäller mor och farföräldrarna så har mamma en uppfattning om socker som ligger i ett kombinerat 60-tal och 2017 tal. Dvs oavsett om det är så att man "-gör bara inte så" eller "det är onyttigt" så ger hon alltid rimliga mängder. Farmor är mer 90-tal och överdriver men försöker hålla sig på mattan så vi lägger oss inte i. Hon försöker alltid gissa hur man vill ha det och gör så, väldigt empatisk . Morfar skulle inte komma på tanken att ge mer än en tunn skiva kaka för annars blir man tjock.

 

[Badger]

Fortfarande? Jag kan absolut inte minnas att vi åt bullar och kakor i den nedrans omfattning som min son gör i sin F-klass. Jag är ju ganska avslappnad när det gäller socker och har gärna efterrätt och lördagsgodis.

Men blir ju inte så lite förvånad när förskoleklassen hedrar varteviga "dag" som finns och inte finns. Popcornets dag? Popcornets dag?? vad är det!?, kanelbullens dag, öppet hus (kakor), veckan efter, föräldrabesök (kakor), discodagen -popcorn och då har de bakat dem och slickat skålen och provsmakat innan. Kul att köpa hem semlor på semmeldagen när barnet redan åt en semla i skolan.

När man går hem så säger fröken, Oooh ska ni ha freedagsmys nu? (vi har inte freeedagsmys som ord hemma. Klart man kan äta efterrätt en fredag men liksom. Hemläxa för sommaren, ät minst tre glassar.)

Saften på mellanmålet är visserligen sockerfri, men saft!?

Det är möjligt att de slutat med nyponsoppa och O'Boy och marmelad som kunde finnas hos dagmamma för mig. Men bullinvasionen som är istället är ju ganska omfattande och faktiskt, för mig, knasigare.

Sedan rör de sig inte på jumpan (kubb) och får välja mellan att vara ute eller rita vissa raster... (regn? inne självklart!) tadaa! -barn rör sig så mycket av sig själva, nope det gör de inte. Inte enligt forskning. De rör sig knappt alls på förskolan och inte alls hemma.

(Ok jag är lite knasigt upprörd och ja det är ju gulligt pedagogiskt att de lär sig baka pepparkakor även om föräldrarna inte är så bakiga men faktiskt lite svårt att kompensera upp ibland. Två gånger om året vore ju ett perfekt antal.)

När det gäller mor och farföräldrarna så har mamma en uppfattning om socker som ligger i ett kombinerat 60-tal och 2017 tal. Dvs oavsett om det är så att man "-gör bara inte så" eller "det är onyttigt" så ger hon alltid rimliga mängder. Farmor är mer 90-tal och överdriver men försöker hålla sig på mattan så vi lägger oss inte i. Hon försöker alltid gissa hur man vill ha det och gör så, väldigt empatisk . Morfar skulle inte komma på tanken att ge mer än en tunn skiva kaka för annars blir man tjock.

Sedan serverar de ju jättegod och lättäten, väldigt barnvänlig, mat på lunchen också numera istället för äcklig (som när jag var liten) finns inget mellanting? mellan cremefraichedränkt fisk och pölsa? Så en förälder som skulle vilja få sitt barn att äta lite mindre och röra sig lite mer är fetkörd om de inte jumpar varje dag i veckan och serverar havregrynsgröt bara.

(äh skrattar nästan åt mig själv, håller på att bli gammal uppenbarligen . Men ett samhällsproblem löser sig ju inte av att föräldrarna springer i fel riktning och skolan puttar på medan McDonalds hejar längs vägkanten.)

 

[Heulwen]

Hysterisk galning har jag aldrig sagt och jag tar inte sockerdiskussionen här.

TS stör sig på att de inte gör som hon vill. Om det är ett problem är det bättre att TS gör det själv. Man kan inte tvinga andra att göra som man vill.

Vad är det bättre att TS gör själv?

 

[Pontevecchio]

Men varför mata en ettåring med sötad mat som inte efterfrågar det?

Vår 2-åring är 9 av 10 gånger nöjd med frukt, bär eller macka när vi fikar. Vi har inte nolltolerans, säger han att han vill smaka på det vi äter får han det. Jag har ingen vision om att han ska vara nöjd och glad med frukt även när han är 12.

Men jag begriper inte varför man ska börja mata ett barn med socker innan de efterfrågar det själva (vilket de med all säkerhet gör tidigare om man börjar ge socker på eget initiativ).

Folk får göra som de vill med sina barn, men det känns väldigt bakvänt att det är att inte ge sin bebis socker som ska försvaras.

I denna tråden är det väl snarare vi som ger socker som får försvara oss?
Jag tror inte diskussionen leder nånstans, ni ser socker som nåt otroligt farligt som barnet ska skyddas emot. Jag ser det som en ickefråga, det är en ingrediens i mat liksom andra.

 

[Pontevecchio]

Var det din paj som serverades? Och hur smakar din paj utan det där sockret? Smakligt för ett mindre barn eller måste den sötas?

Och en fråga till, likställer du bröstmjölkens funktion med rörsockrets? det verkar så i det du skrivit och isf förstår jag din förtjusning i och din tro att socker är så bra.

Socker är glukos oavsett ursprung. Du har en annan övertygelse så vi kommer inte komma överens. Jag har ingen tro eller inställning mot socker. Det är en ingrediens liksom många andra. Man ska inte leva av en sak endast vilket är självklart men utan näring är få saker.

 

[Pontevecchio]

Jag kommer att vara likadan om inte ännu värre, de som inte "lyder" mina och pappans bestämmelser får helt enkelt inte umgås obevakat med våra kommande barn, där känner vi lika, underbart redan nu! Våra barn är våra, de runt omkring är släkt.

och så är det helt ok att känna. Men då får man sköta sitt barn själv, inte räkna med släktens stöd.

 

[Pontevecchio]

Sedan serverar de ju jättegod och lättäten, väldigt barnvänlig, mat på lunchen också numera istället för äcklig (som när jag var liten) finns inget mellanting? mellan cremefraichedränkt fisk och pölsa? Så en förälder som skulle vilja få sitt barn att äta lite mindre och röra sig lite mer är fetkörd om de inte jumpar varje dag i veckan och serverar havregrynsgröt bara.

(äh skrattar nästan åt mig själv, håller på att bli gammal uppenbarligen . Men ett samhällsproblem löser sig ju inte av att föräldrarna springer i fel riktning och skolan puttar på medan McDonalds hejar längs vägkanten.)

Vi har blivit extrema i allt. Folk är mer rädda för socker än krig, barnen ska ha 5 aktiviteter varje vecka men ändå blir vi fetare och fetare.

 

[Pontevecchio]

Det är inte kakan jag "skapar en konflikt" över, det är att mitt nej inte respekteras. Hade farmor frågat och respekterat mitt svar så hade jag antagligen känt mig bekväm med mer pajmatande än vad jag gör just nu i alla fall.

Det lät för mig som att pajen var det stora problemet. Att du vill ha tips på hur du får farmor att sluta mata barnet med socker, inte hur du får farmor att respektera dig i allmänhet.

 

[Badger]

I denna tråden är det väl snarare vi som ger socker som får försvara oss?
Jag tror inte diskussionen leder nånstans, ni ser socker som nåt otroligt farligt som barnet ska skyddas emot. Jag ser det som en ickefråga, det är en ingrediens i mat liksom andra.

Exakt, jag med. Det är en ingrediens som man inte ska äta för mycket av helt enkelt bara. Vi äter/dricker för mycket av det nu, och av allt annat man kan äta och dricka (För den innehåller energi men inte vitaminer osv.) men det finns nivåer som vi lugnt kan klara av (det finns ju jägarbefolkningar som lever på 60% energi från honung i vissa årstider och verkar ganska normala. Antagligen för att det är -istället för snarare än -också). Speciellt ska man inte dricka för mycket av den eftersom det lätt gör att man går upp onödigt mycket i vikt. Och om man småäter av det så får man hål i tänderna.

Alltför hysteriska trender oroar mig alltid. När jag var liten blev fettskräcken allomfattande, och det var den som ledde till sockeröverflödet vi lever i idag. Och kanske till en del av överviktsproblemet. Lättmjölk (som kanske orsakade en del laktosintolerans eller inte), lätta, lätt och lagom, sockrad lättyoghurt osv. Tror att man får försöka styra runt lite lagom för att inte råka landa rätt och plätt i nästa hälsohål som ingen förutsett ännu (nu tror jag det är osannolikt att just undvikande av socker leder till tillsats av ngt ännu onyttigare men ändå.)

 

[Korven]

Exakt, jag med. Det är en ingrediens som man inte ska äta för mycket av helt enkelt bara. Vi äter/dricker för mycket av det nu, och av allt annat man kan äta och dricka (För den innehåller energi men inte vitaminer osv.) men det finns nivåer som vi lugnt kan klara av. Speciellt ska man inte dricka för mycket av den eftersom det lätt gör att man går upp onödigt mycket i vikt. Och om man småäter av det så får man hål i tänderna.

Ändå har människa överlevt i miljoner år. Klart att de åt söta saker från naturen redan från början.

 

[Badger]

Vi har blivit extrema i allt. Folk är mer rädda för socker än krig, barnen ska ha 5 aktiviteter varje vecka men ändå blir vi fetare och fetare.

Senaste är tydligen att BMI ökningen stannat av bland barn men midjemåttet ökar fortfarande medan muskelmassa minskar.

Och det ännu mer senaste är att det är inte "föräldrarnas fel" för tydligen går det rakt över på gener i ett helt samhälle i taget. Dvs du blir så fet som du bara genetiskt kan bli i det samhälle du bor i. Dvs rejält i USA, mellan i Sverige och typ inte i vissa länder. Fanns knappt korrelation mellan adoptivbarns vikt och deras adoptivföräldrars enligt den artikeln. Alltså på populationsnivå, inte på individnivå.