Jag tror det är svårt att få det att funka 100%igt oavsett om det är ens egna föräldrar eller svärföräldrar som ska passa barnet/barnen. Dels så är det olika generationer och både forskning och rekommendationerna har gått framåt och ändrats.
Jag har saker från båda sidor som jag håller på att gå upp i atomer om när det gäller hur jag vill ha det med vår son och hur mina föräldrar/svärföräldrar tycker det ska vara.
Mina föräldrar tryckte bokstavligen i oss socker för det va inte så farligt och min far tyckte tex att vi skulle doppa Sammys napp i honung eller sirap för att han skulle hålla kvar den
(Sammy va vid det tillfället 11v)
Mamma tyckte han kunde ligga i vagnen och skrika lite för dom ger sej snart och man skämmer bort dom om man tar upp.. Sammy va vid tillfället skitledsen och övertrött.
Svärmor och svärfar skickade hem svågerns dotters kompis när dom lekt klart, svågern bor i Hbg och kompisen bodde 4kvarter bort och va vid tillfället 4år. Svågern fick nästan en stroke på kuppen och sprang som en idiot för att hitta barnet.
Svärmor väcker vår bebis varenda gång han sover för hon kan inte låta bli att pilla på honom.
Listan kan göras lång... och när man läser vad jag skrivet kan man tro att det är riktiga råpuckon jag har i min närhet
Men dom är normalbegåvade.
Jag får bita mej i tungan för att inte skrika ut min frustration och bli vansinnig men vi har löst det på så vis att om det blir nåt konstigt med mina päron så får jag ta det och maken backar upp mej om det behövs.
Med svärisarna får maken ta det och jag backar upp. (Jag och maken pratar mycket med varandra för att vi ska ha en gemensam syn på hur vi vill ha det)
Saker går att lösa utan att man ska förbjuda dom att vara nära sitt barnbarn. Sen om dom blir lite stötta så kommer dom över det, det får bara sjunka till röven först.
Jag markerar hårt när det är saker som är uppenbart farliga eller om jag sagt ifrån fint/ödmjukt flertalet ggr. Men jag börjar sällan med att gå ut hårt, då får det vara nåt alldeles idiotiskt som är på gång.
Så mitt enkla tips är att ta i när det behövs och säg ifrån ordentligt, allmänna saker om kost/vila/lek vadsom är ju lättast att prata om i oskarpt läge. Ta det innan bekymret uppstår i princip just för att ha kvar en bra relation och inte bli osams.