Snarare en välgödslad karikatyr som sällan återfinns i verkligheten, även om det så klart förekommer.
Tydligen lyssnade du inte på Kropp och själ, eller Radiopsykologen i P1 innan semestern, problemet tycks vara mer norm än undantag.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Snarare en välgödslad karikatyr som sällan återfinns i verkligheten, även om det så klart förekommer.
Fast det är ju en liiiten anings skillnad i att mata ett barn med några skedar paj och att riskera ett barns livDet här handlar ju inte om socker utan om att mor/farföräldrarna inte respekterar barnbarnets föräldrars önskan. Det finns säkert en hel massa andra saker du inte hade tyckt var okej om dina barns far/morföräldrar gjorde. Åka bil utan att barnet sitter fast t ex.
Varför skulle man gilla läget? Bättre att säga ifrån och göra klart att man inte accepterar sådant. Jag och min sambo är liksom inte ensamma i världen om att respektera andras önskan och åsikter om deras barn.
Nu bor jag lite långt från barnbarnet för att det ska vara aktuellt med barnvakt mer än enstaka tillfällen, men jag hoppas föräldrarna skulle vara tydliga med vad som är ok eller inte att göra. Sen är det ju upp till mig att rätta in mig i ledet eller låta bli att vara barnvakt.Uttjatat ämne kanske men jag skulle behöva lite input. Har en son som just fyllt 1 år och min inställning är att han inte är i något som helst behov av kakor, saft m.m. så länge han inte visat något eget intresse för det. Dvs sitter vi och fikar och han gärna vill smaka så får han det, men inte mer än så.
Sen har vi mormor och farmor som har en lite annan syn på det, framför allt farmor. Visst min mamma matar gärna honom med vaniljvisp t ex men säger jag ifrån så lyssnar hon. Farmor däremot gör precis som hon vill.
Ett exempel var när hon 5 min innan jag skulle ge honom välling och lägga honom börjar mata honom med en jättesöt fruktpaj som hon sitter och äter. Jag biter ihop och tänker att "jaja, nån sked skadar ju inte, hon vill ju så gärna". Men en sked blir 2, 3, 4 skedar så jag försöker lite fint hinta att det räcker genom att säga till sonen någonting om "nu blir det kanske svårt att sova med allt socker". Men hon fortsätter. 5 skedar. Då säger jag att "nej, nu räcker det". Det går 5 sekunder och sen ger hon en sista sked och säger till sonen "mamma får säga vad hon vill men farmor gör som hon vill ändå." Och jag blir så arg och irriterad!
Jag förstår varför hon gör det (vara snäll, bli omtyckt osv) och jag har förstått att hon är av åsikten att far- och morföräldrar får göra lite som som vill, "det hör liksom till". Men det känns så jäkla tråkigt för det här gör att jag inte skulle vilja att hon var barnvakt, när jag vet att hon inte lyssnar eller bryr sig om vad vi säger. Framför allt för att jag är rädd att det skulle vara samma sak med andra viktigare saker som rör hans säkerhet. Eller är det jag som ska släppa på kontrollbehovet och låta henne göra precis vad hon vill med barnbarnet?
Nej. Att någon är äldre innebär inte att man vet bättre än någon som är yngre.Spelar väl ingen större roll vad föräldrarna säger, du/ni som ändå levt 20-40 år längre vet ju ändå best...
Vad bra att du har vettiga far/morföräldrar till dina barn. Alla har inte det men oavsett så ska förälderns åsikt respekteras. Det kvittar om du tycker si eller så, det är ändå förälderns åsikt som räknas.Fast det är ju en liiiten anings skillnad i att mata ett barn med några skedar paj och att riskera ett barns liv
Både mina föräldrar och min mans mamma är vettiga människor som lyckats uppfostra sina barn på ett vettigt sätt. Jag litar på att de inte medvetet utsätter mina barn för livsfara. Jag litar helt enkelt på deras omdöme och lägger mig inte hur dom gör. Min magkänsla säger mig att dom fixar det även om det kanske görs på ett annat sätt än vad jag hade gjort.
Nej. Att någon är äldre innebär inte att man vet bättre än någon som är yngre.
Jag låter bara vettiga personer ta hand om mina barn och då litar jag också på att de löser saker och ting på ett sätt som funkar och inte skadar barnet. Däremot inte sagt att dom löser det på samma sätt som jag hade gjort. Men det kontrollbehovet har inte jag.Vad bra att du har vettiga far/morföräldrar till dina barn. Alla har inte det men oavsett så ska förälderns åsikt respekteras. Det kvittar om du tycker si eller så, det är ändå förälderns åsikt som räknas.
Att åka med lösa barn i bilen är inget ovanligt alls när barnen är hos mor/farföräldrar, därför tog jag det exemplet.
Både jag o min partner har haft föräldrar som insåg att vi blivit vuxna o inte lagt sig i våra val o våra liv, eller våra barns liv för den delen.Har du inte upplevd det själv så grattis till val av partner (och svär föräldrar), undrar om din partner inte ett antal känt sig vägt och bedömd av dina föräldrar i val som berörd är båda...
Fast det är ju en liiiten anings skillnad i att mata ett barn med några skedar paj och att riskera ett barns liv
Både mina föräldrar och min mans mamma är vettiga människor som lyckats uppfostra sina barn på ett vettigt sätt. Jag litar på att de inte medvetet utsätter mina barn för livsfara. Jag litar helt enkelt på deras omdöme och lägger mig inte hur dom gör. Min magkänsla säger mig att dom fixar det även om det kanske görs på ett annat sätt än vad jag hade gjort.
Både jag o min partner har haft föräldrar som insåg att vi blivit vuxna o inte lagt sig i våra val o våra liv, eller våra barns liv för den delen.
Törs? Det är ju helt självklart.WOW, äntligen någon som törs erkänna det.
Fast konflikten mellan svärföräldrar svärdotter/son kommer nog ändå pågå tills människan går under, precis som den pågått sedan människan lärde sig skriva ner sina tankar och långt dessförinnan.
Nu har jag inga biobarnbarn men två fantastiska bonusbarnbarn och vår (min och sambons) tanke har alltid varit att det är föräldrarnas åsikter och vilja som gäller sålänge barnen är små (senare gäller ju barnens vilja när de är tillräckligt stora). Vill de inte att barnet äter/gör det eller detta så respekterar vi det oavsett om vi kanske tycker annorlunda. Sålänge föräldrarnas åsikt om hur det ska vara inte skadar barnet så har vi liksom ingen anledning att lägga oss i. Varför tänker vi så? Jo, för vi vill vara endel av deras liv. Vi vill att de ska kunna lita på oss, att vi inte gör tvärtemot deras vilja när vi är själva med barnen. De ska veta att vi respekterar deras åsikter.
Relationen barn-mor/farföräldrar är ofta ganska märklig. Antingen finns det ingen alls, de utnyttjas som barnvakt eller så har mor/farföräldrarna märkliga åsikter om att de nu kan bete sig hur märkligt som helst vilket de aldrig hade gjort eller velat att någon annan skulle gjort när deras barn var små. Det verkar också som att vissa anser att de har bestämmanderätt över sina barnbarn vilket de såklart inte har. Den hade de när deras barn var små över dem men inte nu över sina barnbarn. Vissa går helt upp i tanken att de ska skämma bort sina barnbarn utan en tanke på något annat än att bli omtyckta av barnet. Att deras relation till barnet är avhängigt relationen till barnets föräldrar verkar gå dem förbi.
Jag hade sagt att jag vill hemskt gärna bestämma över vad mitt barn ska äta/göra tills hen är tillräckligt stor för att avgöra det själv. Att jag vill att min åsikt respekteras och att jag kan lita på det även när jag inte är med. Jag hade ställt det som villkor helt enkelt. Mina barns ena mor/farförälder hotade med att hen skulle klippa mitt ena barn (mot barnets vilja) och jag var väldigt tydlig med att säger du så så kommer barnen inte få vara hos dig för det kan jag inte utsätta mina barn för. Hen insåg att hen inte hade någon bestämmanderätt i det och efter det har vi haft en bra relation.
Det här är så typiskt Buke. Börjar med några skedar paj och slutar med att åka obältat och lämnas oövervakade i badkaretDu litar på deras omdöme ja, det betyder väl inte att alla andra kan lita på sina föräldrar och svärföräldrars omdöme? Kan komma på massor med saker som man kan ha olika åsikter om, saker som vissa tycker är ok och som andra tycker är för farligt för sina barn. T ex
Åka bil obältad (eller t om sitta i famnen fram och "köra" i bil med airbag)
Äta saker som är lätt att sätta i halsen (korvslantar, popcorn och vad vet jag..)
Lämna barnet oövervakat korta stunder i badet
Lämna barn oövervakat i hem som inte är barnsäkrat
Ligga ner och äta
osv osv.
Jag kan vara extramormor/farmor? Jag har plats för flerAlltså du varför är du inte mor/farförälder åt mina barn?
Jag tycker inte att just mat är ngt som känns värt att bråka om. Några skedar paj kommer knappast skada barnet, annat om det hade varit något som faktiskt är farligt eller ngt som barnet är allergisk mot.
Däremot är det ju en tråkig attityd/tråkigt beteende från farmor att inte lyssna på hur ni vill ha saker. Förekommer det även i andra situationer eller är det just detta med mat/socker som är problemet?
Kunde inte ske så mycket eftersom vi inte bodde på samma kontinent.Det som händer när man inte ser existerar ju inte...
Det här är så typiskt Buke. Börjar med några skedar paj och slutar med att åka obältat och lämnas oövervakade i badkaret
I min värld så är en vettig människa någon som inte låter barn åka obältade i bilen eller lämnar dom oövervakade i badkaret (små barn, stora barn klarar sig). Är dom inte vettiga så får dom inte passa mina barn.