Socker och svärmödrar..

[Pontevecchio]

Socker är inte bra för småbarn.

Frågor på det?

Alternativ fakta.

 

[Lipperta]

Alternativ fakta.

Ja, att socker skulle vara nyttigt för småbarn är absolut alternativ fakta.

 

[Pontevecchio]

Det finns många nyanser mellan "inte bra" och "nyttigt". Att inte se de är att välja att endast se sin egen sanning.

Eller menar du att sockret i bröstmjölken är inte bra för småbarn?

 

[Gnist]

Socker är inte bra för småbarn.

Frågor på det?

Nej, men gärna trovärdiga källor med studier som påvisar att det är farligt för barn att äta en kaka/lite godis/dricka mjölk/äta frukt eller något annat med socker i nån gång ibland, samt vid vilken ålder normalmängd socker blir "ofarligt".

 

[ako]

Nej, fast livsfarligt är det inte heller...

Fanatism ser jag däremot som osunt - oavsett vad det än gäller.

Socker är inte bra för småbarn.

Frågor på det?

re

 

[ginnies]

.

Eller menar du att sockret i bröstmjölken är inte bra för småbarn?

Jämför du fortfarande bröstmjölkssocker med godis o kaksocker?

 

[ginnies]

Fanatism ser jag däremot som osunt - oavsett vad det än gäller.

re

Men är det fanatism att mena att en 1-åring gott kan skippa sackaros i ren form?

Jag tror att 1-åringar matas med sådant för att den vuxne gillar uttrycket barnet får och bemötandet det ger, det är ju sött o gott.

 

[ginnies]

Nej, men gärna trovärdiga källor med studier som påvisar att det är farligt för barn att äta en kaka/lite godis/dricka mjölk/äta frukt eller något annat med socker i nån gång ibland, samt vid vilken ålder normalmängd socker blir "ofarligt".

Men jisses, drar du in mjölk och frukt nu också, det är väl ingen i tråden som förespråkat en kolhydratfri kost till barn?, eller öht?

 

[Pontevecchio]

Jämför du fortfarande bröstmjölkssocker med godis o kaksocker?

hon skrev socker.

 

[Blueberry]

Ansvaret ligger alltså bara på mig, att säga ifrån? Inte på den andra personen att stämma av om saker är okej?
Även om exemplen är högst naturliga för dig (att ta en nyfödd bebis från mamman utan att fråga om det är okej att få hålla, att ta kort i privat miljö på andras barn och publicera på sociala medier och att mata andras bebisar med sötsaker) så kan du väl inte ha undgått att inse att det är saker som för många andra inte alls är lika självklara? Och därmed inse att man bör bara lite lyhörd?

Sandros, jag vill bara understryka att you are not the problem here. Din svärmor är problemet. Det problemet kommer inte att försvinna, så du behöver lära dig att hantera problemet för att göra det mindre problematiskt.

Eftersom hon uppenbarligen saknar de gränserna som du (och många andra) önskar och förutsätter att personer i ens direkta närhet har, så får du och barnets pappa vara väldigt tydliga i er markering av gränser.

Väldigt få personer vill egentligen vara otrevliga och besvärliga, så det är mycket möjligt att hon inte fattar att hon är ett pucko. Någon behöver med andra ord förklara det, eftersom puckon i regel saknar insikt om sin egen puckoism.

Du har inte fel i dina känslor och upplevelser, och hon borde verkligen ta dig och det du säger på större allvar. Hoppas att du slipper ta striderna själv och att barnets pappa backar upp och driver samma ståndpunkter.

 

[ako]

Men är det fanatism att mena att en 1-åring gott kan skippa sackaros i ren form?

Jag tror att 1-åringar matas med sådant för att den vuxne gillar uttrycket barnet får och bemötandet det ger, det är ju sött o gott.

Nej självklar inte! Däremot tycker jag att det är fanatiskt med föräldrar som t ex nekar barnen (då av naturliga anledningar äldre än 1) tårta och fiskdamm på kalas och jag tycker det är helt onödigt att bli upprörd över att en ettåring får smaka på något. Och någon i tråden skrev att hon banne mig inte ens skulle tolerera att släkten bjöd en 10- åring på choklad utan att fråga henne som förälder. Det är fanatiskt tycker jag.

 

[SaraMara]

Absolut, och att man checkar av vad som är okej innan man "bara gör". Eller hur?

Jag hade blivit vansinnig, Jag lägger inte in ansiktsbilder på mina barn på fb, då ska ingen annan göra det heller.

Hade någon av mina vänner blivit vansinnig över en sådan sak så hade vi inte varit vänner längre kan jag säga, så det hade varit enkelt löst. Min svärmor lade in en bild på min dotter spritt språngande naken, det tyckte min sambo och jag var obekvämt, så vi bad henne vänligt att ta bort den eller beskära. Det går ju att hantera saker utan att bli vansinnig eller bryta ihop tänker jag. Skulle någon av mina vänner tro att jag på något sätt uppsåtligen försökte kränka dem eller deras barn skulle jag tro att de fått en hjärnblödning eller inse att den relationen inte var vatten värd om de inte tror mer om mig än så faktiskt. Det verkar tråkigt att välja att bli så upprörd över saker som andra gör som inte är av illvilja.

 

[Sar]

Hade någon av mina vänner blivit vansinnig över en sådan sak så hade vi inte varit vänner längre kan jag säga, så det hade varit enkelt löst. Min svärmor lade in en bild på min dotter spritt språngande naken, det tyckte min sambo och jag var obekvämt, så vi bad henne vänligt att ta bort den eller beskära. Det går ju att hantera saker utan att bli vansinnig eller bryta ihop tänker jag. Skulle någon av mina vänner tro att jag på något sätt uppsåtligen försökte kränka dem eller deras barn skulle jag tro att de fått en hjärnblödning eller inse att den relationen inte var vatten värd om de inte tror mer om mig än så faktiskt. Det verkar tråkigt att välja att bli så upprörd över saker som andra gör som inte är av illvilja.

Jag tycker det har med allmänt hyfs att göra, man lägger helt enkelt inte ut ansiktsbilder på andras barn utan att fråga. Rätt basalt kan jag tänka. Det kan ju finnas rätt många skäl till att man inte bör...

 

[SaraMara]

Jag tycker det har med allmänt hyfs att göra, man lägger helt enkelt inte ut ansiktsbilder på andras barn utan att fråga. Rätt basalt kan jag tänka. Det kan ju finnas rätt många skäl till att man inte bör...

Du är i din fulla rätt att tycka så. Jag hade dock personligen blivit mycket förvånad om en vän blivit vansinnig på mig över vilken anledning det än vara månde, vi har helt enkelt inte den typ av relation där man brusar upp på sådant sätt utan jag utgår ifrån att mina vänner vill mig väl, precis som jag gör allt i min makt för att de ska ha det bra. Hade någon då valt att i mitt tycke överreagera på det sättet hade jag blivit både förvånad och ledsen och sedan avslutat den relationen då den uppenbarligen inte var på en sådan nivå som jag begär av vänner.

 

[lil-sis]

Mitt barn syns på fejjan men jag skulle aldrig lägga ut en bild på någon annans om jag inte till 100% vet att det är ok.

 

[Imogen]

Du är i din fulla rätt att tycka så. Jag hade dock personligen blivit mycket förvånad om en vän blivit vansinnig på mig över vilken anledning det än vara månde, vi har helt enkelt inte den typ av relation där man brusar upp på sådant sätt utan jag utgår ifrån att mina vänner vill mig väl, precis som jag gör allt i min makt för att de ska ha det bra. Hade någon då valt att i mitt tycke överreagera på det sättet hade jag blivit både förvånad och ledsen och sedan avslutat den relationen då den uppenbarligen inte var på en sådan nivå som jag begär av vänner.

Vansinnig är fel ord eftersom det låter som någon form av raseriutbrott. Men om vi var vänner och du lagt upp en bild på min son på Facebook hade jag tagit för givet att det var ett misstag. Jag hade på ett trevligt sätt sagt till dig att ta bort den och tagit för givet att du skulle göra det på en gång. Skulle du då hävda din rätt att publicera bilder på min son bäst du vill eftersom du inte menar att kränka, då hade jag blivit vansinnig

Att inte lägga upp bilder på andras barn är så självklart i min umgängeskrets. Sonen är snart 2,5 och vad jag vet har det aldrig hänt. När jag tänker efter så är det nog ens aldrig någon ens som har frågat, förutom våra föräldrar som i början undrade hur vi ville ha det med det.

Ytterligare ett exempel på en situation där jag tycker det är självklart att utgångspunkten är att man frågar, inte tar för givet att det är ok eftersom ingen har hunnit "förbjuda" det.

 

[SaraMara]

Vansinnig är fel ord eftersom det låter som någon form av raseriutbrott. Men om vi var vänner och du lagt upp en bild på min son på Facebook hade jag tagit för givet att det var ett misstag. Jag hade på ett trevligt sätt sagt till dig att ta bort den och tagit för givet att du skulle göra det på en gång. Skulle du då hävda din rätt att publicera bilder på min son bäst du vill eftersom du inte menar att kränka, då hade jag blivit vansinnig

Att inte lägga upp bilder på andras barn är så självklart i min umgängeskrets. Sonen är snart 2,5 och vad jag vet har det aldrig hänt. När jag tänker efter så är det nog ens aldrig någon ens som har frågat, förutom våra föräldrar som i början undrade hur vi ville ha det med det.

Ytterligare ett exempel på en situation där jag tycker det är självklart att utgångspunkten är att man frågar, inte tar för givet att det är ok eftersom ingen har hunnit "förbjuda" det.

Det var inte jag som valde ordet vansinnig, det var det @Sar som gjorde och det var just denna reaktion som jag reagerade på. Att vilja ha det på ett visst sätt, typ "inte bada efter maten", "bara ha gula shorts med röd tröja", "inga foton på sociala medier" är helt okej, men jag hade inte utgått ifrån att så är fallet. Jag hade givetvis inte blivit arg om någon påpekat att de vill ha det på ett annat sätt på ett sansat, vuxet sätt, och hade självklart plockat bort bilden, men hade jag fått en utskällning eller råkat ut för att vederbörande bröt ihop och barrikaderade sig i ett annat rum under gråt hade jag definitivt övervägt rimligheten i den relationen. Det är helt enkelt inte sådan reaktion jag förväntar mig om jag på något sätt gör något fel i en vänskapsrelation.

 

[Sunshine]

Förlåt ot, men hur tänker man då runt t.ex. sportprestationer där barnet är med? T.ex. fotbollsklubbar som lägger upp bilder på laget efter en vinst eller väl spelad match. Sådant kan ju börja rätt tidigt, redan innan 10. Är det nolltolerans då också?

 

[Imogen]

Det var inte jag som valde ordet vansinnig, det var det @Sar som gjorde och det var just denna reaktion som jag reagerade på. Att vilja ha det på ett visst sätt, typ "inte bada efter maten", "bara ha gula shorts med röd tröja", "inga foton på sociala medier" är helt okej, men jag hade inte utgått ifrån att så är fallet. Jag hade givetvis inte blivit arg om någon påpekat att de vill ha det på ett annat sätt på ett sansat, vuxet sätt, och hade självklart plockat bort bilden, men hade jag fått en utskällning eller råkat ut för att vederbörande bröt ihop och barrikaderade sig i ett annat rum under gråt hade jag definitivt övervägt rimligheten i den relationen. Det är helt enkelt inte sådan reaktion jag förväntar mig om jag på något sätt gör något fel i en vänskapsrelation.

Tycker du att det är jämförbart att någon inte vill att andra lägger upp bilder på deras barn på sociala medier och att någon tycker att man bara ska ha gula shorts till röd tröja?

 

[athena_arabians]

Förlåt ot, men hur tänker man då runt t.ex. sportprestationer där barnet är med? T.ex. fotbollsklubbar som lägger upp bilder på laget efter en vinst eller väl spelad match. Sådant kan ju börja rätt tidigt, redan innan 10. Är det nolltolerans då också?

Det får man ju stämma av innan. Det finns ju barn som av diverse anledningar inte bör synas på bild online (skyddad identitet).